När åskan kom till stan...

Inatt kom det värsta åskvädret i mannaminne (nåväl) till skåne.
Jag vaknade och låg tvångsmässigt och räknade sekunderna mellan blixtar och smällar.
Något som sitter i sen man var liten antar jag.
Alla som känner mig vet att jag älskar åskväder. (Tack mamma! Jag anser nämligen att alla fobier eller ickefobier kommer från ens mamma/pappa, därför är jag inte rädd för spindlar och åska, men rädd för hissar och flyg.)
Där låg jag i alla fall vaken i hopp om att åskvädret skulle komma närmre. Det tog ganska lång tid men till slut kom det nära. Det verkade vara ett stort åskmoln dock, eftersom vissa blixtar var jättelångt ifrån och vissa jättenära.
Medan jag låg där och räknade sekunderna funderade jag på om H var vaken. Han andades ganska lätt så jag tänkte att han kanske var vaken men inte ville väcka mig.
Jag funderade även på om F var vaken och om jag kanske skulle skicka ett tröstande sms, eftersom jag vet att hon är dödsrädd för åskan. I min lilla sömndimma kom jag ändå fram till att jag inte skulle göra det, delvis för att jag inte visste om hon var vaken, och jag kanske skulle väcka henne med mitt "tröstande" sms. Delvis för att jag någonstans förstod att om jag skulle göra det skulle jag själv vakna till så mycket att det skulle vara omöjligt att somna om.
Där låg jag i alla fall och tittade och lyssnade (och räknade) tills den där smällen kom. Rakt ovanför. Blixt och smäll samtidigt. Så härligt!
-OJ JÄVLAR! Skrek jag och smällde till H så att han vaknade (han var ju självklart inte vaken innan).
- Vilken jävla smäll! Hörde du?!
Han mumlade något till svar och somnade om.
Själv satte jag på mig glajjorna och låg med hakan i händerna och stirrade ut genom fönstret inför nästa smäll. När den väl kom var ljuset så bländande att jag var tvungen att blunda och rygga tillbaka. Vilket jävla puckor jag är, tänkte jag om mig själv och bestämde mig för att försöka somna om istället för att blixttracka.
Senare visade det sig att att H hade vaknat en gång till, lite senare, men då trott att det var "la familia" som var på gång igen på Möllan och sprängde någon affär.
I alla fall. Det kändes som om åskvädret höll på i evigheter. Senare idag har jag fått höra av olika människor som kollat på klockan att åskvädret höll på mellan 3.00 till 4.00 eller 3.30 till 4.30. Någonstans där var det ju.
Det kändes som om hela Malmö var vaket. Jag hörde grannarna trampa oroligt ovanför. Faktiskt alla som jag pratat med idag hade vaknat av det. F hade till exempel storstädat hela lägenheten och varit livrädd. Inte vågat spela musik eller någonting. Jag tror det har att göra med det där att vi är uppvuxna på landet. Det där med att man måste dra ut alla kontakter och hålla sig undan från kök och blötytor. Jag låg exempelvis och var kissnödig men vågade inte gå på toa eftersom jag inte vet hur det funkar här i stan med åskledare och sånt. När jag var liten fick man nämligen inte gå på toa på dagis när det åskade, och absolut inte duscha.
Nåväl. Jag borde skickat det där sms:et till F.
När den där obligatoriska "jag-vet-att-jag-måste-gå-upp-snart-jag-måste-somna-nu"-ångesten infann sig efter en liten stund hjälpte det ju knappast att jag, när jag väl somnat, drömde att det var ett sjuhelvetes åskväder som slog kratrar i marken och att jag var tvungen att sova men inte kunde somna...

Linneas skånska och halländska resa.

Klicka på bilderna för att se dom större:

Innan resans början bjöds det på äppeltårta av F. I gengäld fick hon det här av Thoth. Han har klippt naglarna nu:


I Helsingborg hade vi lyxweekend på hotell och med fin restaurang. Jag kan numera sälla mig till skaran som har ätit grodlår. På riktigt! Allt var underbart frid och fröjd tills vi förstod att vi själva skulle stå för vinet. En misstanke vi hade tidigare men tänkte att det skulle vara OK med 3-400 kronors extrautgifter. Tills vi fick notan på 1000 spänn. Gulp. Men vinet var gott i alla fall. Och vi hade det sådär löjligt och provocerande romantiskt och bra som man bara kan. På rummet fanns bubbel och jordgubbar:


Dagen efter fick vi frukost på rummet. Det kallas lyx:


Sedan skildes våra vägar. H åkte hem till Malmö och katterna och jag for vidare till päronen i halland och katterna:




Den ena kattungen hade förärats en extra tå på varje tass. Den hade alltså sex tår på framtassarna och fem på baktassarna mot normala fem och fyra:


På mors dag åkte vi och tittade på min brors hus, det kommer att bli fint:


Med havsutsikt:


Under den här märkliga halvdöda tallen bodde min osynliga tiger när jag var liten, jag tror den bor där än:


Alla mödrar måste få Liljekonvaljer på mors dag. Det är lag och tradition i min familj. Här plockar fadren till sin moder:


Modren också:


Såhär vackra Liljekonvaljer förtjänar alla ömma mödrar på mors dag. Så även min, men dom hade min ömma fader förberett några dagar tidigare. Förra året köpte jag en liten, liten bukett till mor på Möllevångstorget för 20 riksdaler. Man kunde bli rik för mindre:


En annan av världens vackraste blommor. När jag var liten gick alla barnen och plockade massvis av Lupiner för att smycka kyrkan med på avslutningen:


Det blir körsbär i år:


Min bror hade surrande och välluktande rosor också, jag vet inte om det var rosorna eller de som var inneboende där som surrade:


En annan favoritblomma. På stranden:


Min plats på jorden. Så fort jag kommer hit känns det bara hemma och jag vill aldrig åka därifrån:


Någon hade glömt sin baddräkt, och livbojen hade räddat den:


Sedan åkte vi till farmodern som fick sina Liljekonvaljer. Tyvärr är hon väldigt allergisk mot starkt luktande blommor. But a man´s gotta do what a man´s gotta do, hon får väl ha dom på balkongen tänkte vi:


Sen bjöds det på prinsesstårta till lunch, dagen till ära:


Till middag bjöds det på mammas himmelska potatissallad och rostbiff, vackert utsmyckad av mig, stackars mamma hade gjort maten dagen innan för att slippa laga mat på mors dag, och enda presenten hon fick av mig var en lott utan vinst. Det ska inte upprepas:


Hemma i byn har det blivit en grej av att pappa, hunden Maxi och hankatten Greta alltid går på promenad tillsammans. Jag låter bilderna tala för sig själva:








Koera hade det bra i grönskan:


De tre musketörerna igen. En för alla, alla för en:






Fåren såg sådär hotfulla och kaxiga ut som de vågar göra på avstånd. De är bondgårdens kids:


Ska vi leka hitta katten? Han är där någonstans:


Sen hälsade vi på i Helmers trädgård. Helmer är en farbror som har världens häftigaste trädgård. När jag var liten hämtade vi jordgubbar där till affären men nu har Helmer blivit gammal och jordgubbslandet världens största och häftigaste trädgård precis utanför mammas och pappas. Alla måste med:




Ibland känns det som om man är i en trollskog. De här jättebladen var precis nya, förra sommaren var ett blad två och en halv meter kant till kant berättade Helmer:


Han hade valnötsträd också. Där hänger klasar av valnötter i slutet av sommaren:


Världens finaste mamma innan avfärden mot staden och tåget mot Malmö idag. Jag fick köra efter mycket tjatande. Det är märkligt att jag fick övningsköra men inte får köra efter fyra år med körkort. Sen gick det ju som det gick. Mamma var hysterisk och jag var hysterisk när vi först höll på att bli mosade av en lastbil. Sen skrattade vi mest när en 90-nånting gammal farbror körde kors och tvärs över vägen och svängde fram och tillbaka över filerna och bromsade till stillastående på avfarten. Han borde lämnat körkortet hemma, och bilen med för den delen. Nåväl, här mamma, något brunare än jag:


Jag kom hem till Malmö några vackra blommor rikare och även en stringhylla som var fantastiskt fin och som pappa snickrat ihop själv. Sen planterade jag om och hade mig tills balkongen såg ut såhär:


Sen krånglade jag ut alla Purpurvindor (Kodnamn: Blomman för dagen) som hade snurrat ihop sig med varandra och planterade om och borrade och kände mig händig tills det såg ut såhär:


Sen stack karlen till repa inför lördagens spelning på Vinylbaren. Kom!


Kort sagt var det alldeles ljuvligt att vara hemma hos föräldrarna och känna lukten av natur och gå på gräs och titta på blommor och bli bortskämd.
Idag lät jag även ödet bestämma att jag skulle investera i en alldeles för dyr men ack så vacker klänning att bära på alla de bröllop vi ska på i sommar. Jag tänkte såhär eftersom jag inte fick lägga undan den i torsdags då den var den enda som var kvar, att om den är kvar på måndag, då ska jag köpa den! Och det var den! Och det gjorde jag! Jag hoppas att turkost är OK till "Mörk kostym" och "Sommarkavaj"?
Imorgon ska jag upp klockan 5.30. Cykla till jobbet 6.30.
Jag ser inte fram mot det eftersom det tidigaste jag gått upp på en vecka var idag när jag gick upp klockan 8.30.

Hej sålänge!

Den 25 maj 2007.

Henna i håret.
Snart ska vi åka till Helsingborg och lyxa.
Imorgon åker jag hem till modren och fadren för lite bortskämning hade jag tänkt mig. Äntligen få köra lite bil och se havet och naturen och kanske bada?
Bara läsa bok och vara ledig.
Andas naturluft och inte cityluft.
Titta på växter och sitta i gräs.
Underbart!

Monday monday.

Vissa dagar är helt vanliga dagar.
Andra dagar är bradagar.
En sådan dag var måndagen.


Jag och Sofia doing the ol´Jamie Oliver-gojsa-runt-i-maten-kladd.


Jonkan, riving the carrots till the bönbiffs.


Sofi, making the tzatziki.


Fullt ös i köket.


Måndagsmiddag!


Efter maten var det balkonghäng till klockan 23.00 i 25 gradig försommarvärme. Då och då brast det ut i melodier, bland annat lågstadieklassikern Munkar. Den kan ni höra här.

Skicka.

Efter mycket om och men har jag nu klickat på den ångestfyllda knappen "skicka" och skickat iväg en (tydligen) alldeles för lång uppsats.

Plats för diverse svordomar och könsord.

Igår fick jag mycket bra feedback från den enda personen (H:s bror D) som har kunnat och velat ta sig tid att titta igenom uppsatsen. Tyvärr kom den briljanta idén en vecka för sent så jag kunde bara använda mig av några småkorrigeringar. Men det var hjälpsamt och bra inför opponeringen ändå.
Nu fick jag alldeles precis veta av F att man skulle räkna tecken inklusive blanksteg OCH fotnoter. Från att ha varit på 29 000 rimliga tecken, i och för sig utan källförteckningen, (uppsatsen skulle vara mellan 25- och 30 000 tecken) gick min uppsats helt plötsligt upp till 35 000 tecken. I panik kollade jag upp hur många procent mer eller mindre som var OK och det var 10. Alltså 3000 tecken. Jag har skrivit 5000 tecken för mycket varav 2000 av dom waaaahaaay för mycket. Och det kommer jag få skit för.
Nu blev jag helt plötsligt mycket, MYCKET mindre nöjd.

Crap.

Oh horror.

Dagens födointag:
1 ipren
1 port grahamsgröt
1 kopp te
1 ipren
1 alvedon
1 st shot bestående av varm rom 4 cl, 1 tsk honung plus en pressad vitlöksklyfta
2 koppar kaffe
1 strepsils
1 ipren
1 alvedon
1 kopp te
1 bromhexin
samt ganska många glas vatten löpande under dagen.

Nu är klockan 18.10 och det där ser ju knappast särskilt nyttigt eller stabilt ut. Sanna och Henning är i alla fall ute och handlar mat så jag hoppas att jag blir bjuden på en goood middag efter det där varma badet som jag ska ta nu. Jag har efterfrågat potatis och de som känner mig vet att det inte händer särskilt ofta. Om jag gör det är det i form av potatisgratäng (som vi åt igår) eller pressad potatis. Idag blir det i form av ugnshalvor.
Jag hoppas att det blir en bra grund för att sticka iväg och spela frisk. Kan man spela teater med 40 graders feber kan man väl för tusan spela frisk med bara lite feber?

Prosit.

Buhuuuu.

Det värker i ögon, öron, hals, kropp.
Igenproppad av snor i hela huvudet.
Kan känna att jag stinker vitlök från gårdagens tzatzikiöverdos. Det är i alla fall mer än vad jag kände igår. Då var det inga smaker what so ever. Trots det åt vi fantastiskt god bananchokladpaj. Jag vet av erfarenhet att den var god.
Nu vill jag bli frisk så att jag kan hänga med på Sofis 25-årsfest ikväll. Det ser inte lovande ut dock. Om jag jämför mig med ett modem, och nu har jag ingen aning om vad jag pratar om längre, så kan jag nog inte ta emot/skicka mer än kanske 3 MB i sekunden. Funkar den jämförelsen? Var den helt fel? Inte vet jag. Som sagt går det inte jättefort idag.
Nej. Nu vill jag ha godis. Det kan jag inte få, för vi är utfattiga.

Buhu.

Mission accomplished.

Den är klar! Den är klar!
Uppsatsen är klar sånär som på Käll- och litteraturförteckning, plus att jag ska fixa till fotnoterna. Fem dagar kvar till inlämning. Heaven, I´m in heaven!
Tänk vad glad jag hade varit om jag hade varit frisk.
Då hade jag nog gått ut och firat med en öl fastän jag inte har råd.
Istället blir det att fira hemma med snorpapper och nässpray.
Nu är jag mest glad för att jag vet att jag hade varit glad om jag hade varit frisk.
Nu ska jag gå ut ur min lilla krypta och förhoppningsvis bli serverad mat av Sanna och Henning.
Hoppas, hoppas att Sanna köpte något man kan baka något gott av.
Typ chokladkaka eller chokladbananpaj.
När jag tänker efter är det ju helt jävla fantastiskt att jag är klar!
Det betyder ju faktiskt att jag inte har någonting som tynger mig på jättelänge.
Det skulle väl vara att jag jobbar på midsommar då. Vilket suger.
Men skit i det nu.
Nu ska jag bli frisk så jag kan gå på Sofis 25-årsfest och vara fabunker imorrn.

Hasta luego.

Harkel.

Jag känner mig ungefär lika pigg och frisk som jag var i Åre. Det vill säga- inte alls.
"Ta vara på vädret idag för imorrn blir det regn!" Kvittrade Fanny hånfullt innan hon åkte till jobbet.
Här blir det tamejtusan inget ta vara på vädret.
Jag tackar mest gudarna (stormakterna höll jag på att skriva. G8 kanske?) att jag har skrivit uppsatsen innan den här degen satte sig i mitt huvud/kropp.
Nu jävlar ska jag korra. Kan ju bli intressant med den här hjärnkapaciteten.

Ajöken ajö.

Ajajajajajaj.

Hehe. Det här tycker jag är humor. Det kan dom ha. Idioterna. Puckon.
Igår var jag på Debaser med mestadels fulla hiphopkids. Än så länge:
KB -Debaser: 1-0
Hur mycket rockklubb är det att dessutom bara spela hiphop?
Ajdonobutajdontinkitsrockenroll.
Dessutom var det några svettiga låtsasrockkillar som betedde sig som tre år där och var... tja, töntiga.
Men tiden innan, hemma hos damerna, med massa piña coladas var mycket trevlig.
Idag har jag väldigt, väldigt ont i halsen.
H har köpt Strepsils fastän han egentligen inte hade råd. Det kallar jag kärlek.
Nu måste jag plugga, egentligen. Men eftersom jag inte kan äta min peppchoklad (ont i halsen) kan jag inte ta mig för att komma igång.
Sanna skulle varit här för en timme sen. Det är väldigt svårt att planera sitt liv (typ: Måste jag vara hemma, kan jag gå och handla?) När någon som inte har en mobil säger en tid och menar en heeelt annan.

Un papaya coconut.

Snart klar.

Och jag kommer att få omdömet att jag stryker dom som jag skriver om medhårs. "Man måste vara kritisk." Men man får inte heller vara för kritisk, för då får man bara G. Vilket jag fick när jag skrev en (lite väl) kritisk recension av en av Teatr Weimars uppsättningar. Där kan man verkligen snacka finkultur (eller kulturelit?), fastän de såå gärna inte vill vara det. Prettoblaj säger jag om det, men det kunde jag ju inte skriva, och gjorde det inte heller, eller kanske klädde jag det bara i lite finare ord? Jag hatar prettoblaj. Det ska vara folkteater fast inte folkteater som i fars, där är det jag som är prettoblaj.
Nåväl, nu ska jag äta upp min Plopp och sedan knyta ihop den här lilla fina säcken av akademiskt prettoblaj som jag lyckats knåpa ihop.

Bye.

På jobbet.

På mitt jobb finns det sköldpaddor i vallgraven.
Det finns även människor, pirayor, sengångare, skelett, spöken, näsapa, fladdermöss, spindelkrabba, hummer, mat, tavlor, diverse uppstoppade djur, barn (inte uppstoppade), historia, kanoner, trappor, kyla, änder och andbarn och personal.
Idag fanns det även en kulturminister där. Jag visste inte hur hon såg ut och jag tycker det hade varit roligare med Paggan. Jag kanske skulle passat på att ge henne en spökrunda?
Man lär sig mycket på mitt jobb.

Nu har jag druckit både kaffe och Redbull vilket betyder att jag kommer jobba på som en speedad kanin, det behövs eftersom jag har kört fast i uppsatsen. Kanske ska spela lite Snake först på spel.nu för att samla tankarna?

Adieu.

Som dagg och honung är din ljuva mun...

Nu har vi varit och avnjutit en helt fantastisk (i vanlig ordning) föreställning med 123 Schtunk.
Efteråt hälsade jag och Martin på Lasse Beischer och de andra. Han tyckte det var roligt att vi skrev om dom och ville att vi skulle skicka uppsatserna när vi är klara. Hjälp.
Nu är det bara 9 000 tecken kvar till minimigränsen. Yes. Men hjälp. Vad ska jag fylla dom sidorna med? Nej, bara lugn, jag vet.
Idag fyller allrakäraste Sofi år! Grattis! Imorrn har allrakäraste Sofia namnsdag. Grattis! (Borde inte Sofi också ha namnsdag då? Grattis, igen, i såna fall.)

Fanfar.


Namnsdag.

Idag ärdet Linneadagen. Grattis till mig för att mina föräldrar hade den goda smaken att ge mig ett sådant utomordentligt namn. Tack!
Egentligen skulle jag hetat Anna-Johanna har jag hört.
Som namnsdagspresent fick jag en svullen läpp. För tredje gången.
Sjukvårsrådgivningen trodde det var pollenallergi.
"Hej! Jag är allergisk mot nötter, vad är du allergisk mot?"
"Jo, jag har pollenallergi i läppen. Ibland."
Jag tror inte så mycket på sjukvårdsrådgivningen faktiskt.

Aloha.

Msn stole my pluggtid.

"● säger:
fan läser din blogg varje adg.
linnea säger:
fint
● säger:
allstå, så sitter du här och chattar...du verkar göra allt förutom att plugga/skriva uppsats!! =9
linnea säger:
haha, jag veeeeeeeeeeeet
● säger:
allstå linnea...hur ska det gå med studeirna egneltigen?"

Kärt återseende.

Snart, snart är det dags för ett kärt återseende av de här vackra damerna som har befunnit sig på olika kontinenter alldeles för långt bort alldeles för lång tid:

image190
Sofia, jag, Sofi.

image191
Sanna! (Och Bast som äter chips.)

Jag har iofs varit hemma men ville ändå vara med på ett hörn.
Ok. Nu uppsats. Jag lovar.

Betraktelser av ett liv.

Jag tog tag i mig själv och gick ner på gården och pratade med kidsen om vikten av att vara snäll mot djur och att djur mår allra bäst om man låter dom vara. Stod inte längre ut med att höra deras försök att döda duvorna och vara tjurkärringen som skriker från balkongen. Fick dom att lova att om några andra barn någon gång var dumma mot djuren så skulle dom säga till dom. Sen fick jag ett "Jag gillar dig!" Jag vet inte, men på något sätt så går jag trots mitt förakt mot barn alltid hem hos dom. Eller så är dom bara några små inställsamma jävlar. Eller så är det med dom som med katter att det blir mer sport att få kattahatarna att gilla en. Om man är katt då.

På tal om katter har jag börjat prata och diskutera saker alldeles ohälsosamt mycket med mina katter.

Nu har jag hetsätit en påse AKO mintchoklad. Nu känner jag att jag kanske är redo att ta itu med uppsatsen. Kanske. I alla fall till klockan åtta då det är "Tack gode gud" och klockan nio då det är "Greys"! Wiho. Får inte glömma att spela in "Top Model" denna gången. Får inte glömma att spela in "Top Model" denna gången. Får inte glömma att spela in...

Suck.

Jag tycker att det är tråkigt att gång på gång skriva om hur jobbigt/roligt det är att skriva uppsats, men det är vad som händer i mitt liv just nu och jag kände att det var på sin plats med en liten uppdatering.
Idag hade jag handledning och det var mer frustrerande än inspirerande eftersom jag inte fick visa och fråga om det jag hade skrivit var okej, utan istället formulerade vi en helt ny frågeställning och just nu känns det inte så roligt att skriva om hela "Inledning och syfte" en tredje(!) gång.
Jag hade mycket hellre börjat skriva på själva uppsatsen men nu satte det käppar i hjulet och jag tappade inspirationen totalt. Suck.
Nu ska jag gå å bläddra i Commedia dell´arteboken jag fick låna av S. Eller måla.
Eller nåt.

Pausunderhållning. (Paus? Från vad?)

Avdelningen "Hallandshumor".

"Två gubbar som heter Berg pratar med varandra:
- Ser du falken Berg?
- Var Berg?"

Ett skämt som på mellanstadiet var nästan lika fascinerande som lutande tornet i Pisa.



Bonusmaterial: När jag sökte på stavningen på "fascinerande" hittade jag Fegens egen hemsida med fantastisk slogan.
Fascinerande Fegen.
Jag undrar vad som är så fascinerande med Fegen, men det är i alla fall lite mer finurligt än "Falkenberg - hästkommunen".

Funderare.

Hmm.
Varför var det nu jag satt här framför datorn...
Hmm.
Kolla bloggar. Check.
Hmm.
Kolla tidningar. Check.
Hmm.
Kolla mailen. Check x sjuttielva.
Hmm.
Spela spel? Check.
Hmm.
Aha! Skriva uppsats! Inte check. Alls.

Yes!

Än en gång har jag fått ny skjuss in i uppsatsskrivandet.
När jag öppnade mailen var där ett rykande färskt mail med svar på frågorna som jag hade skickat till Morgan Alling. Alla är så snälla och hjälpsamma, det gör mig glad. Jag fick även lite nya uppslag.
Nu blev jag inspirerad igen och jag har bara ett intervjuoffer kvar innan jag kan börja skriva på riktigt!
Det är sånt som piggar upp en söndagkväll.
Nu mår jag illa för jag har ätit mer än ett halvt paket citronfromage. Jag åt inte paketet alltså utan den var färdigvispad med mjölk och kyld och god men illamåendegörande.
Nu ska jag umgås med min kär (karl på halländska, for your notice).
Tjipp och hajk!

Vilken fredag!

Vilken fredag!
Jag har hunnit med att tvätta, intervjua en person till min uppsats, blivit inspirerad, skrivit inledningen, fixat på balkongen, hängt med folk samt tittat på film hemma.
Mitt mycket mogna beslut att ha en vit helg bröt jag med två folköl och ett parti Yatzy tillsammans med folket på Ronnebygatan. Sedan cyklade jag hem till H och köpte glass och godis på Seven Eleven och sen tittade vi på Farväl Falkenberg. Jag kan undra varför man gillar Falkenberg mer på film, H tror att det beror på att man ser det på film men slipper vara där. Det stämmer nog.
Men det är fint i Falkenberg. På sommaren.
Borta vid Ronnebygatan luktade det lite natur och sommar och växter. Det var underbart och längesen. Jag måste åka hem snart igen.

Studieteknik efterlyses.

Ähh... Hur gör man när man skriver uppsats?
Tacksam för hjälp.
Jag kommer inte igång. Eller, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Eller, jo det vet jag ju men inte hur.
Hur göra?
Imorrn börjar mitt nya fräscha liv som plugghäst. Upp med Henning i ottan och springa och sedan sitta och nörda. Eller nej förresten. Jag ska ju jobba.
Ok, först jogga, sedan jobba, sedan nörda?
Eller?
Hjäääääääälp!

Sista april och Första maj.

Nujäklariminlåda vilken tid det har tagit att ladda upp alla dessa bilderna. Klicka för att se större. Enjoy!


Först tåget till Lund igår på Valborg. Jag och Fanny. Vi råkade se vissa likheter med en viss Bree van De Kamp.


Jag är nöjd över att ha kommit till Lund.


Fanny och Frida är också nöjda. Fina fräscha flickor, får F-müsli till frukost...


Såhär nöjda är Frida, Jon och Fanny över att ha fått gå på Bajamaja.


Det var roligt att träffa massa gamla Falkenbergare, här är Jocke. Jon och Fanny i bakgrunden.


Ylva och Padde kom också!


Frida och Elin har det fiiiint.


Vi också.


Öl och Mintu. The best a man can get. Cenny är nöjd.


Även Astrid är nöjd.


Jag och Nicke, long time no see.

Här emellan åkte jag och Fanny med Ylva och Padde till Malmö igen, köpte mat och jag sov och sen var vi på det igen. Vi var på en verkligen superhäftig show på tallriken i Pildammsparken, det var heeelt fantastiskt och obeskrivbart. Mäktigt var ordet. Sen spelade Svenska Akademien men man hörde inget så vi gick hem igen. Där tog den sedvanliga Singstaren vid, vilket tyvärr inte uppskattades av samtliga församlingsmedlemmar, som istället begav sig hem till Lund igen, förlåt Y o P! Y ska dessutom ha en eloge som stod ut med alla fulla människor hela dagen/kvällen/natten. Sedan skön allsång i vanlig ordning, samt diverse annat spektakel.


Till exempel Sebastians och Hennings High Heel Competition. Sebastian utklassade Henning ganska mycket men jag vet att H kan bättre!


Erika och Henning, de två kanske mest skönsjungande personerna in da vörld.


Sebastian och Fanny kom på hur roligt man kan ha det med en säckakärra.

Imorse gjorde vi så vår samhälleliga plikt och gav oss ut på gator och torg för att demonstrera, vi var trötta men det var en mycket trevlig tillställning och upppiggande (eller tröttande?) promenad.


Andreas framför "Arbetes ära", tror jag den heter?


Trött men glad.


Det var mycket folk.


Kastanjen blommar.


Elin och Tove hade verkligen tänkt på att matcha flaggorna.


Man vill ju inte vara sämre, mitt hår matchar också ganska bra.


Ikväll har det bjudits på sushi hemma hos systrarna Lindman. Här Henning, Fanny med pinnar i ansiktet, Tove, Elin och Daniel.


Henning har en snygg flickvän.

Pust. Det var denna helgen det. Eller helg och helg, början av vecka rättare sagt, men även helgen innan var fylld av... alkohol. Nu ska jag ta det lugnt i några veckor och låta min lever återhämta sig. Note to self: Samt börja skriva uppsats.
Tack och hej liverpaste! Så länge.