Some people call me the space cowboy.

Hurra! Ännu en svårmodig bild på mig och havet. Det verkar vara min melodi. Denna gång på självaste julafton.

*Rubriken syftar delvis på SVT:s juldrama August från 2007 samt Counting Crows debutalbum August and everything after från 1993 och är vad man skulle kunna kalla en ordvits. Det här förtydligandet är vad man skulle kunna kalla övertydlighet.

Jag blir lika förundrad varenda gång jag kommer hem. Läsa Göteborgsposten istället för Sydsvenskan. Att alla säger "la" precis hela tiden. I butiken innan så utspelades ett samtal mellan kassörskan och någon annan hallänning. Det var  "la" ungefär fem gånger i varje mening. "Det ska du la? Det spelar la´nte så stor roll. Jag får la fråga när jag kommer hem det är det la bara att göra?" Till och med Fanny blir "la" så fort hon kommer hem. Jag blev väckt av ett oroligt sms imorse där det stod att hon drömt mardröm om att jag slängt ut henne och varit jättearg och så avslutades det med ett "Du känner la inte så?" Hmmmgnnngggfff.

På tal om butiken så träffade jag på min barndomns bästa vän där. Vi har inte setts på sex år ungefär. Det var väldigt mystiskt. Hon var sig lik. Jag var mig lik. Det var precis som förr fastän ändå ljusår mellan oss. Vi sa att vi skulle höras men vi gör nog inte det. Det är många som skall hälsas på och uppdateras och man stressar runt och fastän man har haft körkort i fem år är man ändå barn för mamma och pappa och "kööööör nu försiktigt Linnea!" och så samlas man inne i stan allihopa. Tillbaka till ursprunget från Malmö, Dublin, Göteborg, Stockholm och det är hejvadgördunu och jodåalltärbrajagpluggar och så kramas man och minns hur det var förr och sen åker man hem till sitt igen efter jul och så är det ett år tills man ses igen nästa gång.

Mamma har räddat mitt liv. Jag satt och tyckte livet sög och jag kände hur jag riktigt spände mig av stress i hela kroppen när mamma plötsligt sa:
- Linnea. Du har tagit varenda poäng, alltid i tid, alltid med högsta betyg. Du är en A-student. Du ska inte ta studielån nästa termin, alltså finns det inget som säger att du måste ha skrivit klart din uppsats till den 19:e januari. Du tycker ju att det här är roligt och intressant, varför ska du då hafsa ihop något som du inte blir nöjd med? Du har ju hela terminen på dig? Varför måste du ha så höga krav på dig själv?
Då brast det och jag hulkade en stund och insåg att.
Shit. Jag har inte tänkt så. Jag behöver inte skriva uppsats på julafton. Jag behöver inte dö av stress för att jag behöver inte vara klar den 19:e januari. Jag behöver vara klar någon gång nästa termin och det kommer jag att vara.
- Ta det nu lugnt och tänk på varför vi firar jul istället! Sa mamma och jag funderade på hur hon skulle lösa det eftersom vi ju inte är särskilt kristna eller ens kristna alls.
- Det är inte tomtens födelsedag vi firar, utan den förste socialisten! Det är därför vi har så mycket rött på julen!
Så fick man sig en hemmasnickrad lektion i religionshistoria till pepparkakan.

- Vadå inget pålägg?! Det är ju bara att plocka fram geväret, öppna kylen och skjuta yoghurten som står där inne!

Det är kanske dags att slänga den nu. Såhär innan jul och inför det nya året. Ta nya tag och slänga bort gammalt skräp. Så. Vad fint och symboliskt det kunde bli tack vare en gammal yoghurt. Nu ska jag stressa vidare och packa, slå in klappar, cykla till bibblan, diska och slänga sopor innan Pär kommer och hämtar oss vid fem. Vi kommer aldrig få plats i bilen. Nu längtar jag verkligen hem. Ska bli såå fint att komma hem. Över åsen och hem till halland. Tjarrå.

[Allt detta är alldeles för mycket att göra när man gick och la sig klockan halv sex. Och nu slog det mig att precis alla som frågat när vi åker och jag har svarat "halv sex ungefär" har utan undantag frågat: "på morgonen eller kvällen?" Varför i hela fridens namn skulle vi åka klockan halv sex på morgonen? "Nej, men vafan, vi har bil och kan åka när vi vill, ska vi inte ta och åka ungefär klockan halv sex på morgonen? Det blir väl skönt, då är vi ju hemma vid halv åtta och kan... äta frukost?"]

Jag älskar min nya dator!
För med den kan jag "gå upp" klockan åtta och plugga fast ändå ligga kvar i sängen!
Så här ligger jag i sängen under tjocka stora täcket och myser i skenet av adventsljusstaken och lyssnar på Nick Cave och pluggar! Herreminjeochkapare. Teknikens under.
Jag älskar även min nya sladd som jag köpte igår för med den kan jag spela all musik jag har på datorn i stereon (och det är mycket), vilka playlists man kan göra! Det tål att sägas igen: Herreminjeochkapare. Teknikens under.
Jag älskar min nya dator!
Nu tillbaka till letande bland statens offentliga utredningar och kulturpolitiska skrifter.
Kan man inte fixa hemkörning från biblioteket måske? Som en bokbuss fast för lata sta´bor, liksom.
Jag trivs ju så bra här...
Ååh! Det här var det mysigaste på länge! Och ikväll blir det  fabunker och drinkar och julhejdå med crewet på Tempo. Vilken dag, kan ju inte bli bättre!

Gick faktiskt upp klockan åtta och började plugga. Satt och letade information till min uppsats, mailade människor och efter två timmar mailade jag nöjt Mr. Loman och berättade mycket nöjt vilka jag mailat samt frågade om några andra mailadresser som jag behöver.
Tio minuter senare missade jag ett samtal från Astrid. Blev lite nervös över om det var något jag kanske missat.
- Men hon kanske bara ville fråga om du ville hänga med på Toves föreställning ikväll? Försökte Fanny.
Så ringde jag upp och möttes av:
- Var är du?
- Hemma..?
- (Samlat asgarv från samtliga kursare samt handledare) MOAHAHAHAHAHAHA! Vi började för tio minuter sen!
- Började? Med vad?
- MED VAD?! HAHAHAHAHAHAHA! Ja, vi skulle ju träffas en gång till innan jul och inledningen skulle vara inskickad idag?
- Men... Vi träffas ju alltid på fredagar?
- Ja, fast vi bestämde ju sist att vi skulle träffas idag istället. Och du, ditt mobilsvar är rätt kul "Om jag inte svarar är jag på föreläsning eller så jobbar jag" - YEAH SURE! HAHAHAHAHAHA!
- Jag har morgonrock på mig, jag kommer nog inte...
- Hon säger att hon har morgonrock på sig, hon kommer nog inte. Jamen god jul då!
Herrejisses. Där sitter dom i Lund och har julavslutning och myser och Rikard har säkert med sig lussebullar i vanlig ordning och jag är inte där. Och jag har definitivt inte skickat in någon inledning eftersom inledningen är långt ifrån avslutad. Pust. Vad hände egentligen?
- Vad står du och funderar på? Undrade Fanny.
- Men, jag är ju världens mest strukturerade människa?
- Haha. Jag låter dig gärna tro det... Du kanske var det, någon gång under gymnasiets bästa glansdagar!

Du. Hur du lagar världens godaste mat. Hur dina händer är dom vackraste världen någonsin skådat. Hur du ser ut när du åker skateboard. Hur du låter när du sjunger. Hur du spelar gitarr. Hur du ser ut när du spelar och sjunger gitarr. Hur du har sju gitarrer men mest spelar på en. Hur du samlar på instrument, en banjo, en mandogitarr, två elgitarrer, en bas, fem munspel, en tramporgel, ett piano, en synt, massvis av percussions och de sju gitarrerna förstås. Och massvis av andra musikprylar som jag inte förstår mig på. Hur du hatar att jag lämnar lådorna utdragna. Hur du ler mot mig. Våra promenader om sommarkvällarna. När jag fastnade i en fiskekrok och knappt kom loss längst ut på piren i Glommen. När du sa att du älskade mig första gången och jag hade din röda Arbetaren t-shirt på mig. När du tyckte att jag sa jag älskar dig för ofta. Alla avsked på stationen. Hur jag åkte till Malmö varenda helg och mina vänner tyckte att jag struntade i dom. Hur många timmar jag spenderat på tåg för att komma till dig. Hur vi lagade marängschwiss och åt i sängen i ditt studentrum. Hur du har varit med mig på min 18-årsdag. Min 20-årsdag. Min student. När jag fick mitt körkort. Hur du har tröstat mig när jag inte kommit in på scenskolan. Hur du har stått ut med alla mina konstiga egenheter. Hur du alltid vet bäst. Låtarna du har skrivit till mig. Hur du tycker jag är vacker när jag är som fulast. Hur många gånger jag har gråtit för att jag saknat dig. Hur jag inte tycker att jag är värd dig. Hur du vägrar att bada på sommaren. Hur du älskar våra katter fast det var jag som tvingade på dig dom. Hur du överlevde när däcket exploderade på motorvägen och hur tacksam jag var för det. Hur rädd jag var när du var i Kina. Hur rädd jag är för att leva utan dig. Hur du spyr så fort du är tvungen att rensa kattlådan/ge katterna mat/ser något mögligt. Hur du är världens godaste människa. Hur du aldrig har begått en ond handling mot någon någonsin. Hur vi spelade krocket en hel dag i stekande sol så att vi båda blev brända för att ingen av oss egentligen tål sol. Dina vackra fräknar på armarna. Och i ansiktet. Ditt tokroliga sätt att dansa. Att du blir skitsur för att jag alltid vinner över dig i sing-star men att du låtsas som ingenting. Hur vi kollade på Sagan om ringenfilmerna dagen innan julafton. Hur du alltid tycker tvärtom när jag tycker något är snyggt baraföratt. Hur du anstränger dig för att få tag i räkmacka till min födelsedagsfrukost. Hur du är så jävla envis och jag också och att vi båda accepterar det och tycker att vi själva har rätt. "Så enkelt är det bara." Hur du kan ligga en hel dag och titta på teve. Hur du kör bil. Hur du får mig att känna mig bäst i världen. Hur jag är sämst i världen. Hur du tvunget vill ha en sommarstuga i norrland. Hur du tycker att ett barn ska heta Papadopolus. Hur jag inte vet om det är ett skämt eller inte. Hur jag hatälskar att du alltid kollar mig i ögonen när du pratar med någon annan. Dina händer. Dina händer. Dina händer. Hur du alltid tycker att det är ok att jag köpt ett par skor till fastän både du och jag vet att jag inte har råd, egentligen. Hur vi skulle bo i ett kollektiv med alla våra vänner, i skåne, med cykelavstånd till havet och ... och sitta i gungstol och ... och dricka vin på altanen med alla våra vänner. Hur vi ... på stranden under stjärnorna. När vi åkte från strand till strand den kvällen vi blev tillsammans. Hur det var den vackraste stjärnhimmeln jag någonsin sett. Hur du vägrade tro att det där som flög runt där uppe var ett ufo. Hur jag fick låna din tröja för att det blev kallt. Hur du skrev att jag var en ängel, när du hade lämnat av mig hemma. Hur vi lyssnade på Cohen när vi drack kaffe på natten de första gångerna vi träffades. Hur vi lyssnade på Cohen i bilen, den där natten när jag inte brydde mig om hur fort du körde fastän jag egentligen hatade att åka motorväg. Den 14 augusti 2002. Hur du aldrig har varit svartsjuk. Hur jag aldrig har varit svartsjuk. Hur svartsjuka aldrig har varit ett problem för oss. Hur jag cyklade hem, full och lyckligast i världen den natten jag blev kär i dig, julafton den 6 juli 2002. Hur du spelade Keops och De mördades fria republik och New England. Hur du spelade Harvest Moon och hur mycket det är våran låt. Hur du aldrig tvättar grönsakerna. Hur jag älskar dig och hur jag hatar mig. Hur du drack upp alla mina matpengar när vi var på Liseberg. Hur jag skulle kunna döda för dig, inte dö, döda! Dö kan vilken idiot som helst göra. Hur du lärde mig åka snowboard i Åre trots att det innebar att du inte själv fick åka några roliga backar. Hur du alltid kommer när jag kallar. Hur konflikträdd du är och hur galen det kan göra mig. Hur jag skrev det här för längesen, men både du och jag tyckte att det var för tidigt att publicera det. Hur du tyckte att jag skulle censurerar vissa bitar, och hur jag gjort det, för att både dina och mina föräldrar läser det. Hur jag fick krypa ner hos dig inatt och krampaktigt hålla om dig och gråta tills alla tårar tog slut (fastän dom egentligen aldrig tar slut).
Hur du vet allt om mig och jag allt om dig.
Hur jag inte vet hur jag ska överleva utan dig?

Dithän det barkar. Det kommer att gå åt helvete. Vad som kommer att gå åt helvete:

På fredag skall inledningen til uppsatsen vara klar. En uppsats som jag inte vet när den skall vara färdig (förmodligen vid årsskiftet) och som inte är påbörjad än. På fredag är det även opponering på en C-Duppsats i Lund. På torsdag är det seminarie inför uppsatsopponeringen, vilket innebär att jag måste läsa uppsatsen innan torsdag. Sen måste jag åka tillbaka till Malmö och göra mig skitfin för att det är premiär i Lund och efter det premiärsittninghoolabaloo (Jamen hallå? Folk har hyrt frack!) och något sådant har  jag aldrig varit med om och sen måste jag gå hem skittidigt på grund av opponeringen på fredag som jag skall gå till , antagligen bakis, och vara pigg och alert för att därefter åka direkt till Bilka och jobba hela helgen och jag MÅSTE, verkligen MÅSTE få ledigt på söndag eftersom söndag är flyttdag och det egentligen bara är F och H som kan vara med. Men. Innan dess så är det samtalskväll på Teater Terrier ikväll (om vilka, bland andra, min uppsats handlar om tydligen) och jag har drabbats av sjuk social fobi idag och vägrar i princip gå utanför dörren och jagvillintevillinte gå dit och försöker hitta på skäl till att jag inte behöver gå dit, typ att jag ändå inte kan spela in vad som sägs, att jag måste smalna av mitt uppsatsämne men det största skälet av alla är egentligen att jag är så sjukt dåligt påläst. Jag har inte ens sett pjäsen som det ska handla om. Inte nog med det, på måndag har vi tydligen muntlig tenta på en bok som en av våra lärare på scenskolan har skrivit och som jag inte har läst.
Suck.
Tycker ni att det verkar luddigt och stressande? Jag med, det är därför jag sitter här och skriver istället.
Dessutom måste jag: Skriva över lägenheten på mig, skriva över telefon och bredband på mig, skaffa hemförsäkring, skaffa nytt danskt bankkontotjohejs till min dator, skaffa nytt BankID till min dator, städa rensa och packa inför flytten på söndag.
Jamensåatte. Vi kan väl höras någon gång nästa år?

Note to self: Äta + Sova. (Ej nödvändigt, men bonus.)

Mamma. Läs inte det här.
Som vanligt för mycket kaffe och för lite föda.
Lovade mig själv att inte äta pasta till lunch/middag/whatever en gång till.
Istället blev det havregrynsgröt. Mmm, denna kulinariska sensation som doftar ljuvligt av... hö?
Loads of kanel och äppelmos så går det ner. Och till det ett glas vintaminbrus med apelsinsmak (urk) för att undvika skörbjugg.
Om någon skulle vlja äta mig nu skulle jag antagligen bli förpackad som väldigt mager kalkon. Skulle inte ens duga att göra julskinka av. Ytterst lite att gnaga på på revbenen.
När jag var hemma häromsistens sa pappa om mina händer, vilka vanligtvis brukar vara föremål för diverse komplimanger:
"Har du sett Sjunde Inseglet? Dina händer ser ut som Dödens när de spelar schack!"
Well... Tack?
Sova kan jag göra när jag dör och äta... Det kan jag väl göra till jul?

Tillägg: Woho! Karin ringde precis och frågade om hon skulle köpa med sig en falafel till mig! Yes! Jag behöver inte gå svältdöden till mötes.

Oj.
Idag skulle jag har sökt scenskolan i Stockholm.
Men livet kom ivägen.
Är man som jag så tycker man att man är skitkass när man prioriterar bort det som kanske betyder mest av allt för en i hela världen. Men ibland behöver man välja bort för att kunna överleva. Jag tror att det var både smart och självbevarande att välja bort teaterhögskolorna i år. Det måste vara jag först. Nu är det jag först.

Standing with my feet deep in the ground
Was I nothing but a landslide in your mind?
Am I no one until someone calls me out?
Are you just pretending when we talk?

You should have seen me
Keeping watch at dawn

Picture now a car ride through the plains
Where east meets west and only sky remain
Were you faking death to only gain concern?
The cut out lights and signals told us wrong

You should have seen us
Carefree behind the wheel

Lover I am still here breaking chairs
Will I ever be the hero in your song
Or forever in your shadow so unseen?
Trapped between the lines that you write down?

You should have told me
Broken jaw and all
Crippled in your glory
Restless till my death

Saker som jag funderat över. Korta sammanfattningar på grund av förkylning och tidsbrist.

• Nu vet jag varför jag prenumererar på Sydsvenskan. Skitbra hallmatta. Suger upp smuts och vatten. Det ultimata är sju stycken eller fler. Rekommenderas dock att man lyfter på ett hörn då och då för att se till att inga viktiga räkningar göms där emellan och förblir obetalda. 153 kronor i månaden för dörrmata. IKEA gofuckyourself.
• Jag trodde jag var odödlig efter influensavaccinationen. Det var jag inte. Är förkyld igen för andra gången inom loppet av en månad. Jag hade ju precis blivit frisk. Nu kan man inte heller skylla på att det är influensa och casha in sympatier. No good.
• Jag köpte en dator för 5.500 i fredags. Den är jättefin att titta på och var rolig i ungefär fem minuter. Sen skulle man installera och sitta och glo på skiten i fem timmar. Sen skulle det brännas musik och bilder från den ena datorn till den andra och det tog hundra år och sen skulle man lägga in CD-skivor och skriva in artister och låtnamn manuellt och det tar ju hundra år och är skittrist. Men som sagt. Den är fin att titta på. Och detta leder oss vidare in på en punkt som inte är så stor att det får bli en egen punkt utan mer ett konstaterande: Det är bra att ha rika bröder när man kommer på helt såhär plötsligt att de där 1500 kronorna som fanns kvar på kontot efter datorinköp måste gå till bussochtågkort imorrn. Det är förresten inte bara därför det är bra att ha rika bröder. Dom är bra att ha alltid annars också. Jag har världens bästa bröder. (Nu har jag varit snäll också, vilken bonus.) God jul.

Vad piiiinsamt.
När jag gick ur lägenheten för att fixa med tvätten kommer det ut en trevlig och glad och kontaktsökande snubbe ur lägenheten mittemot och ba:
"Hejhej!" (Har obviously inte läst svenskmanualen ordentligt.)
Och jag ba:
"Hejhej!" (Visserligen lika glatt och trevligt som vanligt.)
Men jag trodde bara det var nån kompis till skumsnubben som bodde där innan (som solade i speedos på innergården, rökte i hissen och talade ett oigenkänneligt slaviskt språk som inte ens polackerna i umgängeskretsen kunde gissa sig till vad det var, som enligt vaktis inte gick att få tag i och inte hade betalat räkningarna på 100 år, spelade absolut smör på högsta med balkongdörren öppen för heeela grannskapet samt fraktade 700 femliters dunkar med oidentifierbart starkt stinkande innehåll gömda i svarta soppåsar två gånger i veckan) så jag sprang snabbt vidare ner till tvätten eftersom idag är en sån där dag med social fobi. Ni vet, man har gått upp, bara ätit två mackor under hela dagen, visserligen duschat men inget mer så man ser ut som ett troll eller som ett ras (som Fanny skulle sagt), inte borstat tänderna och tja, man är inte på topp helt enkelt och går helst inte utanför dörren alls. Och när jag kommer upp igen kollar jag på dörren och där står det H. Nilsson.
Fanken också!
H. Nilsson måste fått ett skittrist intryck av sin nya granne, eftersom han "ba liksom ba" skulle säga "Hej! Jag är din nya granne! Vad trevligt att träffas!" Liksom.
Suck. Jobbigt!
Nu har han inte bara kommit till ett kvarter där folk skjuter varandra och kastar knark på innergården utan även med otrevliga grannar.
Stackars, stackars Herr Nilsson.