Some people call me the space cowboy.

Jag önskar att man kunde säga upp sig från sitt liv. Säga "Tack och hej. Jag trivs inte mer, jag trivs inte med mina arbetsuppgifter och verkligen inte med min lön, nu går jag!" och sen bara gå därifrån och leta efter ett nytt liv. Vara arbetsfri ett tag. Och inför det nya livet kunde man löneförhandla och säga att "jag vill ha mer lön för mödan för annars tänker jag inte vara med".
Eller om man kunde ta en paus från livet. "Kan vi inte bara ha en paus? Så ser vi vart det leder och blir det inte bättre så gör vi slut."
Det är så mycket som jag inte kan skriva om här. Jag kan inte skriva om hur hela min världsbild och framtidsdröm rasat samman och jag kan inte skriva om varför den gjorde det och jag kan inte skriva om hur jag hela tiden tvivlar på om jag gjorde rätt och jag kan inte, får inte skriva att jag ångrar mig, fastän det känns så då och då.

Jag drömde inatt igen att du skulle lära mig åka snowboard. Jag vet inte vilken gång i ordningen det är jag drömmer det. Varför är det alltid du och jag och snowboard. Är det det ultimata? Det gick i vilket fall som helst inte den här gången heller. Kom alltid något i vägen. Hela tiden något i vägen.

Jag tror att jag är i vägen för mig själv.

Jag längtar efter mina katter...

Jag fortsatte mitt gnällande på jobbet igår. Fick lite spontan positiv reaktion från BilkaAnna och fortsatte sedan håvandet av bra saker med BilkaErika. Så skrev jag upp det, för jag blev helt lycklig och verkade inte vara en helt dum typ ändå.

BilkaAnnas bra saker med mig:
Bra humor
Nästan alltid glad
Självsäker
Ser till att jag får som jag vill
Tar ingen skit
Fint hår
Målmedveten
Bra klädstil
Bra på att flirta

BilkaErikas bra saker med mig:
Fin dialekt
Censur
Rött hår
Rakt på sak
Vet vad jag vill
Kan dricka
Censur
Censur
Soft
Enkel att vara med
Lätt att ha att göra med
Inte svår
Grym väska
Kan häva öl
- Men alla är så glada hela tiden, jag tycker bara det är så jävla störigt. Jag har inget att vara glad över.
- Du har två ben som du kan gå med, du ser inte ut som stryk och du får ligga, om du vill.

Oh well. När jag kom hem igår tjötade jag och Anna och Fanny runt köksbordet i flera timmar innan vi beslutade oss för att se The Butterfly Effect. 1. Anna är sjukt mycket värre än mig vad gäller läskighet, jag trodde inte det fanns någon som var räddare än jag, men med Anna fick jag en följeslagare som jag inte fick gå längre än en meter ifrån. 2. Fast jag kanske inte är så rädd ändå eftersom Andreas gnällde över att jag förstörde den där skräckfilmen genom att tycka att det var helt töntigt och meningslöst och klaga och skratta så mycket åt eländet att han stängde av. 3. Jag tyckte The Butterfly Effect var en skitbra film. 4. Det måste finnas någon mening med saker och ting, för tänk om inte det hade hänt. Tänk om Anna inte hade gått på novishmötet i Lund, tänk om mamma inte hade svängt av E6:an precis då. Det måste finnas en mening med de valen som vi gör och att även om de små valen har ödesdigra effekter så måste det vara så att de valen vi gör är de bästa för oss. Det måste vara så.

För övrigt har den där solstrålen på tyve år som jag bor med (en av dom) åkt på turné till Lund och Karlshamn och det är trist eftersom jag blir en såå mycket gladare och smartare människa i hennes närhet. Varenda -85:a måste ha en -87:asidekick. Se bara på mig och Anna. Eller Fanny och Tove. Eller Kaj och Aron. och är det inte 85/87-ekvationen så är det tvåårsekvationen och så kan vi helt plötsligt lägga till -80Sofia och -82Sofi.
I vilket fall som helst är Anna grymmast och bäst och roligast i hela världen och inatt låg vi och pratade och skrattade och sista gången jag kollade på klockan var hon 04.00 men det sa jag inte till Anna eftersom hon skulle upp klockan 07.00.

Nu ska jag (kanske) duscha, plugga, fika med Vigge, bli glad.

- På din födelsedag, då kräktes jag!
Det var de första orden jag möttes av när jag steg in hos brodern med familj igår.
Oh well Lina, det gjorde jag också.

Jag borde verkligen skickas till nödslakt så mycket som jag gnäller. Jag gnäller över allting, mest mest av allt gnäller jag över ett specifikt faktum. Det var skönt att komma till brodern och beklaga sig över sitt liv för några som inte hört min klagosång sjuhundrafemtielva gånger förut.
Jag sover för mycket också. Jag har alltid ambitionen att gå upp tidigt och uträtta saker. Men varenda gång snoozar jag i flera timmar och kommer inte upp förrän dagen nästan har tagit slut. Det påminner mig om när jag var tonåring och jag och John tävlade om vem som ringde och väckte vem, senast. På tal om det väger jag lika lite som jag gjorde då, nästan, bara två kilo mer än när jag var femton. Vilket i sin tur påminner mig om att jag borde äta. Fiskpinnar och potatismos. Halvfabrikat. Jag hatar halvfabrikat. Jag köper inte halvfabrikat och jag äter inte halvfabrikat, men nu är det någon som köpt det och det är även det enda som finns hemma.
Jag försöker komma på saker som är bra. Det var sol igår och vi gick en lång söndagspromenad. Det var bra. Det är sol idag. Det är bra. Men jag kan inte komma på något som är bra med mig. Jag kan vara lite snygg på fredags och lördagskvällarna om jag har tur. Det är bra, men ytligt. Jag har många bra och fina vänner. Det är nog min bästa egenskap.
Mina vänner är min bästa egenskap.

Pratade med en av bröderna.
Berättade om mitt förslag att man borde bli frälst och kristen, för då skulle man kunna skita i kärleken och bara bry sig om kärleken till Jesus Kristus Vår Frälsare.
Han ansåg dock att "den kroppsliga kärleken" nog ändå vara att föredra eftersom den var "lättare att tillfredsställa". Hrm.
"Ja, men med Jesus blir det liksom så -åhh, vad han är söt!"
Hrm.
"Ja eller... Jag är inte så insatt."
Sen gav han mig några tröstande ord och sa att det skulle svida över om ett år eller så. ETT ÅR ELLER SÅ?! Jeesus.
Här är en av hans hedniska döttrar, tillika en av mina gudomligt söta brorsdöttrar, som framför en alternativ och lite mer brutal version av Mössens julafton på juldagen:



Nu sitter jag och "skriver uppsats". I soffan sitter två kvinnor och tittar på Stolthet och Fördom. Det har dom gjort hela dagen. Jag har "skrivit uppsats" hela dagen. Hela dagen har vi varit iklädda våra sunkoutfits. Linnea i svarta mysbyxor och grön tröja, Anna i rutiga pyamasbyxor samt röd Singa(ölen)t-shirt, Fanny i vita Umbrobyxor och svart tröja. Ibland har dom slängt åt mig kommentarer som "Vad du är duktig Linnea!" och jag har tackat och tagit emot i min enfald, men jag tycker att livet blir enklare av vita lögner och att ärlighet inte alltid varar längst. Damerna i soffan tog paus för att slänga ihop en päronpaj, vilken vilar i ugnen i skrivande stund, men återvände snart till teven och DVD:n. Själv kan jag inte se på Stolthet och fördom för det är äckligt och kärleksfullt och jag hatar människor och kärlek. Så jag får helt enkelt fortsätta sitta här och "skriva uppsats".
Hoppsan, nu skall damerna i soffan visst se på sista avsnittet. Oh, glädjens stund!

Idag fick jag höra det finaste jag fått höra på länge.

- Åh, livet har blivit så jobbigt nu. Allt var mycket lättare innan jag träffade dig.
- Vadå då?
- Nu har jag ju nån jag måste värna om.

Sa han på sitt otrevligt söta vis.

Storm ute, storm inne och storm i sinne.
Trots den uteblivna stormen stormar det sannerligen på södra skolgatan.
Det blev dock ingen storm i ordets rätta bemärkelse. Brodern uttryckte en stilla undran över om det bara var Bergströmare som blir uppriktigt besvikna över uteblivna stormar?
Det blåste och regnade i alla fall så mycket i kön till KB i fredags att vi inte orkade vänta på att få komma in utan gick hit istället. Vid fem kom en av kollektivets boende instormande och var förtvivlad och ledsen för att hennes pojkvän gjort slut. Vissa stormar klarar man sig utan.

Nu sitter jag i alla fall här. Ensam. Det är inte ofta man är själv när man bor i ett kollektiv med fyra kvinnor. Ändå är det fantastiskt fascinerande att märka hur sällan vi ändå ses. Igår satt jag och Fanny ner och faktiskt pratade för första gången på flera veckor. Nästan mer än en månad. Det är skönt att vara ensam, men ändå känns det lite ensamt... Jag har ändå ett sjukt stort behov av att vara just ensam, men det är ju väldig skillnad på att vara ensam och känna sig ensam. Man får även en smula ångest över att man borde ta tag i den där C-uppsatsen som skall skrivas (lite skryt och självpepp mellan raderna först bara, har fått VG på båda mina övriga delkurser den här terminen, jag är kingen, jag är smart och jag är teatervetare) men som aldrig blir skriven och man får lite ångest över att man borde städa men främst får man lite ångest över att vi har tvättid idag och det bara är jag som är hemma. Det betyder att jag måste tvätta allt och själv också och det vill jag inte för söndag betyder...

...Söndagshängning på Ronnebygadan! Jonkan föreslog i ett vad jag får lov att anta var resultatet av en berusad hjärnas vilda fantasi att vi skulle flytta söndagshängaigänget till Listergatan, bara idag. Det är en dålig idé av olika anledningar, men främst en; den att festen hölls där igår och att den hölls till klockan fem. Det betyder att om eventuellt söndagshäng skulle spenderas på Listergatan skulle vi först vara tvungna att städa och diska först. Fast nu när jag tänker efter så är det kanske inte en så dålig idé egentligen, det är kanske bara det att det inte lika lätt får plats femton bakfulla och trötta människor i Listergatans soffor. Plus att jag är en sjuklig anhängare av tradition samt har svårt att bryta invanda mönster.

Egentligen skulle söndagen spenderas i Staffanstorp hos brodern med familj och där fira min födelsedag lite såhär i efterhand samt bli bjuden på god mat och leva lite sweet familjeliv i några timmar. Men det visade sig dessvärre att vinterkräksjukan härjade i Staffanstorp. Jag riskerar på inget vis att råka ut för att behöva spy. Att spy är något av det vidrigaste man kan göra, eller råka ut för att vara tvungen att behöva göra.

Nepp. Tjolahepp. Nu ska jag duscha och rycka upp folk och så vidare storartad dag bla bla bla.
Vem vill hänga med till havet förresten?!

- Du har förändrats.
- Du har förändrats.
- Du har förändrats.
- Du har förändrats.
- Du har förändrats.
- Ja, men säg då hur istället?
- Förut var du så sprudlande och glad.
- Men jag är inte glad. Jag kan inte vara er lilla clown nåt mer. Inte nu. Och även om jag har förändrats så är jag fortfarande jag. Ni måste ta mig för vad jag är.



Oh, where have you been, my blue-eyed son?
Oh, where have you been, my darling young one?
I've stumbled on the side of twelve misty mountains,
I've walked and I've crawled on six crooked highways,
I've stepped in the middle of seven sad forests,
I've been out in front of a dozen dead oceans,
I've been ten thousand miles in the mouth of a graveyard,
And it's a hard, and it's a hard, it's a hard, and it's a hard,
And it's a hard rain's a-gonna fall.

Oh, what did you see, my blue-eyed son?
Oh, what did you see, my darling young one?
I saw a newborn baby with wild wolves all around it
I saw a highway of diamonds with nobody on it,
I saw a black branch with blood that kept drippin',
I saw a room full of men with their hammers a-bleedin',
I saw a white ladder all covered with water,
I saw ten thousand talkers whose tongues were all broken,
I saw guns and sharp swords in the hands of young children,
And it's a hard, and it's a hard, it's a hard, it's a hard,
And it's a hard rain's a-gonna fall.

And what did you hear, my blue-eyed son?
And what did you hear, my darling young one?
I heard the sound of a thunder, it roared out a warnin',
Heard the roar of a wave that could drown the whole world,
Heard one hundred drummers whose hands were a-blazin',
Heard ten thousand whisperin' and nobody listenin',
Heard one person starve, I heard many people laughin',
Heard the song of a poet who died in the gutter,
Heard the sound of a clown who cried in the alley,
And it's a hard, and it's a hard, it's a hard, it's a hard,
And it's a hard rain's a-gonna fall.

Oh, who did you meet, my blue-eyed son?
Who did you meet, my darling young one?
I met a young child beside a dead pony,
I met a white man who walked a black dog,
I met a young woman whose body was burning,
I met a young girl, she gave me a rainbow,
I met one man who was wounded in love,
I met another man who was wounded with hatred,
And it's a hard, it's a hard, it's a hard, it's a hard,
It's a hard rain's a-gonna fall.

Oh, what'll you do now, my blue-eyed son?
Oh, what'll you do now, my darling young one?
I'm a-goin' back out 'fore the rain starts a-fallin',
I'll walk to the depths of the deepest black forest,
Where the people are many and their hands are all empty,
Where the pellets of poison are flooding their waters,
Where the home in the valley meets the damp dirty prison,
Where the executioner's face is always well hidden,
Where hunger is ugly, where souls are forgotten,
Where black is the color, where none is the number,
And I'll tell it and think it and speak it and breathe it,
And reflect it from the mountain so all souls can see it,
Then I'll stand on the ocean until I start sinkin',
But I'll know my song well before I start singin',
And it's a hard, it's a hard, it's a hard, it's a hard,
It's a hard rain's a-gonna fall.

När jag satt på tåget västerut till danmark i fredags kom den här låten på på iPoden:

While riding on a train goin' west,
I fell asleep for to take my rest.
I dreamed a dream that made me sad,
Concerning myself and the first few friends I had.

With half-damp eyes I stared to the room
Where my friends and I spent many an afternoon,
Where we together weathered many a storm,
Laughin' and singin' till the early hours of the morn.

By the old wooden stove where our hats was hung,
Our words were told, our songs were sung,
Where we longed for nothin' and were quite satisfied
Talkin' and a-jokin' about the world outside.

With haunted hearts through the heat and cold,
We never thought we could ever get old.
We thought we could sit forever in fun
But our chances really was a million to one.

As easy it was to tell black from white,
It was all that easy to tell wrong from right.
And our choices were few and the thought never hit
That the one road we traveled would ever shatter and split.

How many a year has passed and gone,
And many a gamble has been lost and won,
And many a road taken by many a friend,
And each one I've never seen again.

I wish, I wish, I wish in vain,
That we could sit simply in that room again.
Ten thousand dollars at the drop of a hat,
I'd give it all gladly if our lives could be like that.

Jag har världens klokaste mamma.
Så är det bara.
Det är som att hon är en källa av klokhet som det bara strömmar klokhet och tröstande ord ur.
Ja.

Och idag får jag en bild på Ugglarp, en afton i augusti. Det får jag som tack för att jag överlevt i 23 långa år. Man får väl lov att tacka för det och hoppas på åtminstone 23 år till. Skam vore väl annars. Jag vill även passa på att tacka mina föräldrar som avlade mig samt resten av familjen och släkt (som ju inte valt mig) och vännerna (som ju faktiskt har valt mig) för att de stått ut med min existens den här tiden och kanske även har uppskattat den då och då.

(Om ni undrar över denna kavalkad i gamla bilder så beror det delvis på att jag egentligen inte har något att skriva om, samt att min kamera avled på nyårsaftonsnatten.)

Jupp. Idag är det söndag och då kan man känna sig som en död tumlare. Eller så har man en jättebra söndag efter fest men då kan man skänka en tanke till andra människor som kanske känner sig som döda tumlare. Eller så räcker det med att  bara tänka på den döda tumlaren.

I remember it well
The first time that I saw
Your head around the door
'Cause mine stopped working

I remember it well
There was wet in your hair
I was stood in the stairs
And time stopped moving

I want you here tonight
I want you here 'Cause
I can't believe what I found
I want you here tonight
I want you here
Nothing is taking me down, down, down...

I remember it well
Taxied out of a storm
To watch you perform
And my ships were sailing

I remember it well
I was stood in your line
And your mouth, your mouth, your mouth...

I want you here tonight
I want you here
'Cause I can't believe what I found
I want you here tonight
I want you here
Nothing is taking me down, down, down...

Except you my love. Except you my love...

Come all ye lost
Dive into moss
I hope that my sanity covers the cost
To remove the stain of my love
Paper maché

Come all ye reborn
Blow off my horn
I'm driving real hard
This is love, this is porn
God will forgive me
But I, I whip myself with scorn, scorn

I wanna hear what you have to say about me
Hear if you're gonna live without me
I wanna hear what you want
I remember december
And I wanna hear what you have to say about me
Hear if you're gonna live without me
I wanna hear what you want
What the hell do you want?