Some people call me the space cowboy.

Kvällens kulinariska smaksensation består av: En portion idealmakaroner. Hemkokta. En matsked riktigt smör. En matsked grönsaksbuljong. Mums! Så kan det gå när man lagar kvällsmat till sig själv. Jag lagar helst inte mat. Och jag lagar ännu mindre hellre (haha, vilken rolig mening) mat till mig själv.

Veckans betyngande skoluppgift består i att gå på två av scenskolans föreställningar av Stjärnan och kyssen och sedan knåpa ihop en föreställningsanalys på den. Det låter väl inte så jobbigt? Det låter väl nästan kul?
Saken är bara den att jag hellre hade suttit uppkrupen i soffan tillsammans med min underbara sambo och kollat på Desperate Housviwes ikväll och Top Model imorgon. Och ätit nötter och druckit varm choklad med vispad grädde. Både jag och Henning är nämligen grymma på att röra ihop hemgjord varm choklad. Ni vet, old school, med kakao och socker. No Oboy eller taskiga kopior in our house.

Så, nu sitter jag här med mina gamla makaroner och väntar på att gå och se en föreställning jag redan sett en gång. Tough luck.

Vi gick mot bussen. Regnet öste ner.
Det regnade ännu mer.
När vi trodde att det inte kunde regna mer kom det en sån skur jag bara vara med om en gång förut, i Florida. En tropisk regnskur. Ni vet en sådnär regnskur som man ser i filmer och man säger "Meh. Sådär blöt blir man ju inte efter bara en sekund!".
Så blöta blev vi efter en sekund. Och vad gör vi?
Vi börjar springa.
Vad trodde vi?
Trodde vi att vi skulle kunna springa ifrån regnet.
För det gick inte.
Jag har aldrig varit så genomblöt i hela mitt liv. Jeans. Jackan rakt igenom. En sur yllesjal. En tung bomullssjal, tröjor, min tygväska med alla mina dygnsura papper och kollegieblock och sedan en trevlig halvtimmes dyng(heter det dyng eller dygnsur?)sur bussfärd mot  Malmö. När jag kom hem serverade Henning underbara toasts. Thank god for that man.
Snipp snapp snut, så var den ganska ointressanta reflektionen slut!

Den här dagen började bra!
Presenten till bror som skall överäckas imorgon kom punktligt med posten och med posten kom även kallelsen.
Kallelsen.
T h e kallelse.
Nu är det bara att köra järnet.
Men först kanske jag borde bestämma mig för vilka texter jag ska ta.
Nu jävlar i mig!

Och välkomna tillbaka!
Tentan är färdig och skickades in för cirka 10 minuter sen!
Nu har ni en del att ta igen och läsa!
Enjoy!
Nu ska jag gå ner och fira med en öl!
Tjohej!

En fråga, sista frågan.
Skrev den igår på 5 timmar.
Efter 5 timmar kom jag på att jag missuppfattat hela skiten.
Fick ägna hela kvällen åt att skriva om.
Har ägnat morgonen åt att skriva om.
Vet fortfarande inte om det är rätt eller hur jag ska göra.
Garrr! Jag blir galen.
Jag som hade tänkt släppa in er vid den här tiden.
Fanken.

Inatt jag drömde något som verkade jävligt konstigt.

Hela Salleberget låg under vatten och jag badade där, simmade runt och det var underbart härligt och jag tyckte det var fascinerande att det var så varmt trots att det var den 22 oktober.
När jag gick upp ur vattnet så var det vid Trossnäs, min bror var där och det kom en massa sälar som tog något som vi samlade på, vet ej vad det var, då kom det massa tyska SSmän som hade blåa banderoller som dom satte på sälarna för det var deras sälar. Sen försvann dom och plötsligt var det jag och mamma som var där. Det började låta väldigt högt och det kom en såndär röd larmbil, eller räddningsbil eller vad det heter snurrandes jättesakta i en båge i luften som om någon kastat den, den landade i vattenbrynet, vi blev rädda och gömde oss i ett skjul med flera andra och undrade om det skulle komma mer. Jag började tugga sönder mina tänder och spottade ut dom tillsammans med krabbskal. Fick ångest över att jag inte har råd att gå till tandläkaren. Jag skulle springa hem genom genvägen till parkeringen men där hade redan någon gjort ett gömställe, fientligt, men där var varmt och fuktigt, jag fick vända och vaknade av att klockan ringde!

Skumt man kan drömma. Har börjat drömma tanddrömmar igen. Prestationsångest here we go! Ack, min bettskena varför övergav du mig?!

Skumt att se något på teve och tänka att "den regissören har jag också blivit regisserad av", och det är skumt att se Gun spela en tyst och timid tant, hon som alltid är så jäkla pratig och ösig. Och det är skumt att tänka att den där yra men fantastiska tanten har fått ihop en hel teveserie. Hennes medarbetare måste haft ett one hell of a tålamod. Men, hon är trots allt den bästa regissören jag någonsin har jobbat med och det är synd att hennes teater ligger i Falkenberg för jag vill inte återvända dit fastän hon sa att "vi måste hitta en fantastisk roll till dig!". Jag blir så himla glad av att tänka att hon tror på mig och vill ha mig hos sig men det kommer jag även sörja den dag hon trillar av pinn, för hon är trots allt 78 bast nu. Men egentligen kan hon nog leva hur länge som helst. Synd bara att hennes lilla teater ligger där den gör och inte här, i Malmö.
Top Gun.

A is for age: 21. (Haha! Kom på nu att jag innan idag gick och funderade på att jag skulle fylla 21, omajgad, jag ska ju fylla 22 for crying out loud!)
B is for booze of choice: René Barbier. Eller ölölöl.
C is for career: None. Någon form av kulturnågonting.
D is for your dad's birth date: 1949.
E is for essential items to bring to a party: Mig själv, gärna Henning också.
F is for favourite song at the moment: En låt av Henning.
G is for favourite game: Rappakalja is the shit!
H is for home town: Homeby är Ugglarp i Halland.
I is for instruments you play: Leksakstrumpet.
J is for jam or jelly you like: Longing.
K is for kids: Brorsdöttrar Sanna och Lina och Hennings systerson Malte då. Våra katter å våra bebisar men det räknas väl inte enligt alla, men enligt mig och dom heter Bast och Thoth.
L is for living arrangements: Fetaste stället på Möllan, Malmö.
M is for mother's date of birth: 1952.
N is for name of your crush: Henning. Men hans föräldrar borde döpt honom till Fining. För han är finast i hela världen.
O is for overnight hospital stays: Jag var på sjukhuset på natten när alla tvingade mig att åka ambulans (fick åka taxi, ambulanserna var upptagna med viktigare grejer) till Varbergs Lasarett när jag och Nicke hade dansat på halt stengolv och jag ramlade från enochenhalvmeters höjd med röven rakt ner i stengolvet. Jag trodde jag dog, men jag vet att man inte kan göra något åt sånt. Men vi, jag och Sanna, åkte dit och var sketafulla och hade sketaskoj innan vi åkte hem för självklart hade jag inte brutit svanskotan. Några dagar senare blev jag ledsen när jag fick akuträkning på 300 spänn på posten.
P is for phobias: Järnvägsövergångar och hissar. Alla som åker hiss är lata (undantaget Daniel och Jean eftersom dom bor på typ trettielfte våningen i Kina).
Q is for quotes you like: "Varför anstränga sig i onödan?" - ett talesätt jag myntade när jag gick typ i åttan och kunde käka hur mycket choklad som helst, dricka hur mycket cola som helst och äta precis hur mycket som helst utan att det syntes ett dyft. Jag tränade inte och behövde inte anstränga mig för livet levde sig självt. Nu borde jag mynta ett nytt för nu anstränger jag mitt ass off i princip hela tiden.
R is for relationship that lasted the longest: 4 år, 2 månader och  8 dagar. Imorgon är det 4 år, 2 månader och 9 dagar. Och så vidare.
S is for sartorial style: Jag vet inte vad sartorial betyder.
T is for time you wake up: Målet är 08.30 varje dag, men ibland är det tufft. Man blir lat av att plugga. Men ibland blir man skärpt av att plugga. Idag gick jag till exempel upp 08.00 en söndag. Det ger 1000 pluspoäng i självdisciplin.
U is for underwear: Vanligtvis.
V is for vegetables you love: Det har alltid varit allt utom pepparrot (krydda?) men det börjar jag gilla så jag får nog säg allt utom koriander (absolut krydda).
W is for weekend plans: Den här helgen har ägnats åt tentan och goda vänner, nästa helg skall ägnas åt storskoleprover.
X is for x-rays you've had: Plenty of mina tänders.
Y is for yummy food you make: Ähm... Räknas äppelpaj? Däri ligger min expertis.
Z is for zodiac sign: Stenbock. Enveten jävel.

Förlåt för svengelskan. Jag måste få språkanarkista lite efter all korrekt tentasvenska.
Nu tycker jag att ni skall kopiera den här bloggen, lägga in den på era bloggar och fylla i era egna svar.
Ok?

Man kan inte påstå att det är ofta jag går upp klockan 08.00 en söndag för att plugga.
Man kanske till och med kan påstå att det är något jag aldrig gjort.
Förrän idag.
Idag är tidigsöndagspluggspremiär!
Grattis, grattis till mig!
Åh, man tackar.
Tack!
Äsch. Så bra var det väl ändå inte?

Påmedklassiskamusikeninspirerasskrivaskrivaskriva.

Kanske borde ta mig ut i verkligheten efter att ja skrivit färdigt imorgon och inkassera de där femtiofemochfemtio. Samt köpa kajal.

Jag har kört fetingfast.
Fetingfaust.
Är inte ens framme på frågan om Faust.
Varför kan inte jag något om Shakespeares samtid?
Svara mig?!
Svara mig!
(Svara gärna på frågan om hur Shakespeares samtid kan återspeglas i ett drama som MacBeth när ni ändå är på g och svarar.)

Jag är en cykel rikare.
Jag undrar bara när jag ska våga cykla på den.
Jag är ganska rädd för ganska mycket.
Cykla i en skitstor stad där alla kör som galningar, särskilt de stora bussarna.
Jag är som sagt rädd för ganska mycket.
Hissar, att flyga (vilket jag hatar, för jag älskade att flyga förut), järnvägsövergångar, höjder.
Men det finns faktiskt saker som jag inte är rädd för som andra ofta är rädda för.
Spindlar- tack mamma, det är en fobi som jag vet bara beror på om ens föräldrar är rädda för stackarna, stå på scen, prata inför folk, sjukdomar.
Jag vet att jag kan verka hypokondrisk men det är mest för skojs skull, det är kul när folk tycker synd om en.
Jag är alltså även manipulativ.
Och innehar således självinsikt.
Jag tror det är övervägande fördelar.
Jag har dock ingen självdisciplin.
För jag har gjort det igen.
Bloggat när jag borde skriva tre sidor på tentan.
Och H ligger bakfull som ett ägg i sängen.
Vad livet är orättvist ibland.

Sitta här, dag ut och dag in.
Skriva och låtsas att man kan något.
Men jag måste.
Prestera.
Allting handlar om att p r e s t e r a . . .
Jag vill ha veeeegeeeeee juäääää.
Men, för att kunna prestera krävs det kaffe.
Det har det alltid gjort.
Så.
Mot sherwoodskogen!
(Eller var det kaffebryggaren?)

Att låsa bloggen under tentaskrivandet har visat sig vara ett utmärkt sätt att inte kunna hitta på en massa andra saker under tiden att göra (även om det inte är något jag rekommenderar er, för då får ju inte jag något att läsa).  Nu unnar jag mig lite annat skrivande eftersom jag är färdig med dagens inplanerade skrivning. Jag har avhandlat hur Kung Oidipus motsvarar Aristoteles idealdrama och hur hans Poetiken har kommit att påverka franskklassicismen och även förromantiken i Tyskland. Kul va? Svårt, men kul, faktiskt.
Jag knapprar på tangenterna så det glöder och lyssnar samtidigt på klassiskt. Känner mig som något slags psycho när jag sitter här. Men klassiskt är ju nästan det enda man kan lyssna på eftersom det inte finns några sångtexter att sjunga med i och fastna i.
Vilket högtravande språk man får av att ägna sig åt tentaskrivande.
Blaa, blaa, blaa.

Pratade med pappa och beklagade mig över hemskingbloggerfarenheten.
Då blev han lite arg för att jag tagit bort inlägget. Han sa:
"Äh, det var säkert du som hade rätt ju!" och sen började han sjunga Bob Marleys Get Up, Stand Up, stand up for your right. Get Up, Stand up, don´t give up the fight.
Inspirerande, tycker jag det äro att hava mina föräldrar.

Med tanke på det MYCKET upprörande (tydligen) inlägget nedan vill jag härmed meddela att det här är MIN blogg med MINA åsikter och MINA funderingar. Men självklart värderas era tankar lika högt.
Vill ni inte läsa om MINA tankar kan ni sluta läsa här.

Hör: Min tanke är fri. Den kan ej beskattas.
Tyvärr kära ni, den kan inte fattas
av motborgarbrackor och kossor och tackor
Det skiter jag i, min tanke är fri.

Som han uttryckte det, gamle, kloke Cornelis.

Shit. Jag har verkligen tappat greppet om den här dagen.
Men jag gick ju i alla fall från 37 till 160 unika besökare på ett enda inlägg.
Nu ska jag, min stackare och för samhället så meningslösa kultursträvare försöka läsa färdigt Faust, den antagligen tråkigaste men ack så betydelsefulla pjäsen av Goethe.
Det krävs nog en öl på allt det här ikväll.

Oh my god. En mer otränad människa än jag får man nog leta efter.
Träningsvärken börjar redan smyga sig på.
I slutet låg jag och tanten i åttioårsåldern i samma halvtaskiga låtsasjoggingtakt.
Annars gillar jag gympa, det är ganska opretto.
Jag la dock märke till att jag var den ende som valde den lättaste stången. Nästa gång blir det den nästlättaste.
Skönt att träna? Nja, mer plågsamt. Efter förra veckans Yoga kände jag mig i alla fall lite halvlycklig efteråt, idag kände jag mig mest... mörbultad.

Ungarna på gården vrålar ABC-visan, fast en egen variant.
A B C D G å B! A B C D G å B!
Men det är ju i alla fall en bit på vägen...

Ikväll blir det sushi för hela slanten.

Jag, mamma och farmor på Trossnäs.
Underbart!

Nu ska jag berätta för er om där jag kommer ifrån.
Det här är Falkenbergs kommun:



Först förklaringar till de olika punkterna.
1. Ugglarp. Här är jag född och här levde jag mina första 19 år. Här planerar jag även att bli utströdd efter min död. I havet då alltså.
2. Glommen. Här är min älskade sambo Henning född och där levde han sina första 19 år.
3. Slöinge. Där mina föräldrar bor nu.
4. Falkenberg. Staden. Där vi gick på gymnasiet.

Imorgon åker jag alltså för att hälsa på mina och Hennings föräldrar och diverse andra släktingar och kanske även några vänner.
Jag anländer således med tåg till punkt 4. Blir där hämtad av min mor som tar mig vidare till punkt 3.
Jag planerar även att någon gång under veckoslutet besöka min bror på punkt 1.
På fredagen anländer så Henning till punkt 4 varvid jag hämtar honom och tar honom vidare till punkt 3. På lördagen beger vi oss så av mot punkt 2 där vi avnjuter dagen innan vi med var sin bil återvänder till punkt 3 där vi går ut med mina föräldrars hund (eller min, beroende på hur man ser det) som vi lovat att vakta under dagen. Efter detta lämnar vi en bil på punkt 3 och återvänder med den återstående bilen till punkt 2. På så vis har vi löst "bilproblemet".
Lördag kväll och söndag dag spenderas så på punkt 2 innan vi blir skjutsade till punkt 4 varifrån vi lämnar Falkenbergs kommun och Halland och beger oss hem till Skåne.
Möjligtvis kommer även någon tid torsdag - söndag att spenderas på punkt 4 i goda vänners lag.




(Tänk vad kreativ man blir när man har mycket annat att göra som man inte gör, till exempel att läsa Holbergs Jeppe På Berget, som handlar om en snubbe som blir full och lurad att han härskar över en dag och därmed förvandlas från toffel till tyrann, for your information. Se, jag behöver ju nästan inte läsa den. Jag fick förresten VG på dramatikanalysen. VG! VG = Högsta betyg. Jaa!) 

Jag knatar runt och har ångest över att jag skall börja träna imorgon.
Det känns som det känns dagen innan man ska gå till tandläkaren.

Världens längsta parentes, en blogg i sig:
(Vilket jag antagligen aldrig mer kommer att göra för att jag:
1. Hatar att gå dit.
2. Aldrig någonsin kommer att ha råd att gå dit.
3. Om man plussar dessa två faktorer är det inte rimligt att tro att det någonsin kommer att hända igen om jag inte får typ "tandläkarpengar" i julklapp eller födelsedagspresent. Men hur kul är det? Det skulle dessutom säkert kosta mer än vad både jul och födelsedagspresenter gör tillsammans för mig med tanke på mina nedärvda otroligt dåliga tänder. Fastän jag sköter dom typ bäst av ALLA jag känner har jag alltid typ trettio hål. Det spelar ingen roll vad jag gör och tandläkaren har sagt att jag inte få överdosera flouren.)

Men om det beror på priset eller någon slags träningsfobi vet jag inte riktigt.
Troligen det senare.
Eftersom jag kan konstatera att ett terminskort på träningshallen kostar lika mycket som ett besök hos tandläkaren.

Till dess tänker jag fortsätta äta godis.
Skillnaden mot förra måndagen är bara att jag idag inte kan skylla på att jag har mens.
Fan också.
Men jag ska ju börja träna imorgon.
Så jag ska.
Ska jag.
Så att.
Så.

Genomläsning av Kung Oidipus och vår analys av nämnda pjäs inför diskussion och resultat imorgon.
Imorgon även PowerYoga.

Konstaterande: Burleskt. Ett ord jag aldrig använt mig av innan jag började röra mig i de akademiska kretsarna.
Konstaterande nummer två: Använder mig troligen fortfarande inte av ovanstående ord, men, jag har tänkt det.

Sammanfattning av The Niklas Experience kommer troligen senare. (Smakprov: En i personalen öppnade dörren till toa för mig. Jag menar, hallå?!)

Jaha.
Här sitter jag med en helt annan frisyr än vad jag hade tänkt mig.
Så det kan gå.
Frisören gjorde ungefär precis motsatsen till vad jag ville.
Nu ser jag ut som en tant från Dallas, eller varför inte Sunset Beach.
Jag tror inte riktigt att det blev som mr frisören hade tänkt sig heller.
Bobfrisyr är ju väldigt inne. Påstod han.
Han kunde nog inte riktigt föreställa sig vad mitt lockiga hår skulle tycka om det. Det bestämmer sig väldigt mycket själv för hur det ska se ut.
Så, en bobfrisyr fast med lockigt hår blev likamed tant i Dynastin.
Och jag ville inte ha mörkare, utan hellre ljusare.
Och mörkt blev det ju.
Såklart.
Varför kunde jag inte gissa mig till det här själv?
Gör vad du vill, blir inte alltid bra.
Men.
Det är inte så hemskt som jag kanske får det att låta, jag ser ju faktiskt definitivt ballare ut än vad jag gjorde innan.
Så.
Tant is the new deal.

Nu har den börjat. Frystiden.
Den började idag.
Det har inte hjälpt med jacka och sjal och höstpjux.
Det hjälper inte att vara inne.
Det enda som hjälper är att ha massvis med tröjor och strumpor på sig och att ligga under ett tjockt täcke, alternativt en filt framför teven och dricka varm choklad.
Den har börjat nu och tänker inte gå över förrän i juli.
Må oktober, november, december, januari, februari, mars, april, maj och juni vara skonsamma mot oss frysare.
Det här kan man läsa om oktober i bondepraktikan:
"Om löven icke vilja gärna falla av träden, då bliver det kall vinter. Kommer tordön i denna månad, det tecknar hårt år och stor storm."
Löven har inte fallit och åskan (tordön) gick senast i förrgår.
Jag bävar.
Jag fryser.
Och jag kommer att frysa länge till.

Sofi och Sofia:



Kooom heeeem! Vi bööörjar ooooom igeeeen! Vi glöööömmer aaaaallt, där ute eeeeeee det så kaaaallt!
Koooom heeeeieem!

Fredagen var ju som sagt, outstanding!
Lördagen var mest trött.
Söndagen blev hämningslöst lampshoppande på IKEA. Ljuspunkter för 800 galna spänn! Ska man stå ut här uppe i mörka norden alla 8 mörka månader är det ju viktigt att investera i bra ljus. Tyckte vi. Och det blev som en helt ny lägenhet! Och ljus var det! Så att säga.
På IKEA stötte vi på det nyaste Malmötillskottet från hembyn, Per och hans flickvän. Himla bra. Malmö fylls mer och mer på med goda vänner. Fanny, Fricke och Lisa står näst på tur.
Bra, bra tycker jag!
Nu dagsrapport:
Idag är sen föreläsning i Lund. 15-17.