Some people call me the space cowboy.

Jag har inga vänner.
Jo.
Men jag åkte från Lund i förhoppning att någon skulle kunna käka lite lunch med mig. Men icke, alla:
jobbar/jobbar/jobbar/tvättar/är i sydamerika/är i sydamerika/stockholm/dublin/andra delar av världen. Tillslut fick jag tvinga en kursare att käka lunch med mig. Jag skulle stannat i Lund med de två lunchsugna kursarna A och F.
Vad hände med plugga, kunna spontan gå ut på veckodagarna och andra hederliga ungdomsaktiviteter?
Bara jag. Och vem fan har kommit på att man ska skriva uppsats på våren? Jag kommer bli knäpp av att sitta här och glo och inte ha någon att umgås med medan solen skiner och är vår och nästan försommar där ute.
Det var i alla fall underbart att träffa alla i Lund idag, det kändes som att alla tyckte det var lika roligt och nivån på grupphandledningen var låg. Alltså låg som i humorlåg. Mycket skratt och fniss och det var najs och befriande.
Nu vet jag i alla fall vad jag ska skriva om. Tror jag. Ska ta tag i det någon dag när jag är piggare. Haha.
Nu ska jag... Glo vidare.

Idag ska jag till det stora universitetet i Lund och få träffa folk!
Tjoho, vad najs!
Slippa sitta isolerad här i lägenheten utan att träffa en levande själ förutom monsterkatterna!
Najsnajsnajs.

Tittade in på gamla Myspace, det vill säga Lunarstorm, pre-blogg.
Mitt liv ligger dokumenterat i sjukt fina funderingar a la Postis fast klokare (ibland) och fjortistankar sedan 2000. Det var mycket "juh" och *ler* och ungvänsterradikala tankar och killar med smink (HAHA!). Jag skrev mycket roligare och fyndigare då. Där skrev jag ända till år 2005 då jag flyttade hit. Sedan blev jag äldre och klokare och... mesigare. År 2000 var jag femton år och såg ut såhär och var tuff, het och smal som en sticka:





Nu är jag bara en tönt. Tror jag måste gå och skaffa mig en tatuering eller nåt. (Faktiskt.)

Nu är raringarna klara. Och jag kan inte ge bort dom.
Hjälp!








Tips: Köp guldfärg. Skitroligt att måla med! Varför? För att det är guldfärg.

Kom bara att tänka på repliken som jag kontrade H:s något obeslumtsamma "jogga?" med klockan halv sju imorse:
"Här ska jävlarimig inte joggas! Här ska sovas!" Sen sov jag.
Det gäller att vara beslutsam sådär på morgonkvisten.

Nu har jag inte bara duschat, jag har även skövlat regnskogen på de vita vårspirorna, allt för att:
känna mig lite sommarfin/befästa könsrollerna.
Välj själva.

Varför är det alltid så att om jag inte får träffa människor det första jag gör när jag vaknat och gått upp så blir jag en asocial typ som inte vågar gå ut och möta människor på hela dagen? Har jag bara hängt med H, F eller gått på föreläsning kan jag gå på stan i flera timmar för mig själv men om jag inte sett en levande själ blir det plötsligt asjobbigt att ta tag i sig själv. Då sitter jag hellre inne och ugglar en hel dag framför datorn och bara är oproduktiv.
Nu är jag i varje fall jättepeppad på att måla och jag ska gå och köpa dukar och guldfärg (Guldfärg! Wohoo!) och det kommer att kännas sådär pretto att gå med två taveldukar under armen och kulturtantsglajjerna på genom stan. Pust. I eftermiddag ska jag i varje fall gå långpromenix med F till beachen och sen är det Greys och sen kommer stackars älskade H hem och är sur och trött på de där satans kvartsamtalen och jag borde nog fjäska lite. Det är så svårt bara nu när vi ska vara nyttiga. I vanliga fall brukar det funka med en påse naturchips men vad ska jag köpa nu? Pistagenötter maybe. Frukt? Men hallå liksom.
Jag provåt äpple igår för att se om jag dog men det gjorde jag inte och jag fick ingen svullen läpp heller, så äpplen tål jag. Dat is good.
Nu ska jag verkligen ta tag i mig själv.
Yes.

Edit: Neeeeeeeeeeeeeeeeej! Tvättid i eftermiddag. No långpromenad. Fan. Får bli kortpromenad.

Hmm...
Gick upp för att kolla mailen om handledaren hade bekräftat att handledningen var framflyttad till imorrn. Det hade han inte, men han hade skickat kommentar till mitt Brechtpaper. Det var väl roligt men nu sitter jag här, för tidigt vaken. och hoppas på att jag inte ska till Lund för då skulle jag gått till bussen om 40 minuter.
Men. Som tur var är Kim också vaken för uppsatsskrivande och inne på msn och kan underhålla mig en liten stund, even though jag känner mig lite dum som får henne att svara på frågor om teori och uppsats när hon borde skriva om teorin i sin uppsats. Puh.
Nåväl. Det är väl bara att sätta på en bra skiva och äta frukost och fixa sig och gå ut på stan och shoppa målargrejer så jag kan börja måla och tja, ha det bra. Träna hade varit najs idag med.
Ciao.

Vilket sätt kan vara bättre att avsluta en annars skön dag med, än lite:
1. Av misstag äta rå (färdiggrillad) kyckling
2. Gå till teatern och upptäcka att den är inställd
3. Av misstag dricka vattenfärgsvatten
4. Upptäcka att det varit inbrott i förrådet för tredje(!) gången och att de denna gången försökt bära med sig teven med våran säckakärra, men tappat den så den gått sönder, och skitit i den, samt att5 resten av förrådet ser ut som kriget.

Fuck.
Jag säger som George:
God hates me.


(Shit, vad jag kommer få många träffar hit från google med tanke på den oerhört politiskt inkorrekta titeln, men som jag står för. Idag.)

"Fan, du ser ju ut som ett m***o ju!" Säger nollåttan på besök när han ser min svällande läpp.
Nej, jag har inte varit på behandling över natten. Antagligen allergisk reaktion mot någonting.
"Äpplen!" säger nollåttan men jag vägrar tro honom. Jag älskar ju äpplen!
Nollåttan, galningen och älsklingen spekulerar i vad det kan vara för fel på mig.
Har blivit anka/håller på att förvandlas till rumpnisse/är släkt med fläskfilén/ har fått bimbosjukan.
"Snart kommer tuttarna börja svälla på dig också och håret kommer att blekna!"
"Outrageous Botox Behavior."
Spekulationerna är många men svaren är få. Sjukvårdsrådgivningstanten sa att jag skulle åka in direkt om det blev värre, kanske till och med ambulans. Jag blev orolig men det har inte blivit värre. Det har stannat av men läppen är kvar. Tänk om jag ska se ut såhär för alltid?


Ni skulle se den i profil. Kvack kvack!

Inatt drömde jag att Thoth (katten) blev stucken och nästan dödad av en skorpion. Det var jättejobbigt för han är inte försäkrad, bra påminnelse drömmen. När jag hade vaknat kom han och stack tassen i min hand och somnade. Helt crazy katt det där.
Innan så ringde en kvittrande stämma (F) och väckte mig sjungandes:
"Godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga glatt!"
"Öhh..."
"Vad gör du?!"
"Tja, vad brukar man göra såhär dags på lördagmornar?"
"Sover du?!"
"Mmm..."
"Jag ställde klockan på sju för att inte sova bort min ledighet!"
Meh shit. Himla käckt. Bruden är ju knep.
(Dessförinnan hade jag blivit väckt av en blöt puss på kinden av H som gick till jobbet.)
H är alltså på öppet hus på jobbet och här sitter jag och degar och hemma hos sig är F och är käck. Jag får väl käka frukost och göra mig i ordning och bege mig ut på la stada med galningen tvärsöver.
Ikväll blir det fest hos kollektivet på Ronnebygatan för att fira andra inflyttningsfest/att de målat om/att bomben är borta. Najsbajs.
Nu havregrynsgröt.

... har jag inte gjort någonting av det jag borde göra idag (gå till biblioteket, jo förresten, jag började gå efter en timmes iordninggörande, men då regnade det för mycket så jag gick hem igen) utom att vara just kreativ.
Jag var tvungen att känna på färgerna och "tekniken" jag tänkte använda mig av när jag målar tavlorna som PÄr och Frida beställt av mig och gett mig 300 spänn till material för. Då får det ju inte gå fel. Det här blev resultatet (som vanligt inte scannat, utan fotat och därmed halvkass kvalitet, inte på själva målningen alltså, utan fotot, haha):



Säljes till högstbjudande.

Sta´bor Vs. Landsortsbor.

Sociala situationer
Landsortsbor är trevliga och till ytan sett sociala typer som inte drar sig för att heja- på vem som helst! En konversation som lyder som följer är inte ovanlig:
"Hejhej!"
"Vem var det?"
"Ingen aning."
Sta´bon är mer reserverad än den landsortsfödde och hejar man på någon man inte känner eller  vice versa blir man utpekad och utdömd som  "lite udda".
I mötet mellan sta´bo och landsortsbo kan en del märkliga situationer uppstå, kulturkrockar, om man så vill. Till exempel kan den landsortsfödde börja tvätta en timme tidigare än sin egentliga tvättid (i tvättstugan, i staden) eftersom ingen annan ändå tvättade och eftersom tvättstugor där man bokar tid kan te sig som nya fenomen för den landsortsfödde. Har den landsortsfödde otur kan den stöta på sin stadsfödde granne som genast går till attack, ty de stadsfödda är en art med klorna ute och som alltid är redo att gå till anfall.

Nya situationer
Landsortsbon kan tyckas vara den trevligare och kanske även mest fördelaktiga arten, men skenet bedrar. För även om det vid en första studie av de bägge arterna kan te sig vara så märker man vid en närstudie att även landsortsbon har stora brister. Den kanske största bristen hos landsortsbon är att den är oerhört trångsynt och ibland till och med rädd för nya intryck. Detta kan medföra, och gör det tyvärr alltför ofta, att landsortsbon har småaktiga och rentav rasistiska åsikter.
Sta´bon däremot är en vän av förändring som har vant sig redan från födseln vid det urbana och ständigt föränderliga samhället. Därigenom har sta´bon förvärvat en human människosyn som omfamnar alla människor och där alla människor är lika, har rätt till samma arbete och samma lön.

Kommentar till studien: Inga eventuella upplevelser är självupplevda utan det här är en helt och hållet objektiv och vetenskaplig undersökning.

Jag har bra vänner, fint väder och en vacker man som spelar vackra visor. Det har blivit en och annan glass vid havet på senaste och många trevliga kvällar med underbara och fina vänner. Jag kan fortfarande bli glad och tacksam över att vi bor där vi bor, precis på/vid möllan. Jag är färdig med mitt Brechtpaper och imorgon är det seminarium. Imorse gick jag upp klockan halv sex och cyklade till mitt sommarjobb och i villaområdet fick jag känna en liten doft av fuktig vårmorgonträdgård och syrener, det var underbart mitt bland all stad. Jag tror jag skulle dö om jag skulle jobba med ett sådant hjärndött jobb år in och år ut. Samma, samma varje dag. Aldrig, aldrig att jag skulle kunna bli fast på ett sådant ställe. Men det är bra att ha på sommaren, fast det i Slöinge var nog lite bättre, men Malmö är Malmö och sommar utan landet i Halland kommer att bli lite tufft men jag ska åka hem och bada i riktigt salt vatten och gå på Cowboy såklart. Varje år vid den här tiden tycker jag att det är spännande att leva med nya val och möjligheter men sedan stagnerar det när hösten kommer och man vet vart man ska men nästa höst kommer nog att bli spännande också eftersom jag nog bara ska gå C-kursen och sedan söka journalistutbildningen också. Förutom teater och bildgrejer och kanske jobba också för att tjäna lite pengar för att resa lite. Men inte för att hitta lösningen för den har jag redan och inte för att hitta mig själv heller för mig har jag också utan mest för att åka till USA för att det är ett helcrazy land där folk är tjocka och fula och ganska dumma. Men som med allt annat får man se vart livet för en. Nu siktar jag mest på att rita, måla, vänta på vänner som är på andra kontinenter, umgås, skriva B-uppsats samt att uttnyttja mitt presentkort på Systembolaget till helgen.
Det är bra.

Jag vill nu meddela att jag har klarat level 50 och därmed alla banor på spelet Bloons som jag tipsade om för några inlägg sedan.

Den här helgen har varit full av aktiviteter och underbart väder. Tidig öldrickning på Restaurang Möllan i fredags med Erika och Sebastian. Omplantering av alla blommor på lördagen och sedan cykelutflykt till mitt jobb. Sedan ner till Bo 01 och superfin picknick med Per och Frida och sedan vidare in till stan för att köa och inte komma in. Idag glassätning på Bo 01 med Per och Frida, sedan besök av Elin och hennes kära föräldrar Boris och Maggan och med sig hade dom även Fanny.

Det har varit en mycket trevlig helg och det är nästan med en smula vemod jag lämnar den bakom mig för att välkomna den nya veckan med arbete och seminarium och andra vuxna och ansvarskrävande uppgifter. Imorgon skall jag till exempel gå upp halv sex, vilket jag inte gjort sen... Sen... Typ aldrig, och sedan cykla den dödsföraktande vägen till jobbet. Jag bävar verkligen. Jag tror att jag möjligtvis kommer att bli överkörd av en lastbil eller kanske en moped.
Nu ska jag duscha och sedan gå och lägga mig med blött hår vilket kommer att resultera i att håret står på ända imorgon när jag vaknar och inte kommer att orka göra något åt det. Suck. Mer helg! Ge mig - mer helg!

Idag ska jag bege mig ut på äventyr och leta upp stället där jag ska sommarjobba och gå bredvid idag. Det ligger långt bort och långt utanför mina stadsgränser som sträcker sig Möllevången - Triangeln ungefär.
Från början var det tänkt att jag skulle cykla men nu har jag suttit å rekat framför Eniro och insett att det ser ut att vara stora och farliga vägar att cykla på och massvis med små och krångliga cykelvägar. Så jag tar buss, fastän jag inte har råd. I helgen får jag och H utöka cykelutflyktsrutten till Västra Hamnen åt helt andra hållet och checka läget i och förbi Rosengård också.
Jag kan inte chansa och komma fel, vilse och därmed försent. Jag kommer inte försent. Och gör jag det får jag kicken direkt sa personalsekreteraren. Så det är lika bra att visa vad jag går för på en gång och inte tvärtom.
Hjälp.

Frukost: Fiberhavregrynsgröt med russin och krossade linfrön. (So far so good)
Lunch: En tallrik vanlijyoghurt med müsli. (Hmm)
Mellanmål(?): Tvä ägg och sillen som var över sen påsk.
Mellanmål, igen?: Kanske sex stycken jättegoda hembakade kokstoppar. (My god)
Kvällsmat: En och en halv tallrik vaniljyoghurt med müsli. (Jeeesus)

And it a´int over yet.

Vilka slutsatser kan vi då dra av det här? Jo, slutsatserna är två, nämligen:
1. Det går inte att vara nyttig med ägg i kylen.
2. Det är varken nyttigt, hälsosamt eller roligt när Henning jobbar länge/Fanny har annat för sig. Särskilt inte om man heter Linnea och inte alls tycker att det är roligt att laga mat, än mindre till bara sig själv. Slår vad om att H fick mycket godare mat när han köpte, säkert en god falafel. Jag har inte ens råd med falafel. Buhu.

Och vad hände med -8 kg till sommaren? HAHAHAHA! Jag har ingen självdisciplin. What. So. Ever. När pengarna kommer ska jag köpa träningskort. Jag vet, ni har hört det förut, men jag måste verkligen. B-uppsats med stillasittande samt onyttigt leverne väntar. Men först ska jag försöka ta reda på hur man överlever med 150 spänn på kontot till den 25:e. Det ska bli... Spännande.

Idag har jag jobbat. Det var roligt och de senaste gångerna har jag fått mycket beröm av min "publik". Det känns som att jag kan börja tänka att jag har ett av de bästa extraknäcken igen.
Idag ska jag:

1. Ringa lönekontoret och säga att de dragit för lite skatt av mig. Att betala skatt är ett sätt att hjälpas åt, som Bamse säger. Det vet ni väl?
   
2. Ringa muséet och säga om jag kan jobba i maj.
   
3. Försöka kolla upp varför inte min deklaration har kommit. Very vuxet.
   
4. Diska. Suck.
   
5. Kolla upp var någonstans jag ska gå bredvid för mitt sommarjobb imorgon, hade varit bra om man kunde cykla.
   
6. Lura någon optiker att fixa till mina nya glasögon så att jag kan använda dom, nu gör dom mest ont.
   

Jag måste göra "To do"-listor. Annars blir ingenting gjort. Nu sitter jag ju i och för sig mest här och glor för att slippa göra allt det där som står på min Att göra-lista. Men nu ska jag. Nu.

I´m done!
Färdigkorrad och inskickad!
Och jag är nöjd. Tror jag. Jag kan i alla fall vara nöjd tills jag fått uppsatserna som jag ska opponera på och får veta standarden. Nu ska jag fixa mig, lämna tillbaka böcker och sedan bli sminkad på Fannys slutprov som makeup:artist. Tre eller fyra olika makeup:er på två timmar. Min hy kommer att vara död efteråt. Men just nu är jag bara så jäkla nöjd över att vara klar med Brecht. Jag hoppas att min handledare blir nöjd trots att jag i mailet tillsammans med uppsatsen skrev "Det blev inga blockcitat eftersom du inte svarat på mina frågor på mailen och när jag försökte blev det fult. Blockcitat är fula. Punkt slut." Haha. Wellwell, han har ju humor i alla fall.
Gött mos!

Påskägg är lite som teater. En flyktig konstform.



Photoshop är inte installerat än, så mitt planerade kollage av närbilder på både fram och baksida på konstverken får vänta. The artists: Fanny, Tove, Elin och Linnea.

Varför väntade jag?!
Jag ställde klockan på 8.00, gick upp 8.20 och har sedan dess skrivit 6 och en halv sida på bara några timmar! Det här var väl inte så mycket att ha ångest över? Det var ju faktiskt nästan roligt.
Nu gäller korr, korr, korr, hela eftermiddagen med eventuell paus i form av lunch av något slag. Funderar även på om jag ska rita ett par ursäktande vykort att sticka in i grannarnas brevinkast för att be om ursäkt för att festen pågick till 5.30 i söndags morse. Kan vara en idé. Kanske även ett tackkort till dansken på sexan som kom och önskade Glad Påsk med en kasse öl vid ettiden?

För tillfället är jag deporterad till kontoret där det är meningen att jag ska skriva på min, för tillfället helt bortglömda, Brechtuppsats (eller vad det nu är?) medan fyra glada personer fixar och donar i köket inför påskfesten imorgon. Att städa, putsa fönster, vika tvätt och laga mat låter i mina öron mycket mer spännande än att sitta och hitta på fyndiga akademiska meningslösa meningar i ett ämne jag är fullkomligt ointresserad av. Jag tröstar mig med att jag ju har hela måndagen på mig att skriva de resterande 14 000 tecknen. Det kommer aldrig, aldrig att gå. Typiskt att det skulle vara just nu när vår headteacher bestämt sig för att skruva upp kraven och förväntningarna på oss ett snäpp.

För att (och här hittar jag ingen svensk motsvarighet) make it up to you att jag har varit borta så länge kommer här en fin bilduppdatering om vad som hänt sen sist:


Sofia och Sofi var hemma en vända innan de begav sig till Mexico, dom jävlarna.


Sedan åkte vi hem till La Falkenberg för att hälsa på de äldre. Min bror bygger om sitt hus och det blir jättefint med havsutsikt. Här är min bror, min far och min karl. Det rimmar om man säger det på halländska.


Sen åkte vi till stranden. Det finns ingen annan plats i världen där jag känner mig mer hemma än på Trossnäs. Jag blev lycklig som ett barn och spontansprang uppför klipporna. Underbart!
(Fanny tycker att den här bilden ser ut som att jag håller på att sväva upp till solen för att sedan förvandlas till odjuret i Skönheten och odjuret, hur hon kom fram till det har jag inte en aning om.)


Igår åkte vi och hämtade Elin på Sturup. Vi hade gjort en jättefin skylt så att hon skulle hitta rätt, men hon tyckte att vi var ganska pinsamma.


Sen åt vi fin middag och körde krogrunda på Möllan. Eller Pubcrawl som det tydligen heter på Elins andraspråk.
Det gick bra och idag är vi lagom degiga.

Det var det det. Nu ska jag gå ut och oskyldigt fråga hur det går för dom andra. Sen kanske jag borde ta itu med Brecht, en gång för alla.
Tjarrå, och Glad Påsk!