Some people call me the space cowboy.

Baka, baka kaka. Jag borde baka kladdkaka. Jag är väldigt sugen på kladdkaka. I helgen ska jag baka mammas underbara kolatårta. Egentligen borde jag bara äta lunch. Men det finns inget att äta. Ibland kan det räcka med att renskriva recept i receptboken.

Man har blivit gammal när man blir otroligt bakfull av fyra öl.

Någon har bokat en tvättid imorrn. Eller inte imorrn utan den 29:e. 29 februari finns ju inte. Jag skulle ge mycket för att få se den minen vid ankomsten till tvättstugan. Det är dessutom min snusförnuftiga granne downstairs. How lovely.

Vi går mot ljusare tider.

Hejochförlåtochkomtillbakakärani!

I Åre hade vi inte tillgång till internet och när vi kom hem avled våran dator, men den uppstod igårkväll igen, några tusenlappar senare. För dom tusenlapparna hade vi till exempel kunnat åka till Åre igen, eller charterrestresa till Mallis. Liksom.

Åreresan måste ju vara den mest meningslösa i mannaminne. Jag kände mig ju inte pigg när vi åkte och när vi kom fram inbillade jag mig att jag var jetlaggad. När jag försökte åka var jag matt och febersvettig och sen tänkte jag att jag skulle vila för att orka åka någon dag men till slut gick jag till doktorn som sa "Nämen OJ, det såg inte bra ut!" och det kändes bra och så fick jag penicillin. Sen trodde jag att det var mirakelmedicin så jag kunde åka dagen efter men det var det inte men jag åkte i alla fall två timmar.
Så efter de första två timmarna på brädan hade jag lärt mig svänga höger. Hade backen bara gått åt höger hela tiden så hade det inte varit några problem att ta sig ned.
Efter de två sista timmarna hade jag även lärt mig svänga åt vänster och sen stängde liftarna och så skulle vi åka hem.
Typ.

M
i
s
e
r
a
b
e
l
t

Men jag ramlade bara på svanskotan en gång, i slutet! Och det var på flack mark a la "nu står jag" och "nu ligger jag ner", det ni!

Nu håller vi på att skriva recensioner i skolan.
Fanny har färgat mitt hår och skrattat åt det. Det blev inte fult, det blev... tråkigt. Men vad gör det egentligen? Jag har ju ändå ingen frisyr längre. "Hela din personlighet försvann ju!" Well, thänk jo värry much för den då, jag hoppas inte så stor del av min personlighet sitter i håret.
På fredag ska jag på intervju till ett jobb jag redan har. Eller?

Åre: feber, halsfluss, penicillin. Skit också. Vad var det jag sa? Skjut mig.

Byebye! I love you!

Packar för fullt. Börjar känna mig feberdegig av förkylningen, vill bli frisk!
Vill inte sitta 15 timmar på ett tåg.
Mitt största problem för övrigt just nu: Hur mycket vanliga kläder ska man ha med sig? Har redan överfullt med packning och då har jag inte ens börjat på vanliga kläder än. Ett par jeans. Några linnen, några tröjor. Hur många och hur tjocka långärmade tröjor? Ska man ha med sig nån klänning eller kjol till när vi ska gå ut och partaja? Är det överhuvudtaget möjligt att ha på sig kjol eller klänning när man ska ut och partaja eller fryser man ihjäl då? Hjälp. Jag vet inte hur man beter sig in the north.
Det blir antagligen inte så mycket bloggat om jag inte hittar en dator med internet i nån snödriva någonstans, men det tror jag inte.
Men när vi kommer hem blir det mycket fina bilder förhoppningsvis. Om jag inte brutit den oskyddade handleden. Då blir det nog mest gnäll.
Men, jag hoppas på gnistrande snö i solsken och att jag har en oväntad talang för snowboard så att jag blir proffs och sponsrad på direkten.
Till dess:
Faretheewell everyone.

Efter en hel vinter utan minsta antydan på förkylning har den så kommit.
Jag måste först berätta att det aldrig har hänt förut. Att jag lyckats hålla mig frisk en hel vinter alltså. (Fast nu verkar det ju inte vara så ändå.)
Alla runtomkring mig har fallit som furor men jag har stått kvar. Kanske är det H:s utsatthet som lärare som kanske smittat av sig på mig och gett även mig ett bättre immunförsvar?
Men så vaknade jag imorse, helt täppt i hela huvudet och det har fortfarande inte släppt, trots te, Esberitox och Strepsils.
Suck.
4 dagar innan Åre.
Snälla någon i himlen låt mig vara frisk i allafall till vi kommer hem.
Igår inhandlades:
Varsin mössa, min helt svart och tråkig för hundra riksdaler(!). När jag var nära att slå till på en snygg med märke i trehundrakronorsklassen påpekade H att den ändå inte skulle synas under hjälmen (våga vägra hjärnskakning) och att jag hatar att ha mössa på mig i vanliga fall och således aldrig skulle använda den, förutom en vecka i Åre då.
H däremot köpte en snygg grön en för 75 riksdaler som till och med kommer att synas eftersom han vägrar alla sorters skydd samt skidglasögon (inte smart med tanke på hans ögons ljuskänslighet).
Vi inhandlade även varsitt par skidstrumpor. Det tyckte jag var ballt. Jag gillar att ha allting "på riktigt" liksom. Nu är alla kläder och all utrustning fixad. Nästan i alla fall. Bräda ska hyras där uppe och handledsskydd har jag inte riktigt full koll på än.
Jag längtar verkligen.
Snälla, låt mig vara frisk bara.

Så har jag idag gjort min premiär som sagotant på slottet.
Mycket spännande. Och mycket bra terapi för min cellskräck eftersom jag går in i gångar och fängelsehålor med dom små liven. Huu. Idag tyckte jag att något var bakom mig och blev lite skraj själv, hehe. Men jag lyckades dölja det för barnen.
På tal om barn så måste jag nog omvärdera lite. Dom är ändå ganska... söta. Faktiskt.
Igår när jag skulle dit och vara med och titta på höll jag på att frysa ihjäl, så idagg var det även premiär för mitt nya underställ. Det fungerade mycket bra. Men nu när jag kom hem tog jag ändå på mig "mina" snowboardbrallor. Dom är varma och sköna.
Nu blir det mysig söndagsmiddag och det är första dagen utan Fanny. Lite ensamt. Men jag måste ju hinna koncentrera mig på min huvudälskling också, så han inte blir svartsjuk, hehe.

På fredag blir det Åre för hela slanten. Jag är livrädd men tycker att det ska bli jäkligt kul. Men läskigt. Så länge svanskotan får gå fri så är det lugnt. Men slår jag i den är det kört.
Jag hoppashoppashoppas bara att jag slipper bli sjuk. Halsontet ligger lite gömt i bakgrunden och nu efter att ha träffat en massa vandrande virusar plus att ha blivit rejält nedkyld några gånger ligger jag verkligen i riskzonen.
Lösningen heter: Esberitox.

Så är det bara.
Städa, diska, umgås, blogga.
Imorse kom Anticimexdamen. Så himla trevliga är dom där på Anticimex. Men jag kan inte låta bli att undra- är det ett medvetet karriärsval? Är det något man utbildar sig till? Vad står i arbetsannonserna?
"Vi söker dig med gediget intresse och viss erfarenhet av att döda ohyra.
Plockade du också av benen på flugorna när du var liten?
Då är det antagligen DIG vi letar efter!"
När hon var färdig och jag hade gjort mig redo för att avlägsna mig från lägenheten sa hon att jag inte alls behövde gå. Men då hade jag redan ringt och väckt Fanny och beordrat henne att sätta på kaffe och datorn var redan avstängd så jag tänkte att jag lika gärna kunde gå dit ändå.
Himla bra med en vän som utbildar sig till Make-upartist. Här sitter man sunkig i tentakläder och med en snygg festmakeup. Har även fått allmosor i form av typ tio ögonskuggor och en rouge eftersom Fanny har fått en sminkväska stor som en resväska med allt hon behöver.
Tentan går framåt och jag kollar hur många tecken det är kvar var annan minut.
Just nu ligger jag på ungefär 7000 tecken utan att egentligen ha behandlat någonting. Bara 3000 tecken kvar.
Nu, åter till Buena Vista Social Club i högtalarna och onödigt dravel i Word.

... GO FUCK YOURSELF!
Men jag vet, vi skickar tillbaka allting som inte är svenskt så får vi kvar några gamla torra potatisar, lite rovor och lök som vi kan gnaga på under vinterhalvåret. Och sprit då förstås. Det som håller en äkta viking över ytan.
Och så sitter det en jävla kärring och säger att hon inte förstår vad som sägs i Landskrona. Förlåt mig om jag låter skånefientlig men är det något som är värre än rasister så är det fan skånska rasister för är det nåt ställe man inte förstår vad dom säger på så är det verkligen Landskrona. Grötigare jävla skånska får man fan leta efter.
Arga unga män och arga pensionärer.
HAHAHA!
Det säger ju rätt mycket om "partiet".
Och så kan dom inte svara på vad som är svenskt?
Vad är svenskt då?
"Öhhh, det är viktigt att bevara det svenska!"
Men vad är det som är svenskt?
"Öhhh, midsommarafton är väldigt viktigt för mig...."
Men hallå?
Äh. Dränk er, vettja.

En sista fråga: Och varför envisas alla Sverigedemokrater med att ha Hitlerfrisyr? Förstår dom inte att det kan ge vissa associationer...

Saker och ting börjar flyta nu. Det känns bra.
H gjorde att tappert väckningsförsök imorse. Ihärdigare än tidigare men ändå inte lyckat. Vid nio masade jag mig upp och hade frukostdejt med en Lindmansyster.
Plugget ligger fortfarande efter men jag har skrivit en inledning. Jag har skrivit en inledning! Ordbajsande är nog en av mina bästa egenskaper. Ordbajsandet kan ta mig långt.
Bra egenskaper:
En sjuhelvetes ordbajsare. Jag kan ordbajsa om vad du vill när du vill- säg bara till!
Min nya slogan.
Jag har fått jobb också!
Himla spännande men även mycket skrämmande eftersom jag börjar redan på söndag. Ensam.
Saker känns bra, men mycket.
Jag måste bara strukturera upp mig. Skriva en priolista.
Fritiden får nog komma i andra hand. Men det känns ändå bra. Jag gillar att ha mycket saker att göra. Jag måste bara få tummen ur. Vakna tidigt är A och O tror jag, men det är nog min sämsta egenskap.
Dåliga egenskaper:
Sover för mycket och för länge.

... men det händer aldrig mig.
Varför händer det aldrig mig?
Migmigmig.
Varför?

Inatt får jag offra mig igen. En natt på madrassen = en natt på golvet. Men. Vem har det viktigaste jobbet? Egentligen.
Antifuckingcimex kommer på torsdag och sprutar igen. Hoppas dom kan bevisa att det inte är vårat fel. Hoppas dom kan bevisa att det är hyresvärdens fel. Hoppas vi kan få sänkt hyra och pengarna tillbaka och renoverad lägenhet så att jag kan få lite pengar över till snygga kläder och skor.
Ytliga, ytliga jag.
Men kläder och skor är som balsam för en trött själ.

Imorrn ska jag äta grötfrukost med Fanny. Man får göra saker och ting roligare än vad de är. Sen ska jag försöka plugga tenta (which kills me) och sen ska jag träna fastän jag har ont i halsen och knät och sen har jag bestämt att vi ska göra oss FABUNKER och ta en drink på Tempo. Den som vill får följa med.

Imorrn har H lovat att sparka upp mig. Varenda gång han har lovat det förut och jag har sagt "Jag har bestämt mig för att snooza/sova en timme till" har han bara sagt "Ok, jag måste gå nu, puss". Jag låter nog väldigt, väldigt bestämd när jag sover. Lägg särskilt märke till "jag har bestämt mig för att..."
Men nu:
Kick me up, before you gogo. Don´t leave me lying here like a jojo.  

Singstar till helgen. I  n e e d  S i n g S t a r . . .  

Är mitt favorituttryck.
Tänkte bara uppdatera er på vad som pågår.
Just nu: Tentaplugg. Har ju missat fyra dagar redan så nu är det bara att sätta fart.
Ikväll blir det inflyttningsmiddag hos systrarna Lindman.
Nu: Plugga.
För bövelen!

Nu drar jag till Falkenberg och så småningom Götlabôrg och lämnar Malmö, lägenhet och katter i Toves våld. Höll jag på att säg. I Toves ansvar menar jag, men det låter konstigt. I Toves armar? Äh, skit samma. Tove ska vakta och bo här i alla fall. Det är snällt. Tills hon och Fanny flyttar in i egen lya 50 meter härifrån på söndag. Så najs.

Själv kommer jag hem på måndag eller tisdag. We´ll see. Och då väntar hemtenta och livet! LIVET! No more jävla sökningar utan jag kan helt och fullt koncentrera mig på livet, våren och kommande projekt! Så jävla, jävla skönt ska det bli! My god. Jag längtar.

Till dess: "Hasta mañana ´til we meet again! Don´t know where, don´t know when!"
(Vilket jag personligen tycker är en mycket konstig textrad, jag menar: "Vi syns imorgon tills vi syns igen! Vet inte var, vet inte när!" Jag menar, vad?! Som man säger på engelska.)

Tvätt!


Försök inte ta inte min tvätt din jävel!


Vänta lite nu... Vad hände för spännande där?!

Mannen från Anticimex som sa att vi måste sova i sovrummet ringde igen.
 
Han: Har ni sovit i sovrummet än?
Jag (kände mig som en unge från högstadiet som hade skolkat): Eh, nää...
Jag (snabbt): Men vi tänkte göra det (läs:Henning hade tänkt göra det) men vi bangade.
Han: Haha, ni bangade? Nä, hörrudu. Det får ni allt göra. Annars vet vi inte om dom finns kvar.
Jag: Hehehe, ok, vi får väl ta tjuren vid hornen och sova där inne då.

Sanningen: Eh, not.
Jag sover inte där inne förrän alla småkryp är dödens döda!