Ny tid - ny blogg.
Japp. Det tidigare inlägget med teckningarna är bortplockat. Utställningen är slut. Över och förbi.
Så sjuuuuukt störigt att man måste lägga in sådana här skiljelinjer mellan stycken eftersom inte enter-knappen verkar funka här på blogg.se och det därför blir helt omöjliga inlägg att läsa och bara ett gytter av ord. Men jag tycker inte det ser så snyggt utan med linjer istället för lust. Suck. Störigt - var ordet!
Mest för att jag inte kände för att mina alster skulle ligga ute sådär till allmän beskådan och stöld hit och dit.
Det kanske kommer en renodlad bilderblogg någon gång men inte nu.
Jag tänkte börja blogga lite smått igen. Man sitter ju ändå bara och degar framför datorn såhär på ruskkvällarna så då kan man ju likagärna göra någonting kreativt av tiden.
Men jag känner mig lite besvärad över att den här bloggen hänger ihop med mitt gamla liv. Alltså det liv jag levde innan jag träffade Martin och skapade vårat liv.
Hur ska jag göra? Jag har inte lust att skaffa en ny blogg för om jag får säga det själv skriver jag ganska bra och roligt och det kan ju vara roligt kanske för er som läser eller om det kommer nya att läsa om hur mitt liv var förr med alla kval och berg och dalar. Nu är det ju mest berg faktiskt, fast inte berg som i uppförsbackar utan som i toppar! Det enda jag kan göra är nog att skriva så pass mycket om det här nya livet som jag införskaffat så att det gamla hamnar i skymundan, inte nödvändigtvis i glömska. Jag har ju det så ruskans bra nu och det är ju faktiskt både roligt och trevligt och kanske intressant att läsa om det också!
Idag när jag funderade på att börja blogga igen så tänkte jag att jag skulle göra en såndäringa pyssel-bilder-blogg med bilder från idag när jag var så himla kreativ och käck att jag gick och köpte mig lite häftspistol-skott (alltså klammerna) och tre rullar hyllpapper. Det enda hyllpappret som fanns på kära Claes Ohlsson var ljusblått (hatfärg) med vita prickar på, rosa (hatfärg) med vita prickar på och ljusgrön (hatfärg) med vita prickar på, så jag köpte en av varje! Sedan gick jag hem och klädde hyllplanen på de tre hyllorna i varannan ljusblå (hatfärg) med vita prickar på och varannan rosa (hatfärg) med vita prickar på. Händig - my ass att jag är och framförallt INTE nogrann. Men det blev ett alldeles ljuvligt (jepp, jag är inredningsbloggsinspirerad) resultat och nu ser hela badrummet ut som ett litet dockskåp. Passar alldeles utmärkt till de diarréfärgade väggarna och golvet!
Nu vill jag även passa på att outa att om/när jag och Martin får barn är det absolut förbjudet att köpa rosa (hatfärg) eller ljusblå (hatfärg) kläder/grejer till barnet/barnen. Vi ska vara alldeles fantastiskt medvetna och tråkiga(?) genusupplysta föräldrar som tackar nej till rosa och ljusblått inte bara för att det är skitfult utan även för att vi inte vill locka in våra eventuell barn i könsfällor. Som tur är blev i alla fall Martins hyllplan blått och mitt rosa så att vi verkligen kan vara säkra på vem av oss som är mannen och vem som är kvinnan i vårat förhållande!
(Ja, det var förstås ett exempel på ironi som jag presenterade här framemot slutet, men man kan ju inte vara alldeles för säker på att folk förstår i dessa dagar. Själv har jag varit med om en gång när jag mycket ironiskt sa till en kollega: "Åh, vilken TUR att leksaks- och klädbutiker är så himla uppdelade i färg så att man VERKLIGEN ser vad som är till pojkar och vad som är till flickor!" Varpå kollegan, utan minsta ironi i rösten, svarade: "Ja, verkligen! Jag tycker det är så himla tråkigt med folk som bara vill ha gult eller grönt på sina barn!" Suck alltså.)
Ett sätt på vilket jag och Martin för oss själva demonstrerar våran jämlikhet är att vi byter ut våra vitaminburkar, det vill säga: Martin plockar ut sina piller från sin BLÅA mansburk och jag mina piller från min ROSA kvinnoburk och så stoppar vi helt sonika i våra piller i varandras burk. Så jag har mina kvinnorpiller i en blå mansburk och Martin har sina manspiller i en rosa kvinnoburk. Det ni!
Ja, själva kontentan av det här inlägget skulle i alla fall bli att NEJ, det blev inga bilder från mitt alldeles übergulliga hyllplansprojekt eftersom man inte kan ta fina stillebenbilder av inredning med en sleten kompaktkamera. Det blir skitfult och inget djup och inget ljus eller stämning alls. Det är därför (bland annat) som jag och Martin öppnat ett gemensamt sparkonto, så att vi kan köpa en systemkamera. (Det skulle min bror tänkt på innan han gav sin tioåriga dotter sin "gamla" systemkamera att hans lillasyster kanske hade kunnat tänka sig att KÖPA den för kanske fem- sextusen istället. Jaujau.)
Så sjuuuuukt störigt att man måste lägga in sådana här skiljelinjer mellan stycken eftersom inte enter-knappen verkar funka här på blogg.se och det därför blir helt omöjliga inlägg att läsa och bara ett gytter av ord. Men jag tycker inte det ser så snyggt utan med linjer istället för lust. Suck. Störigt - var ordet!