Julafton.

Sådärja.
Då var det avklarat.
Slemmigt men mättande! Som dom säger i Lejonkungen. (Som ju är en av mina två favoritfilmer. Natural Born Killers är den andra. Tre, är dom ju förresten och Yrrol är den tredje. Det är för övrigt de enda tre filmerna jag kan se mer än en gång.)
Det har varit bra och med bara ett olyckligt utbrott, som kom sig av att min bror och min far inte kan låta bli att hacka på mig om min bilkörning trots att jag snart haft körkort i sex år och trots att det inte finns något som gått fel i min bilkörning i deras närvaro. Jag vet inte vart det kommer från, men antagligen har dom bara bestämt sig för att jag inte kan köra bil eller så är jag fortfarande tre år i deras ögon. Oavsett vilket så är det sjuuuukt irriterande och gör att man själv sitter på helspänn när man kör för man får inte göra minsta lilla fel och så får brorsan ett utbrott när jag kör ut i kanten för ett möte på superdupersmal väg. Jag vet inte varför men jag hade inte fått ett utbrott efter att någon har räddat en från en krock. Däremot får jag utbrott om någon sitter och hackar på mig konstant en hel bilresa och tror att jag både är blind, döv och rörelsehindrad så till den milda grad att jag inte ens kan se att vägen svänger. "AKTA! AKTA! DET SVÄNGER! AKTA! AKTA! DET ÄR MÄNNISKOR DÄR FRAMME!"
Men för i helvete, skulle jag helst ha velat säga då och så skulle jag ha velat gjort som man gjorde i gamla dar och bett dom stiga ur bilen och gå hem själva. Men det gjorde jag inte. Jag satt tyst ända tills det blev för mycket. Då steg jag ur bilen och när jag kom hem gick jag och la mig en stund.
Efter det lilla missödet fortsatte julen sjukt harmoniskt för att vara hos familjen Bergström ("Det blir alltid kaos när familjen Bergström kliver innanför dörrarna" menade en av brödernas Anna:or en gång).
Eftersom jag haft sönder min kaffebryggare och berättat om det för alla i en av den här höstens roligaste anekdoter fick jag en styck kaffebryggare och en styck mokabryggare samt kaffe. Tack tack.
Så fick jag lite tomtar och sånt av farmor, men det roligaste av allt var boken med medföljande CD-skiva som jag fick av mina föräldrar:
Vladimir Vysotskijs Vargjakten, 48 sånger i tolkning av Carsten och Ola Palmaer inkl. CD med Fria Proteatern.  
Det fick mig att tänka lite på om den där C-uppsatsen kanske borde handla om Just Vysotskij och fria Proteatern. För att det är så sjukt intressant hur motsägelsefullt allting är. Jodå, jag är källkritisk trots min enkelriktade uppfostran. (På paketet hade mamma skrivit: "För vidare tanke om rättvisa och omfördelning så som vi önskat.") Fria Proteatern som gjorde uppror mot institutionerna (typ för att dom blivit kickade från dramaten) spelar Vysotskij (som var samhällskritisk ryss) som blir hyllad av någon slags vänster yadayada. För boken är i alla fall köpt genom Arbetaren och Arbetaren är väl mera svart än röd? Har inte fattat riktigt än hur det hänger ihop men det skulle jag ju göra om jag skrev en uppsats om det.
Nåväl. Nu är julafton snart slut. Päronen har gått och lagt sig. Jag dricker en öl. I Malmö är mina vänner ute på Debaser och festar. Imorrn blir det släktmiddag i Ugglarp och sedan hemvändarutgång i Falkenberg. 
God Jul! Fortsatt strul! 

Old times.

Satt och rensade lite på skrivbordet och hittade två lunarstormsdagboksinlägg som jag hittat när jag någon gång för ett tag sedan suttit och kollat igenom lite gamla inlägg därifrån. Jag skrev "dagbok" där i fem år innan den här bloggen och facebook tog över. Jag började när jag var femton år gammal. Det är verkligen skitkul att läsa och är i många fall ganska vettiga tankar som plitats ned.
I alla fall. Två inlägg som jag fastnat för nu beror på att jag inte vet varifrån citaten kommer. Det första är en låt, tror jag. Det är nästan så att jag kan sjunga melodin, men jag har ingen aning om vem eller vilka det är eller vad låten heter. Hjälp mig.
Det andra är ett annat smart citat som jag inte heller vet avrt det kommer ifrån, såhär 6 år senare. Passande såhär i juletider. Herrejistanes vad kristet det blev då:

We are the village green preservation society.
Mån 22 jul 2002 20:06


Shut the fuck up you fucking bitch!

"But drinking is the devil, that drives one apart, leaving memories of what should have been and wasn´t."


This is a revolution of the mind.
 Ons 11 sep 2002 22:07


 ”Like the story of Jesus Christ chasing the moneylenders out of the temple. I know this is kinda hard for contemporary people to get their heads around, but Jesus Christ used to beat people up with a whip for being capitalists.”

Tänker bara på dig. Min älskade.


Nu precis skedde EXAKT det som jag berättade för Anna om min jul imorse:
"Jo, om det finns någon som är mer oorganiserad (i all min organisation) än vad jag är så är det mina föräldrar. Man får faktiskt lov att säga att de fått sjukt organiserade barn i förhållande till sina helt oorganiserade uppenbarelser. Så, dan före dan börjar med ett stort traditionsenligt gräl när vi ska klä granen. Pappa har i vanlig ordning knökat ner julgransljusen i sin låda så vi måste börja med att reda ut dom. Sen har han givetvis inte testat så att alla lamporna funkar och det gör dom såklart inte så då börjar jakten för att ta reda på vilken lampa det är som inte fungerar. Efter det skall vi försöka hjälpas åt att sätta på lamporna på granen och det slutar alltid med att pappa klagar på hur jag satt upp mina lampor och jag blir sur och irriterad och går därifrån medan pappa gör om gör rätt."
Detta skedde för fem minuter sedan i exakt ordning med undantaget att alla lampor faktiskt fungerade. Förr hörde det till i traditionen att jag var sur över att dom hade köpt en så ful gran, men de senaste åren har dom börjat hugga egen gran och dom egenhuggna granarna har faktiskt varit jättefina.
Vill bara förtydliga att mina föräldrar såklart är världens bästa trots eller kanske på grund av all sin oorganiserade charm. 

Dan före dan.

Vänta, vänta, väääänta.
Just nu väntar jag på skjutsen hem till Falkenberg.
Någon gång mellan två och fyra skall vi åka. Finns inget urbota tråkigare än att vara klar och väääänta i två timmar och man kan typ inte ta sig för något eftersom man helt plötsligt måste dra.
Känner mig som ett barn dagen innan julafton. Så är det ju nästan också kan man säga. Med den skillnaden att jag fyller 24 om två veckor och en dag. Jorå.
Hade en sjukt mysig morgon med Annorh. Lyssnade på lökiga Absolute Christmas två(!) gånger och åt grymmefrulle med levande adventsljus. Det är så himla, himla fint att ha henne hemma. Om nätterna ligger vi och pratar och pratar och skrattar tills vi gråter och får ont i magen båda två och jag blir aldrig trött på att prata med henne eller lyssna på henne. Anna är pur lycka förpackad i en människokropp. Inatt diskuterade vi bland annat att jag har mycket felplacerad hjärnkapacitet som går åt att hålla ordning i mitt organiserade kaos och som bland annat resulterat i att jag aldrig, never ever har tappat bort något. Det gör jag bara när jag har städat. I alla fall så tänkte jag på hur mycket andra grejer jag hade kunnat vara bra på om jag bara hade prioriterat annorlunda. Då sa Anna: "Äh! Du hade ju lika gärna kunnat lägga det på rasism eller matlagning eller något annat onödigt!" Underbara, underbara Anna!
Åååååh! Nu vill jag åka hem! Och jag kommer typ inte få plats i bilen heller eftersom jag "packat ungefär så mycket som man behöver för tre dagar, plus lite till eftersom jag är brud, plus julklappar" och efter det fick jag veta att det inte finns något bagageutrymme och "i värsta fall får du väl ha det i knäet". Ha! Jotack! En såndär väska som man kan dra plus två stora påsar, min vanliga väska samt dator. Hrm. Held och lykke med det säger jag. Och så säger jag som han som sket i badkaret:
Det löser sig!
Och så säger jag som Anna:
GOD JULAJÄVUL PÅ ER!


Betraktelse.

Lycka kan ibland vara när chefen efter sju avklarade timmar på ett tiotimmars arbetspass häller upp en påse Salt&Blandat.
Ibland räcker det med det.
När jag kom hem sa jag att jag ska skriva en kampsång som ska heta "Jag älskar ägg". Då sa Lina, mycket eftertänksamt:
"Men... Det tråkiga med ägg är ju... att de heter ägg. Det är ett ä och två g."
Då sa jag att det var det vackraste jag hört på hela dagen.
Ibland räcker det med det.
För övrigt vill jag länka till
Ylvas blogg och inlägget som hon kallar "Låg humor".
Ibland räcker det med det.

Jesus is a friend of mine!

Haha! Hittade det här blogginlägget när jag läste om jordbävningen.
Halleluja.


Nejrå.

Det sket sig det där med.
Och nej, jag blev faktiskt inte så ledsen.
Jo, klart jag var ledsen just där och då men nu skiter jag i vilket.
Jag orkar inte med ännu en känslomässigt störd snubbe.
Konstigt att jag inte blev så ledsen ändå.
Fast det är klart, vi hade ju ändå ingenting att prata om.
Och folk som inte kan hantera att jag tar mycket plats kan gå och knulla sig själva.
Jodå.

(Huva. Kolla in spellistan här till höger från efterfesten inatt. Jävlar vilket lågvattenmärke. Men jävlar i det vad kul vi hade. Det hela toppades med med lite Onkel Kånkel och Eddie Meduza och avslutades med tryckare till Mariah Carey klockan sju på morgonkvisten. När det aldrig blir ljust kan man ju festa hur länge som helst. Grannarna håller nog inte med. Och man ska hålla sig från att skata full inomhus.)

I väntan på något bättre.

Medans jag längtar efter något annat.

Rulltrappa.

Mina tankar kretsar runt två saker just nu.
Det första äro hemligt och privat och involverar ett stycke mansfolk.
Det andra handlar om rulltrappor.
Förlåt, mina tankar kretsar runt tre saker just nu.
Det tredje är underkläder och hur och vad jag skall matcha mina sådana till vilka kläder och vilka strumpbyxor eller stay-ups jag kan använda med eller utan strumpebandshållare till vilken outfit. Men det tänker jag på hela tiden och klassar som arbetsskada.
Men det där med rulltrappor alltså. Det kan jag inte riktigt släppa.
Jag har blivit besatt av tanken på vad som händer om man bara står kvar på rulltrappan när man kommer upp. Ja, när man kommer upp. Har överhuvudtaget inte tänkt på vad som kan komma att hända om man inte kliver av när man kommer ner. Det känns lite mer logiskt och ospännande. Troligen faller man bara framåt. Men när man kommer upp. Faller man då framåt eller bakåt? Åker man liksom av rulltrappan automatiskt eller fastnar man? Ramlar man överhuvudtaget och ramlar man i så fall bakåt eller framåt?
Tjuvprovade lite idag med bara en fot, men det kan inte klassas som ett riktigt test eftersom jag reflexmässigt lutande mig fram och tog ett kliv av med den foten som var i luften.
Jag måste verkligen testa.
Men gills testet överhuvudtaget  om man håller i sig i "handtagen"?

Måndag, tisdag, bradag.

Precis när jag hade bestämt mig för att jag var redo att gå upp och hade slängt iväg ett sms till Johan om att jag var klar för frukostdejt fick jag ett sms av Lina:
"Vaken? Kaffe?"
Så köpte hon med sig två stora kaffe från Seven Eleven och så blev det mysfrukost i skenet av levande ljus och massa filosoferande om hur det kommer sig att man har den här stora hatkärleken till sin hemstad. Vi funderade på om det gäller alla småhålor som folk kommer från eller om det bara är vi Falkenbergare som är som vi är. Vi kom väl egentligen inte fram till någonting, mer än att man trots att man är glad att man flyttat därifrån ändå är ganska stolt över att man är just därifrån.
Nu har Johan vaknat i alla fall och frukostdejten har blivit omplanerad till lunchdejt.
Det är ofantligt skönt med lediga dagar inför julstressens fullproppade jobbdagar. Och hur arbetsskygg jag än kan verka ibland så är jag ändå glad över att jag har ett jobb, för den första januari är jag arbetslös.
En annan bra sak idag är att himlen nästan är blå.
Så himla, himla underbart!
Var glad och stark!
För vem behöver nån som behöver nån?

Poisoooooooon.

Jag har blivit förgiftad.
När jag kom till jobbet idag fick jag veta att Karin hade spytt på jobbet igår efter att ha käkat en såndär snabbpizza från Findus. Ah! Tänkte jag och påminde mig om att jag mådde så jäkla illa efter att ha käkat en såndär snabbpizza från Findus på jobbet i söndags att jag var tvungen att åka hem tidigare och anstränga mig för att inte spy på tåget. Där och då inbillade jag mig att det antagligen berodde på 3.5 timmars sömn den natten.
Tji fick jag.
Miljögift och inte kärlek var det som förgiftade min kropp.
Skönt det.
Tur att jag inte är
marsvin.

Tips från coachen.

Alex tipsade om detta. Så jävla, jävla bra:


Dagens Fireside.

Tillika min favorit-Firesidelåt.


Men mamma då...

Så sött.

Det där med kärlek...

Vi kollade på Greys Anatomy innan, jag och Lina.
Det var ett gammalt par och kvinnan dog och vi störtbölade båda två och så sa jag: "Fyfan för när det där händer. Fast ännu mer fyfan om det aldrig händer." Där satte jag huvudet på spiken och så bölade vi ännu mer.
Efter Greys satte Lina på Älska mig nu med Björn Afzelius och så bölade vi lite till.
Ibland tänker jag på hur vackert det kunde vara med mig och H. Vackert. Att liksom se på någon och känna det som i en sång, att allt bara är vackert och ljust och lyckligt.
Åh, vad jag hoppas jag kommer få vara med om det där igen.
Till dess tänker jag på vad Anna skrev från andra sidan jorden igår:
"Bittersweet att vara helt uppfuckad over nagon. Bade fantastiskt att det antligen kanns pa riktigt och samtidigt helt hjartskarande att man inte vet vad som hander och om man overhuvudtaget kommer fa varann pa slutet."
Så jävla sant.
Och så jävla tröttsamt.

K'rlek.

Piss. Angst. Satan och helvete. Bittersweet att vara helt uppfuckad over nagon. Bade fantastiskt att det antligen kanns pa riktigt och samtidigt helt hjartskarande att man inte vet vad som hander och om man overhuvudtaget kommer fa varann pa slutet.

Skrev Anna p[ andra sidan jorden innan. Var tvungen att blogga det f;r det var s[ klockrent. Men kunde inte s'tta citattecken runt f;r mina tecken funkar inte. Och inte mina [, ' och ; heller. Och det var allts[ ett a med en prick ;ver, ett a med tv[ prickar ;ver och ett o med tv[ prickar ;ver. "r det n[gon som vet hur man r'ttar till det f;r det h'r 'r j'''''''''''vligt st;rigt!