Some people call me the space cowboy.

Jag har precis lyckats skriva en helt fantastiskt dålig och otydlig inledning till mitt Brecht-paper. Trots handledning igår vet inte ens jag längre vad det är jag håller på att skriva om. Och efter detta misslyckande på en sida har jag beslutat mig för att ta paus och låta det vila. I sisådär en dag ungefär. No more Brecht today. Brecht överbefolkar mitt stilla lilla sinne och jag orkar inte med honom och hans satans teaterteorier nåt mer. Denna paus kommer dock att innebära att pluggångesttrollet sitter och gnager mig bakom örat ända till jag öppnar dokumentet som heter Brechtpaper nästa gång. Fasicken också.Men skall jag se sanningen i vitögat så måste jag inse att jag faktiskt bör:
Duscha och göra mig i ordning
Äta lunch
Börja leva, samt städa, handla, äta, träffa bror med familj, gå på barnteater och sedan träffa vänner och socialisera.
Jag borde även inse att det inte funkar att umgås med Fanny på förmiddagarna för då blir det inget gjort. Nej, Fanny-förbud får det bli till tentan är klar. Fast nu är det ju helg och sen är vi i La Falkenberg och sen är det Påsk och sen ska skiten lämnas in så det lär ju ändå inte bli något gjort hur mycket jag än hoppas.
Struktur är ordet. Struktur Linnea. Find it.
Fannys syster Tove tyckte att jag och Fanny borde gifta oss om  vi inte kan vara utan varandra någon gång. Vi får försöka hitta ett sätt som vi kan leva i symbios på, jag, H och Fanny. Fast H ger mig kärlek på ett helt annat sätt, som tur är. Och jag honom. Men vi kanske kan anställa Fanny som hushållsnära tjänst? Så kan hon städa, diska och vika tvätt åt oss samtidigt som vi kan umgås i lagom dos per dag. Det vore kanske något?
La tut! La tut!

"Ooops I did it again"
eller
"Hjälp! Jag dödar mina fötter!"
eller
"Hej, mitt namn är Linnea och jag är skoist!"
Tre möjliga rubriker på det här blogginlägget.
Idag köpte jag nämligen ett par skor. Till. För en så enkel summa som 180 riksdaler. Och på dem applicerade jag hela min Brechtångest. Jag hade fruktansvärd ångest över att jag köpt ett par skor till ända tills H kom hem och övertygade mig om att 180 kronor inte är någon summa att ha ångest över. I alla fall inte denna månad när jag råkar ha osedvanligt mycket pengar över efter betalda räkningar (fast det betyder ändå inte att det är mycket pengar).
Då insåg jag att det inte var skorna. Det var Brecht som var källan till min angst. Det var Brecht som spökade i min studieomotiverade hjärna. Kanske även en liten bit framtid. Denna 15 april som hägrar.
Jag insåg att det bara var att ta tag i saken och gjorde... Ingenting. Det är vad jag kallar handlingskraft.

Men denna dag har bjudit på så mycket mer än ångest. Den har bjudit på strålande sol och 17 grader på balkongen innan(!) solen hade hunnit ända dit. Vi har suttit på balkongen och käkat middag tre dagar i sträck nu. Träden börjar slå ut och tänker man efter så är det ju helt sjukt egentligen. Det är ju inte ens april?!
Vart är världen på väg egentligen?

Svar: Mot vår. Vår! VÅR! Gutår.

Just idag kan jag inte avgöra vilka skor jag ska ha på mig. Har ingen bra kjol, eller, jag har inga bra skor till kjol och ingen kjol med bra längd.
Igår begick jag det klassiska vårmisstaget när jag, för att kompensera att jag hade klänning, byltade på mig två halssjalar, vinterjacka, vinterskor samt lovikavantar. När jag kom ut för att stega vidare mot Södervärn upptäckte jag att det var minst 20 grader i solen (12 i skuggan) och folk gick runt i vårskor och utan jacka. Jag svettades som en kokt skinka. Och kände mig lite dum.
Idag tänkte jag alltså istället ha jeans och varm tröja men med vårjacka och vårskor. Jag kan bara inte avgöra om det är för kallt för vår(sommar)skor, alltså såna där där överdelen av foten liksom syns.
Det är sådana här saker jag funderar över på förmiddagarna istället för skola och Brecht.
Shallow, shallow me.

Jag tvingade ju med mig en kursare till blodgivningscentralen för att få lite sällskap i den där obehagliga miljön. Jag är inte rädd för sprutor men det känns ju ändå bäst att ha med sig någon man känner in case of emergency.
Icke spruträdda människor visade sig dock vara svåra att finna i min bekantskapskrets så jag övertygade en tveksam kursare.
Sen knatade vi in och fick svara på frågor och så skulle dom ta några rör för att testa vårat blod. Och då kom det som har gjort mig lite nervös för att gå dit och verkligen lämna blod nu när jag fått veta att jag är kärnfrisk.
Sköterskan som ska sticka mig går iväg och "viskar" sådär lagom högt så att jag hör med en annan sköterska och konversationen låter ungefär såhär:
"Ähh, jag vet inte om vi ska sticka henne, hon har så tunna blodådror"
"Ja men vi kan ju ta blod i alla fall en tre, fyra gånger o sen om det inte går längre kan vi ju säga till då?"
Sen fick jag veta att själva blodgivningsnålarna är ännu större än provnålarna och det kommer ju att göra jätteont säkert. Sen var jag i och för sig och tog blodprov på vårdcentralen någon gång och då berättade jag allt det här och så sa dom att "Nämen, du har ju jättemycket att sticka i, de vet inte vad de håller på med där borta!" och då blir man ju liksom ännu litet mer nervös.
Så när jag väl lämnat blod en sisådär tre, fyra gånger och jag skulle råka ut för något får de väl ge mig blodtransfusion genom foten.
Well, det är bara att bita i det sura äpplet och gå dit någon dag. Äta järn till frukost och dra med mig H som stöd med risk för svimning för honom. Men han är ju i alla fall i rätt miljö då kan man säga.

Har blivit erbjuden två eller tre jobb nu. Lite problematiskt i och med att jag inte riktigt är säker på om jag tackade ja till ett. Det vore jobbigt eftersom jag tackade ja till ett igår. Säkert är i alla fall att det blir en Malmösommar för Bergström jr detta år. Stackars mamma och pappa.
Även denna morgon har varit produktiv eftersom jag och Fanny har varit på promenad och köpt fondväggsfärg till henne. Fondvägg är det nya svart. (Egentligen är det väl ganska... -90?) På Silvan räckte 2.5 liter till 20 m2 till skillnad från ÖB där vi köpte våran färg, 4 liter till 10 m2. Haha, skrattretande.
När vi gick hem började det snöa(!) och regna och när jag kom hem igen hade  mitt yttre regnat bort.
Det enda jag inte har varit så effektiv med är väl skolarbetet egentligen. Jag har inte läst något av kurslitteraturen den här delkursen förutom Baal då. Det beror väl egentligen mest på två orsaker, den första är att jag är så fantastiskt ointresserad av Brecht (´s pjäser främst) och det andra är väl att allt är i princip omöjligt att få tag i. No more VG för min del verkar det som.
Nu ska jag steka nyttig lunch.
Lax mit den quinoa und blomkålen.

Jag gillar såna här dagar när man hinner med så mycket och sen är klockan ändå bara 13.30.
Idag har jag till exempel hunnit med att hoppa ur duschen och svarat i telefon och sedan glömt bort det och halkat på vattnet och slått halvt ihjäl mig och fått skrubbsår och blåmärken. (Fakta: Hälften av alla olyckor sker i hemmet och de flesta är badrumsrelaterade.) Det var längesen jag ramlade. Kanske flera år sen? Så det kändes uppfriskande tyckte jag.
Sedan åkte jag till en stadsdel långt, långt borta som hette Limhamn på anställningsintervju. Det gick bra och det var spännande att vara någonstans där man aldrig hade varit förut.
Sedan åkte jag buss och råkade förlänga prenumerationen på Sydsvenskan. Jag är en lättlurad och trevlig person att ringa till.
Sedan hamnade jag på Överskottsbolaget för att köpa färg till vårt nya projekt "Change-the-office-and-the-bedroom" och då tappade jag omdömet. Shoppade besinningslöst.
"Det var billigt, och det, och det! Och DET!"
Bland annat hann jag med att shoppa ett väldigt tacky fat. Fruktansvärt fult. Jag åberopar tillfällig sinnesförvirring.
I kassan började jag svettas när jag insåg att det var hälften av resterande månadens levnadsmedel som åkte.
Men skit samma, tänkte jag i hederlig Linneaanda och travade hemåt där lunch avnjöts i sällskap av två katter.

Lite fattigare, lite rikare, lite fräknigare och lite... Lyckligare?

Idag har jag och Fanny hittat på ett nytt sätt att umgås. Att teckna, måla, rita, whatever. Tillsammans. Så här blev dagens oredigerade resultat: (Ursäkta bildkvaliteten, de är inte direkt inscannade utan istället fotograferade.)

Nästa vecka, då jävlar!
Då vankas det Gi-käk för hela slanten, eller i alla fall nyttigt käk, och morgonpromenader varje morgon och jävlarimig inget godis på kvällen och kanske ett träningskort också, om jag har pengar till det.
Nu vankas det mest Greys Anatomy x2 och påskmust från Apotekarnes (vad annars?) och kanelgifflar från Pågens.

H håller på att bli morbror just i detta nu. Det är ganska stort också faktiskt.

Jag hatar känslan av att ligga efter.
Igår var jag på Fannys skola och var sminkmodell. Det var jättekul men innebar att jag missade en föreläsning. Det i sin tur har inneburit att jag inte har lånat en viktig bok som vi ska läsa i och att jag missar att vara med i en grupppresentation imorgon. Men, jag får i alla fall se presentationerna och slipper läsa pjäserna, woho.
I eftermiddag ska jag på en arbetsintervju. Det ska bli kul. Hoppas, hoppas att jag får sommarjobb här i Malmö.
Imorgon kommer känslan av att ligga efter att suddas ut. Eller, i alla fall efter helgen när jag hunnit läsa de där sidorna i den där boken. På engelska, suck.
Nu ska jag göra mig i ordning. Bättre sent än aldrig så att säga.

Malmö, I love you:

Det började som en skakning på nedre däck.
Nej, så började det inte alls.
Det började med att jag vägrade åka hiss och bar en tiokilos kattsand i ena handen och en tiokilos matkasse i andra handen uppför trapporna när jag handlat och spände mig lite konstigt.
Sen masserade Fanny mig. Sen var det dagen efter och jag svullnade upp. Sen var det söndag och jag kunde inte göra vissa rörelser och sen var det söndagkväll och jag kunde inte ens ta av mig en tröja. Sen hittade fantastiska H Ibumetinsalvan. Som inte hjälpte. Sen var det nu och nu gör det ont hela tiden.
Nu förstår jag hur min stackars mor har haft det. Alltså den där envetna jäkeln som har inflammation i axeln men som vägrar åka till doktorn för att göra ett prov till och få antibiotika. Well, that´s familjen Bergström i ett nötskal.
Kom igen morsan, iväg med dig, jag betalar.

Nu är det bara att vänta tills det går över. Och tycka synd om sig själv.

Igår var jag den tråkiga värdinnan som ville gå och lägga mig just precis när gästerna började komma igång.
Sad but true.
Det är svårt att sitta uppe och partaja (på en folköl) när arbete stundar. Dessutom gjorde en inflammerad axel sitt till. Man märker inte hur mycket man saknar kon förrän båset är tomt alt. man märker inte hur mycket man använder sin högerarm förrän den är handikappad.
Nåja, off I go to the big castle in the fjärran to tell spökhistorier and prinsessagor.
Wiiihooo!

Man kan ju bli skraj för mindre.
Inte nog med att dom knackade på i lördagskväll för att fråga om vi hade sett något mystiskt utan nu får man brev också:

"Hej!
Vi har en begäran om att du infinner dig på www.polisen.se vid något till-
fälle innan den 15 mars 2007.
Du har inte gjort något ännu, men vi vill att du gör det. Vi skulle nämligen
vilja att du söker till vår utbildning för att bli polis. Med din erfarenhet och
bakgrund som förortare är du oerhört värdefull för oss.
Och förresten, man behöver inte vara stor, stark och macho för att bli polis.
Det enda du behöver är någorlunda bra betyg, god vilja och en tro på människan.
Välkommen med din ansökan!
Vänliga hälsningar
Polisrekryteringen"

Obs! Lägg märke till ordet: "Förortare", haha. Hur mycket förort det nu kan vara att bo (nästan) mitt i city i Malmö.
Hmm. Nja, men det påminde mig i alla fall om att jag måste ringa belastningsregistret för ett papper till jobbet. Tack för hjälpen! Liksom.

Jepp, så var man här igen. Blogg.se hade nämligen bestämt sig för att inte släppa in mig i bloggosfären ett tag. Men det är ordnat nu.

Läget är som följer: Ett konstant dåligt humör har infunnit sig eftersom en spricka rakt igenom framtanden bakom fasaden har dykt upp. Och det vet ju alla hur glad man blir av tandont. Not very. Dessutom blir man ju inte gladare av tanken på vad det kommer kosta att fixa. Femtielvatusen antagligen. Porslin veneer är ju inte att leka med. Man blir ju inte direkt jättemycket gladare heller av att höra att man har förstått att ungdomar undviker att gå till tandläkaren på grund av de höga kostnaderna, så därför ska man få hjälp med kostnader över tretusen kronor. Wow. Verkligen. Jag undrar bara vart de tretusen kronorna skall komma ifrån. Gudihimmelen?
Jag som hade tänkt köpa glasögon för den där tusenlappen extra jag får i månaden tack vare mitt nya kneg som sagotant. Delvis för att jag inte ser längre än typ en meter med de jag har nu och delvis för att bättre på min kulturtantsimage (då behöver man nämligen feta bågar i svart alternativt vinrött eller grönt).

Något att vara glad över är väl ändå att det är hela nio grader ute och att det är Top Model på teve ikväll. Hejaheja fulkultur!

Gillar, gillar, gillar allra mest!

Så knatar man hem från en vän eftersom cykeln gick sönder preciiis på slottsbron när jag skulle på intervjun för jobbet som jag redan har. Kommer på den fina idén att gå inom haket där mannen sitter på afterwork med sina kolleger för det kan ju vara trevligt att träffa och lära känna dom lite grann. Men icke.
Ingen får komma in i våran teachergroup för vi har det så bra här för vi gillar varandra så mycket och är såå tighta. Vi har ju fullt upp med att låtsas gilla varandra. Liksom. Och ingen respektive får någonsin ever följa med på personalfest. Nono. Vi är lika tighta och hemliga som en sekt.
Så Jag fick gå hem och vispa ihop mig en latte istället. Med kanel på toppen.
Inte illa det. Hade varit bra om den kunde svalna snart bara så att jag kan dricka den för snart ska jag och Fanny gå och shoppa loss på "The system".
Nu när jag äntligen frågat hur man gör espresso på vår espressomaskin (jag vet, det är helt sjukt att vi har en espressomaskin överhuvudtaget, men det är tack vare svärisarna) så kommer espressokaffet att ta slut såå snabbt.
Ikväll kommer FinaStina å ska söka musikhögskolan hela veckan.
Najsbajs.
Jag är omgiven med såå fina och kreativa människor.

Jag måste ju dra mitt strå till stacken i djungeln av alla modebloggar.
Here it is. Modebloggen del 1. (Jag lovar, det är inget återkommande.)



Dagens outfit.
* Dammig, katthårig (angora kanske?) collegetröja, hittad djupt inne i en garderob hemma hos päronen.
* Mysiga byxor i grå fleece med matchande vita färgfläckar, från typ Ellos.
* Och som pricken över i:et, marinblå strumpor med tryck, från ELON.

Helt enkelt en perfekt outfit att möta dagens uppgifter i.

Det är första mars idag! Wohooo! Vår! Det är vår! (Det är snart vår i alla fall!)
Satt och lusläste den i tidningen insmugglade reklambilagan från Plantagen.
Påskliljor och tulpaner och jag kan inte vänta tills det är dags att plantera blommor!
Men mest av allt vill jag ha ett sommarjobb.
Men först av allt ska jag skriva en recension.
Tjolahopp!