Some people call me the space cowboy.

Sitter inom lägomheten och kan icke gå ut i den blåhimliga sol-loliga vårvinterdagen.

Oj! Vad hände?
I går pratade jag med min bror vid middagstid tydligen. För det hade jag glömt bort när vi pratades på kvällen. Jag: "Hur visste du att jag fått ipoden?"
Han: "Det sa du innan när vi pratade?"
Jag: "Jaha? Har vi pratat innan idag?"
Jag var nog mer sjuk än vad jag trodde. Så kan det gå när man inte har någon febertermometer.  I mitt förkylda sinne trodde jag även att jag skulle vara frisk nog att orka lära mig text och vara kreativ idag. Texten snurrar framför mina ögon så det blir nog inget med det. Undrar om det blir något med Göteborg över huvud taget? Det börjar närma sig nu... Dumma dumma Göteborg som man inte kan ändra datum på när man är sjuk. Snobbism!

Klockan 07.47 (jag har bildminne, heter det ens så? Om jag ser något finns det inpräntat som en bild i huvudet. Fotominne kanske det heter? Det är därför jag alltid varit så bra i skolan. Det är därför jag lär mig text så fort. Det är därför matte aldrig funkat särskilt bra för mig. Ah! Fotografiskt minne!) i morse ringde de och väckte mig. Är du hemma i förmiddag? Ja. Det är jag. Ja. Då kommer vi med din leverans då. Jag är totalt däckad så jag är hemma ja... 
Sen kunde jag inte sova något mer. Jag var ju tvungen att vara vaken när dom ringde. Men jag slumrade då och då för att drömma märkliga drömmar om folk som jobbade på TNT (budfirman).
Till slut, när förmiddagen höll på att ta slut, blev jag orolig och gick in på TNT´s hemsida för att kolla var de var! Precis just då ringde det och dom var här. Utanför dörren. Och jag fick öppna och skriva på, darrig, blek, flottig och med en söndrig näsa. Jag måste sett riktigt knarkad ut, men jag hoppas att de förstod att anledningen till att jag var hemma vid den här tiden på en måndag är att jag är sjuk. De kanske hörde det på min röst också?
Sen öppnade jag paketet, allt var otroligt snyggt förpackat och den var så liten! Och alla papper är genomlästa och fodralet är påsatt och ja... Den är färdigtittad. Liksom. För som det fantastiska tekniska geniet jag är så är det bäst att vänta till Mr. Teknik himself kommer hem och kan installera det som behövs. Inte för att jag inte skulle kunna klara det, mest för att inget skall installeras på fel ställe och förstöra ordningen i Mr. Tekniks perfekt ordnade dator. (Och för att jag är lat och sjuk.) Så, nu är det bara att vänta... Igen.

Till dess borde jag äta frukost. Och ta ett långt uppmjukande bad.


För er som inte hängt med slog det mig att ni kanske inte vet vad jag snackar om: Min efterlängtade Ipod Nano!

Så kom den. Inte smygandes, inte lite i taget, utan en rejäl jävla knockout.
I torsdags när jag steg av bussen i stan för att gå på teater kom det. Inga tecken på förkylning på G, varken hemma eller på bussen. Men i samma ögonblick jag satte foten i marken kom det, ont i halsen. Hjälp! Inte någon vanlig "det går övervariant" utan något som kändes mer som "Mohahaha, här kommer jag och du kommer aaaaldrig bli frisk".
Såå, när jag senare samma dag befann mig 17 mil uppåt i landet hemma hos päronen förstod jag. Jag hade hållt mig frisk hela hösten, hela vintern, men nu, nu när jag skulle hem för att koppla bort all stress innan en hektisk period av rep och sökningar hade den tagit mig i besittning. Den årliga influensan!
Natten därefter var den plåga det alltid är med den här sortens sjuka. Frysa, svettas, frysa, snora, täppt i näsan fast ändå rinner det som vatten, hosta och när man vaknar morgonen efter mår man som det ofräsha slemmonster man är. Eller har blivit.
Och så var det. Hela helgen hemma hos föräldrarna när man skulle ha så mycket tid till kreativitet och skriva allt det man skulle ha skrivit och läst och lärt sig allt det man skulle ha lärt sig. Inget blev gjort. Jag låg i myskläder under högar av filtar i soffan hela helgen och de goda middagarna jag hade beställt fick avnjutas med ögat och tanken för något smaksinne var det inte tal om!
Så fortsätter det då, ingen skola imorgon och hela tiden i min närhet: Lambis mjuka näsdukar som känns som sandpapper mot min näsa och en tub med Idominsalva att smörja sårskorporna på mina röda näsborrar med efter varje helvetessnytning.

(Det är sant. Jag har sårskorpor och blöder från huden på näsborrarna.)

Nu åker jag hem till mamma och pappa tamejtusan. Jag ska ta det lugnt. Inte umgås med någon. Bara läsa och analysera och lära mig text och få idéer och vara kreativ. Kanske även bli av med den konstanta huvudvärk jag dragits med i några dagar? Jag kanske har en tumör?
Jag är arg och trött på min klass och dåliga manus och idéer och slöa människor så nu åker jag hem och koncentrerar mig på bara mig. Och mamma och pappa och katterna och hunden lite förstås. Kankse kan åka pulka?
Men, jag kommer att sakna Henning så jag kommer dö. Att sova själv när man vant sig vid att sova nära nära är bland det läskigaste som finns.

Hmmmm....
Hm Hm Hm.
Hmmm... Åka hem...
Hm. Poesi... Hm. Kristina Lugn?
Nääääe. Kanske köpa lite böcker....
Hmhmhmhmhmmmmmm.... Slutproduktion...
Manus manus manus. Mmmmm.... Maria Blom? MmmmHmmm.
Hm. Tååååååg.... exxtvotusänn. Hmmmm...
Hm. Bada kanske? Hm Hm Hm.
Kallt kallt... Hm Hm. Repa... När då... Hmmmm...
Inte den nä... Hmmm.
Pengar imorrn ja. Hm Hm Hm.. Utgifter ja.... Hm? Vad? Hm.
Teckna kanske. Kanske rita mer ja... Måla. Just det ja... Hmmm.
Hmmmmmmmmmmmmmm....Hmm... Ipoden... Vill ha... Nu.. Hmmm...
Måste sortera huvudet... Årrganniceerrra. Hmm...
Farmor. Hmm. Present?
Först imorrn, sen resten. Ja!
Hmmm.
Hm Hm Hm.
Hmmmm..... Hmmmmm....
Mmmm.

Nu är det snart dags igen. Fy fan.
Jag har redan fått obekväma finnar och har redan brutit ihop som en pubertal 14åring, bara idag.
Huvudvärken kommer också krypandes...
Blev jävligt ledsen och frustrerad när jag pratade med Apples jävla kundservice innan. Mer ohjälpsam kan man inte vara. Plus att hon pratade finlandssvenska, ni får ursäkta mig men finlandssvenska är den fulaste dialekten som finns!
(Och skånska är ett handikapp, men det kan vi återkomma till en annan gång)
Iaf, min Ipod har inte gått iväg för att man måste betala först. Det skall stå i det första mailet som jag fått. Men det gör det inte. Däremot står det på min sida på apple att sakerna skall skickas när alla prudukter är tillgängliga. Att mitt betalningssätt är giro och att beställningen granskas. INGENSTANS står det att man måste betala innan grejerna tillverkas och skickas iväg. DOM HAR INTE ENS BÖRJAT! Henning säger att apple är bra men det ÄR SKIT. Det vet jag. Iaf, så fick jag ett kontonummer och ett ocrnummer av kundtjänsten så jag skulle kunna sätta in pengarna så jag kan få mina prylar. Så när jag skulle föra över pengarna förstår jag att jag inte fått veta vilket slags konto det är och jag kan inte ringa och fråga för klockan är efter 18 men jag gissar på post eller bankgiro, men när jag trycker ´hämta information om mottagaren´ kommer ACHBAN LEDIN HABIBI upp. Typ. Så jag vågade inte föra över några pengar. Och jag vill inte direkt föra över loads of money till någon jag bara chansar. Såå, jag måste ringa kundtjänst när jag kommer hem sent imorgon och vänta vänta vänta. Förhoppningsvis kanske jag får min Ipod i år.
Och kundtjänstbruden tyckte jag var dum i huvet som inte visste vad ocrnummer var (det vet jag, men hon kallade det nåt annat) och hur dom visste att det var mig pengarna kom ifrån.
Anyway. Sen bröt jag ihop och grät över att jag är ett beroende socialt missanpassat mensmonster som aldrig skulle klara mig själv. Hallå. Det är inte jag som betalar räkningarna. Även om jag bett om att få vara lite mer delaktig. Då tyckte Henning att vi skulle ha hustruskolan. Haha. Han ska lära mig hur man klarar sig. Hur man gör saker. Betalar grejer. Vilka försäkringar man måste ha, osv. Det är ingen som lärt mig sånt. Faktiskt. Hur lär sig folk. Learning by doing antar jag.
Och jag behöver verkligen duscha men jag har ju verkligen inte tid!

Jag gillar verkligen inte barn. Missförstå mig rätt, Sanna, Lina och Malte är OK. Liksom.
Men jag ser verkligen barn som vandrande smittohärdar. Och jag har faktiskt belägg för det. När jag pratar med broren som har familj är alltid minst en av deras vänfamiljer nedkräkade av kidsen och alla fular och säger inget om det så dom smittar ned alla ändå.
Folk (läs:mamma, henning mfl.) tycker att jag är löjlig när jag berättar att jag har vantar på mig på bussen (kollektivtrafik - virusarnas mekka) och alltid tvättar händerna när jag kommer hem (OK, inte mamma då) innan jag käkar osv. Även nån gång då och då under dagen då man inte "behöver" (alltså utöver toalettbesök) eftersom virusar sprids även om man bara råkar nudda munnen eller ögonen med händerna.  
Och jag tänker inte sluta med detta för även om vi är för renliga eller ej nu för tiden så har jag *pepparpeppar* faktiskt inte varit sjuk en enda gång i vinter. Jag brukar alltid vara sjuk annars!
Så såhär lät jag när en treårig smittohärd kom på bussen ikväll, till Henning:
"En vandrande kräksjuka"
"Wooahaaaa, den kommer närmre"
"Wa! Akta! Den nuddade dina byxor. Du får tvätta dom sen!"
"Hjälp!"
Alla citaten är autentiska.

Det blir inget Ernstcitat idag eftersom jag fortfarande känner mig bestulen av Lasse Anrell.
Btw. (By The Way, betyder det mamma) Det känns som att jag håller på att få ont i halsen.

Här hemma är vi jävligt sura ikväll.
Han har bara ätit frukost idag (pucko) och klockan är nio på kvällen och Han står i köket och lagar mat. Jag antar att Han är lite sur för att Han inte fått käka på Nyhavn än, imorrn är nämligen en bättre dag för det. Och jag gnäller över överkokt pasta och säger att jag varken gillar potatis ris eller pasta längre. Då ser Han det som ett påhopp på hans matlagning (vilket det ju såklart inte är, jag tycker bara att alla kolhydratsalternativ är äckliga ) men däremot gnäller jag över att Han inte sköljer grönsakerna innan han lagar mat med dem. Det är äckligt och man kan få E-hec, och jag vet att det är nyttigt med bakterier och att vi är för renliga idag men man måste ändå skölja grönsakerna, det har min mamma lärt mig. Så vi är sura och griniga och behöver mat och det ska vi äta nu och jag ska nog göra sallad att äta istället för överkokt pasta. Tjohej.

Hela söndagen har gått i traditionell anda, med frallfrukost och juice och bubbelvatten och Aftonbladet med söndagsbilaga. Det är så en dag ska se ut efter en mycket trevligt födelsedagsfest man har varit på. Sofia fyller år idag- Grattis!

Henning har laddat inför en vegetarisk hamburgare på Nyhavn hela gårdagen och dagen idag medan jag känner att det tar emot lite för mycket att duscha och göra sig i ordning och ta sig till Möllan. Den där friterade spättan med remouladesås och hemgjorde pommes ter sig dock väldigt mycket mer lockande än en sunkig burgare från Mackedonkan här bredvid.

Jag hade någon slags idé igår om att varje dag lägga ut ett Ernst Kirchsteigercitat här på bloggen med början idag. Har nämligen en klipp från Aftonbladet med tänkvärda ord från ovan nämnde. Men, Lasse Anrell har idag på sista sidan i söndagsbilagan snott(!) min idé och gjort ett schema med dagar och citat. Fy! Nu kommer alla tro att det är jag som snott från honom. Men så är det alltså inte. Så jag går emot mig själv lite och väljer att använda dem ändå. Här kommer en fin en:

"Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen."

Jag har nämligen just kommit på att man kan spela på ett piano. Det låter ju inte som Bach direkt men det är lätt och otroligt roligt! Knaggligt går det och fingrarna hänger inte med som dom ska men det går! Och det är lättare än gitarr. Jag spelar Frida Hyvönen-style för det är lätt och ballt och så lattjar jag lite när jag kommer på hur man tar ackorden och kan slå på tangenterna. Väldigt väldigt roligt!

Ikväll blir det fest hos BejbeSofia och jag ska snart duscha och ta på mig mina finaste kläder och sminka mig med mina fynd från Bodyshop. Härligt.


Så härlig lördag att jag måste avsluta med ett citat av Ernst Kirchsteiger:

"Hjärta, hjärna, i nån skön förening där."

Jag kom på att det är en till sak jag väntar på, pengar! Mitt konto är heeelt out of order. Pengarna väntas inkomma på kontot någon gång i nästa vecka. Till dess måste jag robba en bank för att kunna köpa födelsedagspresent till Henning. Sofias är redan avklarad. Plus två par örhängen och en foundation som råkade slinka med. På något mysko sätt. Och varsin 3-liters vintetra till mig och Henning (han rött, jag vitt, vi snackar paret som aldrig kan dela en flaska vin). Hoppsan då. Skumt. Bybye pengar.

Vi har en pianostämmare (det är en människa, lät som att det hade kunnat vara en apparat) här nu. Henning har inte frågat hur mycket det kostar. Risky. Det verkar kunna kosta hur mycket som helst. Snubben har stämt pianon på Musikhögskolan i hela sitt liv. I början sa han "Jaa, det här är ju ett gammalt fint märke" Sen kom han på att han läst fel och att det var ryskt och sa "Tja, jag skulle nog säg att ett sämre piano går inte att hitta. Jo, ett föresten, ett plastpiano från Irland." Haha!

Herrejisses.

Väntan, väntan, väntan. Jag vill ha min Ipod! NU! Jag har inte ens fått det bekräftande bekräftelsemailet. Men när jag går in på applestore och kollar beställningsstatus står det att grejerna skickas när de finns. Typ. Jag vet inte ens hur de levereras. Med bud? Hur går det till? Måste jag vara hemma varje dag när jag tror att de kan komma? Och när jag ringer kundtjänst är det på engelska! Och jag är nykter den här tiden på dygnet och vill helst inte förudmjuka mig med att snacka engelska. Jag vet att jag är ganska bra på engelska men kan för allt i världen inte komma på vad "bekräftelsemail" och allt vad det är heter på engelska! Jag får ha förtröstan. Liksom. Och vänta. Alla ni som känner mig vet att jag inte är särskilt bra på att vänta. Det är kanske till och med det jag är allra sämst på. Förutom matte.
Förhoppningsvis kommer Ipoden innan januari är slut. Innan jag måste åka långtåg till Göteborg.

Jag har en sak till att vänta på. Jag ska få Hennings gamla (egentligen ganska nya) telefon och den är operatörslåst till Comviq, så jag beställde en upplåsningskåd för 350 spänn. Som jag inte har hämtat ut, för man måste ha ett comviqkort i mobilen för att kunna låsa upp den. Suck. Så jag hoppas att det fortfarande gäller att om man inte hämtar ut den så skickas den tillbaka och man behöver inte betala.
I vilket fall som helst så beställde jag igår ett abonemang från comviq, Comviq Knock Out Limited Edition (herregud), och skrev att de skulle "portera" mitt gamla nummer från Telia, vilket betyder att jag alltså får behålla mitt gamla nummer. Men, men porteringen kan inte ske förrän 14 dagar efter jag fått SIM-kortet eftersom ångerrätten löper ut då. Och det är ju ganska bra, egentligen. Det är bara det att SIM-kortet inte funkar förrän efter de fjorton dagarna, så jag kan alltså inte sätta in kortet i nya mobilen för att kolla om den ens fungerar, den har nämligen vart på lagning och garantin har nyligen gått ut. Men comviq meddelar glatt att "Tills dess kan du använda ditt gamla kort!" Ja, och med det min gamla telefon eftersom den nya är operatörslåst. Och inte kan jag stråla över min telefonbok till den nya heller eftersom mitt gamla kort kommer dö när nummerbytet väl sker. Enfaldig som jag är trodde jag att jag skulle få ett tillfälligt nummer från comviq under väntetiden. Men icke.

Jag får ju magsår för mindre. Och inte ens det kan man hävda längre och slänga sig med lite då och då eftersom det nu är vetenskapligt bevisat att magsår skapas av en bakterie och inte av stress. Attans.

Grannarna plågar mig som vanligt och verkar bygga en kopia av kanske Turning Torso ovanför och de skriker och bankar i elementen och herregud, barnen måste ju iaf gå i skolan?! (Själv, går jag ju i skolan men är "ledig" idag eftersom vi bara läser manus) Såå, jag sätter på hög musik för att kunna tänka och det funkar men ibland hade tyst också varit bra. Men just nu funkar hög musik väldigt bra.

Ta det lugnt denna otursföljda(?) dag!

Det är 2006. Jag är 21 år.
Tjuett. Någon frågade mig häromdagen. "Tju, eh, tjuuuu...ett." Svarade jag.
Jag behövde bara skriva det som nån slags bekräftelse på något som ännu inte sjunkit in. Detta året ser mindre spännande ut ju längre tiden lider, även om vi bara kommit till mitten av första månaden. Men det är fortfarande fantastiskt för att vad som helst kan hända.

Jag har träningsvärk i precis hela kroppen. Petar man på ett ställe så har jag ont där. Fram på axlarna, det har jag nog aldrig haft, underarmarna, magen, tja överallt! Jag tror att jag till och med har träningsvärk i händerna! Efter bara en vecka i skolan och andra aktiviteter. Fyspasset idag var en riktig plåga eftersom min kropp var totalt utmattad och trött och jag kunde knappt röra mig för jag hade så ont överallt, inte ens solhälsningen gick att göra, fastän jag trodde den skulle vara skön och uppmjukande. Men jag tog mig igenom det. Och så ska jag bli nyttig och gå ner en sådär fem sex kilon, det gör jag skitfort, bara jag slutar äta så förbannat mycket. Jag har bra ämnesomsättning förstår ni. Men först ska jag berömma mig själv med en påse djungelvrål, som jag i vanliga fall undviker främst för tändernas skull. Mina fluortabletter tog dessutom slut i går. Skandal!

I skolan läser vi pjäser till slutproduktionen. Har väl gått igenom en sisådär tjugo idag och har väl ungefär tjugo kvar. Av de tjugo var det en som verkade lite intressant. Det finns en jävla massa skitpjäser. Jag förstår inte varför folk skriver dåliga pjäser. Men just i dag har jag inte överseende med mycket. Jag tror fortfarande att "Sårskorpor" av Maria Blom (Masjävlar) är det bästa alternativet och egentligen det enda. För mig. Den är så fruktansvärt fantastiskt sjuuukt bra.
I övrigt skall vi åka till Ryssland på internationell teaterfestival. Det ska bli skitball. Nedanför Uralbergen i södra Sibirien är det. Så jäkla häftigt! Det fanns kanske en möjlighet att åka transsibiriska järnvägen dit, en bit i alla fall. Häftigt häftigt ska det bli.

Vuxen som jag ju är nu "på riktigt" (påstår dom) får jag ju uppdatera er på fondfronten, den har gått upp med 99 kronor! Wehei! Fonder är ballt.

I morgon blir det leta present till Soffan och pjäsläsning och vindrickning. It´s friday!

Hello Saferide är nog det bästa som hände svenskt musikliv 2005.

Sam och Chris! När kommer ni hem?

Vissa dagar är man berättigad att frossa. Idag är en sån dag.
Vi har ätit tacopaj tills vi nästan spydde och sen ett paket chokladpudding med grädde och mandariner på det.
Nu mår jag sååååå illa. Verkligen supersuperilla.
Bluääääää!

Hur ska jag kunna sova?

Haha, kolla även Fredrik Virtanens blogg på Aftonbladet, jag har fått med ett mail där, verkade dock lite töntigare än vad jag egentligen är.
/Korsordsnörden. Mäkta stolt. Haha.

Fanhelvetesjävlaskitkukfanihelvetetsbajshelvete. Skit.

Järnspikars!

Idag är idag är idag.
Jag längtar efter Aftonbladet med söndagsbilaga och en hultsfredspommes med vitlökssås. Det finns inte här, nu, i januari. Fast Aftonbladet med söndagsbilaga finns, tack och lov.
Jag måste ringa en lärare och fråga om när vi börjar imorrn och om vi kan repa imorrn.
Vi har, helt enligt Bergströmskt manér tagit bort adventsljusstakar och övrigt julkrams idag, dagen efter min födelsedag. Nu får vi överleva bäst vi vill i mörkret. Snaaaart, är det vår. Bara 90 dagar till. Sen börjar det sakta, sakta.
Äh. Nu måste jag köpa Aftonbladet med söndagsbilaga och klura på vad jag ska ge Sofia i födelsedagspresent nästa helg. Och Henning också för den delen. And it´s a hard. I´ts a hard. I´ts a hard. It´s a  haaaaard rains are gonna faaall.

(Fullt blogginlägg som har blivit dagen-efterredigerat och tillbakalagt. Jag tar inte bort det för det var ändå skönt ärligt och roligt skrivet 03.00 en bitter lördagsnatt.)

Nja. Dagen före blev bättre än själva dagen. Jag tycker att det är OK att bjuda folk på sprit, men att bjuda bort hälften av all ens sprit till folk som bestämmer sig för att gå hem och lägga sig är inte ok. Vi köpte ändå sprit för 500 spänn på systämet. Jag- en bitterfitta. Men ok, jag erkänner det. Om man stannar och festar så är det helt klart OK. Men om man konsumerar annans sprit för dyra pengar är det inte OK att dra. Oskriven lag. Från och med nu.
Som sagt. Det hade kunnat bli bra. Jag trodde i.o.m. inga förväntingar och bävan att det skulle bli bra för det händer när man minst anar det, men det blev inte bra.
Så är det.
På det hela taget var det inte jättekul att fylla 21, trots att jag var glad att folk som man inte hör av annars faktiskt kommer ihåg att det är ens födelsedag och ringer.
Jag tycker om igår med min underbara familj och uppenbar ärlig uppskattning.
Nu får jag gå och sjunga med Henning själv. Utan en full entusiastisk församling som sjunger Keops.

Too Bad.

STENBOCKEN NYKELORD: Ambitiös/Ansvarskännande HÄRSKARE: Saturnus ELEMENT: Jord TIDSPERIOD: 22/12-20/1

Den typiska Stenbocken är lojal och pålitlig, noggrann och systematisk, alltid mån om att uppträda strikt och kontrollerat. Stark självdisciplin, allvar och höga ambitioner är kännetecknande, liksom en plikttrogen, ansvarskännande läggning.
Stenbocken brukar trivas bäst ihop med äldre männsikor men håller sig ofta för sig själv - en självständig natur, som föredrar att ha viss distans till andra.
Ett behov av att planera och strukturera tillvaron hör till bilden. Stenbocksmänniskan överväger noga sina beslut och tänker alltid på konsekvenserna innan hon handlar.
Planeten Saturnus är tecknets härskare, vilket indikerar en praktisk, metodisk läggning samt en målmedveten strävan mot högt ställda mål.
Karriären och det offentliga livet är en viktig del i Stenbockens vardag. Här finns såväl god organisationsförmåga som naturliga ledaregenskaper. Uthålligheten och viljestyrkan ger Stenbocken goda möjligheter att förverkliga sina ambitioner och så småningom kanske nå toppen.
Baksidan är Stenbockens omänskligt höga krav på sig själv och tendenser att ta livet väl allvarligt. Den som är präglad av detta försiktiga, något tungsinta jordtecken skulle må bra av att försöka sänka kraven en smula och att tillåta sig själv att uppträda spontant och överraskande emellanåt. Stenbocken är inte speciellt förtjust i omställningar utan har lätt för att fastna i gamla invanda hjulspår. Nödvändiga förändringar ska helst planeras långt i förväg och om planerna av någon anledning måste ändras tar det ofta emot. Stenbocken behöver lång tid på sig för att ställa om sig.
Ekonomisk säkerhet har hög prioritet. Stenbocken är i allmänhet duktig i att hantera sin ekonomi och brukar inte ha någonting emot att hävda sig med hjälp av olika statusmedel.
Strävsamma, plikttrogna Stenbocken drivs ofta av en längtan efter att "bli någon" inför världen, är en aning formell och principfast - men samtidigt pålitlig och uthållig. Stenbocken ger aldrig upp sina planer eller projekt. Vi finner många chefer och framgångsrika karriärmänniskor i detta målmedvetna tecken.
Fysiskt förknippas tecknet med benstomme, leder, knän, tänder och hud.

No shit? Är jag stenbock eller inte?

Däremot undrar jag om de "fysiska kännetecken" är positiva eller negativa, för de har lyckats pricka in precis de fysiska sakerna som är mina svagheter. Tänder som går sönder när man petar på dom, knän som stelnar när det är kallt, leder som inte pallar trycket och hud som inte är perfekt direkt.

Idag är min dag.

Eller som jag själv skulle vilja uttrycka det:

Linnea is the shit!

Inte. Men vi kan ju låtsas. Här får ni det i alla fall!

Tacopaj
Deg:
4dl vetemjöl   
50 g smör
2 tsk bakpulver
1 1/5 DL MJÖLK

Fyllning:
400 g färs
1 påse tacokrydda
1 burk creme fraiche
4 msk majonäs
1 paprika
2 tomater
lökringar
riven ost

Gör så här:
Blanda vetemjöl och bakpulver, lägg i smöret och mosa ut typ som scones el. smulpaj, blanda i mjölken och knåda ihop. Tryck ut den i formen.
Stek färsen  och blanda i tacokryddan. Lägg i formen.
Blanda creme fraiche och majonäs, skär paprikan och tomaterna och blanda i röran, salta och peppra lite grann. Bred sen ut röran över färsen, skiva lök och strö ut över pajen, sedan ost på toppen! Ca. 225-250 grader i ugnen tills det "ser bra ut". Liksom.

Midsommartårtan i den storleken vi hade i dag. Lagom alltså.
Koka 1 burk kondenserad (sötad) mjölk i tre timmar. Koka alltså hela burken, oöppnad.
Mixa 14 digestivekex och smält 50-75 g smör. Blanda samman och platta ut i botten av formen. Kyl. Bred sen kolamassan på digestivebotten och kyl. Detta ska göras dagen före servering.
När ni tar ut tårtan från kylen, täck hela tårtan med skivade bananer.
Bred vispad grädde på och garnera med (jordgubbar egentligen) vindruvor och kiwi på vintern! Vinbär skulle ju också vara gott att garnera med faktiskt, som brytning mot det söta, men det är ju också svårt att få tag i på vintern, fast å andra sidan hade det nog faktiskt passat med frusna vinbär. O, allt det babblet borde stått inom parentes.
Servera!

Superbra. Supergott. Och superonyttigt!

Har nån lagt märke till att jag gillar superlativ.

Min underbara familj har precis (nån timme sedan) lämnat huset. Jag har haft lite pre-kalas före min födelsedag. Det var supersuper att dom kom allihop! Och pappa lekte pappa-razzi och fotade allt. Dessutom fick jag en vit 4GB I-pod nano! Yeeey! Och det är ju väldigt supersuper! Precis vad jag hade önskat mig. Det trodde jag inte att jag skulle få. Jag fyller ju inte jämnt precis. Så jag har inte ens vågat önska mig det rakt ut.
Vi käkade tacopaj med sallad och bröd och det var väldigt populärt. Vi var ju tvugna (hur stavas det egentligen? tvungna, tvugna?)  att visa att det funkar med vegetarisk mat och det gjorde det verkligen! Sedan åt vi supergod "midsommartårta", dvs den tårta som Stina alltid fixar på midsommar, men denna gång var det utan jordgubbar och med vindruvor och kiwi på istället. Funkade lika bra.  Och alla ville ha båda recepten.
Det har helt enkelt varit superbra! Det är ju så att man börjar tycka om att fylla år. Det har ju varit så bra de senaste åren, 18, 20 och nu 21. Men nu fyller jag ju inget stort på några år så man får väl börja trappa ner firandet sen igen. Men en anledning att fira är ju att man fyller år på en helg. Man får ju passa på de åren liksom.
Tack familjen för en underbar dag!

Igår skulle jag och Henning och Sofia äta på Just Like Mamas, det var stängt. För renovering eller flytt eller stängning for ever framgick inte. Så vi skulle äta sushi i stället. Sushistället var stängt. För renovering.
Så vi tänkte att vi skulle vara lite wild and crazy och kolla matställen uppåt stan, men ju längre upp mot city vi gick desto längre upp gick även priserna. Så, det slutade med att vi åter vände hemåt mot trygga marker och ett ställe på möllan, Indian Haweli. Grym mat är det!
Efter det gick vi till ännu ett säkert kort för några öl- Sapla. Hakens hak. Jag är stammis där nu. Lite för bra polare med personalen för att det ska vara nyttigt. Jag borde få guldkort där. Slippa köa och ta med en vän förbi kön alldeles gratis. Tyvärr är det aldrig kö där. Men ändå. Man kanske alltid kan få ha ett bord reserverat på uteserveringen till sig och var femte öl gratis?

Anyways. När vi satt där kom vi på hur vi skall leva. Sofia och hennes hemliga man och vi och några till köper en gård på landet. Med åkrar runt omkring och lite skog och cykelavstånd till havet och cykelavstånd till en pendelstation av något slag med lagom avstånd till storstad så att man kan ta en öl i stan då å då (Hennings krav). Så ska vi ha antingen varsin stuga eller varsin del av huset så att det blir som en egen lägenhet, men  ändå nåt gemensamt stort utrymme där man kan hänga och så ska Sofia vara dagmamma och passa kidsen som leker utomhus på dagarna och så ska vi ha en stor lada med studio och ateljé och scen. Och så ska vi sitta på altanen i solnedgången och sörpla vin. Eller cykla till stranden. Och så ska vi hobbyodla grönsaker. Och kanske ha några grisar?
 Ååå. Så skulle jag vilja bo när jag blir stor. Med underbara människor. Typ Sofia. Hippiesar ska vi bli.

Nu ska vi åka till Stoff och Stil och köpa tyg och så ska jag inviga nya symaskinen. Kul!

Vad blir det egentligen för början på året? Att starta med en rejäl bakfylla. Vems idé var det? Det blir en seg början som man får hoppas inte kännetecknar resten av året.
Jag och Henning kom på ett bra nyårslöfte trots allt. Vi ska ta bättre hand om våra vänner. I stället för att bara dega hemma efter jobbiga dagar. Vi bor ju trots allt närmre än man vill inse de där mörka trötta kvällarna efter skola/jobb.
Såå, vi börjar i dag- Just Like Mamas (restaurang) med Soffan och Soffipropp. Även om detta är dagens enda aktivitet, haha.
I övrigt börjar jag bli nervös över scenproven. Måste ut till skolan nu i veckan och repa. Repa repa til there are no doubts.
Annars har jag tänkt på att man borde börja dricka mousserande vin oftare. Det är såå gott. Och inte såå dyrt.