Kapten Krok goes Kulturkofta.
När tåget rullade in på Malmö C igår kändes det för första gången inte som att komma hem. Den där lättnadskänslan som brukar infinna sig efter att ha varit borta, om än bara ett par dagar, och sedan komma hem kom inte.
Kanske har den mattats av efter att ha pendlat till danmark i ett år och vara så van vid att rulla in på centralen.
Kanske har jag vuxit ur den här stan trots allt?
Jag har fått problem med att sova också. Trots att jag för en gångs skull var jättejättetrött när jag gick och la mig vid tolv igår kunde jag inte somna. Och imorse vaknade jag med spända, värkande axlar.
Men när jag låg där och funderade och inte kunde somna blev jag så sjukt motiverad inför hösten. Jag ska börja jobba, jag ska inte spendera pengar, jag ska gå till biblioteket och hitta de perfekta scenproverna (om det går) och jag ska ringa gamla kontakter som ska hjälpa mig.
Idag ska jag åka till Lund. Den akademiska högborgen. Jag behöver absolut inte åka dit, för det är uppsatsventilering på några C- och D-uppsatser av några jag aldrig träffat förut, och jag har egentligen inte ens råd men några gamla kursare skall vara där och det skall bli såå skönt att befinna sig i ett sällskap av människor som är intresserade av samma saker som mig och som talar samma språk. Jag behöver lite intellektuell stimulans och en kick för att komma igång med vad som måste göras.
Nyckelord: Motivation.
Roligt skall det bli. Och det är alltid lika mysigt att befinna sig på Hogwarts en höstdag, med kaffe och kulturkoftor på Språk och Litteratur-Centrum.
Igår fortsatte samt avslutades familjeturnén i Staffanstorp hos bror med familj.
Jag har verkligen två supersmarta brorsdöttrar.
Den äldsta och än så länge smartaste (jamen vadå, åtta år mot fem, det är väl inte så konstigt?) räknar matte med mindre problem än mig och tycker att det är det roligaste ämnet i skolan. Hon skall såklart bli... frisör? När hon blir stor. Men som hennes mamma sa, det krävs det lika höga betyg att komma in på som läkarlinjen, ett karriärval den lilla var inne på ett tidigare år.
Den yngsta brorsdottern skall ha både ring i näsan och tatuering som sin faster. När jag frågade vad hon skulle "taturera" sa hon: "En exakt likadan som din!" Inte konstigt. man föregår ju med gott exempel. Då bestämde vi att vi skulle ha en klubb och den skulle heta "Bibblan" tyckte lilla L. Jag tyckte inte det passade temat riktigt och föreslog något mer sjörövaraktig kanske och då sa hon "Krok!". Så Krok fick det bli.
Kapten Krok med lillasyster och storasyster Krok.
Kanske har den mattats av efter att ha pendlat till danmark i ett år och vara så van vid att rulla in på centralen.
Kanske har jag vuxit ur den här stan trots allt?
Jag har fått problem med att sova också. Trots att jag för en gångs skull var jättejättetrött när jag gick och la mig vid tolv igår kunde jag inte somna. Och imorse vaknade jag med spända, värkande axlar.
Men när jag låg där och funderade och inte kunde somna blev jag så sjukt motiverad inför hösten. Jag ska börja jobba, jag ska inte spendera pengar, jag ska gå till biblioteket och hitta de perfekta scenproverna (om det går) och jag ska ringa gamla kontakter som ska hjälpa mig.
Idag ska jag åka till Lund. Den akademiska högborgen. Jag behöver absolut inte åka dit, för det är uppsatsventilering på några C- och D-uppsatser av några jag aldrig träffat förut, och jag har egentligen inte ens råd men några gamla kursare skall vara där och det skall bli såå skönt att befinna sig i ett sällskap av människor som är intresserade av samma saker som mig och som talar samma språk. Jag behöver lite intellektuell stimulans och en kick för att komma igång med vad som måste göras.
Nyckelord: Motivation.
Roligt skall det bli. Och det är alltid lika mysigt att befinna sig på Hogwarts en höstdag, med kaffe och kulturkoftor på Språk och Litteratur-Centrum.
Igår fortsatte samt avslutades familjeturnén i Staffanstorp hos bror med familj.
Jag har verkligen två supersmarta brorsdöttrar.
Den äldsta och än så länge smartaste (jamen vadå, åtta år mot fem, det är väl inte så konstigt?) räknar matte med mindre problem än mig och tycker att det är det roligaste ämnet i skolan. Hon skall såklart bli... frisör? När hon blir stor. Men som hennes mamma sa, det krävs det lika höga betyg att komma in på som läkarlinjen, ett karriärval den lilla var inne på ett tidigare år.
Den yngsta brorsdottern skall ha både ring i näsan och tatuering som sin faster. När jag frågade vad hon skulle "taturera" sa hon: "En exakt likadan som din!" Inte konstigt. man föregår ju med gott exempel. Då bestämde vi att vi skulle ha en klubb och den skulle heta "Bibblan" tyckte lilla L. Jag tyckte inte det passade temat riktigt och föreslog något mer sjörövaraktig kanske och då sa hon "Krok!". Så Krok fick det bli.
Kapten Krok med lillasyster och storasyster Krok.
Hem till Svealand?
- Ååh, vad det är skönt att vara hemma! Suckade jag när vi körde på de halländska vägarna.
- Jaa, du får väl flytta hem till Sverige? Sa farmor.
- Haha, va?!
Förklarade sedan att hur skönt jag än tycker det är att vara hemma och hur vackert halland än är så kommer jag nog inte att flytta hem till "Sverige" igen. Någonsin. Jag kommer antagligen alltid bo kvar i skåne, för på något vis känns skåne och... Danmark? Mer hemma för mig. Enda anledningen skulle vara om jag kom in på någon eftertraktad utbildning i ett annat län eller träffade någon kärlek i ett annat land eller något annat. Annars är Skåne och Malmö hemma för mig och där kommer jag stanna om jag själv får välja.
Men som sagt, det är skönt att vara hemma. Att tvångs-ta-det-lugnt. Att inga gamla vänner är hemma (förutom de som hälsade på under Malmöfestivalen så de behöver jag ju inte träffa) och det finns inget som måste göras. I alla fall inget som kan göras härifrån. Alla de där måste-sakerna finns ju i Malmö och ja, snart är det för sent för att göra dom också så dom är det ingen mening att ha någon ångest över.
Mamma citerade Philemon Arthur and the Dung i en mening innan och blev sjukt nöjd med att ha fått in det i sammanhanget. Jag tror inte att hon var säker på att någon fattade, men jag fattade och såg hur nöjd hon var.
Det var fint.
- Jaa, du får väl flytta hem till Sverige? Sa farmor.
- Haha, va?!
Förklarade sedan att hur skönt jag än tycker det är att vara hemma och hur vackert halland än är så kommer jag nog inte att flytta hem till "Sverige" igen. Någonsin. Jag kommer antagligen alltid bo kvar i skåne, för på något vis känns skåne och... Danmark? Mer hemma för mig. Enda anledningen skulle vara om jag kom in på någon eftertraktad utbildning i ett annat län eller träffade någon kärlek i ett annat land eller något annat. Annars är Skåne och Malmö hemma för mig och där kommer jag stanna om jag själv får välja.
Men som sagt, det är skönt att vara hemma. Att tvångs-ta-det-lugnt. Att inga gamla vänner är hemma (förutom de som hälsade på under Malmöfestivalen så de behöver jag ju inte träffa) och det finns inget som måste göras. I alla fall inget som kan göras härifrån. Alla de där måste-sakerna finns ju i Malmö och ja, snart är det för sent för att göra dom också så dom är det ingen mening att ha någon ångest över.
Mamma citerade Philemon Arthur and the Dung i en mening innan och blev sjukt nöjd med att ha fått in det i sammanhanget. Jag tror inte att hon var säker på att någon fattade, men jag fattade och såg hur nöjd hon var.
Det var fint.
No more drama.
Hahahaha! Jag är störd. Det första jag kommer att tänka på är:
If you touch it I'ma start some drama,
You don't want no drama,
No, no drama, no, no, no, no drama
Nu ska jag köra farmor till sjukhuset.
(Förtydligande: "No more drama" har inget med min farmor att göra.)
If you touch it I'ma start some drama,
You don't want no drama,
No, no drama, no, no, no, no drama
Nu ska jag köra farmor till sjukhuset.
(Förtydligande: "No more drama" har inget med min farmor att göra.)
Bilderbloggen.
Jag låtsades att det var en helt vanlig eftermiddag på sensommaren och att jag hade kommit hem från skolan, säg högstadiet, och gått en promenad till stranden.
Ljungman.
Björnbär.
Off season.
Min brors båt.
Ohoj.
Dotter med far.
Nypon.
Nyponros på ljungbädd.
Klöver.
Kärringtand.
Röllika
Fibblor?
Okänd.
Strandkorn.
Det absolut bästa kortet jag någonsin tagit tror jag.
Linnea.
(Mamma kokar sylt som jag ska få med hem.)
Ljungman.
Björnbär.
Off season.
Min brors båt.
Ohoj.
Dotter med far.
Nypon.
Nyponros på ljungbädd.
Klöver.
Kärringtand.
Röllika
Fibblor?
Okänd.
Strandkorn.
Det absolut bästa kortet jag någonsin tagit tror jag.
Linnea.
(Mamma kokar sylt som jag ska få med hem.)
Omstart.
Det har kommit ikapp mig nu tror jag.
Jag fick aldrig någon chans att vara ledsen.
Jag står farligt nära gränsen nu. Jag märker det.
Går runt med tårarna brännandes bakom ögonlocken mest hela tiden.
Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Oftast när jag mår dåligt är det som värst när jag är ensam och jag förstår att jag måste ut och beblanda mig med människor. Aktivera mig. Idag ställde jag in den planerade fikan med den vita lögnen att jag hade tvättid. Social fobi. Skickade ett bedjande sms till älskade V istället.
Hej! Vill du komma hit och hänga idag?
Jag behöver sällskap.
Ångestdag idag.
PussELL.
Han ringde upp nästan direkt och frågade om jag hade kaffe och mjölk, vilket jag ju såklart inte hade...
- Då köper jag det! Jag kommer nu!
Sen fick han mig att skratta. Såklart, det får han mig alltid att göra. Sen drog han ut mig på stan och vi käkade innan han drog vidare och jag gick hem för att tvätta och städa (tvättid hade jag alltså, men inte mitt på dagen när jag skulle fikat).
Pratade med A nyss. Inser att jag måste bryta destruktiva beteende för att återfå min självrespekt.
Det är svårt att bryta destruktiva beteenden som grundas på att man känner sig ensam och att man vill förtränga. Fast det bygger väl alla destruktiva beteenden på egentligen?
- Du måste sluta vara så jävla taskig mot dig själv! Du måste sluta tycka att du är så kass. Säger A.
Omstart nu.
Att sluta med destruktiva beteenden. Att uppfylla mål. Att känna mig smart. De två sista har alltid varit viktiga för mig. Att sträva efter att få hålla på med teater och att studera, läsa viktiga böcker, prata med intressanta och smarta människor och sedan skriva bra uppsatser är två superviktiga komponenter i mitt liv av vilka inga har blivit uppfyllda det senaste dryga året.
Vem kunde tro att det var så viktigt för mig att hela tiden vara upptagen.
Jag och A pratade om det igår när vi gick den där efterlängtade söndagspromenaden. Hur man lever teatern. Hur man under tiden när man håller på med en produktion säger att man inte har något liv för att man äter, andas och lever teater dygnet runt och allt och alla får stå åt sidan och hur man sedan kommer på att det är ju ett liv i allra högsta grad. Teatern är livet. Inte konstigt att jag känner mig tom och meningslös nu när jag inte fått ta del av livet på tio månader.
Bara det inte blir som i höstas när teatern var ett sätt att fly verkligheten. När teatern var det enda stället jag kunde slappna av på och faktiskt skratta, medan det andra livet förföll någon annanstans. Men gud vad jag älskar det. Gud vad jag saknar det. Hur jag kunde åka från föreläsning i Lund till jobbet i Köpenhamn tillbaka till Lund och teatern och nattåget hem till Malmö och den underbara känslan av att vara utmattad när tåget rullade in på Malmö C. Det gjorde att jag överlevde.
Åker hem imorgon. Det verkar som att modersinstinkten tog vid när den ömma modern pratade med sin ledsna dotter i förmiddags och vips så hade jag fått pengar att komma hem för. Det skall bli skönt att bli kramad och tröstad och gödd på föräldrars vis.
TO DO- Life edition
1. Bryta Destruktiva beteenden
- ......................
- ......................
2. Uppfylla mål
- Hitta scenprover
- Börja skriva C-uppsatsen
Jag fick aldrig någon chans att vara ledsen.
Jag står farligt nära gränsen nu. Jag märker det.
Går runt med tårarna brännandes bakom ögonlocken mest hela tiden.
Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Oftast när jag mår dåligt är det som värst när jag är ensam och jag förstår att jag måste ut och beblanda mig med människor. Aktivera mig. Idag ställde jag in den planerade fikan med den vita lögnen att jag hade tvättid. Social fobi. Skickade ett bedjande sms till älskade V istället.
Hej! Vill du komma hit och hänga idag?
Jag behöver sällskap.
Ångestdag idag.
PussELL.
Han ringde upp nästan direkt och frågade om jag hade kaffe och mjölk, vilket jag ju såklart inte hade...
- Då köper jag det! Jag kommer nu!
Sen fick han mig att skratta. Såklart, det får han mig alltid att göra. Sen drog han ut mig på stan och vi käkade innan han drog vidare och jag gick hem för att tvätta och städa (tvättid hade jag alltså, men inte mitt på dagen när jag skulle fikat).
Pratade med A nyss. Inser att jag måste bryta destruktiva beteende för att återfå min självrespekt.
Det är svårt att bryta destruktiva beteenden som grundas på att man känner sig ensam och att man vill förtränga. Fast det bygger väl alla destruktiva beteenden på egentligen?
- Du måste sluta vara så jävla taskig mot dig själv! Du måste sluta tycka att du är så kass. Säger A.
Omstart nu.
Att sluta med destruktiva beteenden. Att uppfylla mål. Att känna mig smart. De två sista har alltid varit viktiga för mig. Att sträva efter att få hålla på med teater och att studera, läsa viktiga böcker, prata med intressanta och smarta människor och sedan skriva bra uppsatser är två superviktiga komponenter i mitt liv av vilka inga har blivit uppfyllda det senaste dryga året.
Vem kunde tro att det var så viktigt för mig att hela tiden vara upptagen.
Jag och A pratade om det igår när vi gick den där efterlängtade söndagspromenaden. Hur man lever teatern. Hur man under tiden när man håller på med en produktion säger att man inte har något liv för att man äter, andas och lever teater dygnet runt och allt och alla får stå åt sidan och hur man sedan kommer på att det är ju ett liv i allra högsta grad. Teatern är livet. Inte konstigt att jag känner mig tom och meningslös nu när jag inte fått ta del av livet på tio månader.
Bara det inte blir som i höstas när teatern var ett sätt att fly verkligheten. När teatern var det enda stället jag kunde slappna av på och faktiskt skratta, medan det andra livet förföll någon annanstans. Men gud vad jag älskar det. Gud vad jag saknar det. Hur jag kunde åka från föreläsning i Lund till jobbet i Köpenhamn tillbaka till Lund och teatern och nattåget hem till Malmö och den underbara känslan av att vara utmattad när tåget rullade in på Malmö C. Det gjorde att jag överlevde.
Åker hem imorgon. Det verkar som att modersinstinkten tog vid när den ömma modern pratade med sin ledsna dotter i förmiddags och vips så hade jag fått pengar att komma hem för. Det skall bli skönt att bli kramad och tröstad och gödd på föräldrars vis.
TO DO- Life edition
1. Bryta Destruktiva beteenden
- ......................
- ......................
2. Uppfylla mål
- Hitta scenprover
- Börja skriva C-uppsatsen
Sista veckan.
Sista lediga veckan nu då.
I morse gjorde jag ett ärligt försök att vända på dygnet. Gick och la mig vid tolv igår, läste till ett. Hade ställt klockan på halv tio, man får ju börja lite mjukt. När klockan ringde i morse tänkte jag att jag ju i alla fall kunde snooza lite så jag vaknade till innan jag var tvungen att gå upp. Kvart i elva vaknade jag av att jag hade stängt av alarmet och tänkte att nu måste jag ju "snooza" lite till så jag satte klockan på elva, snoozade en gång till efter det och gick alltså upp ungefär tio över elva. Det finns ingen chans i världen att man behöver sova tio timmar per natt. Men jag har vant mig. Jag har sovit bort hela sommaren.
Ångest.
Den här sista veckan är det väl även dags att ta tag i alla de där grejerna man skulle ha gjort men som man inte gjorde över sommaren. Det är ganska mycket nu när jag tänker efter. Aldrig har jag väl mött en mer ineffektiv människa än mig själv. Suck.
Det får vara slut med det nu. Nu jävlar ska den gamla, grymma Linnea komma tillbaka. Saker ska göras, jobb ska jobbas, ambitioner och mål skall uppfyllas och jag skall inte mer vara lat.
Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur.
I morse gjorde jag ett ärligt försök att vända på dygnet. Gick och la mig vid tolv igår, läste till ett. Hade ställt klockan på halv tio, man får ju börja lite mjukt. När klockan ringde i morse tänkte jag att jag ju i alla fall kunde snooza lite så jag vaknade till innan jag var tvungen att gå upp. Kvart i elva vaknade jag av att jag hade stängt av alarmet och tänkte att nu måste jag ju "snooza" lite till så jag satte klockan på elva, snoozade en gång till efter det och gick alltså upp ungefär tio över elva. Det finns ingen chans i världen att man behöver sova tio timmar per natt. Men jag har vant mig. Jag har sovit bort hela sommaren.
Ångest.
Den här sista veckan är det väl även dags att ta tag i alla de där grejerna man skulle ha gjort men som man inte gjorde över sommaren. Det är ganska mycket nu när jag tänker efter. Aldrig har jag väl mött en mer ineffektiv människa än mig själv. Suck.
Det får vara slut med det nu. Nu jävlar ska den gamla, grymma Linnea komma tillbaka. Saker ska göras, jobb ska jobbas, ambitioner och mål skall uppfyllas och jag skall inte mer vara lat.
Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur.
Kött är mord. Eller: Jag äter mina vänner.
När jag var och handlade på Ica innan och stod och valde pålägg vid köttdisken kom en unge på cirka 4 år med sin ganska unga pappa, ställde sig ungefär vid räkosttuberna, pekade och gastade på ren stockholmska (tänk Lotta på Bråkmakargatan):
- Paaaaappaaaaa! Paaaaaaappaaaaa! Vet du vad dom har gjort där?! Dom har DÖDAT! Och sen har dom stoppat in dom där!
Sen gick det lilla livet längs med hela köttdisken, pekade och ba:
- UUUUURK! UUUURK! UUUURK!
Jag skrattade men skämdes jättemycket för att jag köpte kött. Det kändes lite hårt att et ståkkålmskt 4-årigt kiddo var mer PK än mig. Sen kom jag att tänka på att jag inte gör något som helst för att göra det här stället till en bättre värld. Jag drar ut sladdarna till alla elprylar jämt men det handlar ju i slutändan om att jag vill sänka min egen elräkning...
CREATURE COMFORTS! En serie animerade kortfilmer med intervjuer som är heeelt underbara. Det tog mig sjukt lång tid att hitta dom nu eftersom jag inte hade någon aning om vad dom hette eller vilka som hade gjort dom. Titta och youtuba mer. Lägg särskilt märke till det gifta paret som diskuterar huruvida katter eller hundar är bäst. Heeelt underbart:
Den här är nästan ännu bättre (folk är ju helt jävla dumma i huvudet!):
- Paaaaappaaaaa! Paaaaaaappaaaaa! Vet du vad dom har gjort där?! Dom har DÖDAT! Och sen har dom stoppat in dom där!
Sen gick det lilla livet längs med hela köttdisken, pekade och ba:
- UUUUURK! UUUURK! UUUURK!
Jag skrattade men skämdes jättemycket för att jag köpte kött. Det kändes lite hårt att et ståkkålmskt 4-årigt kiddo var mer PK än mig. Sen kom jag att tänka på att jag inte gör något som helst för att göra det här stället till en bättre värld. Jag drar ut sladdarna till alla elprylar jämt men det handlar ju i slutändan om att jag vill sänka min egen elräkning...
CREATURE COMFORTS! En serie animerade kortfilmer med intervjuer som är heeelt underbara. Det tog mig sjukt lång tid att hitta dom nu eftersom jag inte hade någon aning om vad dom hette eller vilka som hade gjort dom. Titta och youtuba mer. Lägg särskilt märke till det gifta paret som diskuterar huruvida katter eller hundar är bäst. Heeelt underbart:
Den här är nästan ännu bättre (folk är ju helt jävla dumma i huvudet!):
Oi oi oi!
Regn ute, regn inne, regn i sinne!
Höst!
Åhh, tänk när jag får börja använda de här igen:
Och den här jackan:
Hösthösthöst!
Betyder: Arbete, pengar, mys, te, fina kläder, äppelpaj, söndagspromenader med take away-kaffe och vackra färger!
Höst!
Åhh, tänk när jag får börja använda de här igen:
Och den här jackan:
Hösthösthöst!
Betyder: Arbete, pengar, mys, te, fina kläder, äppelpaj, söndagspromenader med take away-kaffe och vackra färger!
I Still Miss Someone.
Det här är till Han som gillar texter och Johnny Cash men absolut inte Bob Dylan.
Såhär måste väl även Han tycka att det är fantastiskt:
Såhär måste väl även Han tycka att det är fantastiskt:
Kingen!
It ain't no use in turnin' on your light, babe
That light I never knowed
An' it ain't no use in turnin' on your light, babe
I'm on the dark side of the road
Still I wish there was somethin' you would do or say
To try and make me change my mind and stay
We never did too much talkin' anyway
So don't think twice, it's all right
Now your dancing child with his Chinese suit,
He spoke to me, I took his flute.
No, I wasn't very cute to him,
Was I?
But I did it, though, because he lied
Because he took you for a ride
And because time was on his side
And because I . . .
I want you, I want you,
I want you so bad,
Honey, I want you.
Och slutligen...
Go melt back into the night, babe,
Everything inside is made of stone.
There's nothing in here moving
An' anyway I'm not alone.
You say you're looking for someone
Who'll pick you up each time you fall,
To gather flowers constantly
An' to come each time you call,
A lover for your life an' nothing more,
But it ain't me, babe,
No, no, no, it ain't me, babe,
It ain't me you're lookin' for, babe.
But, sooner or later, one of us must know
You just did what you're supposed to do
Sooner or later, one of us must know
That I really did try to get close to you
That light I never knowed
An' it ain't no use in turnin' on your light, babe
I'm on the dark side of the road
Still I wish there was somethin' you would do or say
To try and make me change my mind and stay
We never did too much talkin' anyway
So don't think twice, it's all right
Now your dancing child with his Chinese suit,
He spoke to me, I took his flute.
No, I wasn't very cute to him,
Was I?
But I did it, though, because he lied
Because he took you for a ride
And because time was on his side
And because I . . .
I want you, I want you,
I want you so bad,
Honey, I want you.
Och slutligen...
Go melt back into the night, babe,
Everything inside is made of stone.
There's nothing in here moving
An' anyway I'm not alone.
You say you're looking for someone
Who'll pick you up each time you fall,
To gather flowers constantly
An' to come each time you call,
A lover for your life an' nothing more,
But it ain't me, babe,
No, no, no, it ain't me, babe,
It ain't me you're lookin' for, babe.
But, sooner or later, one of us must know
You just did what you're supposed to do
Sooner or later, one of us must know
That I really did try to get close to you
Märklig dag.
Den har bara börjat och redan har det hänt mycket.
Det började med att jag vaknade klockan sex och inte kunde somna om. Gick och la mig två tre-nånting så det borde verkligen inte ha varit några problem. Vid niotiden gav jag upp och insåg att jag inte skulle lyckas somna och vid det laget hade jag hunnit fantisera ihop värsta grymmefrullen i mitt huvud, fast nu när jag tänker efter så finns det ju grymmare frukostar: Fjällfil med frusna hallon och ringlad honung över och Coca-Cola (jag vill gärna tillägga att det inte hör till vanligheterna att jag dricker Cola till frukost, det sker bara när ett visst alkoholintag har varit inblandat dagen innan).
Jag gick i alla fall upp och gick till Ica och handlade frulle:
Coca-Cola, juice, yoghurt, ett styck äpple samt en förpackning hallonsorbet. Sedan käkade jag hallonsorbet och Coca-Cola till frukost och började på slutet på boken jag läser (Läste. Har börjat läsa igen, uppenbarligen.) eftersom datorn stod i det rummet som Linas lillebror sov i. Efter den lilla sockerchocken som frukosten innebar blev min lilla kropp trött och däckade i en timme innan det var dags att tvätta.
Någon hade tvätt i på min tid. Jag blev sur såklart. Så kom hon som tvättade dit, ursäktade sig (nej, det gjorde hon inte alls det) och frågade om det var OK att hon torkade tvätt medan jag tvättade. Självklart sa ja. Sen frågade hon om jag var ny där.
- Nej, sa jag, jag har bott här i tre år (när jag tänker efter vet jag inte alls hur lång tid jag har bott här, när folk frågar saker brukar jag mest dra till med något). Då tyckte hon att det var konstigt att vi inte hade setts förut, men det hade vi visst det förklarade jag och det var en annan gång i tvättstugan (när hon tvättade på min tid, såklart, men det sa jag förstås inte).
Då tyckte hon att det var en bra idé att köra lite Numerologi på mig (säkert för att mjuka upp mig, hon märkte väl att jag var sur) och jag är ju inte den som är den, men jag är heller definitivt inte den så jag sa kör till. Jäklarns med info, eller vad man ska kalla det, det kom ur henne bara hon fick veta mina födelsesiffror.*
Jag är tydligen väääldigt intuitiv. "Du måste följa din intuition, annars kan det gå mycket dåligt." Check. Jag har alltid, alltid, alltid följt mitt (kalla det vad ni vill, intuition, känsla våttevvör) hjärta. Och den här gången var det bara såå skönt att höra att det var rätt. Att jag gjorde rätt. Jag rös i hela kroppen. Därför att det var den enda gången som mamma inte sa att jag skulle följa mitt hjärta utan min hjärna, men jag följde mitt hjärta ändå. Och det var rätt. (Särskilt skönt att höra var det kanske för att jag drömde att H skrev och framförde en låt om hur dålig jag var. Huva. Tänk om det skulle hända?)
Vidare sa hon: "Du bryr dig mycket om pengar och din största svårighet är att hantera dom. Du måste lära dig att hantera pengar. Pengar är viktigt för dig för du vill ha mycket prylar, det senaste och alltid märkesgrejer." Check. Det har alltid varit så. Jag har alltid velat ha det senaste, det dyraste och de bästa märkena. Det är därför jag hellre köper bara ett par märkessneakers om året istället för 7 fula och kassa par från Din sko (köper iofs sommarskor där men de slits ju ut på en halv månad).
Sedan sa hon att "Du tänker mycket. Tankarna går som i 360 kilometer i sekunden (japp hon sa faktiskt exakt så) på dig. Du har många bra idéer men du utför dom alltför sällan därför att du tänker att ´om jag inte gör det perfekt tänker jag inte göra det alls´ men du om någon borde skriva ner dina idéer för dom är bra och; du kommer kunna tjäna pengar på dom! Du måste tysta den där självkritiska rösten." Check. Japp, jag har faktiskt ganska många bra idéer men det är preciiiis så som hon sa: Gör jag det inte perfekt tänker jag inte göra det alls!
Sedan sa hon att jag är mycket logisk och bra på att lösa problem. Well. Det har alla alltid sagt till mig, men jag vet faktiskt inte. Kanske så länge problemen inte innehåller siffror då...
När hon fick veta vilket år jag var född sa hon: "Du genomgår den största förändringen i ditt liv just nu och den är bra för dig! Du är mycket stark och självständig och du låter aldrig någon sätta sig på dig. Är något fel så säger du till. Du är handlingskraftig. Medan andra funderar på om de ska göra något, gör du det." Japp, jag genomgår definitivt den största förändringen i mitt liv just nu och det var ju skönt att höra att det var bra. Liksom. Jag vet att jag är stark, jag vet att jag är självständig (om än sällskaplig) och jag vet att jag är handlingskraftig och är något fel så säger jag till. Så har det alltid varit. Det är väl inte för inte som jag kallas the A-dog?
Vidare sa hon saker som att "Du är intresserad av det mystiska." Hmm. Annars hade jag väl inte låtit dig göra det här?
"Du låter inte någon lära känna dig egentligen." Johodå, det gör jag visst det. Ibland släpper jag folk in på livet lite för lätt. Ibland är jag för naiv för mitt eget bästa. (Men kom ihåg att det bara handlar om människor jag tycker om. Människor jag inte tycker om- bryr jag mig inte om.)
"Du pratar mycket. Du är utåtriktad. Men. Din egentid är mycket, mycket viktig för dig. Du måste få lov att vara ensam." Check. Så är det. Och så har det alltid varit. Min egentid har alltid varit superviktig för mig. Även om det för andra för tillfället kan verka som att jag hela tiden vill spendera tid med dom men det beror bara på att jag ju för tillfället har ett överflöd av tid och utan problem får min egen tid.
Tja... Vad ska man tro? Det är väl som med det mesta andra antar jag. man kan få det mesta att stämma in på dom flesta.
Nu kom kvinnan ifråga och knackade på min dörr för att min tvätt var klar och hon ville ha sin, exakt i samma stund som min timer ringde. Och så påstod hon att hon inte ens har en klocka. "Duuuudiiduuudiiduuuduuu!" (Arkiv X-låten för er som inte hängde med.)
*Ni ska veta att jag överlag är väldigt skeptisk till sånt här och särskilt till Numerologi som baseras på ens födelsetal (det kanske har att göra med det här att jag är mycket skeptisk mot siffror överlag?) för hur var det innan man hade kommit på vårat siffersystem till exempel, tänker jag?
(Och så var det ju det där med att lära sig skriva utan att använda så jäklarns många parenteser. Men jag antar att det har att göra med det där som kvinnan sa att jag hela tiden har så många tankar. K o m m a t e c k e n är ju ett jäkla problem också.)
Det började med att jag vaknade klockan sex och inte kunde somna om. Gick och la mig två tre-nånting så det borde verkligen inte ha varit några problem. Vid niotiden gav jag upp och insåg att jag inte skulle lyckas somna och vid det laget hade jag hunnit fantisera ihop värsta grymmefrullen i mitt huvud, fast nu när jag tänker efter så finns det ju grymmare frukostar: Fjällfil med frusna hallon och ringlad honung över och Coca-Cola (jag vill gärna tillägga att det inte hör till vanligheterna att jag dricker Cola till frukost, det sker bara när ett visst alkoholintag har varit inblandat dagen innan).
Jag gick i alla fall upp och gick till Ica och handlade frulle:
Coca-Cola, juice, yoghurt, ett styck äpple samt en förpackning hallonsorbet. Sedan käkade jag hallonsorbet och Coca-Cola till frukost och började på slutet på boken jag läser (Läste. Har börjat läsa igen, uppenbarligen.) eftersom datorn stod i det rummet som Linas lillebror sov i. Efter den lilla sockerchocken som frukosten innebar blev min lilla kropp trött och däckade i en timme innan det var dags att tvätta.
Någon hade tvätt i på min tid. Jag blev sur såklart. Så kom hon som tvättade dit, ursäktade sig (nej, det gjorde hon inte alls det) och frågade om det var OK att hon torkade tvätt medan jag tvättade. Självklart sa ja. Sen frågade hon om jag var ny där.
- Nej, sa jag, jag har bott här i tre år (när jag tänker efter vet jag inte alls hur lång tid jag har bott här, när folk frågar saker brukar jag mest dra till med något). Då tyckte hon att det var konstigt att vi inte hade setts förut, men det hade vi visst det förklarade jag och det var en annan gång i tvättstugan (när hon tvättade på min tid, såklart, men det sa jag förstås inte).
Då tyckte hon att det var en bra idé att köra lite Numerologi på mig (säkert för att mjuka upp mig, hon märkte väl att jag var sur) och jag är ju inte den som är den, men jag är heller definitivt inte den så jag sa kör till. Jäklarns med info, eller vad man ska kalla det, det kom ur henne bara hon fick veta mina födelsesiffror.*
Jag är tydligen väääldigt intuitiv. "Du måste följa din intuition, annars kan det gå mycket dåligt." Check. Jag har alltid, alltid, alltid följt mitt (kalla det vad ni vill, intuition, känsla våttevvör) hjärta. Och den här gången var det bara såå skönt att höra att det var rätt. Att jag gjorde rätt. Jag rös i hela kroppen. Därför att det var den enda gången som mamma inte sa att jag skulle följa mitt hjärta utan min hjärna, men jag följde mitt hjärta ändå. Och det var rätt. (Särskilt skönt att höra var det kanske för att jag drömde att H skrev och framförde en låt om hur dålig jag var. Huva. Tänk om det skulle hända?)
Vidare sa hon: "Du bryr dig mycket om pengar och din största svårighet är att hantera dom. Du måste lära dig att hantera pengar. Pengar är viktigt för dig för du vill ha mycket prylar, det senaste och alltid märkesgrejer." Check. Det har alltid varit så. Jag har alltid velat ha det senaste, det dyraste och de bästa märkena. Det är därför jag hellre köper bara ett par märkessneakers om året istället för 7 fula och kassa par från Din sko (köper iofs sommarskor där men de slits ju ut på en halv månad).
Sedan sa hon att "Du tänker mycket. Tankarna går som i 360 kilometer i sekunden (japp hon sa faktiskt exakt så) på dig. Du har många bra idéer men du utför dom alltför sällan därför att du tänker att ´om jag inte gör det perfekt tänker jag inte göra det alls´ men du om någon borde skriva ner dina idéer för dom är bra och; du kommer kunna tjäna pengar på dom! Du måste tysta den där självkritiska rösten." Check. Japp, jag har faktiskt ganska många bra idéer men det är preciiiis så som hon sa: Gör jag det inte perfekt tänker jag inte göra det alls!
Sedan sa hon att jag är mycket logisk och bra på att lösa problem. Well. Det har alla alltid sagt till mig, men jag vet faktiskt inte. Kanske så länge problemen inte innehåller siffror då...
När hon fick veta vilket år jag var född sa hon: "Du genomgår den största förändringen i ditt liv just nu och den är bra för dig! Du är mycket stark och självständig och du låter aldrig någon sätta sig på dig. Är något fel så säger du till. Du är handlingskraftig. Medan andra funderar på om de ska göra något, gör du det." Japp, jag genomgår definitivt den största förändringen i mitt liv just nu och det var ju skönt att höra att det var bra. Liksom. Jag vet att jag är stark, jag vet att jag är självständig (om än sällskaplig) och jag vet att jag är handlingskraftig och är något fel så säger jag till. Så har det alltid varit. Det är väl inte för inte som jag kallas the A-dog?
Vidare sa hon saker som att "Du är intresserad av det mystiska." Hmm. Annars hade jag väl inte låtit dig göra det här?
"Du låter inte någon lära känna dig egentligen." Johodå, det gör jag visst det. Ibland släpper jag folk in på livet lite för lätt. Ibland är jag för naiv för mitt eget bästa. (Men kom ihåg att det bara handlar om människor jag tycker om. Människor jag inte tycker om- bryr jag mig inte om.)
"Du pratar mycket. Du är utåtriktad. Men. Din egentid är mycket, mycket viktig för dig. Du måste få lov att vara ensam." Check. Så är det. Och så har det alltid varit. Min egentid har alltid varit superviktig för mig. Även om det för andra för tillfället kan verka som att jag hela tiden vill spendera tid med dom men det beror bara på att jag ju för tillfället har ett överflöd av tid och utan problem får min egen tid.
Tja... Vad ska man tro? Det är väl som med det mesta andra antar jag. man kan få det mesta att stämma in på dom flesta.
Nu kom kvinnan ifråga och knackade på min dörr för att min tvätt var klar och hon ville ha sin, exakt i samma stund som min timer ringde. Och så påstod hon att hon inte ens har en klocka. "Duuuudiiduuudiiduuuduuu!" (Arkiv X-låten för er som inte hängde med.)
*Ni ska veta att jag överlag är väldigt skeptisk till sånt här och särskilt till Numerologi som baseras på ens födelsetal (det kanske har att göra med det här att jag är mycket skeptisk mot siffror överlag?) för hur var det innan man hade kommit på vårat siffersystem till exempel, tänker jag?
(Och så var det ju det där med att lära sig skriva utan att använda så jäklarns många parenteser. Men jag antar att det har att göra med det där som kvinnan sa att jag hela tiden har så många tankar. K o m m a t e c k e n är ju ett jäkla problem också.)
This is to all of ya proggungar out there!
Jag frostar av frysen.
Jag har aldrig någonsin tidigare varit med om något så vuxet.
Jävlar i det vad mycket vatten som min frys har stulit under år som jag ger tillbaka till Vattenverket eller vilka det nu är som har hand om vattnet här i landet. Tack för lånet säger jag.
Anna ringde och undrade vad det var som lät och tillsammans sjöng vi:
Mel: Hacka Hål av James och Karin (Djurens Brevlåda)
Hacka, hacka is
Hacka hål, hacka is
Hacka, hacka, hacka is
Hacka hål, hacka is
Vad gör Linnea när hon hackar? - Hackar is!
De ringde förresten från ett annat jobb i danmark och ville att jag skulle komma på intervju. Jag sa "Tack men nej tack". Det är mycket viktigt att säga tack men nej tack.
Jag har aldrig någonsin tidigare varit med om något så vuxet.
Jävlar i det vad mycket vatten som min frys har stulit under år som jag ger tillbaka till Vattenverket eller vilka det nu är som har hand om vattnet här i landet. Tack för lånet säger jag.
Anna ringde och undrade vad det var som lät och tillsammans sjöng vi:
Mel: Hacka Hål av James och Karin (Djurens Brevlåda)
Hacka, hacka is
Hacka hål, hacka is
Hacka, hacka, hacka is
Hacka hål, hacka is
Vad gör Linnea när hon hackar? - Hackar is!
De ringde förresten från ett annat jobb i danmark och ville att jag skulle komma på intervju. Jag sa "Tack men nej tack". Det är mycket viktigt att säga tack men nej tack.
I´ll fly away.
Det blev ingen klänning i fredags. Viktor nöjde sig efter ett par glas vin med den outfiten jag hade valt. Sen övergav han visserligen festen för en annan. Kanske var han inte nöjd trots allt?
Det blev ingen klänning igår heller. Däremot sov jag till klockan fem. Det är enligt all rim och reson alldeles, alldeles för länge. Sen kom Vigge med en mercy-Coca-Cola och studsade i min säng när jag skulle vila. Han tyckte jag var tråkig som inte ville följa med ut på Malmöfestivalen. Jag sa fuck off och slängde ut honom som tack för Colan. Därefter sov jag en stund och begav mig sedan iväg på fest igen. Festen var full av människor som alla var för trötta. Egentligen. Men alla kämpade tappert. Varför gör man så? Festar när man inte orkar egentligen baraföratt. När man vet att man inte kommer lyckas att bli full, betala inträde på någon klubb där man inte orkar dansa för att man är för trött, inte kan prata för att musiken är för hög och sedan gå och spendera de där sista slantarna man har på Sibylla. Tröttsamt isn´t it?
Söndagen har spenderats traditionsenligt med söndagshängaigänget på Ronnebygatan. Vi har tittat på Tre män och en baby och Pingpongkingen och jag har fått tillbaka min favoritsjal som har varit försvunnen i två år. En ganska lyckad dag på det stora hela*.
Nu funderar jag på om jag ska diska och städa lite eller om jag bara ska lägga mig och kolla på My name is Earl. Varför vända tillbaka dygnet när man har chansen?
Just ja, jag har fått jobb på Triumph i Fields i Köpenhamn. Börjar om två veckor. Grattis till mig. Skall bli skönt att få bort detta överflöd av tid och tjäna pengar.
*Referens till Sårskorpor av Maria Blom. Gjordes som teveteater med bland andra Jonas Karlsson. Har ni inte sett den- se den. En av de bästa pjäserna ever.
Det blev ingen klänning igår heller. Däremot sov jag till klockan fem. Det är enligt all rim och reson alldeles, alldeles för länge. Sen kom Vigge med en mercy-Coca-Cola och studsade i min säng när jag skulle vila. Han tyckte jag var tråkig som inte ville följa med ut på Malmöfestivalen. Jag sa fuck off och slängde ut honom som tack för Colan. Därefter sov jag en stund och begav mig sedan iväg på fest igen. Festen var full av människor som alla var för trötta. Egentligen. Men alla kämpade tappert. Varför gör man så? Festar när man inte orkar egentligen baraföratt. När man vet att man inte kommer lyckas att bli full, betala inträde på någon klubb där man inte orkar dansa för att man är för trött, inte kan prata för att musiken är för hög och sedan gå och spendera de där sista slantarna man har på Sibylla. Tröttsamt isn´t it?
Söndagen har spenderats traditionsenligt med söndagshängaigänget på Ronnebygatan. Vi har tittat på Tre män och en baby och Pingpongkingen och jag har fått tillbaka min favoritsjal som har varit försvunnen i två år. En ganska lyckad dag på det stora hela*.
Nu funderar jag på om jag ska diska och städa lite eller om jag bara ska lägga mig och kolla på My name is Earl. Varför vända tillbaka dygnet när man har chansen?
Just ja, jag har fått jobb på Triumph i Fields i Köpenhamn. Börjar om två veckor. Grattis till mig. Skall bli skönt att få bort detta överflöd av tid och tjäna pengar.
*Referens till Sårskorpor av Maria Blom. Gjordes som teveteater med bland andra Jonas Karlsson. Har ni inte sett den- se den. En av de bästa pjäserna ever.
Friday I´m in love.
Viktor ringde.
- Jag tänkte att jag kanske skulle ha skjorta och slips på mig!
- Jaa, det kan du väl ha.
- Ja, och så får du ha klänning!
- Va? Varför det?
- Jamen det är väl kul att klä upp sig lite?
- Men ska du klä upp dig fastän vi inte ska gå ut?
- Meh. Man kan väl klä upp sig för sina vänner?
- Tjaa. Jo, det är sant. Det är bara det att jag för en gångs skull skulle strunta i att klä upp mig särskilt mycket och tyckte att det här som jag har på mig var ganska fint...
- Nej! Du måste ha klänning! En riktigt fin klänning!
Så. Nu är jag dömd till klänning. Vidare sa han (om folket som skall komma):
- Äter dom grönsaker?
- Va?
- Ja, och badar i bubbelhav?
- Va?
- Ja, och flyger?
Då blev jag orolig. Och nu meddelade folket som skulle komma klockan åtta att dom inte kommer förrän klockan nio för att dom skulle se något band. Jag stannade hemma för att dom skulle komma klockan åtta fastän jag ville se ett band som spelade halv åtta. JÄVLARIMINLÅDA vad arg jag blir på sånt. Nu har jag lust att gå hem till någon annan och skita i dom bara för det. Dom får fantameh ha många små gule att bjuda på om jag skall bli glad igen. Eller så nöjer jag mig med Vigge och så sitter vi och blir fulla och tjurar tillsammans och vägrar släppa in någon annan. Det låter bra.
- Jag tänkte att jag kanske skulle ha skjorta och slips på mig!
- Jaa, det kan du väl ha.
- Ja, och så får du ha klänning!
- Va? Varför det?
- Jamen det är väl kul att klä upp sig lite?
- Men ska du klä upp dig fastän vi inte ska gå ut?
- Meh. Man kan väl klä upp sig för sina vänner?
- Tjaa. Jo, det är sant. Det är bara det att jag för en gångs skull skulle strunta i att klä upp mig särskilt mycket och tyckte att det här som jag har på mig var ganska fint...
- Nej! Du måste ha klänning! En riktigt fin klänning!
Så. Nu är jag dömd till klänning. Vidare sa han (om folket som skall komma):
- Äter dom grönsaker?
- Va?
- Ja, och badar i bubbelhav?
- Va?
- Ja, och flyger?
Då blev jag orolig. Och nu meddelade folket som skulle komma klockan åtta att dom inte kommer förrän klockan nio för att dom skulle se något band. Jag stannade hemma för att dom skulle komma klockan åtta fastän jag ville se ett band som spelade halv åtta. JÄVLARIMINLÅDA vad arg jag blir på sånt. Nu har jag lust att gå hem till någon annan och skita i dom bara för det. Dom får fantameh ha många små gule att bjuda på om jag skall bli glad igen. Eller så nöjer jag mig med Vigge och så sitter vi och blir fulla och tjurar tillsammans och vägrar släppa in någon annan. Det låter bra.
Poesi och dramatik.
Igår när hela gamla Audrey and the Boogie Woogie samlades i Fannys och Toves nya lya för att fira Annorhs fördelsdag fick vi för oss att skriva en såndär saga där man skriver en liten bit var och viker. Man får bara se ungefär två föregående ord och så ska man själv skriva vidare en mening eller två och sen vika. Ungefär som en vikgubbe.
Jag tycker själv att det blev ett litet stycke utmärkt poesi (Jag har kursiverat varannan "mening" för att ni ska se vart brytningarna är, även om man då kan få intrycket av att vi var två. Det är ju fel. Vi var fyra):
"Det var en gång, så börjar alla bra sagor, och det här är en fantastisk
saga om en liten liten mask som hade gröna öron och en lila liten
liten liten penis som aldrig växte, pojken var jätteledsen för att
den aldrig ville säga farväl till denna underbara burlesque,
hon som så innerligt hade tagit tag om Adolfs
starka sinnesintryck. Lukter, ljud, och vibbar syftade bara
på en sak "Jaa! Vi leker kurragömma med den" sa han! Vi
gömmer den i fickan på finbyxorna. Och hans penis stack
ut ur drömmarnas värld och in i verklighetens
hårda vardag. Slit, svett och tårar och inte en lugn stund
var det inte Olle minsann som stod där och fånlog! Jajjamensan.
Visst var det det! PANG! Helt plötsligt hördes ett
konstigt ljud.
Varför piper den? Vem glömde säga till om att konstiga
ljud kommer hastigt mot mig. Jag blundar hårt hårt
och hoppas att det börjar om från början, det underbara livet."
Jag tycker själv att det blev ett litet stycke utmärkt poesi (Jag har kursiverat varannan "mening" för att ni ska se vart brytningarna är, även om man då kan få intrycket av att vi var två. Det är ju fel. Vi var fyra):
"Det var en gång, så börjar alla bra sagor, och det här är en fantastisk
saga om en liten liten mask som hade gröna öron och en lila liten
liten liten penis som aldrig växte, pojken var jätteledsen för att
den aldrig ville säga farväl till denna underbara burlesque,
hon som så innerligt hade tagit tag om Adolfs
starka sinnesintryck. Lukter, ljud, och vibbar syftade bara
på en sak "Jaa! Vi leker kurragömma med den" sa han! Vi
gömmer den i fickan på finbyxorna. Och hans penis stack
ut ur drömmarnas värld och in i verklighetens
hårda vardag. Slit, svett och tårar och inte en lugn stund
var det inte Olle minsann som stod där och fånlog! Jajjamensan.
Visst var det det! PANG! Helt plötsligt hördes ett
konstigt ljud.
Varför piper den? Vem glömde säga till om att konstiga
ljud kommer hastigt mot mig. Jag blundar hårt hårt
och hoppas att det börjar om från början, det underbara livet."
14 augusti 2002.
Den bästa dagen hittills i mitt liv.
Vi två i en bil längs den halländska västkusten.
Klipporna och stjärnorna och havet. Alltid havet.
Och Neil Young. Och Leonard Cohen.
Jag har aldrig varit lyckligare.
Och det här blev vår låt:
Vi två i en bil längs den halländska västkusten.
Klipporna och stjärnorna och havet. Alltid havet.
Och Neil Young. Och Leonard Cohen.
Jag har aldrig varit lyckligare.
Och det här blev vår låt:
Komplexitet.
Jag gillar det faktum att någon kommit till min blogg genom att googla "envis". Check.
Adjektiv som beskriver mig:
Envis
Rättfram
Obstinat
Krånglig
Krävande
Hängiven
Intensiv
Samlingsord för ovanstående:
Komplex.
Jag blir så himla, himla trött på mig själv ibland. Men det är som jag brukar säga; jag är en sådan människa som man antingen älskar eller hatar och det är verkligen den inställningen jag har till mig själv också. Ibland blir jag bara för mycket.
Adjektiv som beskriver mig:
Envis
Rättfram
Obstinat
Krånglig
Krävande
Hängiven
Intensiv
Samlingsord för ovanstående:
Komplex.
Jag blir så himla, himla trött på mig själv ibland. Men det är som jag brukar säga; jag är en sådan människa som man antingen älskar eller hatar och det är verkligen den inställningen jag har till mig själv också. Ibland blir jag bara för mycket.
Rubrik:
Vaknade alldeles för sent för mitt eget bästa idag. Men till skillnad från igår så var det ganska trevligt att vakna idag. Hade blivit kallad stjärna både en och två gånger. Det är märkligt. Jag har aldrig blivit kallad stjärna förr (förutom i teatersammanhang) och jag har heller aldrig kallat någon stjärna. Det kanske är det nya svart? Jag brukar använda mig av "gullet" och "hjärtat" och "raring" och sådana mer klassiska ord. Men i inkorgen låg ett sms som började med "God morgon lilla stjärna." och på köksbordet låg en lapp där det stod "God morgon stjärnglans!" och på en gång var dagen gjord trots att det regnar ute och att jag är bakfull och trött.
Jag kände en viss lättnad över att Debaser stängde redan klockan ett igår och när jag sedan insåg att Debaser inte alls stängde klockan ett utan klockan tre satt jag kvar och led ända tills jag, tack vare Sofia, kunde smita iväg från sällskapet som planerade efterfest. Klockan var då tio i tre. Varför gör man så? Varför går man inte hem redan när man känner att det inte är så kul och att man mest är trött och inte tillför sällskapet något alls. Förutom möjligen lite stjärnglans då?
I vissa sammanhang är jag inte alls rationell. I andra sammanhang kan jag uppenbarligen vara helt rationell och rada upp fakta och alternativ och valmöjligheter och presentera dom och säga att "Hey! Nu är det upp till dig."
I andra sammanhang är jag, som sagt, inte alls rationell utan snarare fantastiskt improduktiv. Detta är jag till exempel i sammanhang som handlar om min framtid. Jag har varit ledig sedan den 1 juli och har inte fått gjort något vettigt alls utom att tatuera mig, bada lite, flörta lite, dricka alldeles för mycket alkohol, festivala och ladda hem en massa musik på olagligt vis (särskilt idag). Jag har alltså inte skrivit min C-uppsats eller skaffat mig ett jobb, även om det på jobbfronten börjat ljusna lite. Därför sitter jag nu här med 500 kronor på banken fram till den sista september skulle jag tro. Det här skall bli mer än spännande. Ett alternativ till snabba pengar skulle vara att gå tillbaka till mitt gamla jobb men så principfast är jag att jag absolut aldrig what so ever tänker göra det.
Men. Ett steg i rätt riktning är (och det kan jag delvis tacka regnet för, som gör att det enda dåliga samvetet jag behöver ha för att jag vaknade så sent är att jag antagligen inte hinner träffa varken Kalle eller Vigge, som jag lovat) att jag nu sitter här och skriver det där CV:t och personliga brevet på engelska. Och efter att ha kommit ända till ungefär "My name is Linnea Bergström" tog jag mig den här välförtjänta pausen.
Yes. Back to work.
Effektiv och rationell var orden!
Jag kände en viss lättnad över att Debaser stängde redan klockan ett igår och när jag sedan insåg att Debaser inte alls stängde klockan ett utan klockan tre satt jag kvar och led ända tills jag, tack vare Sofia, kunde smita iväg från sällskapet som planerade efterfest. Klockan var då tio i tre. Varför gör man så? Varför går man inte hem redan när man känner att det inte är så kul och att man mest är trött och inte tillför sällskapet något alls. Förutom möjligen lite stjärnglans då?
I vissa sammanhang är jag inte alls rationell. I andra sammanhang kan jag uppenbarligen vara helt rationell och rada upp fakta och alternativ och valmöjligheter och presentera dom och säga att "Hey! Nu är det upp till dig."
I andra sammanhang är jag, som sagt, inte alls rationell utan snarare fantastiskt improduktiv. Detta är jag till exempel i sammanhang som handlar om min framtid. Jag har varit ledig sedan den 1 juli och har inte fått gjort något vettigt alls utom att tatuera mig, bada lite, flörta lite, dricka alldeles för mycket alkohol, festivala och ladda hem en massa musik på olagligt vis (särskilt idag). Jag har alltså inte skrivit min C-uppsats eller skaffat mig ett jobb, även om det på jobbfronten börjat ljusna lite. Därför sitter jag nu här med 500 kronor på banken fram till den sista september skulle jag tro. Det här skall bli mer än spännande. Ett alternativ till snabba pengar skulle vara att gå tillbaka till mitt gamla jobb men så principfast är jag att jag absolut aldrig what so ever tänker göra det.
Men. Ett steg i rätt riktning är (och det kan jag delvis tacka regnet för, som gör att det enda dåliga samvetet jag behöver ha för att jag vaknade så sent är att jag antagligen inte hinner träffa varken Kalle eller Vigge, som jag lovat) att jag nu sitter här och skriver det där CV:t och personliga brevet på engelska. Och efter att ha kommit ända till ungefär "My name is Linnea Bergström" tog jag mig den här välförtjänta pausen.
Yes. Back to work.
Effektiv och rationell var orden!
Angst.
Idag är jag arg och har ångest. Därför lyssnar jag på punk och hardcore och är.. Tja, arg.
Och den här låten sätter ord på precis det jag känner. Haha. Helt sjukt:
Hård helg.
Vi hade varit i Göteborg
Nu var jag hemma och ensamheten strök mig på min kind
Hård helg.
Jag ringde runt, men vad var det jag ville?
Jag borde varit lycklig men jag kunde inte då.
Känslan av att inte behövas gav mig en hård spark.
Var glad och stark!
Var glad och stark,
för vem behöver nån som behöver nån?
Lyssna. För fan.
Och den här låten sätter ord på precis det jag känner. Haha. Helt sjukt:
Hård helg.
Vi hade varit i Göteborg
Nu var jag hemma och ensamheten strök mig på min kind
Hård helg.
Jag ringde runt, men vad var det jag ville?
Jag borde varit lycklig men jag kunde inte då.
Känslan av att inte behövas gav mig en hård spark.
Var glad och stark!
Var glad och stark,
för vem behöver nån som behöver nån?
Lyssna. För fan.
Way out on the Westcoast!
Efter att jag sett Neil Young igår kände jag att jag kunde lägga mig ner och dö och vara nöjd.
Helt obeskrivligt bra var det och en av de sakerna jag velat vara med om innan jag dör.
N.E.R.D tidigare på dagen var också helt sjukt bra.
Överlag var det en väldigt bra konsertfestival. Japp. Faktum är att jag aldrig sett så här många spelningar på en festival förut. Fast det kanske säger mer om mig än om... Tja. Mig.
Sedda band:
Christian Kjellvander
Iron & Wine
Sonic Youth
Grinderman
Sigur Rós
Chords
N*E*R*D
Lil´Kim (Eller kanske inte?)
The Flaming Lips
Neil Young
Jeppjepp. Det här har alltså varit den bandtätaste, samt nyktraste, festivalen för mig någonsin. Det har på det stora hela varit en väldigt bra konsertsommar och det bästa är att det inte är slut än för nästa vecka eller när du nu är börjar Malmöfestivalen. Det enda som jag grämer mig över nu när jag äntligen fick se Neil Young (vilken var den främsta anledningen till att jag ville till Roskilde, förutom Band of Horses och Bonnie ´Prince` Billy förstås) är att jag missade Leonard Cohen på Sofiero. Men. Det finns en chans till eftersom han kommer till Götlabörg den 12:e oktober och Ståkkålm den 15:e oktober. I will be there.
Här är The Fabunker Gangsta´s (Mother fuckers!) drinking beer and doing our gang sign:
Yours truly:
-Howdy ho from the cornfields of the westcoast.
(Hahaha! Ja herregud, man kan inte alltid vara snygg enna!)
Helt obeskrivligt bra var det och en av de sakerna jag velat vara med om innan jag dör.
N.E.R.D tidigare på dagen var också helt sjukt bra.
Överlag var det en väldigt bra konsertfestival. Japp. Faktum är att jag aldrig sett så här många spelningar på en festival förut. Fast det kanske säger mer om mig än om... Tja. Mig.
Sedda band:
Christian Kjellvander
Iron & Wine
Sonic Youth
Grinderman
Sigur Rós
Chords
N*E*R*D
Lil´Kim (Eller kanske inte?)
The Flaming Lips
Neil Young
Jeppjepp. Det här har alltså varit den bandtätaste, samt nyktraste, festivalen för mig någonsin. Det har på det stora hela varit en väldigt bra konsertsommar och det bästa är att det inte är slut än för nästa vecka eller när du nu är börjar Malmöfestivalen. Det enda som jag grämer mig över nu när jag äntligen fick se Neil Young (vilken var den främsta anledningen till att jag ville till Roskilde, förutom Band of Horses och Bonnie ´Prince` Billy förstås) är att jag missade Leonard Cohen på Sofiero. Men. Det finns en chans till eftersom han kommer till Götlabörg den 12:e oktober och Ståkkålm den 15:e oktober. I will be there.
Här är The Fabunker Gangsta´s (Mother fuckers!) drinking beer and doing our gang sign:
Yours truly:
-Howdy ho from the cornfields of the westcoast.
(Hahaha! Ja herregud, man kan inte alltid vara snygg enna!)
Vacation on the Westcoast.
Nu har vi verkligen semester.
Igår körde vi upp till Falkenberg och jag var inte nära att köra ihjäl mina vänner en enda gång. Det mest spännande som hände på vägen var väl att vi körde om Magnus Betnér. Och att vi blev omkörda på insidan.
Väl uppe i Falkenberg träffade vi Hiphopgubben som var på besök hos sin gode vän Kalles sommarstuga. Vi åt räkmacka på Stålboms, paj på Falkmanska och räknade "la":n på Falkenbergska företagsskyltar. Sen gick färden mot Ugglarp och till brodern där det bjöds på maud i maugen och vin. Sen kom Hophopgubben och Kalle och hämtade oss och vi åkte till Bratt och drack öl och whiskey. Det var roligt. Men bara tack vare sällskapet.
På det stora hela vet jag inte hur många gånger under Falkenbergsvistelserna som jag yttrade meningen "alltså snart blir jag jävligt irriterad". Människor är inte det minsta serviceminded här. Kanske blir de sura på grund av att de inte kan förstå Hiphopgubbens och The Fabunker Gangstas Mothafukkas skånska?
Imorse åt vi frukost på altan med havsutsikt och sedan fyndade jag massvis av Rörstrandporslin för 2 kronor styck, samt bestick och lite annat smått och gott på en second hand butik för sammanlagt 190 kronor. Helt sanslöst. Jag vet inte om de inte vet vad Gustavsberg och Rörstrand är för något här? Sedan åkte vi till Sia Glass outlet och köpte en hiskeligt massa glass för 20 spänn. Också helt sanslöst. På vägen hem till Ugglarp var vi tvungna att stanna vid majsfältet och ta riktiga Countrybilder. Det kommer bli en herrans massa fina bilder från den här resan.
Nu lagas det mat och lyssnas på blues och imorgon drar vi vidare till Götlabörg.
Semester. Det känns verkligen som riktig semester och det känns finfint. Jag har inte ens mobiltäckning och är därmed onåbar. Semester!
På gensyn gott folk!
Söndag.
Jag har det så fantastiskt tråkigt att jag funderar på att gå och lägga mig bara för att den här dagen ska försvinna. Det är lite tomt och tråkigt nu när Fanny och Tove har flyttat. Men ganska skönt också. Två är det antal man ska vara för att bo i en trea. Plus minus två katter. Nu har det ju kommit sig så att Anna inte heller är här så ofta så därför känns det som att jag bor ensam i en trea med lite hjälp att betala hyran. Ganska behagligt faktiskt. Om man hade vetat hur man ställer in kanalerna på teven.
Tänkte lite på den här sommaren innan. Det känns som att den peakade med Hultsfred faktiskt. Det sorgligaste jag hört sägas om den här sommaren var när Vigge konstaterade att "den här sommaren blev nog inte riktigt som vi tänkt oss". Då sa jag att våren var den sommaren som vi hade tänkt oss. Och det får man ju vara glad för. Nu har Viktor åkt till Montenegro för att gå på sin systers bröllop. Malmö är olagligt tråkigt utan Vigge. Vigge är min bästa killkompis. Synd att behöva genderalisera så (är det ens ett ord eller uppfann jag det själv nu? Smart tycker jag ändå att det var.) men det är ganska stor skillnad på tjej och killkompisar. När Viktor vill vara riktigt snäll och deklarera sin kärlek säger han att han ska köpa saker till mig när han blir rik. Summan av de saker som han ska köpa till mig när han blir rik har väl börjat klättra upp mot en tio miljoner nu skulle jag tro. Sist sa han:
- När jag blir rik ska jag köpa en yacht till dig.
- Åh, jaha. Vad fint.
- Och så kan du vara på den och bara vara dig själv.
- Jaha. Vad vill du ha av mig då?
- Jag vill vara på den båten med dig.
- Då ska du få vara på den båten med mig och så kan vi vara bara oss själva tillsammans.
Det var typ det finaste jag hört på länge. Nu tycker jag att Viktor ska komma tillbaka till Malmö för jag saknar honom så himla mycket.
Åter till sommaren. Jag ska ju inte påstå att jag gett upp hoppet för på tisdag åker vi till Falkenberg och sedan vidare upp till Götlabörg för Way out West. Och sen blir det ju Malmöfestivalen och den brukar ju vara rolig i början i alla fall. Hade hoppats på att få träffa Hiphopgubben innan vi drar men det verkar kört. Ännu en anledning att bara gå och lägga sig och sova bort den skiten som vi kallar liv.
Nehej vad bittert det blev där. Men allvarligt talat så händer det inte så mycket som gör att man jublar precis. Vill börja plugga igen. Vill känna mig smart och ha smarta diskussioner med smarta människor och jag vill skriva hemtentor och läsa böcker och skriva uppsatser och gå på seminarier och få lite struktur på tillvaron. Pratade med Limpan innan. Ett typexempel på en smart människa. Hon börjar sitt nya jobb imorrn på Kungliga Dramatiska Teaaaaaaaaaatern. Hon var nervös men det kommer att gå galant för hon är så grym. Vi talade om teater och om kärlek. Det var skönt. Smart input från smarta människor är alltid skönt.
Hade egentligen tänkt att skriva en blogg om Bob Dylan och hans betydelse i mitt liv för den där Hiphopgubben menade att Dylan är överskattad. Bob Dylan är inte överskattad. Men så kom det sig att jag googlade istället och läste en massa och kom vidare in på 1000 apor och där har jag suttit, eller snarare legat, och klickat runt sen klockan tre idag. Nu är klockan kvart över tio. Jag känner mig tragisk.
Och här sjunger Bob Dylan och Joan Baez It ain´t me babe and there´s some sweet löööv in the air (tror jag):
Tänkte lite på den här sommaren innan. Det känns som att den peakade med Hultsfred faktiskt. Det sorgligaste jag hört sägas om den här sommaren var när Vigge konstaterade att "den här sommaren blev nog inte riktigt som vi tänkt oss". Då sa jag att våren var den sommaren som vi hade tänkt oss. Och det får man ju vara glad för. Nu har Viktor åkt till Montenegro för att gå på sin systers bröllop. Malmö är olagligt tråkigt utan Vigge. Vigge är min bästa killkompis. Synd att behöva genderalisera så (är det ens ett ord eller uppfann jag det själv nu? Smart tycker jag ändå att det var.) men det är ganska stor skillnad på tjej och killkompisar. När Viktor vill vara riktigt snäll och deklarera sin kärlek säger han att han ska köpa saker till mig när han blir rik. Summan av de saker som han ska köpa till mig när han blir rik har väl börjat klättra upp mot en tio miljoner nu skulle jag tro. Sist sa han:
- När jag blir rik ska jag köpa en yacht till dig.
- Åh, jaha. Vad fint.
- Och så kan du vara på den och bara vara dig själv.
- Jaha. Vad vill du ha av mig då?
- Jag vill vara på den båten med dig.
- Då ska du få vara på den båten med mig och så kan vi vara bara oss själva tillsammans.
Det var typ det finaste jag hört på länge. Nu tycker jag att Viktor ska komma tillbaka till Malmö för jag saknar honom så himla mycket.
Åter till sommaren. Jag ska ju inte påstå att jag gett upp hoppet för på tisdag åker vi till Falkenberg och sedan vidare upp till Götlabörg för Way out West. Och sen blir det ju Malmöfestivalen och den brukar ju vara rolig i början i alla fall. Hade hoppats på att få träffa Hiphopgubben innan vi drar men det verkar kört. Ännu en anledning att bara gå och lägga sig och sova bort den skiten som vi kallar liv.
Nehej vad bittert det blev där. Men allvarligt talat så händer det inte så mycket som gör att man jublar precis. Vill börja plugga igen. Vill känna mig smart och ha smarta diskussioner med smarta människor och jag vill skriva hemtentor och läsa böcker och skriva uppsatser och gå på seminarier och få lite struktur på tillvaron. Pratade med Limpan innan. Ett typexempel på en smart människa. Hon börjar sitt nya jobb imorrn på Kungliga Dramatiska Teaaaaaaaaaatern. Hon var nervös men det kommer att gå galant för hon är så grym. Vi talade om teater och om kärlek. Det var skönt. Smart input från smarta människor är alltid skönt.
Hade egentligen tänkt att skriva en blogg om Bob Dylan och hans betydelse i mitt liv för den där Hiphopgubben menade att Dylan är överskattad. Bob Dylan är inte överskattad. Men så kom det sig att jag googlade istället och läste en massa och kom vidare in på 1000 apor och där har jag suttit, eller snarare legat, och klickat runt sen klockan tre idag. Nu är klockan kvart över tio. Jag känner mig tragisk.
Och här sjunger Bob Dylan och Joan Baez It ain´t me babe and there´s some sweet löööv in the air (tror jag):
Fortfarande fredag.
Flickorna insisterade på att jag skulle komma bort och dricka vin. Det är faktiskt fredag menade dom och jag är faktiskt ledig fortsatte dom. Jag menade att jag fortfarande är jättebakfull och opepp och insisterade på att ligga kvar med datorn i sängen. Och pekade på det faktum att jag har fått en ögoninfektion.
- Det ser ut som om jag har rökt jättemycket gräs eller gråtit.
- Och du har inte gjort något av det?
- Nope.
- Då är det en ögoninfektion. Om man kan utesluta de två andra alternativen är det definitivt en ögoninfektion.
Jag vägrar gå ut med glasögon. Jag vägrar låta människor se mig med glasögon. Man måste typ bo med mig om man ska få ha turen (eller oturen) att få se mig med glasögon. Det var typ när jag var tillsammans med H och var gift och hade tre vuxna utflugna barn och volvo, villa, vovve som jag någon gång kunde ta mig ned till Mini Sweet Livs med glajjer på.
Skickade iväg ett till synes helt meningslöst och för långt sms till Anna. Helt meningslöst var det dock icke eftersom det inspirerade mig att skriva den här bloggen eftersom det nästan blev en liten blogg i sig. Jag skrev:
Jag har det tråkigt. Men bra. Idag köpte jag såndär grej som man sätter fast i toaletten så att det ska lukta gott eller bli rent eller nåt. Jag köpte även tvål som luktar godis alternativt sunkig falafelrestaurang. Lägg där till två stycken nya block som man kan skriva glada eller arga meddelanden på till varandra så har du en komplett nödvändighetslista för vår nya tvåsamhet. Grattis! Nu ska jag kanske äta en macka. Hoppas det blir kul (här ville T9 skriva att jag hoppades att det skulle bli kuk). Ha en mysig kväll pussELL.
Nu fick jag svar:
Ha ha ha! Skrattar högt i Pildammsparken, var jag har intagit supé med en Johanna och en hund. Det var fint. Nu ska vi hem. Även det fint. Hoppas mackan blir fin den också och att du får det kuk alldeles på egen hand. Älskar dig.
Nåväl. Den där mackan var det väl...
Just ja! Jag fascineras av det faktum att klockan är 22.00 och det är mörkt. Nu kommer vintern igen. Tjohej!
- Det ser ut som om jag har rökt jättemycket gräs eller gråtit.
- Och du har inte gjort något av det?
- Nope.
- Då är det en ögoninfektion. Om man kan utesluta de två andra alternativen är det definitivt en ögoninfektion.
Jag vägrar gå ut med glasögon. Jag vägrar låta människor se mig med glasögon. Man måste typ bo med mig om man ska få ha turen (eller oturen) att få se mig med glasögon. Det var typ när jag var tillsammans med H och var gift och hade tre vuxna utflugna barn och volvo, villa, vovve som jag någon gång kunde ta mig ned till Mini Sweet Livs med glajjer på.
Skickade iväg ett till synes helt meningslöst och för långt sms till Anna. Helt meningslöst var det dock icke eftersom det inspirerade mig att skriva den här bloggen eftersom det nästan blev en liten blogg i sig. Jag skrev:
Jag har det tråkigt. Men bra. Idag köpte jag såndär grej som man sätter fast i toaletten så att det ska lukta gott eller bli rent eller nåt. Jag köpte även tvål som luktar godis alternativt sunkig falafelrestaurang. Lägg där till två stycken nya block som man kan skriva glada eller arga meddelanden på till varandra så har du en komplett nödvändighetslista för vår nya tvåsamhet. Grattis! Nu ska jag kanske äta en macka. Hoppas det blir kul (här ville T9 skriva att jag hoppades att det skulle bli kuk). Ha en mysig kväll pussELL.
Nu fick jag svar:
Ha ha ha! Skrattar högt i Pildammsparken, var jag har intagit supé med en Johanna och en hund. Det var fint. Nu ska vi hem. Även det fint. Hoppas mackan blir fin den också och att du får det kuk alldeles på egen hand. Älskar dig.
Nåväl. Den där mackan var det väl...
Just ja! Jag fascineras av det faktum att klockan är 22.00 och det är mörkt. Nu kommer vintern igen. Tjohej!
Fredag.
Jag ligger i mitt mörklagda rum i min nybäddade säng och lyssnar på Melanie Safka (typ det bästa tipset evereverever, hur kan jag ha missat?!) och det är fredag och klockan är åtta och det här är inte alls vad jag brukar föredra att göra på fredagar klockan åtta. Då brukar jag sitta i en park eller på någons balkong med ett glas vin eller en öl i handen. Idag råkar jag dock vara jättetrött och jättejättebakfull för det var ju torsdag och fest igår. Så jag gick helt enkelt till Ica och köpte godis för- hör och häpna- 100 kronor! Herreminjeochkapare. I de där 100 kronorna ingår visserligen en tvål, en såndär toaluktagottrengöringsgrej samt ett block som man kan skriva på, från tiokronorslådan. Jag älskar tiokronorslådan och fastnar alltid där. Där finns så mycket bra och billiga grejer som man inte visste att man behövde, som ett Ge-kås i minityr ungefär!
Så nu ligger jag här och lyssnar på den absolut bästa musiken jag hört på riktigt länge, käkar godis och dricker Coca-cola och ska snart kolla vidare på My Name Is Earl och tycker inte alls att det är särskilt synd eller att jag missar något. Man behöver sin egen tid.
Så nu ligger jag här och lyssnar på den absolut bästa musiken jag hört på riktigt länge, käkar godis och dricker Coca-cola och ska snart kolla vidare på My Name Is Earl och tycker inte alls att det är särskilt synd eller att jag missar något. Man behöver sin egen tid.