Some people call me the space cowboy.

Jädrans vad jag anstränger mig för att ni ska få roliga saker att titta på. Photoshopat ner 30 (av 350) bilder i storlek så att dom ska få plats här på bloggen.
Anyways.
Här kommer Cowboyfestivalen, klicka på bilderna för att se dom större:


Festivalpjucksen på.


Jag är supernöjd över att få köra de 17 milen till festivalen. Allt gick bra, förutom en liten incident på motorvägen när jag höll på att ha ihjäl oss allihop. Men det är en helt annan historia. På vägen lyssnade vi på Robbans eminenta countryblandskiva, men mest lyssnade vi på den här låten.


Fanny har hoppat sönder hoppborgen på Max. Återigen skräckmatupplevelse på Max. Aldrig mer Max. Fan Max, jag trodde ju på dig.


Mamma och pappa hade en djungel av Änglatrumpeter på altanen. Dom var fina. Min änglatrumpet är fortfarande bara en kvist på ungefär 15 centimeter med två blad på. Ungefär.


Redo för festival!


Men mest Cowboy av alla var nog Sebastian.


De där indianerna som man inte fick skjuta på. Fina är dom i alla fall.


En väldigt död mus. For your notice.


Frida och Lisen jobbar hårt i entrén.


Livet i en åker.


Sebastian i en åker.


Jag och en bror.


Jag är regnhiphopare.


Men den bästa förfesten var nog i bilen. Där lekte vi "hur många fulla får plats i en bil"-leken. Det var 8. Vi kallade det VIP-området.


Årets slogan. Tydligen på grund av min önskan att skjuta på indianerna.


Vädret blev fint till slut.


Vad fan har glitter med Cowboy att göra?


Den mörka vägen hem. Halvmilen hem tog oss ungefär två timmar att gå. Vi gjorde i och för sig lite utflykter från vägen ut i åkrar, min gamla trädgård och till dansbanan. När vi kommit hem fick vi gå tillbaka en bra bit eftersom jag(!) tappat min kamera (bara för att jag precis skrutit om hur jag aldrig tappat bort någonting och så tappar jag min mest precious ägodel). Kameran återfanns tack och lov hel och hållen mitt på vägen.


Livet i en åker del 2.


Framme i Ugglarp! Helt sjukt ful skylt för övrigt.


Ja. Så var det det där med Linnea+Sebastian+Alkohol= Gratis fantastisk underhållning. Här dansar vi squaredans på scenen på dansbanan.


"Där nere luktade det inte gott!" Tyckte Sebastian. No shit, som amerikanerna skulle sagt.


Sebastian pausar på vägen för femtielfte gången.


Imorse kom far och mor med frukost, vilket var väääldigt uppskattat! Ni är bäst!


Snyggaste festivalarmbanden!


Har man bara ett snyggt yttre kan man dölja vilken bakfylla som helst.


På Tommys käkade vi pizza men man kunde ävenfå äta en vegetarian om man ville.


Det här är ingen glass, det är ett rån. Heeee. Heeee.


När vi åkte hem blev det en väldigt stor och fin regnbåge. Den ser inte alls lika imponerande ut på bild som den gjorde i verkligheten och fotot som visade den bättre verkar inte vilja vara med. Fint var det i alla fall.


Jag slapp köra hem. Vi hittade Toves Daniel på vägen som också ville hem till Malmö och som vanligt får jag som jag vill. Det vill säga sova med Fanny i baksätet.

På det stora hela var det en mycket lyckad festival och trots vädret kom det ungefär 400 pers. Det är för att vi är bönner hela bunten och bönner vet att man inte dör av lite regn. Men trots allt så regnade det ju inte mer än en liten skur. Blåste gjorde det desto mer. I övrigt innehöll festivalen massvis av kära återseenden, bra musik, brännässlor (Jag trodde att dom var övermogna, och att man borde kunna kissa i dom, det var till jag kom på att det är nya nässlor som inte bränns, jäklarns vad ont det gjorde. Kissa inte i brännässlor qvennor!) lera på byxorna och allt annat som en bra festival ska innehålla.
Vi syns igen nästa år, Cowboy!

... Var det ju det där om att prata igen. Vi tittade vi på Fear and Loathing in Las Vegas:
Jag: "Åh, jag älskar den här filmen!"
Sofia: "Va?! Älskar du en film? Har du lyckats titta på en hel film utan att prata?"
Jag: "Neeej, det är klart jag inte har. Den är ju jättelång."

... Repade vi med The Girl Choir inför spelningen imorrn. Vi kör en dans. Det blir kul:

(Om ni undrar vad jag har i huvudet så är det en slinghätta. Det är därför jag numera ser ut som nidbilden av en rysk kvinna.)

... Pratade vi om alkohol igen:
Sofia (till mig): "Dricker du öl?!"
Jag: "Ja, det är ju fredag. Nu får det vara slut på den här vita veckan." (Vi har ju "bara" druckit öl i tisdags och igår.)
Sofia: "Men. Har jag haft en vit vecka? (Fyra dagar) Ja, jävlar, det har jag! Ööööl!"

Imorrn...

... Drar jag och mitt skånska crew till La Falkenberg igen för Cowboyfestivalen. Och eftersom jag är en sjukt organiserad människa har jag lagt upp följande körschema:

Lördag.
Bil 1 (Vita faran) till Ugglarp från Malmö:
Jag (har fått äran att köra), Sofi, Henning, Fanny, Cenny.

Bil 2 (Sebs mammas bil) till Ugglarp från Malmö:
Sebastian, Erika, Sofia.

Från Ugglarp till Svenstorp, ca 4 km:
Kör två gånger mellan Ugglarp och Svenstorp och ställer sedan en av bilarna på Cowboy.

Från Svenstorp till Ugglarp:
Går. Om ösregn möjligtvis Taxi Falkenberg med sjukt hög framkörningsavgift. Hämtar bilen dagen efter.

Söndag.
Bil 1 ( Vita faran) till Malmö från Ugglarp:
Jag (så illa tvungen att köra), Fanny, Sofi, Daniel.

Bil 2 (Sebs mammas bil) till Malmö från Ugglarp:
Sebastian, Erika, Cenny, Sofia.

Förra året den här tiden innan Cowboy satt vi på min brors altan och grillade och drack vin och blev fulla. Dagen efter var det sjukt varmt och sommar och vi badade och cyklade till Cowboy och ja, det var sommar helt enkelt.
Nu är det... höst.

This is why we drink beer- because of all the happy faces! Eller "Jag tror någon lagt något i min öl..."

I går var vi åter tillbaka på Debban med Malmös finest. Där såg vi några schyssta spelningar och Robban köpte en vinyl som jag fick bära omkring på hela kvällen i utbyte mot att han var sugardaddy. Så, när sugardaddyn väl skulle pay his debts visade det sig att lönen inte hade kommit än. Ett, två och tre och fler desperata försök att dra kortet resulterade i inget annat än en öl på tre besvikna gangstas and hoes eftersom cashen hade gått till vinylen i merchen. Hej, vad jag är internationell, märker jag. Anyways, så här glada var vi då:


Sofi bestämde sig dock tillslut för att även hon göra en:
 "Hej-kan-ni-dra-kortet-först-och-se-om-jag-har-råd-med-en-öl-jaha-hade-jag-det-kan-du-testa-om-jag-har-råd-
med-två-jaha-det-också-vad-bra-kan-du-kolla-om-jag-har-råd-med-tre-då-jaha-vad-bra-då-vill-jag-ha-det!"
Och så blev det Sofi som fått tillbaka stulna pengar på sitt konto som blev sugarmommy istället. Då blev vi så här glada:


Och sen lärde jag mig en dansk sång av AndraSofi och det passar ju bra eftersom jag fått jobb på Bilka.

Som en av mina kloka bröder alltid har sagt till mig. "Livet är röv..."-grejen alltså. Det där andra får ni väl själva lista ut var det kommer ifrån.
Anyways.
Det här brukar i vanliga fall vara ett helt vanligt pissigt liv.
Men just den här sommaren är livet extra pissigt, av olika anledningar.
Den här låten är väl ett bra soundtrack, I guess.
Bortse från den tacky videon, eller vad tusan det är, och den halvtaskiga kvaliteten/kvalitén (kan inte bestämma vilket ord som är rätt, båda verkar funka enligt SAOL).
Två andra deppiga låtar som måste lyssnas på är Gone Away From Me (han är jävligt snygg också och det är ju alltid trevligt och något jag inte visste innan jag hittade den här lilla videon på dutuben) och Can I Stay och Jolene och Lesson Learned. Med Ray LaMontagne alltså. Den sistnämnda låten är bäst men verkar inte finnas någonstans på vida världens vibb. Så ja, ni får väl ladda hem den då helt enkelt.
Eller vad fan, ladda hem hela albumen Till The Sun Turns Black och Trouble. Med Ray LaMontagne alltså.
Mitt bästa tips att deppa till just nu.

Ja, och förresten, Cowboybloggen är uppdaterad nu.

Och så är jag av någon underlig anledning sjukt sugen på att lyssna på Överkonstapel Bastians visa och Colombine spelar från Folk och Rövare i Kamomilla stad. Well, jag får väl sätta på den slitna vinylen som jag stulit i smyg hemifrån (förlåt, men nu är den min) och lyssna på lite saga nu då.

Av 300 bilder har jag valt ut ungefär 30 stycken som får representera vår lilla roadtrip till Falkenberrrgs Kommun.
Klicka på bilderna för att se dom större. Do it.


Me and my bitches.


Balland!


På den här åkern skall Cowboy äga rum den 28 juli. Be there!


Yes! Jag får köra de ungefär 50 meterna ner till havet från min brors hus!


Min plats på jorden. Trossnäs.


Jag och Sebastian badar årets bästa bad i JÄTTEvågor och JÄTTEströmmar. Fast det syns inte just på den här bilden. Hur stora vågor och hur strömt det var alltså. Men om man tittar riktigt noga kan man se att vågorna håller på att stjäla mina bikinitrosor.


Me and my hoe Seb turistar i La Falkenberg.


En äkta Falkenbergsk Kebabpizza! I Barnsize. Med extra mycket sås! Som jag har längtat! Synd dock att jag bara orkade äta två bitar. Barnstorlek i La Falkenberg är inte att leka med. Det är därför alla är så tjocka. Det är därför man kan komma med kommentarer som: "Åh, det är så skönt att vara hemma i Falkenberg för man är så jävla mycket snyggare än alla andra!"


Arbetsförmedlingen och Systembolaget. Ändamålen helgar medlen. Eller var det tvärtom?


Chris! Och hans bästa fotopose. Och Cowboyarmbandet från förra året!


Fantastiskt fina och sprillans nya Elvira! Senaste tillskottet i umgängsekretsen.


Världens bästa mamma och jag.


Going, going, gone briljerade som alltid.


Fadren och modren.


Sen spelade Kultiration. De var också bra. Men lite suddiga. Av olika anledningar.


Fina Stina! Och jag! Såklart.


Stina och Seb väntar otåligt på att få gå till Brat(t).


Jag och en full indian. Som man tydligen INTE får skjuta på. Sad but true.


Hur Cowboy är jag då?


Jag och mitt bästa tillbehör.


Galna indianer och kobojsare.


Jag på annorlunda cykel.


Årets kanske bästa bild.Tagen av mig! Föreställandes flygande Pär "Jau keommer freån Seödra Säääändby!" Selander.


Vem har sagt att man inte kan ha kul i La Falkenberg en onsdagsnatt vid tre?


Allt man behöver är ett Linneat, ett Sebastiant, en smula alkohol och ett kamerat.


Förhållandevis pigg och fräsch dagen efter.


Åhh! Min gamla director Top Gun Jönsson! Hon sa:
"Jag trodde hon hade blivit diiiiiva, den här begåååvade människan!" om att jag bor i Malmö och inte kan vara med, vilket hon inte verkar vilja förstå, på sin bästa Stockholmsdialekt. Det kändes fint att höra. Man är en sucker för bekräftelse.


Sen blev det Ugglarp igen och där fanns det körsbär.


Och rabarber.


Sen blev det Max där jag käkade den kanske äckligaste burgaren genom tiderna. Jag hade ändå ganska höga tankar om Max. Men icke.


Sådärja. Över på rätt sida åsen igen.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

Jag har nu officiellt en frisyr.



Jag är nu officiellt sjukt snygg.


Jag är nu officiellt Dr. Addison Montgomery Shepherd.

Egentligen hade jag tänkt att skriva om hur jag stötte på fenomenet "ny-punk" innan och hur jag förfärades över detsamma på bussen hem. Och hur jag och Robban stod och hängde utanför Konsum och gnällde över att kidsen inte vet vad punk är längre. Och att de lyssnar på saker som dom tror är punk som till exempel Good Charlotte eller My Chemical Romance eller annat trams. Och att om inte batteriet till min iPod hade tagit slut hade dom minsann fått lyssna på lite riktig punk. Och att det var mycket värre förr i tiden. Och att om man trodde att livet var deppigt när man var femton så är det inget mot hur deppigt livet kan vara vid den ädla åldern av tjugotvå. Eller tjugosju för all del. Och så kan dom ju ta ut sina skitfula rosa dreads på samma gång.
Men.
Det tänker jag inte skriva om längre. För jag satte på The Joker med Fatboy Slim och hittade en bild som gjorde mig på bättre humör:



Yes! Crap your hands!

Men alltså.
När vi skulle söka C-kursen i Teatervetenskap i våras sa syon att: "Om ni funderar på att söka något annat också, så sätt det som första prioritet, för ni har platsgaranti på C-kursen." Nu står jag helt plötsligt som andrareserv på studera.nu. Hur kan jag stå som andrareserv?! Jag har för tusan VG på mina 40 första poäng.
Vad ska jag göra?
Och när jag kollade in litteraturlistan tidigare idag hade den ingenting med Teater att göra. Bara, bara Litteraturvetenskap. Jag läser för fan inte Litteraturvetenskap. Inget kunde intressera mig mindre.
Jag snor ett citat från kloka Frida:

"Studera.nu är en skitsida som man inte kommer in på, förresten. Kära Högskoleverket. Digitalisera inte min framtid innan ni vet hur. Om jag inte kommer in på utbildningen jag sökt är det utan tvekan ert fel."

Jonkan har gjort en fantastisk dans till en fantastisk låt och nu har jag dokumenterat den så att alla kan lära sig den och så att den kan gå till historien. Dansen alltså. Dokumentationen kan vara något bristfällig på grund av vissa minnesluckor, då jag lärt mig dansen under stor inverkan av alkohol. (OBS! Bilderna är tagna i helt nyktert tillstånd, även om det kan vara svårt att tro.) Så, ladda hem låten (Eller köp för guds skull, tro inte att jag uppmuntrar till illegal nedladdning av musik. Hrm.) följ instruktionerna och sätt igång och dansa!

Swimming Song

Lyrics: Loudon Wainright III
Music: Loudon Wainright III

This summer I went swimming

This summer I might have drowned
But I held my breath, I kicked my feet
Moved my arms around
I moved my arms around

This summer I swam in the ocean
And I swam in a swimming pool
Salt my wounds, chlorined my eyes
I´m a self-destructive fool
Self-destructive fool

This summer I did the back stroke

And you know that that´s not all
I did the breast stroke, the butterfly

And the old Australian crawl
The old Australian crawl


This summer I swam in a public place
And a reservoir to boot
At the latter I was informal
At the former I wore my suit
I wore my swimming suit

Oh, this summer I did swan dives

And jack-knives for you all
And once when you weren´t looking
I did a cannon-ball
I did a cannon-ball


This summer I went swimming
This summer I might have drowned

But I held my breath, I kicked my feet
And moved my arms around
I moved my arms around





Extramaterial: Man kan välja att se det här som en dansinstruktion eller så kan man tänka sig bilderna som en dokumentation från ett kristet väckelsemöte. Alternativt Carola, när hon sjunger. Man kan även konstatera att jag har världens längsta armar, fingrar och tår.

Jag glömde ju det här.
Going, Going, Gone is the hit of the week.
Is nice, yeees.