A walk down memory lane...
ES3B-04
Tors 19 maj 2005 12:19
Jag saknar allt så himla mycket.
Här har dom börjat gå på bal å den 25 börjar dom ta studenten å jag saknar den tiden så himla himla mycket! Det sista året på gymnasiet! Ettan är suddigt å tvåan var fyllt av slit. Men trean, Ååå, vad det var fint!
Jag saknar liksom klassrumsgrejerna, nationella proven, hur kan man sakna det liksom (”ok, när jag gör såhär så ska ni skratta!”)? Våra hetsiga diskussioner om tröjor å motiv å allt sånt saknar jag!
Fan också. :) Men folk som är äldre säger
att man kommer över det. Det ÄR ändå en svindlande känsla att veta att det
är en själv som bestämmer över sitt liv nu. Att man gör av det vad det
skall bli liksom?
Jag saknar när vi hade myskväll å picknick på skrea strand å Elin fick spel på alla getingarna som samlades runt oss å jag saknar Anders skratt och när vi badade den kvällen, jag å Anders å Kajsa å Catrin. Å jag saknar att Elin alltid alltid alltid kom för sent till lektionerna och att jag alltid fick köra mellan skolan å smedjan. Jag saknar att vi bytte ut sockret mot salt vid cornflaksen å jag saknar russinmaffian. Ååå, jag saknar mattatanten som gjorde broccoligratäng till bara mig å Elin å som när Elin ville ha sojakorv å hon gick in i köket å bad att få göra det å hon fick det, haha! Å alla jääävla rep till den där värdelösa slutproduktionen å som vi levde på smedjan, med cola å räkbaguette från falkis. Jag saknar det.
Å, jag saknar Anders skratt! Å jag saknar Fanny. Å jag saknar alla er å Rham som jag inte hört ifrån sen vi slutade, fan också! Jag saknar er alla så jävla mycket. jag måste framkalla korten från balen å studenten nu. Det måste jag! Jag saknar morgonen på studenten å hela dagen å hade jag kunnat uppleva det igen hade jag njutit dubbelt så mycket! Det lovar jag.
Usch. Jag saknar det, men jag måste ta farväl av det. Men antagligen kommer man aldrig att komma så många människor så nära igen, vi levde ändå ihop i tre år. Å allt blir så pretentiöst när man ses nu ”heeeej, hur mååååår du, va göööör du, blaha blaha”.
Enåff is enåff. Puss på er mina kära å tack för alla vackra minnen. Än är vi inte färdiga!
Här har dom börjat gå på bal å den 25 börjar dom ta studenten å jag saknar den tiden så himla himla mycket! Det sista året på gymnasiet! Ettan är suddigt å tvåan var fyllt av slit. Men trean, Ååå, vad det var fint!
Jag saknar liksom klassrumsgrejerna, nationella proven, hur kan man sakna det liksom (”ok, när jag gör såhär så ska ni skratta!”)? Våra hetsiga diskussioner om tröjor å motiv å allt sånt saknar jag!
Fan också. :) Men folk som är äldre säger
att man kommer över det. Det ÄR ändå en svindlande känsla att veta att det
är en själv som bestämmer över sitt liv nu. Att man gör av det vad det
skall bli liksom?
Jag saknar när vi hade myskväll å picknick på skrea strand å Elin fick spel på alla getingarna som samlades runt oss å jag saknar Anders skratt och när vi badade den kvällen, jag å Anders å Kajsa å Catrin. Å jag saknar att Elin alltid alltid alltid kom för sent till lektionerna och att jag alltid fick köra mellan skolan å smedjan. Jag saknar att vi bytte ut sockret mot salt vid cornflaksen å jag saknar russinmaffian. Ååå, jag saknar mattatanten som gjorde broccoligratäng till bara mig å Elin å som när Elin ville ha sojakorv å hon gick in i köket å bad att få göra det å hon fick det, haha! Å alla jääävla rep till den där värdelösa slutproduktionen å som vi levde på smedjan, med cola å räkbaguette från falkis. Jag saknar det.
Å, jag saknar Anders skratt! Å jag saknar Fanny. Å jag saknar alla er å Rham som jag inte hört ifrån sen vi slutade, fan också! Jag saknar er alla så jävla mycket. jag måste framkalla korten från balen å studenten nu. Det måste jag! Jag saknar morgonen på studenten å hela dagen å hade jag kunnat uppleva det igen hade jag njutit dubbelt så mycket! Det lovar jag.
Usch. Jag saknar det, men jag måste ta farväl av det. Men antagligen kommer man aldrig att komma så många människor så nära igen, vi levde ändå ihop i tre år. Å allt blir så pretentiöst när man ses nu ”heeeej, hur mååååår du, va göööör du, blaha blaha”.
Enåff is enåff. Puss på er mina kära å tack för alla vackra minnen. Än är vi inte färdiga!
Det här skrev jag för längelängesen på Lunarstorm. Loggade in där för att se om alla mina dagboksinlägg som jag skrev under fem år fanns kvar. Det gjorde de.