Some people call me the space cowboy.

Jag har funderat en del kring det där med liiiiiiivet. Efter att ha läst en del böcker som fått mig att täääänka. Och nu när allting bara verkar gå ut på att ööööverleeeeva.
Pretto som fan.
Men anyways.
- Det är spännande att leva, suckade mamma innan när vi pratade i telefon.
- Ja, men det är fan inte kul! Replikerade jag.
- Men det är spännande?
- Jaa, det är spännande, men det är fan inte kul!
Det jag har kommit fram till är i alla fall att livet måste gå ut på att drömma. Att hela tiden längta sig bort till något bättre eller större. Det känns som en ganska kass mening med livet men det är ju så det måste vara.
Att längta bort, att sträva efter att komma in på den där utbildningen, att bygga den där karriären för att få pengar att göra allt det där man vill göra. Tatueringar, resor, köpa huset på landet.
Det är ju helt uppfuckat att allt i slutändan bara handlar om pengar.
Jag har blivit expert på att vända på varenda krona och inte köpa saker jag vill ha. Jag har inte köpt kläder sen i början av sommaren. Jag unnar inte mig själv ens en godisbit. Kan inte minnas sist jag åt en flottig pizza eller hamburgare. Jo det minns jag visst, för det var på Stippes den där kvällen med Hiphopgubben och deeeet var längesen. Då var det inte ens jag som betalade förresten. Jag är så jävla trött på att vara fattig. Och fattig blir man inte glad av.
Livet måste ju ha större saker att erbjuda än pengar?
Men, medan man strävar vidare i väntan på något bättre så får jag väl tänka på vad den snälle farbrorn på Arbetsförmedlingen sa när han skulle förklara vägen till den rätta Arbetsförmedlingen:
- Först går du över cykelvägen där borta, sen stannar du upp, drar några djupa andetag och njuter av livet, sen tittar du snett åt höger och där är det!
Jag tänkte inte så mycket på det då. Men jag har tänkt på det efter. Det är fan det. Det är såna saker man skall njuta av. Att jag sen inte hade tid att lyda hans råd efter att ha varit på "den rätta" arbetsförmedlingen eftersom jag var så frustrerad eftersom jag hade väntat två timmar på att få reda på att jag inte kunde skriva in mig förrän jag var arbetslös "på riktigt" är en annan femma.
Nu: Te, varmt bad och sen sängen!

Lite skånsk electro såhär på lördagkvällen sitter väl inte helt fel.
Att det sedan är den kanske snyggaste musikvideon är ju inte heller fy skam.

Ptja...
Efter att ha fått kicken, en rejäl förkylning, två ordentliga fyllor, för lite sömn och en smula hjärtont inom loppet av fyra dagar så får man väl lov att påstå att jag är nere på normal levnadsnivå igen.
Glöm det där pladdret jag skrev för några dagar sedan om att jag var "på väg upp".
Pffft!
På väg upp är för loosers. I´m down earth maaan!
Äh. Nu ska jag sova.
Livet är röv och sen dör man.

Den den "lilla chilla" förfesten jag styrde upp igår förvandlades till någon slags stor husfest med trash-inslag. 25-30 pers och glas som for i golvet, sängben som bröts, stolar som gick i tusen bitar, ölburkar som kastades och glasögon som försvann. Herregud, jag ser nu att det verkar värre än vad det var. På det stora hela var det mycket trevligt och jag fick ut folk i någorlunda god tid och höll löftet till mig själv och min sjukdom om ingen utgång.
Nu väntar jag på päronen som ska hämta upp mig för vidare färd mot Staffanstorp och gåsamiddag. Hela familjen inklusive farmor samlad. Det skal bli dejligt!



Neeeeeej. Det var väl lite överdrivet, eller?

Jag har ångest. Det var jättejättelängsen jag hade ångest. Har liksom varit på väg upp nu. Sett våren precis i början på hösten. Så fick jag ångest. Av två anledningar.
Igår fick jag veta att de måste spara på mitt jobb. Det innebär att min tjänst förvandlas till en nästan-inga-timmar-i-veckan-tjänst från första januari. Jag hade planer på att göra en jättedyr tatuering och slippa vara fattig och nu måste jag söka nytt jobb igen och pussla och det suuuuger så jävla hårt.
Den andra anledningen är att jag har blivit sjuk igen. Alltså sjuk och inte bara förkyld. Det faktumet, tillsammans med att ringa till sin chef dagen efter att man fått veta att man inte kan vara kvar längre och sjukanmäla sig med vetskapen om att uppsägningstiden bara är fjorton dagar, tillsammans med att man får besök från sin hemstad och besök från Stockholm och längtan efter att träffa människor som jag inte träffat på länge därför styr upp en förfest trots att Lina skall upp och jobba imorgon gör att jag ifrågasätter mina logistiska kunskaper.
Uh, jag är en dålig människa.
Dessutom är jag helt nervös av någon underlig anledning.
Je ork int.
Men som H:s mamma sa: "Försök komma på tre bra saker med varje dag."
Bra sak 1: Jag får besök av människor jag tycker om.
Bra sak 2: Den ena är min long gone to Ireland-frisör vilket betyder att jag ikväll kommer ha en alldeles sprillans frisyr.
Bra sak 3: Kommer inte på någon.
Dålig sak: Prestationsångest över att träffa människor som jag inte träffat på länge och vara värdinna och ball och rolig trots värsta influensan. Jag är ju verkligen bara helt jävla dum i huvudet.

Jag drömmer mycket om vatten nu.
Stora stormiga vatten och att jag är fast ute på havet. Men det är aldrig farligt. Det kan vara obehagligt att mina nära kan försvinna, men de gör det aldrig och det finns ingen känsla av att någon annan, eller jag, kan dö.
Inget skrämmande, bara besvikelsen över att ha tappat alla sina ägodelar i vattnet (inatt var det datorn jag hade med mig och tappade i vattnet, först tänkte jag att det var världsligt, men sen kom jag på att försäkringen kanske inte täckte att man tappar sin dator i vattnet mitt ute på havet, sen kom jag på att alla mina bilder ligger på datorn utan att vara säkerhetskopierade, så jag blev lite ledsen och sen blev jag bekymrad över hur jag skulle ha råd att köpa en ny dator) och känslan av uppgivenhet när man inser att man är fast helt ensam ute på havet utan möjlighet att komma därifrån.
Lina tycker att när man drömmer om ett återkommande element borde det betyda något. Jag ser det mer som en möjlighet att lära mig känna igen att när jag drömmer om vatten är det en dröm och när jag vet att jag drömmer kan jag testa att flyga och allt det där. Nästa gång jag drömmer om vatten tänker jag flyga. Eller dyka utan att känna att man behöver andas kanske. Fast då kanske man glömmer bort att andas i verkligheten också.
Man kan säkert hitta mycket symbolik i de här vattendrömmarna, särskilt eftersom de inte på något sätt är obehagliga.
Vatten och hav är verkligen mitt element och drömmarna beror säkert mest på att jag varit så jäkla sugen på att bada i havet på senaste. Det blev alldeles för lite bada av i sommar.
Nu ska jag ringa Vigge och säga att jag inte orkar hänga.

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: Det är ganska värdelöst att vara ledig på måndagar. Alla jobbar.
Den enda form av socialt umgänge jag fått idag var när jag i princip tvingade Johan H att gå och handla med mig på Ica.
Om alla heter Glenn i Göteborg heter bannemig alla män mellan 25 och 35 i Malmö Johan. Det rimmar ju inte lika bra men det är ett faktum så sant som något.
Handlingen gick i alla fall bra trots att jag inte kom hem med något vettigt att laga något på. När jag kom hem luktade det så mysigt i lägenheten (japp, det gör det när katterna inte är här) att jag nobbade Sannas förslag om cykeltur till förmån för hemmamys och att göra såna saker som måste göras men som aldrig blir av, till exempel att handtvätta.
I hallen låg ett nummer av Illustrerad Vetenskap. Jag slutade prenumerera på den för längesen, så medan jag funderar på vad jag ska göra med den får den ligga på golvet i hallen och bli tittad på, för om jag öppnar den är det säkert någon som kommer att tvinga mig betala för den. Jag hade blivit mycket gladare om det hade varit ett nytt nummer av Rocky som hade ramlat in genom brevinkastet, men dom har slutat skicka nya nummer och en glad faktura med "Hey? Du har väl inte glömt att förnya din prenumeration?". Man ska inte börja prenumerera på saker för det är helt omöjligt att avsluta en prenumeration.
Snart kommer Lina hem efter en götlabörg och Falkenbergs-tour. Jag ska laga plättar till oss för hon är sjuk och då förtjänar man fjäsk.
Tjolahej.