Lussekatt.

Katten ligger framför tangentbordet och blir behändigt kliad i nacken samtidigt som man kan surfa runt. Tangentbordet glider dock längre och längre ut mot skrivbordskanten och när man råkar stöta till det får man ett argt "Mjau" från en katt som är chockad över hur man kan få för sig att störa henne mitt i denna underbara njutning. Och när man vill skriva med bägge händerna får man en mycket arg blick. Så kommer det sig att jag just nu sitter och skriver med ena handen och halva tangentbordet i knät. Men, jag får ju trots allt berömmande blickar och ett ömt spinnande till svar.
"Lite längre ned...
Åt höger...
Mmm...
Där, bakom örat..."

Försökte dokumentera denna orgie i välbehag, men kameran bestämde sig för att batterierna var slut. Så här får ni en annan mysig bild av sovande pappa med sovande kattunge:

Klicka på bilden så blir den större.

Borta bra men mamma bäst.

Jag har befriats från att laga mat. Ja, alltså, Henning kommer hem sent och jag lagar inte mat. Det blir alltså nudlar imorgon och Henning får väl äta sin sedvanliga falafel. Stackaren. (Stackaren för att han äter falafel i princip tre gånger i veckan.)
Jag har däremot förärats det stora uppdraget att ha två stora varm chocklad med vispgrädde klara när han kommer hem. Eller ja, det var väl snarare ett eget men dock mycket välkommet förslag.
Så, idag har jag ätit:
Två mackor och stor kopp te till frukost.
Kaffe
Potatis och haloumiost och avokadogegga till lunch
Kaffe
Stor kopp te
1 st nötcreme
2 mackor med sylt (usch, jag äter aldrig sylt, det är äckligt och onyttigt, men jag inbillade mig att jag var sugen på nåt sött eftersom jag har memp, som alla vet vad det betyder om ni försökt skriva mens i mobilens T9-funktion)
Lite av ett försök till havreflarnsdeg, men det blev misslyckat så jag slängde det.
Hmm, vad skall vi mer addera till den extremt onyttiga listan? Något måste jag ju äta ikväll. Eller inte? Det kanske räcker med varm chocklad?

Idag fick jag även äran att byta drottning Basts kattlåda. Det gör jag iofs alltid men idag var det förfärligt.
Här är hon, drottningen:


Nu ska jag ringa mamma och pappa.

Önskelista.

Önskelista jul. (Jul, därför att jag fyller år exakt två veckor efter jul och så att inga förväxlingar eller förvirringar skall ske.)
1. Symaskin. (Den kan vara begagnad. Bara den kan sy, backa och sicksacka.)

Önskelista födelsedag.
1. Pengar. Alltså ett litet bidrag till Ipoden jag skall köpa. Nano, vit, 4 Gb. Hrm.

Sådär, då var det avklarat.

Datorn har varit krashad hela helgen. Massvis med bra musik försvunnen. Alla mina blogglänkar. Jag kan spela It Ain´t Me Babe på gitarr. Idag julskyltning, mysigt och kallt. Julklappsstatus: noll. Däremot köpte jag anteckningsbok, vuxen-mina vännerbok och något som skulle vara guldig ståltråd med gröna pärlor på att hänga upp julgranskulor i fönstrena med och vira runt adventsljusstaken men som visade sig vara ett slags fyrkantigt nät med guldig tråd och gröna pärlor som trillade av om man försökte vira upp det. Vilket nedköp.

Tack för idaaaaag, tack för en underbar dag idaaaaag.

Idag: första snön. "Njut så länge det varar. I skåne vet man aldrig om det kommer mer." Säger infödingarna. Lägg märke till ´om´et. Kul. Snön var fin. Så länge den varade.

Idag: första julmusten. Otroooligt god! Att man hinner glömma det till påsk och sen till jul igen. Märkligt.

Idag: IKEA och sängkläder för 800 spänn. Mycket märkligt. Varför ska vi straffas bara för att vi väljer att ha ett enda stort täcke istället för två små. Man ska väl inte växa i från varandra heller? Och varför ska vi straffas ännu mer genom att man inte satt två hål längst upp i varje hörn så att man kan hålla fast kanterna på det 240x220 stora täcket. Jag mäter faktiskt inte 240 cm mellan vingarna! Det är som upplagt för gräl. Det måste varit en väldigt bitter och avundsjuk typ som konstruerat dom påslakanen. Men vi klarade det! Som vanligt.

Idag: Tacos, K-pax, godis och lugn. Mycket skönt. Men jag som skulle ha gått ner i vikt. Ä vafan, det är fredag. Jag har fått lugn för första gången på flera veckor. Mycket mycket mycket skönt. Behöver inte lägga mig tidigt, behöver inte gå upp tidigt och behöver inte vara bakfull.

Tack för mig för idag.

Såhär tycker vi:
www.bojkotta-israel.nu
ok?



Jag= vuxen?

Jag har blivit vuxen! Jag har köpt fonder! Woho. Jag har bara suttit å väntat på att räntan ska stiga några ören på min lilla tusing på sparkontot men det har det inte. Så nu visade Henning mig fondernas förtrollade värld. Väntar med spänning på att kosingen ska börja rulla in.

Jag har kommit på hur man skall tänka. Man skall inte tänka på allt man ska göra ´imorgon´utan man ska bara ta det som det kommer. Då blir det lättare och då orkar man göra så mycket mer. Och det blir roligare. Ända tills man inte orkar mer och får ta ledigt från skolan en dag. Men det gör inget.
Och nu ska jag börja med att inte tänka mer på allt jag ska göra utan ta det som det kommer igen. Ska bara passa på att göra reklam för småscener ute på ÖG imorrn. Ta buss 144 från södervärn kl. 1745. Syns där.

Arg på Malmökids. Glad på vänner.

I går var jag ute med en samling underbara människor och drack öl. Två stycken öl för att vara exakt. Detta är dock inte anledningen till att jag inte är i skolan idag vill jag förtydliga. Två öl och tidig hemgång blir man inte mycket bakis av. Anledningen är privat. Eller inte. Men lite närgången om man säger så. Jag lider av stressmage. Den pajjar. Och det har den gjort nu. Så jag stannar hemma för att se om jag med lite lugn och ro kan laga den.
Igår var det Sofia, Sara, Teo, Christian, Elin och Sebastian. Underbara. Människor. All of them. Underbara.
Vi var de enda på Sapla, förutom två missplacerade 39åringar (typ) som minsann hade sett utvecklingen på deras stad och vi tog deras ställen, haha, Sapla är ju ganska nyöppnat. Väl? Eller bara nyupptäckt för vår del? Grabbarna tände till när en av dom inte kunde sluta stöta på Sofia och det blev lite obehagligt tills jag bad krogägaren att slänga ut dom. Då skrattade vi åt dom. Hahahaha!

Jag är även arg! Arg på kidsen som misshandlar folk i Malmö. Och nästan ännu argare på kidsen som vet vilka det är men som inte tycker att det är så farligt och dessutom "anmäler man inte dom man känner till polisen. Så är det bara." Fuck them. Jävla töntig gängmentalitet. Det är ingen film vi lever i! Var är föräldrarna?! Jag märker hur jag håller på att förvandlas till nån slags jävla fördomsfull gnällkärring, men hur i hela helvetet kommer det sig att dom, vilka det nu är som slår, inte får lära sig om MORAL OCH ETIK hemifrån?! Man slår inte andra människor. Man ger kärlek så får man kärlek tillbaka. Fan det är ju nyckelord för i helvete! Jag skall aldrig låta mina barn växa upp i Malmö. Ingen annan storstad heller för den delen. Inte ens nån  liten skitstad. Dom ska växa upp på landet, fast utan att bli rasseidioter som många blir på landet, och sen ska dom flytta till storstan och lära sig om verkligheten.
Missförstå mig inte. Jag älskar att leva i Malmö. Igår när jag åkte till Möllan vid kvart över nio och det var folk på vägarna och folk på uteserveringarna en måndagskväll tänkte jag på Falkenberg och vilken jävla skitstad det är som inte ens är folkfylld på fredagseftermiddagarna vid rusningstid. Jag älskar att leva i Malmö. Men jag hatar att det verkar så farligt att leva här när man läser tidningarna.


Jag, en minoritet.

Henning berättade en rolig sak på bröllopsmiddagen igår, eller tja, snarare under bröllopsfyllefesten som följde. Uppgiften bekräftades dock även i morse. I området där jag bor är 14% svenskar. Yey, jag är en minoritet! Av de 14% har 6% inte missbrukarbakgrund. Yey! Jag är en ännu mindre minoritet! Mycket spännande får jag lov att påstå.

Helgen jag lämnat bakom mig har bestått av mycket alkohol och mycket bakfylla och mycket att göra.
I fredags var brudarna och en man här hemma. I början lekte vi vuxna och käkade räkor och drack vitt vin.

Sara, Sofi och Sofia.
 Eftersom vi hade 6 liter vin som allt dracks upp övergick vuxenleken snart till ett annat stadie. Vi blev mycket fulla. Rosina och hennes grabb gick hem tidigt för hon blev för full. Senare kom Henning hem från svensexan och vi tvingade honom att spela den alltid stående "Keops pyramid" och de knutna nävarna stod i luften. Sen fick han gå och lägga sig. Sen hade vi disco och de övriga närvarande fick en väldigt full förhandsvisning av Nattorienterarna. Senare spydde Sofi i badkaret. Varför badkaret?! Vanliga människor brukar spy i toaletten. Vid två kom jag på att det nog var dags att sova för jag skulle trots allt upp på bröllop tidigt dagen efter.

Jag leker Soggy Bottom Boys.

Vaknade alldeles för tidigt (för sent) och var snurrig. Vi höll på att missa bussen till stan. Framme vid rådhuset fanns en jävligt bakis brudgum (stackaren) och en jävligt nervös brud. Ceremonin var väldigt fin men personalen på rådhuset var nog lite ovana vid att det väller in ca 30 ungdomar med snittålder på 25. Sedan var det kaffe och tårta hemma hos Dahlströms och på kvällen bröllopsmiddag på Retro. Det serverades fin grön ärtsoppa till förrätt, någon pastarätt med svamppytt och gräddsås till huvudrätt och champagnesorbet till efterrätt. Till det ett glas vitt och ett glas öl. Sedan jobbade jag av drinklistan. Det är ju trots allt bara bröllop en gång. Det blev en fyra och fyra sexor. Najs. Moonlight Margerita var den godaste. Vid ettiden avlägsnade sig brudparet och stack till hotellnatten på Hilton som dom fick av oss alla. Vid halv tre tog jag och Henning taxi hem och det tjänade vi 450 spänn på eftersom taxichauffören trodde vi betalade med en femhundring. Mycket ohederligt tycker ni. Mycket ekonomiskt tyckte vi, fulla och fattiga, efter en dyr kväll.

Andreas med bössa och fruga. Väldigt manligt. Hrm.

Idag fick jag sova till ett! Tjoohooo! Sedan var det ut till Östra Grevie och köra genrep. Det gick bra. Vi är bäst. Till er som läser detta i klassen: Det är inbördes beundran och peptalk och inte ett påstående om att vi faktiskt är bäst. Man måste tala om sånt för dom som går i min klass för det har blivit så mycket konkurrenstänk fastän vi borde fungera som en grupp. Too bad.

Jag har fått en läsare som jag inte känner! Tjoho! Jag blev så lycklig och lyrisk så jag var tvungen att sammankalla hela mitt lilla kollektiv att läsa dina kommentarer! Tack så mycket för dom! Jag förstår det där med kakdoften utan frukost men jag dör utan frukost så för mig är det lugnt, haha.  

Och soundtracket är James och Karin (ni vet, Älgarna demonstrerar). Lyssna gärna på Skaffa katt och Ebert.

Ateist. Agnostiker. Antagonist?

Dessutom är jag nu officiellt ute ur Svenska Kyrkan. Det stod att det var viktigt att alla visste om det. Så nu informerar jag om det. Jag är icke längre medlem i föreningen Svenska Kyrkan. Jag är bara medlem i staten.

Full tupp?

Det har på grund av ett oerhört upptaget schema inte blivit något bloggande på ett tag. Men i mitt huvud har jag avhandlat ämnen som jag velat ta upp men nu är det så många och jag har fortfarande så lite tid, så jag vet inte vad jag ska välja. Bland andra är ämnena: vintern har kommit, det luktar gott från pågen på mornarna och det är svårt att vara språkpolis i ett av malmös mest segregerade områden och hur man inte kan vara språkpolis för att språket förändras så mycket. Men, det heter inte "Inte den hållen" (Inte det hållet.). Även mina funderinga kring Ipodköpet har jag tänkt att skriva om. Men, nu ser det inte ut att bli något av det.
Nästa helg är det första advent. Snart börjar det lukta pepparkakor från pågens när man går till bussen om mornarna, hur mysigt som helst! Ipoden får nog vänta till efter jul då alla klappar är köpta. Ikväll blir det räkor och vitt vin med mina brudar. Imorrn är det bröllop och på söndag rep. Fullt upp. Full tupp? Jag kommer att bli en full tupp ikväll. Skönt. Istället för fullt upp en kväll.

Jul jul strålande jul.

Eftersom jag är så stressad över allt tänkte jag skriva om lite bra saker i stället. Fanny t.ex. Fanny är bäst. Fick ett underbart litet vykort av henne idag. Sånt värmer. Så ska vänner vara!
Och mamma också t.ex. Som har kommit på hur man använder kommentarfunktionen. Det är mysigt att läsa. Men mamma, du kan ändra så att kommentarerna inte är från Linnea utan från "mamma" i dom fälten. Det blir roligare så. Så att folk inte tror att jag själv kommenterar mina egna inlägg.
Men för att glömma all stress för en stund skulle detta handla om julen. Klicka på bilderna om ni vill se dom i större format. God läsning.


Min jullängtan försvann för ett tag sen. Men imorse (jag hade sovmorgon idag och har ännu inte börjat, men är det inte typiskt ändå att när man får sova till tio vaknar man vid halv nio och kan inte somna om?) när jag vaknade och inte kunde somna om och låg och tittade ut i dimman (jag är närsynt så jag är liksom insvept i nån slags overklig och drömsk dimma innan jag beslutar mig för att sätta på glasögonen och komma till verkligheten) så tyckte jag att det kändes som att det var december och snart snart snart skulle jag få skriva julkort att skicka iväg. Jag älskar att skicka julkort! Jag har dock slutat skicka till alla mina vänner och skickar nu endast till familj och få utvalda vänner som jag vet uppskattar det.

Och jag låg och tänkte på julafton. Hur jag älskar julafton! Finns det överhuvudtaget någon bättre dag? Så tänkte jag att "tänk om mamma helt plötsligt skulle bestämma sig för att nu är vi vuxna och behöver inte hålla så hårt på traditionerna." Jag skulle bli helt förstörd. Det dröjde ju väldigt länge innan vi t.ex avskaffade "Jultomten" vilket vi egentligen heller inte gjorde, utan vår jultomte åkte i ren julprotest till Afrika så det fanns liksom inget val.
Men julen i sin helhet.
Dagen innan- kaos, detta skulle jag dock inte sakna, om vi kunde ha lite framförhållning och inte göra precis allt dagen innan, mamma. Jag vet ju att mamma och pappa lagar hur mycket mat som helst innan och så men städning och pyntning och allt skall verkligen göras dagen innan. Och pappa har alltid köpt den fulaste granen men den blir ändå alltid den finaste i slutet. Och jag och pappa blir alltid osams när den ska pyntas, men det hör liksom till. Och när man går och lägger sig gör man det i nåt slags hopplöshet om att det här aldrig kommer att gå och det är stökigare än innan man började. Och på natten ska man lyssna på ´O helga natt´ på radion klockan ett.
Sen vaknar man den 24:e ungefär vid halv nio och ligger en stund i ovan nämnda dimma och tittar på adventsljusstaken och man hör hur det fixas och donas nedanför i köket. Så man drar på sig en morgonrock och ett par raggsockar och går ner. Och då har mamma varit uppe till tre fyra och gjort så himla himla fint och stämningen är juljuljulig och de röda ljusen brinner och på spisen värms det gröt och varm choklad och grädden ska vispas. Men dukningen är redan gjord med tabletter och fint porslin och morgonpresenterna fint inslagna och de stora pepparkakorna med namnen i vit kristyr.

Och alla kommer och slår sig ned och äter och tar mackor med prickig korv och alla är spända när dom tar gröten eftersom det finns en dold mandel där i och den som får den skall rimma. Oftast får pappa eller Kristoffer den och dom vägrar vara med och blir antingen sura om dom får den eller så tuggar dom i sig den i tystnad och när gröten är slut undrar alla vart mandeln tog vägen. Men det hör också till. Att bara jag och mamma rimmar. Det är bara vi som gör det på paketen också.

Efter frukosten kan man läsa sin jultidning i lugn och ro och kanske äta en pepparkaka eller en knäck till en kopp julkaffe. Eller så kan man hjälpa sina stackars föräldrar att diska. Det är valfritt?
Vid ettiden (ettiden därför att affären stängde då, förr) är det återigen dags för mat. Denna gången är det dopp i grytan och skinka och senap och om jag inte missminner mig även sill och kanske också grönkål och julmust. Julmust!
Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på allt detta för jag tycker så mycket om det!
Förr, innan farmor blev för gammal, åkte vi sedan till henne och Einar och Henry och åt julsoppa, vid tretiden. Kollade på Kalle gjorde vi också där och en gång är jag nästan säker på att jag såg tomten och hans släde på himlavalvet. Det kan ha varit ett ufo? Jag var liten och trodde stenhårt på tomten.
Nuförtiden gör vi inte det längre, hon är ju som sagt äldre och det blir ändå så mycket mat. Men visst saknar jag det. Nu brukar vi hämta farmor innan Kalle och nästan ingen kollar, farmor kollar och pappa och morbror Arne passar på att sova framför tv:n. Kalletiden är en bra tid för avkoppling. Vid 5 6 7 (?)tiden kom tomten förr och mamma tyckte det var så roligt ändå upp tills sista året med tomten när jag var 18 att säga "Linnea, Linnea, gissa vem som kommer nu!" Och jag sa hej till min morbror Bobbo för jag hade ju vetat i tio år vem det var men det gjorde inget för det hörde ändå till! Att ta bort tomten är så långt man får gå att ändra på julen, fastän att det borde vara värst. Nu har vi vanlig julklappsutdelning och det är också mysigt fast ändå inte riktigt lika.
Efter alla klapparna kommer det stora julbordet vid 8-tiden ungefär. Jag älskar julbord! Jag brukade önska mig det på min födelsedag förr. Skinka, ägg, pappas sillar, janssons, köttbullar, rödbetssallad och mycket mycket mer! Men det är mest det jag koncentrerar mig på.
På kvällen har vi liksom inga riktiga traditioner så jag har börjat att åka till Glommen till Henning och hans familj för det händer att dom spelar spel då.
Men julen, julkänslan. Att få vara tillsammans! Det är julafton för mig! Den bästa dagen!
Själva julen är ju såklart mer. Baka lussekatter (och diverse andra bisarra figurer) med mamma.

Baka pepparkakor. Kolla på Ingeborgs julgran. Skicka julkort. Förhoppningsvis få ett eller annat själv. Köpa julklappar. Skriva rim. Att på juldagen äta lutfisk hos farmor. Det går inte att beskriva med ord. Det närmaste jag kommer är:


Lycka mitt i vintern.

babbelbabbel.

Guuuuuud vad rädd jag blev. Ny dator och alla favoriter försvunna. Fick alltså leta upp mina favvobloggar och blev av med ett par gamla som jag nog faktiskt borde göra mig av med.
Hade egentligen tänkt att skriva ett djupt inlägg om vad som händer i Paris för jag har faktiskt lite att säga om det. Men istället blir det ett ytligt inlägg om det ena och det andra och en brorsdotter som heter Lina som fyller 2- GRATTIS!
Och nu kom Henning hem och hade spontanköpt en pärm till mig och jag blev faktiskt riktigt glad för igår fixade jag mitt pjäsarkiv och alla pjäser fick inte plats. Jag är riktigt stolt över mitt lilla arkiv.
Idag har jag skrivit i papper och lagt i kuvert om utträdet ur Svenska Kyrkan.
Och jag hade mycket att skriva nyss men nu är allt borta. Mamma, jag har aldrig sagt körka heller. 
Och nu ringde Arbetaren till Henning och han sa glatt ja till ny prenumeration och om man vill kan man anställa Linnea om man jättegärna vill betala Tv-avgift för Henning hade sagt vid förra flytten att "nej, vi ska inte ha nån tv nå´mer" Å så ringde dom nu och så sa jag att nej det är inte jag som har hand om det utan min sambo men du kanske vet om ni har tv sa dom då och lurade mig och äääääähhhh, tjaaaaa, jo det har vi sa jag och så sa hon att då skickar vi en räkning och eftersom jag är så jävla snäll blir förfallodatum på den svindyra räkningen inte förrän 23 november när ni behöver era pengar som mest till julklappar.

Nu kommer två bloggtips:
www.bibbi.blogg.se
www.soffanpoffan.blogg.se
www.postsecret.blogspot.com

oj, tre blev det visst och nu var jag upprorisk och ogrammatisk och osvensk och bara skrev och skrev med massa och och utan kommatecken och punkt och stora bokstäver. jääe, jag är rebell!
det är bara för att vi tolkat kristina lugn idag tolkat och tolkat och jag är frustrerad för hela helgen krockar och alla helger fram till februari. och när blir det mat frågade henning och jag sa ääääe laga du jag lagar mat högst en gång i veckan, det får räcka tycker jag.
pust.

Döden döden.

Ibland känner jag mig trött på att prata. Alltså fysiskt trött. Inte roligt att vara med i en diskussion. Idag när jag väntade på bussen hem lyssnade jag på ett par mindre begåvade (alltså inte förståndshandikappade utan kanske bara mindre intressanta i mitt tycke) personer. Jag höll inte med vad dom sa i sin diskussion som överhuvudtaget var väldigt ointressant och innehållslös. Men det diskuterades ändå livligt. Just då var jag sådär fysiskt trött på att prata och kände att diskussionen inte var värd mitt engagemang. Men dom var i alla fall skönare att lyssna på än den där skrikande ungen ovanför. Föregående en parentes. Visserligen talar jag också om högst ointressanta saker med människor jag tycker om. Men ibland får jag såna här fysiska talkramper i käken. Tur att jag spelar teater då så någon redan har bestämt vad jag ska säga.
Just nu spelar vi Kristina Lugn. Hon är grym. Läs bara:

"Jag känner inte en människa som är rädd för
tiden innan hon levde. Vad är det då som är så
förfärligt med tiden efter livstiden?"

"Vet du verkligen inte det?"

"Nej. Jag känner en massa människor som är döda.
Och det är ingenting märkvärdigt med dem.

"I så fall känner du dem nog inte särskilt väl."

"Jag tror uppriktigt sagt att jag har det mycket
jobbigare än alla de döda tillsammans.
Men jag klagar inte.
Det enda jag begär och verkligen behöver
är ett ordförråd som gör mig
till en möjlig uppgift för mig själv."

"Skulle du inte bli besviken på mig om jag först
lovade dig att vara din vän och att du får ringa till
mig precis när du vill och komma till mig precis när
som helst och prata med mig om precis vad du vill.
Och så plötsligt en dag faller jag död ner och svarar
inte ens på tilltal och skiter fullständigt i dig.
Skulle du inte tycka att jag liksom svek dig då?"

"Jag skulle förstås bli ledsen, men samtidigt
skulle jag ju förstå varför du inte hör av dig.
"

Hon är underbar. Det här var från pjäsen Nattorienterarna. Varenda liten replik är som poesi.
Den här pjäsen är också bra när man ska deala med döden. Jag behöver verkligen göra upp med döden för en dag kommer jag komma på att jag slösat bort hela min tid med nära och kära på rädsla för att dom ska dö. Min egen död oroar jag mig inte särskilt mycket över trots att jag får dödsångest av:
åka hiss
åka motorväg
åka uppskjutet
åka flygplan
åka tunneln på öresundsbron
Jag borde nog sluta åka helt enkelt. Det verkar nämligen vara nyckelordet?

Trots planerat uttåg ur Svenska Kyrkan tycker jag att Alla Helgons Dag är en fin tanke och i helgen hade jag inte en tanke på den. Varför följde jag inte med Farmor och satte blommor och ljus? Men kanske kan jag passa på att hedra de som dött det senaste året här. Jag tänker på er. Ofta.
Ecke
Hennings farmor Karin
Einar
Katten Scott
Katten Lillen

Även:
Mormor
Morfar
Henry
Vovven Zippan
Vovven Rambo
Katten Lisa
Katten Fantomen
Och alla andra katter vi haft

Världen blir, samtidigt som den enligt statistiken blir överbefolkad, tommare och tommare.

Dä vikänd.

Bast, katten, har en väldigt söt väckningstaktik. När hon tycker att vi sovit för länge, brukar vara vid elvatiden, börjar hon promenera runt i sängen. Först till Henning och puffa lite i hans ansikte och jama och sedan promenera till mitt ansikte och puffa och jama och funkar inte det fortsätter hon att promenera runt i sängen och jama. Väldigt gulligt.

Igår var vi som sagt i Staffanstorp. Det var väldigt trevligt och äta äta och Linnea var barnens hjälte och gjorde en stor gubbpumpa till Sanna (det är skitroligt!). Jag har nog gått ner i vikt också. Skönt, då behöver jag kanske inte börja på Friskis och svettis. Eller?

När vi kom hem var jag jättesupertrött men så drack vi RedBull Vodka så blev jag pigg och vi tog bussen (två minuter tar den, haha, men det var tråkigt väder) till möllan och tog en öl med Danne å Sara-Lisa å hennes syster och Johan för det var allt vi hann och sen vidare till Hennings vän Tomas och musiknördarpolarna. Väldigt trevliga. Dom lirade utav bara den och sen gick vi hem och somnade vid halv fem.

Pizza idag och skumbad med levande ljus och jag borde skriva färdigt ansökningspapperna men något i mig gör motstånd. Det blir lätt så med måsten. Ska nog skriva malmöpapperna för de andra ska ju inte vara inne förrän i december.

Sådär, en otroligt ointressant summering av helgen.
Imorgon skola och Kristina Lugn. Tjo!

Förresten Ylva, det funkar ändå inte. Nåt måste va fel. Du får skaffa en riktig blogg istället.

Kompakt om Svenska Kyrkan.

Idag skulle jag även gå ur Svenska Kyrkan. Nu har minsann P Engström satt sin sista potatis. Den första satte han när jag var liten på en avslutning och han sa att dom som inte var döpta inte kom till himlen. Så kan man väl inte säga?! Jag som gick i ettan och trodde man kom till himlen bara man var god och snäll för det hade mamma sagt kom hem efter avslutningen och sa att jag minsann inte alls skulle komma till himlen. Jag kom över det där. Jag trodde mer på mamma än nån dum präst. Varför skulle man få komma till himlen om man var dum och döpt men inte snäll och odöpt. Det var ologiskt för mig. Och om jag ändå inte får komma till himlen varför ska jag då vara med i Svenska Kyrkan? Nej tack.
Droppen var idag när jag läste om att man minsann inte kunde tänka sig att välsigna homosexuella och det tycker minsann 300 präster och oj och hej vad fel det är och demokrati är bra men ska inte gälla alla. Fy.
Vilken tur då för dom att dom gjort det omöjligt att komma fram till hur man går tillväga när man ska gå ur. Hemsidan har ju såklart inga blanketter för att försvåra proceduren och Slöinge församlingshem har bara telefontid på onsdagar mellan 9 och 11 för att ytterligare försvåra proceduren, men sen kom jag fram till att jag nog är medlem i Sofielund/Möllevångens församling, för det flyttar med när man adressändrar. Dom har telefontid nästan hela tiden. Det var synd. För jag ville minsann ringa till P Engström och göra ett statement. Det gick inte. Jag får ringa S/Ms församling på måndag och be dom skicka blanketter. (Haha, "S/M"! ) Men då är det ju inget statement direkt för där är ändå ingen med i Svenska Kyrkan. Men nu vet ni om mitt statement i alla fall. Och det är ju tacksamt?  
Jag har även gjort världens största äppelpaj.
Tack och adjö för idag.
Go went gone.

Charter vs.Backpacking?

"Det är fan mer indie att åka på charterresa till Cypern än att åka till Thailand och backpacka i alla fall!"

Så kan vi sammanfatta diskussionen om huruvida jag och Stina inte borde åka till Thailand snart som Jison frågade. Nej sa vi. Vi kom också fram till att Grönland var nog det ställe man kunde åka till om man ville vara lite alternativ. Varför man nu skulle vilja vara det? Eller? 

Jag och Stina har haft en supermysig eftermiddag/kväll, som alltid. Stina är världsbäst. Jag vet, alla mina vänner är det. Världsbäst! Dom få jag har? Jag sätter kvalitet framför kvantitet (hehehehe, jag= tönt. Eller?)

Min mamma är snuskig och gjorde en absurd staty av innanmätet från gåsen. Snacka om att bli skändad. Men kul var det. Hon sa att det var konst. Det kan man alltid kalla snusk för för att få det accepterat. Haha. Hon är kul.

Ylva. Jag vet inte var jag ska svara dig. Kunde inte hitta någon msnblogg som du fanns på? Du får skicka adressen på kommentarfunktionen. Just nu ser det ut som att varenda helg fram till årsskiftet är inbokad. Tyvärr. Men jag ska kolla upp det bättre. Men ge mig din nya adress.  

Idag. Ordbajs.

Ringde jag och säkerhetsväckte Henning 05.50 (jag är i fbg för er som inte hänger med) för han skulle på arbetsintervju i stockholm. Har inte hört av honom sen dess ungefär för han har inget batteri på telefonen och sen ska han hoppa av i Lund å kolla på en kompis reaggeband. Så jag vet inte när jag får veta hur det gick.

Idag var jag och mamma i Ugglarp och plockade äpplen till äppelpajen som jag ska göra till efterrrätten till gåsamiddagen på lördag.

Idag var jag i "stan" och träffade Fanny och det var supersuperbra! Fanny är alltid bäst. Vi räknade ut att vi inte träffats sen i juli. Hon och hennes gäng från skolan ska komma ner till Malmö snart. Det är najs. Jag gillar drivna människor. Vi fikade baguette å te på falkis. Vi fikade även paj/kaka och kaffe på falkis. Två å en halv timme fikade vi. Det var längesen och som sagt supersupernaaajs.

Idag har jag förstört mammas och pappas Skåneresa. Det gjorde jag genom att tycka att det var taskigt att inte låta farmor följa med a la "hej, hela familjen var i staffanstorp och hade gåsamiddag och firade ditt barnbarns och barnbarnbarns födelsedag och alla var bjudna men inte du". Så nu fick farmor följa med men då ska minsann pappa inte sova över längre för då blev det jättejobbigt. (Varför?) Och Linnea ska ha dåligt samvete. Jag är världsbäst på att ha dåligt samvete. Jag får dåligt samvete och ångest och tycker synd om när jag ser en ful människa på bussen för jag tänker att den inte har några vänner.
Så. Nu var den här skithelgen ännu mer förstörd. Klantarsel är jag. I min familj kan vi inte kommunicera. Man kan inte ta upp problem och det mesta man vill diskutera blir automatiskt problem även fast det inte var det och man måste gå i försvarsposition och man måste skrika och stänga av öronen och inte lyssna på någon annan än sig själv. Därför är jag världsbäst på kommunikation.
Nä, nu överdrev jag- sådär är det bara ibland, när det är nåt man vill diskutera, så därför undviker man att diskutera. Man kan prata om vädret kanske? Men jag och mamma kan prata. Om allt. Det är bäst. Min mamma är världsbäst.
Bättre det iaf än envägskommunikation som man kan ha med gamla vänner som man trodde var vänner men det var man inte å så blir det:
hej
hej
hurmårdu
bra
ok
the end.
Det är tråkigast. Oengagerade människor. Jag gillar engagerade och entusiastiska människor. Jag får nog anse mig vara en entusiastisk människa. Jag är alltid entusiastisk när jag träffar nya människor. Om jag inte får en blygknäpp (om man läser fel kan man tro att det står blygdläpp men det gör det inte) men det händer sällan numera. Jag gillar inte när man är reserverad mot nya människor och dom är reserverade tillbaka. Jag tror alltid att det är bra att blanda alla sina olika vänner men det funkar sällan för det är alltid nån som är reserverad. Det är spännande att träffa nya människor. Och det är viktigt att ta till vara på gamla. Men nya ska man möta med ett fast handslag och stark blick och ett leende. Gamla också för den delen men då kan man byta ut handslaget mot en kram. Eller klapp eller kyss?

Höstlov!

Jag och Henning hade nyss en väldigt seriös brottningsmatch om vem som skulle få tillgång till datorn. Vi höll på att välta bokhyllan. Min svaga sida i såna situationer är att jag skrattar så mycket så att jag blir alldeles matt. Men jag tog några djupa andetag och slängde bort Henning i en rörelse och kunde springa till datorn. Jag vann alltså! Fantastiskt! Henning fick erkänna sig själv besegrad och grattade mig med ett "Det var jäkligt snyggt". Haha!

Hittills är höstlovet väääldigt bra. Mysigt att vara själva en stund faktiskt.
Igår var vi på stan och shoppade lite och fick en fika av Dannes undersökningsföretag. Sen fikade vi med Andreas och Evelina och Andreas fick säga till Henning att dom ska gifta sig. Shit vad svårt det varit att hålla käften. Sen gick jag å Henning å käkade thaimat och sen åkte vi hem och vilade å sen stack vi till Danne å Sara-Lisa och sen stack vi hem o kollade CSI tillsammans med hälften av sveriges befolkning antar jag. Tarantino vet definitivt hur man fulspelar med de mänskliga nerverna. Jag och Henning var i upplösningstillstånd efteråt och fortfarande lite i chock i morse när vi vaknade.
Korsord är fortfarande lika spännande. Och idag har vi mest sovit till halv tolv och tvättat och käkat fruskost och tvättat och käkat lunch och hösten kom- smack- den första november och man kan sitta inne och mysa i köket utan att få dåligt samvete. Sen ska vi till Jägersro och handla på coop och ikväll ska vi dricka öl i goda vänners lag på möllan. Det ska bli najs.

Jag älskar hösten. Denna hösten har varit fantastisk! The end.