La vie bourgeoise.
På något sätt känns inte det här så nytt.
Samma människor. Samma platser. Samma sysselsättning.
På ett sätt en familj. Jag fick en solros av Jojo för att jag håller ihop gänget. Det var fint. Det är kärlek. The glue that holds us together, sa Anna. Det var fint. Det är kärlek. Jag kommer aldrig att lämna dig, sa Vigge när jag undrade om han också skulle bli äcklig och kär och lämna mig nu. Det var fint. Det är kärlek.
Gänget: Trots att vi den mesta av vår tid tillsammans roar oss med att döma andra människor, förkasta, håna och döma på de mest vidriga sätt som skulle få vilken ordinary Möllanbo att spy av avsky, är vi det mest stereotypa Möllangäng man kan hitta. Det är så man skäms en smula när man tänker efter. Bland annat innehåller gänget en skatare, en butchflata, flera konstnärer/teatermänniskor/musiker samt en hund. Samtliga bor på Möllan. Det vi föraktar mest av allt är när andra, precis lika stereotypa Möllantyper kallar sig alternativa. Det finns inget som helst alternativt med att ha dreads/klä sig på ett visst sätt/ ägna sig åt politiska aktiviteter/hänga på Debban/Tempo/Volym/Metro/Glassfabriken/Simpan/ knarka/ inte knarka/ lyssna på reggae/hardcore/ vara veggie utan gör man något av nämnda saker är man vilken Möllanhippie som helst som sällar sig till den stora skaran av övriga Möllanhippies och det är just dessa (indirekt oss själva), fast de utan självdistans, som vi ägnar mest tid åt att håna. Nyckelord är PK och O-PK samt pretto, vilka används oförskämt mycket varje dag.
Vi umgås jämt. När vi umgås gör vi det på följande ställen: Vår balkong, Folkets Park, Debaser. Om man skulle göra ett cirkeldiagram skulle 40 procent vara på vår balkong, 25 procent i Folkets Park, 20 procent på Debaser och 5 procent på övriga ställen. På dessa ställen ägnar vi oss åt ungefär samma saker varje dag. Vi lagar mat tillsammans, vi äter tillsammans, vi dricker öl tillsammans, vi tittar på film tillsammans men mest av allt dricker vi öl tillsammans. Hiskeliga mängder med folköl. Stora mängder stor stark på Debban för 42 kronor. Vill vi ha omväxling kan vi drista oss till att ta oss till Volym eller Metro.
Idag var vi på stranden:
Samma människor. Samma platser. Samma sysselsättning.
På ett sätt en familj. Jag fick en solros av Jojo för att jag håller ihop gänget. Det var fint. Det är kärlek. The glue that holds us together, sa Anna. Det var fint. Det är kärlek. Jag kommer aldrig att lämna dig, sa Vigge när jag undrade om han också skulle bli äcklig och kär och lämna mig nu. Det var fint. Det är kärlek.
Gänget: Trots att vi den mesta av vår tid tillsammans roar oss med att döma andra människor, förkasta, håna och döma på de mest vidriga sätt som skulle få vilken ordinary Möllanbo att spy av avsky, är vi det mest stereotypa Möllangäng man kan hitta. Det är så man skäms en smula när man tänker efter. Bland annat innehåller gänget en skatare, en butchflata, flera konstnärer/teatermänniskor/musiker samt en hund. Samtliga bor på Möllan. Det vi föraktar mest av allt är när andra, precis lika stereotypa Möllantyper kallar sig alternativa. Det finns inget som helst alternativt med att ha dreads/klä sig på ett visst sätt/ ägna sig åt politiska aktiviteter/hänga på Debban/Tempo/Volym/Metro/Glassfabriken/Simpan/ knarka/ inte knarka/ lyssna på reggae/hardcore/ vara veggie utan gör man något av nämnda saker är man vilken Möllanhippie som helst som sällar sig till den stora skaran av övriga Möllanhippies och det är just dessa (indirekt oss själva), fast de utan självdistans, som vi ägnar mest tid åt att håna. Nyckelord är PK och O-PK samt pretto, vilka används oförskämt mycket varje dag.
Vi umgås jämt. När vi umgås gör vi det på följande ställen: Vår balkong, Folkets Park, Debaser. Om man skulle göra ett cirkeldiagram skulle 40 procent vara på vår balkong, 25 procent i Folkets Park, 20 procent på Debaser och 5 procent på övriga ställen. På dessa ställen ägnar vi oss åt ungefär samma saker varje dag. Vi lagar mat tillsammans, vi äter tillsammans, vi dricker öl tillsammans, vi tittar på film tillsammans men mest av allt dricker vi öl tillsammans. Hiskeliga mängder med folköl. Stora mängder stor stark på Debban för 42 kronor. Vill vi ha omväxling kan vi drista oss till att ta oss till Volym eller Metro.
Idag var vi på stranden:
The A dog.
Anna har börjat kalla mig "The A dog". Egentligen borde hon kanske kalla mig "The A bitch". Eller "vixen" kanske?
"The A dog" i alla fall. För att jag alltid beter mig som en flockledare så fort vi är flera människor i grupp. För att mina ord oftast är lag och för att jag helst vill att alla ska gå två och två på led och hålla varandra i handen. Och gå fort. Jag hatar när människor går sakta. Jag hade varit den ultimata diktatorn. Särskilt i samband med mina manipulativa sidor. Om jag bara hade varit en smula mindre empatisk...
Jag försöker hålla ihop flocken. När flocken inte är samlad känner jag mig lite vilsen. Man kan säga att min flock består i en del Falkenberg, en del Skåne och en del Falun. Eller Ronnebygatan-Amiralsgatan-Listergatan. Det är där jag cirklar. Hemma kan man inte vara. Det finns ingen mening med att vara hemma. Till och med balkongen är ofredad numera. Så därför väljer jag att samla flocken och hänga i gäng istället. Hänga i gäng är min nya hobby har jag upptäckt. Det är en så himla bra hobby eftersom det känns som att man gör något fastän man egentligen inte gör någonting alls. Helst ska man hänga i gäng i Folkets Park. Det skulle jag kunna göra forever and ever.
Min andra nya hobby är att klättra i träd. Det är jättekul. Jag tror att jag är en naturbegåvning på att klättra i träd. Jag har bara lite problem med att komma ner, men det är väl egentligen det minsta problemet, ner kommer man ju alltid på ett eller annat sätt. Det är synd bara att nästan ingen vill klättra i träd. Och inte vill dom bada i havet heller. Jag har tjatat i flera dagar nu men ingen orkar. Alla vill göra något kul och alla är rastlösa men ingen orkar göra något. Då är det tur att det räcker med att hänga i gäng. I parken. Eller på Debaser. Eller någon annanstans. Så länge man har sitt crew så klarar man sig.
Jag har det bra mamma.
"The A dog" i alla fall. För att jag alltid beter mig som en flockledare så fort vi är flera människor i grupp. För att mina ord oftast är lag och för att jag helst vill att alla ska gå två och två på led och hålla varandra i handen. Och gå fort. Jag hatar när människor går sakta. Jag hade varit den ultimata diktatorn. Särskilt i samband med mina manipulativa sidor. Om jag bara hade varit en smula mindre empatisk...
Jag försöker hålla ihop flocken. När flocken inte är samlad känner jag mig lite vilsen. Man kan säga att min flock består i en del Falkenberg, en del Skåne och en del Falun. Eller Ronnebygatan-Amiralsgatan-Listergatan. Det är där jag cirklar. Hemma kan man inte vara. Det finns ingen mening med att vara hemma. Till och med balkongen är ofredad numera. Så därför väljer jag att samla flocken och hänga i gäng istället. Hänga i gäng är min nya hobby har jag upptäckt. Det är en så himla bra hobby eftersom det känns som att man gör något fastän man egentligen inte gör någonting alls. Helst ska man hänga i gäng i Folkets Park. Det skulle jag kunna göra forever and ever.
Min andra nya hobby är att klättra i träd. Det är jättekul. Jag tror att jag är en naturbegåvning på att klättra i träd. Jag har bara lite problem med att komma ner, men det är väl egentligen det minsta problemet, ner kommer man ju alltid på ett eller annat sätt. Det är synd bara att nästan ingen vill klättra i träd. Och inte vill dom bada i havet heller. Jag har tjatat i flera dagar nu men ingen orkar. Alla vill göra något kul och alla är rastlösa men ingen orkar göra något. Då är det tur att det räcker med att hänga i gäng. I parken. Eller på Debaser. Eller någon annanstans. Så länge man har sitt crew så klarar man sig.
Jag har det bra mamma.