Some people call me the space cowboy.

Skolan 9-19.
Lördag.
Det suger.
Sitter och stirrar framför mig som om jag vore autentisk (autistisk, jag vet, men jag bara äääälskar ordvitsar.Typ).
Fick mat och välbehövlig massage när jag kom hem. Hela min rygg består av knutor. Och det är en underdrift. Men, underbart är kort. Henning gick för att umgås. U m g å s . . . Smaka på ordet. Med vänner. Det är sånt som normala människor med normala sysselsättningar kan göra.
Själv får jag sitta hemma och stirra tomt framför mig och gå å lägga mig klockan 22. För imorrn är det skola igen!
Yippie.

Idag har vi varit i skolan. Järngänget.
De bästa av de bästa. Och satt ljus. Alla andra var och "jobbade hemma" som det brukar kallas.
Det var supernajs. Det är alltid najs att vara i skolan med bara dom man tycker om och ta saker och ting i sin egen takt. Och även om man bara tar saker och ting i sin egen takt så är man ändå alltid effektivare!
Nu kan jag allt om parkannor, fresneller, minuetter, cp62-or, råer, gribbar, taxar, b52-or och till och med hur man byter glödlampor och skillnaden på dom. Härligt!

Så ikväll är det bara slappa som gäller och vi har köpt jordgubbar och grädde att lyxa på.
Sen är det upp till skolan imorrn bitti igen för tekniskt genomdrag och finputsa ljuset och likadant på söndag.
Jag är ledig 1, 8 och 15 Maj om någon skulle vilja hitta på något nån gång?

Jag undrar hur dom har det i Ryssland. Den där andra delen av vår klass...

Såg ni förresten reportaget i Skånskan? Det var najs. Och idag framsidan på Trelleborgs Allehanda (jag vet, men ändå). Så har man blivit mediatränad också.

Är det någonting jag vet så är det att mina katter inte kan skrika som bäbisar. Eller vissla. Eller putta på stolen som jag sitter på så att den flyttar sig.
Antingen håller jag på att bli knäpp eller så spökar det här.
Vilket är mest, eller minst,  sannolikt?

Jag borde vara mer effektiv. Jag borde verkligen det.
Men när det finns mer än tre "måste göra"-grejer i mitt huvud är det som att det knyter sig någonstans. Jag får inte tummen ur.
Så jag sitter framför datorn istället. Framför teven. Pratar i telefon.
Men vadå? Det är ju söndag. Man får ta det lugnt. Trots det drabbas jag alltid av måndagsångest på söndagarna och den gör att jag inte kan ta det lugnt riktigt helhjärtat eftersom "måstegrejerna" gnager i bakhuvudet.
Så vad göra?
Kanske rita lite till eftersom jag borde. Käka lunch som består av grillad haloumi och squash och potatissallad. Dricka den ekologiska dyra läsken som Henning köpt. Äta upp allt godis som finns kvar eftersom Henning beslutat sig för att slänga allt efter helgen (annars funkar inte "vi ska leva nyttigt inför beach 2006"). Koka kolasås å käka med glass och bananer.
Det låter tufft va?
Jag har i alla fall ringt Soffan och pratat med henne om hur vi ska köpa glödlampor till lamporna inför ljussättningen. Det var effektivt. Borde plocka fram manuset å titta lite i det.
Det här är den enda lediga dagen som är kvar innan premiär. Förutom första maj. Jag börjar bli stressad. Igen. Men det kommer nog lägga sig imorrn när jag kommer till skolan och inser att vi ligger rätt bra till i tiden.
Men.
Hur och var kan man köpa en jättestor högtalare?
Någon?

Vaknade och solen lös.
Ringde Sanna och vi gick till Ica och handlade.
Sedan skulle vi äta falafel och tänkte vara nyskapande och testa något nytt , Falafelmästaren, för vi har hört att det skulle vara jäkligt gott där. Beställde en falafel med blomkål och Sanna beställde en falafel med sesamsås. När han började rulla ihop falafeln sa jag "men, jag skulle ha blomkål också", Falafelkillen tittade på mig, skakade på huvudet och sa "nej." Jag fick ingen blomkål på min falafel. När han sedan skulle göra Sannas började han ta på vitlökssås och jag sa "men Sanna, du skulle väl inte ha vitlökssås på din?"  Eftersom hon är vegan. Hon blev så ställd så hon sa att det skulle hon. Så vi fick varsin helt vanlig falafel utan vare sig blomkål eller sesamsås och ett otrevligt bemötande.
Ät inte där.
Sedan gick vi och köpte lite nötter och satte oss på statyn på torget i solen och käkade pistagenötter.
Efter det gick vi hem hit och drack kardemummakaffe och åt gifflar i solen på balkongen. Iklädda linne! Där har vi suttit och haft det jäkligt najs ända till nu.
Jag har alltså blivit solbränd! Helt ofattbart. Blivit fräknig och rosa på armar, dekolletage och ansikte. Sanna hade till och med fått linjer efter linnet. Jag blev som sagt bara rosa och fräknig, det rosa lär ju försvinna men fräknarna kom nog för att stanna! Så fint! Vill ha mer! Känns dock som att jag bränt mig lite (tål inte för mycket sol).
Ikväll blir det pastalul med ädelostsås med broccoli! Mums! Har lyxat till det och köpt Kvibille gräddädel. Ganska billig här nere på Ica faktiskt. Det är lätt den godaste osten. Köp den.
Kvibille gräddädel.

Mittuppslaget i Skånska Dagbladet på (antagligen) lördag is the shit.
Ett helt uppslag om oss, nedläggningen av linjen och visioner och drömmar.
Och lite om pjäsen förstås.
Nu gäller det snart.
Men först skall det tas itu med både det ena och det andra.
Det ena skall jag börja med nu och det är att färdigställa ansökningar.
Det andra är att det ska lagas mat. D.v.s. jag ska laga mat. Till Henning. För en gångs skull. Jag börjar dra mig mot min rätta plats i samhället. I köket. Livet?
Nej, jag lovar det är bara en engångsföreteelse.
Jag väljer i mitt stora bibliotek av de två maträtter jag kan laga och bestämmer mig för- Chili sin carne!
Yes.
Tjolahopp.

Så bänkar ni er framför teven imorrnbitti och slår på fyran.
Klockan 6.35, 7.35, 8.35 eller 9.35 kan ni välja på.
Då är det reportage om oss på tv4 Öresund!
De var här och filmade när vi spelade och repade idag. Och så pratade de lite om nedläggningen av dramalinjen. Så 9.35 skall de nog få med en av styrelsemedlemmarna som tagit beslutet också!
Spännande!
Det var skitkul!

Näe.
Nu måste jag verkligen gå och lägga mig bredvid den där vackra mannen som ligger i min säng.
Gonatt!

Ja. Jag har ju fått bloggkritik på omvägar.
Jag skriver för mycket om mina katter. Ja, jag kan faktiskt se en tendens till "småbarnsmamma" i mitt kattskrivande. Jag hatar Småbarnsmammor. Och barn. Så jag lägger ner det. Det var ju tur att jag inte publicerade det där försöket till arrangerad Glad Påskbild på katt med gul fjäder i käften.
By the way träffade jag på söta barn i helgen. På påskafton plingade det på dörren och utanför stod två påskärringar som gav mig ett hemmaritat påskkort. "Glab qåsk önskar Agnes och Elin" stod det. "Vill ni ha godis" pep jag och sprang iväg efter en påse bilar. Sen neg dom och tackade! Jag trodde jag skulle dö. Och så höll jag på att börja gråta. Mamma blev glad av att höra att jag inte hatade alla barn. Hon tror att jag är en riktig barnhatare. "Är du inte det då?" säger Henning. Jo. Egentligen.

Helgen har varit fin med besök från alla håll och kanter. Jag vann Rappakalja för första gången i mitt liv i fredags. Sedan var vi på Ernesto Neto i lördags och det var ju såklart väldigt uppskattat.
Förutom barnen då. Det står klart och tydligt utanför "Inget hopp och spring" håll koll på era barn typ. Ändå verkar det som att varenda satans mamma eller pappaledig typ kommer dit med sina kräkungar för att sitta i en saccosäck och låta sina äckliga treåringar som inte får vara på dagis springa omkring och leka av sig. Seriously. Det är bara du som uppskattar dina barn.
Däremot är det underbart att se alla vuxna som blir som förbytta. De blir barn igen. Slänger sig i bollhavet, klär på sig de konstiga klänningarna, känner, luktar. Härligt!
På kvällen var det fest med mat och dryck. Det blev en riktigt lyckad kväll och sen natt.
Igår blev det degande framför teven och idag har jag pluggat text med hjälp av Henning. Det gick riktigt bra och blev faktiskt roligt och jag blev peppad. Hoppas att jag kommer att fortsätta vara det. Det finns dock en chans att det försvinner när man kommer in i den negativa atmosfären i skolan.
Hoppas hoppas att det ska bli kul och bra!
Vi har även shoppat lite. Inte jag då förstås, med mina 9.90 på kontot.
Nu blir det manus igen. Helt plötsligt vill alla erbjuda sina tjänster. Sanna ringer och frågar om vi ska träffas å fika och plugga text. Jag menar- kan det bli bättre?!

Sa min nya granne när jag träffade henne i tvättstugan innan idag.
"Ähh... Vi bodde i ett ännu värre ghetto innan" sa jag.
Så gav hon mig numret till vaktfirman som jag skulle ringa när kidsen kom till gården. Och så berättade hon att han som sköt på möllevångstorget nyligen bor här i trapphuset. Najs, tänkte jag. Inte.
Men hon var trevligt. Mycket trevlig. Och det var OK att vi ska ha fest på lördag.

Idag har ingenjören nätat in balkongen. Mycket imponerad är jag.

Nu sitter vi och dricker vin och öl och jägermaister. Det är trevligt.
Hade jag varit pigg hade jag gått till Volym och träffat min Sofia. För jag saknar henne sjukt mycket.
Det är så orättvist att just jag ska vara sjuk. Nu. Helt otimat.

Adieu.

Linneas bästa förkylningstips:

1. Drick mycket vatten.
Det enda som fungerat på mig. Tror jag i alla fall. Började igår, efter doktornas tips, att tvångsmässigt dricka mugg efter mugg med vatten. Vilket har resluterat i ett fasligt springande på toaletten. Ni som känner mig vet ju hur stor blåsa jag har. Inte så. Kanske rymmer en halv deciliter.

2. Ät nyponsoppa med glass och mandelbiskvier.
Men inte i så stora mängder att det känns som om du aldrig mer ens vill tänka på nyponsoppa med glass och mandelbiskvier.

3. Ät vitlök.
Det känns iaf som om det skulle kunna funka. Om inte annat för att det är gott och för placeboeffektens skull.

4. Köp hem halva apoteket.
Det brukar kännas bättre om man får lov att mixtra lite med tabletterna. Eller vad sägs om en härlig blandning av magnecyl, bafucin, strepsils, noskapin, mucoangin, bromhexin och på toppen av det lite nässpray och apotekets egna näsdukar. Herregud, det kan inte vara hälsosamt.


Saker man kan göra när man är sjuk:

1. Tvätta täcke med Kattpiss.
Dom är såå portade från sovrummet nu.

2. Plocka upp efter katterna.
Ljusstakar, blommor, tavlor.

3. Byta kattlådan.
Och dammsuga på toaletten.

4. Blogga.
Så att nån uppdaterar sin blogg iaf.


Snart gör jag mig av med den katten alltså.

Vad tråkigt det är om man slår sig riktigt illa när ingen är hemma. Om man till exempel går in jättehårt med låret i ett skrivbordshörn. Och ingen hör en och kan tycka synd om en. Då är det verkligen jätteonödigt att slå sig. Annars är det mest trevligt om folk tycker lite synd om en.
Jag älskar när folk tycker synd om mig! Fast bara när det inte är något allvarligt, t.ex om man slått sig lite
Jag hatar däremot när folk tycker synd om en för allvarliga saker, t.ex när man inte kommit vidare på scenskolan eller om någon har bajsat på ens skor. Då blir det mest ännu jobbigare faktiskt. Men om man bara slått sig litegrann eller är förkyld då är det himlans trevligt att bli tyckt synd om. Men det är en hårfin skillnad på vad som får en att trevnadsmysa sådär litegrann och på vad som får en att släppa fram tårarna och tycka att världen bara är av ondo.

Det är roligt när ens katt hoppar upp i fönstret och gnäller som om han har ont och så kommer man springande och så verkar det mest som att han säger "Hjälp. Nu kommer jag tvångsmässigt att välta ner den här ljusstaken men jag kan inte hindra mig själv från att göra det matte!" och så gör han det.
Det är också roligt när han gör likadant en gång till.

När jag blir stor vill jag vara rik så jag kan ha massa äkta konst i olika former. Jag älskar konst. Det mesta faktiskt. Det tycker folk ofta är lite töntigt och okulturellt, för viss konst är ju inte fin nog för de flesta. Jag tycker om mycket konst. Så länge jag inte känner att jag kunde gjort det lika bra själv.
På tal om konst så tycker jag att alla som befinner sig i Malmö och inte redan har upplevt detta borde bege sig till Malmö Konsthall där Ernesto Neto har en fantastisk "upplevelseutställning". Jag har precis kollat upp tiderna i helgen för att vi tänkte dra dit våra vänner och vara lite kulturella. Konsthallen verkar ha öppet 11-17 nästan jämt faktiskt. Gå dit.

Igår sa jag att när jag vaknade skulle jag vara mirakelfrisk.
Det var jag inte. Men absolut piggare och gladare. Med lite mindre ont i halsen.
Jag stal Hennings ena kudde inatt så jag kunde sova högt. Och så sov jag utan bettskena så att jag skulle kunna andas. Vilket i sin tur resluterade i en jävulusisk huvudvärk idag. Men det skall jag säga er, hellre en elefant i huvudet än en getingsvärm i halsen!
Nu är Henning nere på torget för att hämta Little Mikael. Kul! Men han får följa med Henning till jobbet idag (repa med skolbandet) för jag har inget högt underhållningsvärde idag.
Inatt drömde jag dessutom flera hemska och läskiga drömmar för att jag sov på rygg. Sov inte på rygg är tipset!
Undrar om jag kan lura hit några att spela Rappakalja ikväll?

Det var ju precis vad jag behövde.
"Hos vissa personer kan noskapin ge upphov till intensiva buk/bröstsmärtor 1/2-4 timmar efter intag. Smärtorna går över av sig själv efter 1-3 timmar."

Dessutom har jag förbannat ont i halsen. Hade jag inga bakterier idag så lär dom ju vara där imorgon.
Satans jävla skit också.

Idag klockan 15.00 ska jag gå till vårdcentralen. Man känner sig lite töntig när man går dit för att man har ont i halsen. Jag vet ju att man inte kan få någon hjälp om ens virus inte utvecklats till baciller.
Och oftast har det inte det för jag går dit för tidigt, precis när jag börjar känna att "Ah! Halsfluss!" Och då har det inte hunnit bli någon halsfluss av skiten. Så det lär dom väl säga när jag kommer dit idag och så kommer dom att påpeka att hela mänskligheten håller på att bli resistent mot antibiotika så därför får man inte det om man inte har baciller. Men jag vet det! Jag hade inte ätit penicillin i hela mitt liv förrän jag gick i ettan på gymnasiet. Sen dess har jag ätit det en gång til, två om man räknar att det penicillinet var för svagt och jag fick ett dunderpenicillin. Jag hade mer än gärna legat hemma och plågats med skiten och låtit hela mänskligheten slippa ännu ett steg mot att bli resistenta om det inte hade varit för att jag ska ha massor av folk här hemma på lördag, och de första kommer redan imorgon!
Såå, nu hoppas jag att de ska säga "Grattis! Du har fått halsfluss, här har du ett recept. Gå å ta ut det, börja knapra och du är frisk imorgon!"

Så har man fått ont i örat också.
"Tryck in en vitlök i örat då." Säger Henning.
"Nehehehehej. Det tänker jag inte!" Säger jag.
"Det har hjälpt mig massvis av gånger." Påstår han.
"Det är placeboeffekten." Replikerar jag krasst.
Jag har gått på alldeles för många huskurer. Lidigt mig igenom den ena vitlöksblandningen värre än den andra. Jag älskar vitlök, det är inte det! Men att missbruka denna fantastiska krydda med diverse huskurer som ändå inte funkar! Det går bara inte.
Det fungerar inte. Face it. Det kanske fungerar i något slags terapeutiskt förebyggande syfte. Men rent fysiskt. Nope.
Och det där med hela vitpepparkorn mot magsjuka. Jag menar. Hallå?! På vilket sätt skulle det hjälpa. Jag bara undrar. Mer än att man borde få halsbränna.
My god. Jag håller på att bli realist.
Fy fabian vad tråkigt.
Men jag tänker ändå sätta upp mina drömfångare. Och sova med huvudet i rätt väderstreck. Det är saker som funkar!

Medan min machomachoman går omkring här hemma med borren i högsta hugg ligger jag utslagen på soffan och sover till tonerna av Dylan, dammsugaren och borr. Samtidigt.
Jag kan sova till allt. Det är superpraktiskt. Det tackar jag mor och far för. Har alltid tyckt att barn inte ska gömmas för ljud. Då kan de ju aldrig somna om det låter eller är ljust eller något annat sen. Fast effekten har väl i och för sig blivit omvänd, gillar att ha ljud omkring mig när jag ska sova och tycker det är ganska läskigt med tystnad. Särskilt om man inte har katterna hemma. Vad är det då som gnisslar och låter?
Vi har i alla fall försökt borra upp diverse saker i denna färgskadade (men till vitt återställda) lägenhet. Vi har därmed tagit sönder X antal borr (vissa av väggarna är stenhårda och inte ens slagborr biter på dom) och fått X antal skitfula, skitstora borrhål som därmed inte går att gömma med hyllor. Men, räddningen kommer i maj med Hennings mamma som ska ha med sig en ordentlig slagborr.
Alltså går det inte att näta in balkongen åt katterna heller. Vilket var en av de många anledningarna till att vi flyttade hit. Satan också. Det får lösa sig.
Nu har jag tryckt i mig två magnecyl så att jag också kan vara med en liten stund. Skit samma om magnecyl är de sämsta för mage osv, de är de enda värktabletterna som funkar på mig. Värkar det som. Haha.

Haha.
Henning har lagt sig till med en ny ,ganska ovanlig, nattlig vana.
Det började natten till lördag.
Han berättade på lördagmorgonen att han drömt strofen
"Start spreading the news, I´m leaving today" och sedan vaknat och satt sig upp (ni vet sådär som man gör när man drömt mardrömmar) och högt börjat sjunga
"I want to be a part of it! New York, New York!"
När han kom på vad han höll på med blev han ganska chockad, men det var tydligen en riktigt skön feeling.
(Kan det ha berott på att vi skulloe flytta tro?)
Igår morse berättade han att han gjort likadant, satt sig upp och börjat sjunga, men han mindes inte vad.
I morse berättade han att han gjort likadant en gång till!
Men denna gång hade han satt sig upp och börjat sjunga
"I did it my way!" och samtidigt gjort en yvig gest med armen. Denna gång blev han också ganska chockad när han insåg vad han höll på med och att han höll på att slå till mig med armkoreografin.
Jag tror att det är bra att vakna upp och sjunga gamla låtar. Han är ju på ett strålande humör på morgonen efteråt.
Så är det att leva med en entertainer!

Ojojoj. Vilken händelserik helg det har varit!

Vi får väl inleda med HV´s förlust mot Färjestad i torsdags. Vad hände?! Jag blev totalt chockad. Och ledsen och upprörd. Och chockad! Aja, Stefan Liv är min hjälte anyway.

Fredagen var spännande med nervpirr inför lördagens flytt och städning med Sanna medan Henning åkte till Falkenberg och hämtade lastbilen. Började städa direkt efter jag kom hem från skolan och vi var färdiga vid halv sju. Pust. Efter att ha legat en hel dag på knä och skrubbat kök och toa och varit "superkvinnliga" var vi tvungna att väga upp det på nåt vis och så kom vi på oss själva med att sitta bredbenta i soffan med pizza och folkis framför tevens "Girls of the Playboy Mansion". Gosh. Två extrema varianter av det hela på en dag.
Fredagen i sig var som en dokusåpa när jag spänt väntade på att Linn skulle ringa. Linn som i sin tur väntade på att pojkvännen som satt full (både av ångest och av alkohol, får vi anta) i en lägenhet i Malmö skulle ringa och säga om han kom in på scenskolan här eller ej.
Det gjorde han! GRATTIS!

Lördagen började klockan sju och vid nio började våra vänner trilla in. Förutom Teo, som kom fem i. Mycket föredömligt säger fröken tidsfascist. Grejen var bara att alla andra var sena så vi kunde inte göra något ändå. Men till sist kom alla och flytten gick som smort, på ca tre timmar. Två omgångar med lastbilen och en kaffepaus hanns med. Tack så mycket: Teo, Sanna, L-O, Andreas, Fricke, Lisa, Jacob. Och Sara och Linda. Och Sofia och Sofi. Och Danne.
Sedan började jag och Danne å Sanna måla kök och sovrum. Sen när jag började slappan av kände jag av det. Halsontet. En svidande känsla och trötthet i hela kroppen. Jag var knockad. Det blev teve hela kvällen.

I morse gick vi upp vid nio och åkte till ÖB och köpte balkongmöbler och en hylla. Sen åkte Henning till Falkenberg för att lämna lastbilen som under natten blivit märkt av Malmö. GI hade nån skrivit med fetstil på den. Men det är väl ok, GI-metoden är ju ganska inne nu...
Efter väckning kom Sanna, Sofia och Sofi hit för att måla. Och när vi var färdiga somnade vi allihop i stora sängen som för närvarande står i varadagsrummet.
Det är det som känns så bra nu. Att man bor så nära sina vänner att man inte ens behöver umgås för att hänga, för att det ska kännas värt att ta sig nånstans. Det enda man behöver göra är att sova.
Fyra brudar i en stor säng. Mysigt.

I kväll har jag mest legat i sängen, druckit te och ätit Strepsils. Känner mig riktigt kass faktiskt. Jag som tycker att det är så kul att packa upp. Egentligen. Bara det att allt blir så jobbigt när man är sjuk. Fem minuter uppe, trettio i sängen. Bläää.
Vi får se vart det leder.

Nu är det snart hockey på teve.

Heja HV!

Nu vinner dom så vi kan hålla på dom hela veckan!
Jag är ju trots allt hälften smålänning.

Hjälp till allihopa:

HåVeBlåååtjallalallalaaa!

Nu är det paus. Jag lovar...

Jagvillintevillintevillinte. Jagkanintekanintekaninte. Bli sjuk nu. Det får bara inte hända.
Var tvungen att åka hem idag när jag fick jävulsk huvudvärk och yrsel, antagligen feber. Och inga värktabletter i hela världen hjälpte. Så jag kunde inte köra det planerade genomdraget, för jag trodde jag skulle svimma. Jag åkte hem och sov. Det enda som hjälper vid såna tillfällen.
Det värsta just nu är att både kaffebryggare OCH kaffe är nerpackat. Hur tänkte han?! Wellwell, får väl gå till Mackedonkan och köpa kaffe. Desperat eller vad?
Min värsta mardröm just nu är att jag vaknar med feber på lördag morgon.
D e t  f å r  b a r a  i n t e  h ä n d a . . .

Vi får hoppas på det bästa och hålla tummarna, för nu gäller det.

Tjipp och hajk! Vi hörs väl igen på måndag. Samma tid, samma kanal.
Möjligtvis.

De där skorna var ju ändå så slitna. Det var likabra att du fick mig att inse att de var dags att slänga. De var ju trots allt bara mina favoritskor. Men det är lugnt.
Och mattan. Herregud! Det är ju bara att köpa ny för guds skull! Vi ska ju ändå till IKEA på söndag. Det är luuugnt fan.

K A T T D I A R R È på matta och skor.

Efter vi har skirvit kontrakt idag ska jag köpa nya skor. Så det så.

I lördags kom mor och far ner från Halland.
De hade med sig ett påskägg till mig! Påskägg är ett måste för min del! Ingen lyckad påsk utan påskägg från mamma och pappa liksom. Nu är det ju inte riktigt påsk än, men det kändes som det när vi åkte på påskmarknad i Vellinge. Det var najs.
Sedan åkte vi hem till min bror och hans familj i Staffanstorp och spelade biljard och blev bjudna på supergod mat av mor och far.
En mycket bra dag som gjorde att man kopplade bort allt vad skola och flytt hette.
Lite för mycket nästan eftersom vi sedan gick på fest och blev alldeles för fulla för vårt eget bästa och för den planerade flyttstökdagen dagen efter som inte blev mycket av. Men kul var det!

Idag har jag varit i skolan från halv nio till sju. Tungt, men roligt. Och när jag kom hem blev det flyttstök. Packa, spackla, packa. Ingen ro och ingen vila.
På onsdag åker katterna till Sanna. De ska vara borta i nästan en hel vecka! Buhuuu! Förfärligt kommer det att bli. Men lugn och ro att städa i.
Det blir nog lite sådär med bloggandet de närmsta dagarna på grund av flytten. Men när datorn är ikopplad på nya stället lovar jag en uppdatering.
Tjofadderittan!