Some people call me the space cowboy.

Igår disputerade min bror och han klarade det!
Är nu doktor i analytisk kemi! Det ni!
Jag är såå stolt!
På kvällen var det fest och a hell of a sådan också!
Dom där lundensarna vet hur man festar!
Jag höll ett väldigt uppskattat tal. (Folk sa faktiskt att det var det bästa talet dom hört! Skryt...)
Jag kan bara förundras över vilken otroligt bra syskonskara vi är, jag och mina bröder!
Dom bästa i hela världen!
Jag blir rörd när jag tänker på det.
Go Staffan!

Idag doktorerar min bror, jag har skrivit ett tal som är fem minuter långt, vi får se om jag vågar hålla det.
Tjohej!

Var på en hårmodelluttagning med en känd frisör från HOLLYWOOD. Yeah.
Blev inte uttagen, men det var nära!
Jag fick i alla fall en konsultation.
Han sa: "I usually take 250 dollars for a consultation". Så det var ju trevligt av honom att vi fick det i alla fall. Han hade ju inte behövt liksom, han hade ju kunnat vara hur divig som helst.
I vilket fall som helst tyckte han att jag skulle permanenta(!) håret jättesmått där uppe och mindre lockar nedtill och korta längden "it needs to go up"  för att "You´re a long girl" eh, jaha, sen när?. Han tyckte färgen var bra och att jag skulle hålla det åt det ljusa röda hållet. Eller orange "I like orange, but NOT cherry!" och att luggen skulle vara rak.
Och har man fått ett sånt här råd borde man ju verkligen se till att göra något av det. Saken var bara den att det kostade 2200 (Holy lord!) kronor på den salongen. Och eftersom min frisör har flytt till Irland så ringde jag till en frisörskola här för att kolla om dom kunde fixa det, och det skulle dom göra med glädje. Det kostar ju också förstås, men i alla fall hälften så mycket.
Det är najs. Så om en vecka har jag förhoppningsvis en ny och roligare frisör.
Yes!

Läst 220 sidor, skrivit ett tal till min bror och gått på spelning- på en och samma dag.
Damn I´m good!

Men.
GUD, VAD HAR JAG GJORT FÖR ATT DU SKA STRAFFA MIG?!
Min bettskena gick precis sönder, hipp som happ, i två jävla delar!
VAD SKA JAG GÖRA?!
Jag kommer aldrig att ha råd att köpa en ny bettskena!
Den kostar tre fucking tusen kronor!
3000 svenska riksdaler!
Jag har ju inte ens råd att gå till tandläkaren...
Buhu... Min vecka är förstörd. Mitt liv. Är förstört...




(Jag kan ju alltid chansa och sova med den i två delar, men då kan jag: 1. Sätta den i halsen, kvävas och dö. Eller 2: Svälja den och bli förstoppad och dö. Två härliga alternativ. Eller så skiter jag helt enkelt i att sova med den och: Gnisslar tänder, vaknar upp med huvudvärk och biter sönder min porslinstand.)

När man tror att livet flyter på, då får man alltid en skön påminnelse om att det inte är så jävla lätt!

Idag har allt gått i en hiskelig fart.
Får man bara in den där stressade känslan kan det gå utav bara helvete. Även om man tror att man ska få en hjärtattack ibland.
Jag har: gått upp halv nio, morgonpromenerat med Sanna i pildammsparken, gjort solhälsningen, duschat, ätit frukost, vilat i en halvtimme, läst ungefär 200 sidor (50 ur Livet en dröm och 153 sidor Hamlet), diskat, ätit gröt (igen) till lunch, klätt på mig och sminkat mig på tio minuter och sprungit ut och mött Erika, sprungit runt på Triangeln, lämnat tillbaka för stora Leggings, kollat alla affärer efter Leggings med spets men inte hittat några bra, sprungit till Synsam, väntat irreterat i en kvart och Erika var tvungen att gå, fått nya linser (Yes!), sprungit in på triangeln (igen) och nöjt mig med ett par halvdanna, glömde köpa örhängen, sprang in på systemet, köpte två öl, slapp visa leg, förvirrade kassörskan genom att tala stressat och osammanhängande när jag försökte vara kul och trevlig (ytterst misslyckat), sprang vidare till pfaff och köpte sidenband samt spets, sprang sedan hem för att fortsätta läsa de 20 sidor ur Teaterhistoria som också ska läsas till imorgon samt laga mat. Allt detta för att hinna gå på teater ikväll. Slog alltså på datorn för att boka biljetter och fann att pjäsen vi skulle se inte går alls ikväll.
Gött.
En hel dag i stressens tecken för- ingenting!
Vissa saker borde man kolla upp i förväg.
Men, man får ta det onda med det goda och det goda är ju att jag har fått väldigt mycket gjort. En extremt intensiv och stressad dag. Den där stresskänslan i magen och hjärtat är ju lite... Intensiv, bara. Känns som efter att ha spelat en hel pjäs (vilket förvisso är jäkligt gött, men det känns inte riktigt som om min prestation idag är lika bra som det). Men, den ska bort nu när jag ska försöka lugna ner mig och laga mat i godan ro och läsa de däringa tjugo sidorna jag har kvar utan hjärtat i halsgropen. Hoppas inte förslappningen fångar in mig igen bara. Det hade ju faktiskt varit bra om jag kunde sy färdigt allt det där jag ska sy, ikväll också...

Jag är väldigt bra på att göra saker istället för att plugga.
Läsa tidningen, blogga, läsa bloggar, sy, äta choklad, betala räkningar, ja nästan allt som går att göra förutom att plugga.
När jag väl pluggar är jag dock väldigt bra på det. Det går i en rasande fart och jag lär mig mycket. För är det någon egenskap vi tre barn fått nedärvt så är det en väldigt god studieförmåga. Och det är ju tacksamt. Men det känns ändå fel på något sätt att plugga på en söndag. Det är ju vilodagen, var det någon som sa.
Men, det är trots allt mitt eget fel. Jag pluggade ju inte de där åtta timmarna i fredags som det tydligen är meningen att man ska göra varje dag när man studerar heltid.
Så, nu borde jag ta tag i mig själv och läsa om den där fruktansvärt tråkiga pjäsen av Lope De Vega (en av spaniens främsta renässansdramatiker, ja ni ser ju själva vad jag lärt mig) som jag lyckats läsa 50 sidor av 200 utan att lägga någonting på minnet.
Om jag gör det, behöver jag bara läsa en pjäs till innan föreläsningen imorgon.
Nu. Nu ska jag göra det!

Kaffe och choklad. En oslagbar kombination.
Vi fick en gåva från Ica när de ville att vi skulle fylla i en enkät. För det fick vi Icas egna kaffe. Vi tog skånerosten och jag tror att det är Zoegas, egentligen. Det är absolut inget fel på det.
Jag fick dock lite dåligt samvete för jag hade mest klagat i enkäten, när jag löste in mitt kaffe.
Taskiga grönsaker, oordning, aldrig nån personal att fråga, långa köer och så vidare. Men jag skrev i alla fall till i slutet att "personalen är säkert jättetrevliga, om man bara hade träffat dom. Annars, allt bra".
Det var diplomatiskt av mig, tycker jag.

Igår hade vi finbesök från ståkkålm. Linn och hennes pojkvän (och Danne, han är ju också 08:a förstås) var här och drack vin och spelade TP. Mitt lag vann. Yeey! Mest på grund av Linn, faktiskt.
När alla hade gått kollade jag och Henning på hans hemmaknåpade skatefilmer. Det var roligt. Det känns dock skumt att bli sexton år igen och kär i en skejtkille som gick i ettan på gymnasiet. Men, han är ju min nu. Han spelar gitarr och sjunger otroligt bra och när han väl skatar är han sexigast och snyggast i världen. (Det är han även när han inte skatar, förstås.)

Den var så himla, himla fin.
Så jäkla skum känsla att se folk och omgivningar man känner på bioduken.
Första halvan av filmen var väldigt "konstnärlig" och rolig för oss i publiken som kommer från Falkenberg och eventuellt några badjävlar som också var där. Jag hörde dock en kille som var där tillsammans med en falkenbergare viska "jag fattar ingenting" medan vi andra skrattade åt lokalt folk som alla kände igen och lokala institutioner som till exempel Torggrillen. Det var väldigt vackert foto, men jag vet inte om det hade varit lika roligt om man inte kommer från Falkenberg. Andra halvan av filmen däremot, berörde så djupt att jag fick anstränga mig riktigt mycket för att inte börja storgråta, men när Sanna tog min hand rann det över ändå.
Jag kan fortfarande bli tårögd när jag tänker på den.
Den var så himla, himla fin.
Började fundera på om det verkligen finns en slags "Falkenbergsmentalitet" eller en småstadsmentalitet över huvudtaget, det gör det nog. Alla är vilsna och vill dra eller ut och resa och "hitta sig själv" och det som diskuteras i filmen är ju så sant.  Alla vill bara dra till göteborg. Alla vill därifrån. Men ändå är det så himla fint och vi är så tacksamma över att ha vuxit upp där omkring.
Fick ett sms av Fanny nyss. Ett vilset meddelande och undringar över jobbmöjligheter i Malmö.
Ringde upp och frågade om hon hade sett filmen igår. Det hade hon.
Hon satt och var vilsen i Falkenberg.
Det visade sig att hon tidigare samma dag hade suttit och fikat med en vän och diskuterat möjligheterna att dra till Göteborg men hon var tveksam. "Dra till Malmö istället då" sa vännen. På kvällen undrade dom över samma saker i filmen.
Så träffande.
Se filmen.
Den var så himla, himla fin.

Har promenerat i pildammsparken och gjort solhälsning.
Har åkt till stationen och tagit kort för att skicka med ansökningar.
Jag har studerat i rekordfart vilket har gjort att jag känner mig lite skakis och upphetsad (kan även, eller desto troligare, bero på allt kaffe jag hinkat i mig).
Jag har även hunnit med att vara besvärlig två gånger.
1. Samtal till Synsam: "Hej, jag gillar inte linserna jag fått, jag vill ha ny tid och nya linser."
2. Samtal till dom-som-har-hand-om-fotoautomaten-på-centralen: "Hej, färgen var slut och jag vill ha pengarna tillbaka."
Det förra klagomålet var dock mindre lönande.
Allt detta på fem timmar.
Nu lunch.

Skall bli spännande att se vad resten av dagen har att erbjuda, förutom filmen "Farväl Falkenberg" på bio ikväll. Skulle ju egentligen åkt hem i helgen men får nöja mig med att se hemstaden på bioduk.
Jag har även en känsla av att den här helgen kan kosta lika mycket som det hade gjort om jag hade åkt hem. Fan också.

På min morgonpromenix i Pildammsparken stötte jag på tre stycken(!) påfåglar. Då ångrade jag lite att jag inte hade tagit mobilen med mig i alla fall så jag hade kunnat ta ett kort.
Det är inte varje dag man träffar på ett gäng påfåglar bara sådär.
En minst sagt trevlig start på dagen.

Nu ska jag snart knata bort till optikern och hoppas att jag slipper få Synsams egna linser så jag istället kan köpa billiga på nätet.

Veckan har ur nyttighetssynpunkt börjat ganska dåligt.
Frukosten var nyttig, äpplena var nyttiga, moroten nyttig, lunchen var väl sådär nyttig, men att äta lunch är i alla fall nyttigare än att inte göra det och till middag var det superdupernyttigt och helrätt GIkäk. Inga kolhydrater där inte. Och faktiskt så har jag inte haft ont i magen alls, som jag har börjat få efter att ha käkat de senaste veckorna.
Och det är ju ett problem om man gillar mat så mycket som jag.
Så jag undrar om det är kolhydraterna som är boven?
I vilket fall som helst köptes nyttiga saker att tugga på framför teven istället för godis. Rostade solroskärnor, rostade och saltade (saltade är inte nyttigt egentligen) sojabönor och mandlar.
Mandlarna är dyra och alldeles för goda och nästan redan slut, så jag antar att det inte blev så nyttigt i slutändan, och de rostade och saltade sojabönorna var också förbaskat goda så det blev nog lite för mycket av dom också.
Wellwell.
Imorrn ska vi skriva in oss på träningshallen i Lund. Träning efter varje föreläsning. Och promenad alla mornar när jag inte pluggar.
Så ska det bli.
Nu ska det bli så.
snart.
Nu.
Jag ska klara det.
Nununu!

Tänk att jag visste inte att Malmö hyste så många puckon.
7.5 procent har röstat på Sverigedemokraterna i kommunvalet.
Det är ju ett skämt.
Nej, det är det inte. Det är det som gör det så läskigt.
Det är mer än vad folk röstat på både mp och v. 
Det är roligt att jag skämtade om att det skulle bli kul att se hur det står till i Vellinge kommun, där jag gått i folkhögskola i två år, och så får dom den högsta siffran på moderaterna i Sverige!
Jag tyckte det var sorgligt när Persson sa att han tänkte sluta, jag började ju gilla honom på slutet.
Men, det var ett bra val för Miljöpartiet i alla fall. Sämre för Vänstern.
Men jag försökte i alla fall...

Det roligaste är ändå att jag såg filmen Juryn häromkvällen och en badguy tillika KuKluxKlanare hette Reinfeldt. Hoho.
Men hallå?!
Hallå hallå hallå?!
Vad hände egentligen?!
Jag tror inte ens jag känner nån som röstat blått.
Ledsna miner här hemma.
Vi får väl flytta till en etta nu när hyrestaket ryker.
Helvete också.
Fucking helvetes jävla skit.
Godnatt.

Jag, Henning och Sanna sitter som på nålar framför teven och räknar och grejar och käkar päppelpaj och är jävligt nervösa.
På val.se kan man se hur det står till just nu, sist vi kollade var det 0.9 procent fördel till vänsterblocket! Keep going, keep going!
Man kan även kolla hur det står till i kommunerna. I Falkenberg har Centerpartiet en stooor majoritet, alltså: Bara "bönner" i Faklenberg. I Malmö har sossarna stor majoritet, gôtt det i alla fall. Det mest skrämmande är det bara var 2 procent skillnad mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna här. Nasty.
Vi fortsätter hålla tummarna.
Om det går åt helvete får vi väl göra som min käre far sa: Emigrera.

Nu är den färdig, en femsidors dramatikanalys som efter lite finputsning i morgon bitti är redo att skickas in för granskning till universitetet!
We did it!
Nu kan jag koncentrera mig på att vara skitnervös inför kvällens valresultat.
Det är verkligen läskigt. Det kan gå precis hur som helst.
Vi ska ha valvaka här hemma med äppelpaj.
Hjääääälp!

Jag har inte riktigt vant mig än vid det här med att man sitter och degar framför teven i sina mysbyxor, och så kommer man plötsligt på att ajfan, katterna har ingen mat och så springer man ner till ICA för att köpa käk till stackarna och så kommer man ut alldeles sunkig mitt bland alla hippa (eller sunkiga, whatever) krogar där folk sitter och är tjusiga och dricker öl och vin och så är man själv bara sunkvanlig.
Eller extra sunkig.
Mitt i city.

Förlåt för världens antagligen längsta mening.

Vi ska skriva en dramatikanalys på ett grekiskt antikt drama över helgen. Vi har valt att skriva om Kung Oidipus för jag har rätt bra koll på den eftersom vi satte upp den som slutproduktion på gymnasiet.
Antagligen den sämsta produktionen jag varit med i.
Jag tittade just på Dvd:n som spelades in på premiären.
Det var fruktansvärt plågsamt. Men väldigt, väldigt roligt.
Och oj vad jag saknar Smedjan!
Och jag saknar allt som har med Smedjan att göra.
Skolan och Nya Paraplyteatern. Och när vi gick vägen fram och tillbaka mellan skolan och Smedjan varenda dag och hur vi hatade det då, men det var bra pratstunder och det är bra minnen nu.
Och jag saknar Patrik och Mikael och Öystein och Christian, som alltid, alltid, alltid peppade.
Och jag saknar Elin och Disa och Anders!
Jag har inga bilder från smedjan alls. Bara i papperskopior.
Men här kommer en annan bild från teater i Falkenberg. Fast en helt annan teater.
Nämligen Teater Boudoir Intim. En bild från premiären på Den girige i regi av Gun Jönsson, sommaren 2004.



Kass kvalitet, jag vet. Men digitalkamera var nytt då.

Man vet att det är dags att byta disktrasa när den ser ut såhär:



Jag undrar vad det är som växer ur den?
Jag tyckte vi skulle spara den och kolla vad som hände.
Ett litet biologiskt experiment.
Jag är ju ändå min brors syster.
(Även om jag inte tror att han sparar växande disktrasor.)
Men Henning tyckte inte vi skulle spara den.
Så han slängde den.
Och undrade vad som hänt med mig.
Jag som alltid tvingar honom att tvätta händerna efter att ha handlat, åkt buss etc.
Alltid.
Att jag ville spara en uppenbar bakteriehärd.
Så han slängde den.
När han inte såg plockade jag upp den och lade den i en glassburk.
Jag menar. Jag måste ju få veta vad det är som växer ur en disktrasa.
Diskblomma?
Så nu växer den där. Trygg i sin lilla glasslåda:

Idag hade jag fått två saker på posten.

Det första var ett stort tjockt paket från Lunds Universitet.
Det var min brors doktorsavhandling.
Strategy for Monitoring
Organic Pollutants
in Waste Water with Focus
on Improved Sample Preparation.
Jag blir väldigt stolt, såklart.
Men jag tror inte det är någon idé att jag försöker läsa den.
Hallå. Jag har problem med History of Theatre.

På det andra brevet stod det SD Helsingborg.
"Ånej. Är det från Sverigedemokraterna", tänkte jag och började svettas när jag öppnade kuvertet och såg att det var det.
Jag läste inte skiten utan tänkte istället att det första jag ska göra imorgon är att ringa dit och skälla ut dom och säga att såna som dom får mig att skämmas över att vara svensk!

Som att bli slängd i väggen.
PANG!
Börja läsa och skriva och var väldigt pålästa till föreläsningarna och man hinner aldrig ta igen en bok om man glömmer läsa den, och redan nu kan jag berätta allt för er om hur grekernas teatrar såg ut och vad de olika delarna hette och om ni vill veta mer om Aiskylos, Euripides eller Sofokles är det bara att fråga och vill ni ha sammanfattning av Medea, Kung Oidipus eller Agamemnon är det bara att säga till (eller googla, för all del) och allt detta efter två dagar!
Tjohej vad det går!
Kul!

Jag är så förbannad nu.
Kärringen nedanför skällde ut mig en morgon för att vi hade ändrat tvättid från 12-17 till 07-12 och hon trodde vi skulle tvätta 07-17.
"Så förstår du väl att du inte kan göra?!" Typisk taggarna utåt, sur från början-brud. Jag förklarade lugnt och sansat att det inte var så och gick och lade mig igen. Men jag funderade ändå på varför hon skällde ut mig när hon själv hade "bokat" (vi bokar inte här, utan sätter upp lappar eftersom vi blev lovade ny tvättavla efter att den gamla tydligen blivit uppeldad, när vi flyttade in i april, men den har inte kommit än) en tid från 12-22 några dagar tidigare.
Tänkte inte mer på det.
Förrän igår, när hon bokat 14- 22. Hallå?!
Vad jag förstått det som är tvättiderna här 07-12, 12-17 och 17-22 (men jag kan ju inte veta säkert eftersom jag aldrig sett någon tvättavla).
Skit samma tänkte jag. Men idag när jag skulle ner och boka 17-22 för oss idag istället hade hon TA MIG FAN bokat 17-22 idag också! Fastän hon tvättade igår.
Jag tog mod till mig och gick ner för att ställa henne mot väggen. Men hon var inte hemma. Då rinner ju modet ur en och man vågar inte gå ner en andra gång.
Så nu sitter jag här och är frustrerad.

Btw. Första dagen på Universitetet kändes skitkul och spännande!

Är lite darrig i benen idag.
Börjar ju på stora stygga Universitetet imorgon.
Det skall bli kul men jag hatar, verkligen hatar att se ny och vilsen ut. Jag har ingen aning om vart jag ska. Hittar ju inte i Lund. Vet inte om det är smidigast att ta tåg eller buss.
Huga.
Vi får se om jag överlever.
Jag hoppas det.
För det skall bli kul.
Ännu roligare hade det varit om jag haft rena kläder att ta på mig.
Det har jag inte.
Whaaaaaa!
Gôtt mos.

Det tjuvringde innan idag. Troligen några av Hennings kids.
Andra gången orkade vi inte svara, men om jag hade orkat hade jag lyft luren och sagt:
"Låt mig vara! Era jävla (och här skall det komma ett ord som jag inte ens vågar skriva, för så grov i munnen är faktiskt jag)-ungar!"
Det hade jag tyckt varit kul eftersom det nog inte är så vanligt att lärarens sambo uttrycker sig så. Men jag fick inte för Henning. Men jag var bra sugen.
Det hela blev ännu roligare när vår telefonsvarare på holländska tog det.
Dom ringde inte mer efter det.

Om jag skriver inlägg och inte publicerar dom för dom är inte färdiga. Så blir dom aldrig publicerade. Aldrig genomlästa och aldrig färdigarbetade. Så är det bara. Synd på bra inlägg...

Idag har jag gått upp "tidigt". Jag gick upp med H för han hade sovmorgon. Tio i tio gick jag upp och det kändes som halv sju. Det är förödande att vara ledig för länge.
Jag skulle ju kunna gå en promenad? Nej.
Jag kunde gå upp kvart över sex varenda morgon hela sommaren och gå till jobbet utan att det kändes det minsta jobbigt. Men så fort man skall plugga så blir sju outhärdligt.
Why oh why?
Nu vet jag inte riktigt hur jag skall fördriva dagen.
Fördriva, vad hemskt det låter. Som någonting som skall utrotas. Ännu en dag till historien. Ännu en bortslösad och bortglömd historia.
Skit samma.