Mörker, mörker, mörker.
Jag tror allvarligt talat att jag håller på att bli deprimerad. Depressionen kom i morse klockan 07.45. Det var kolsvart ute och jag bestämde mig för att inte gå till skolan för jag har viktigare saker för mig. Till exempel vila upp mig inför de kommande veckornas totalt fullspäckade schema och jag är ingen sån som älskar att ha tusen bollar i luften. Därför går hjärnan och hjärtat på högvarv och det börjar lukta bränt.
Till exempel gör jag ett litet inhopp i projektgruppens "I väntan på Godot" (Ni som går i min klass eller på annat sätt kommer att närvara vid föreställningen och läser detta får inte dyfta ett ord om det här eftersom jag skall gå in med publiken och alltså låtsas att jag inte är med och därför blir det jobbigt om folk vet om det.) Och idag är den sista (nästan första) gången vi repar innan genrepet och jag kan inte texten. Dessutom måste jag skriva färdigt och skicka in ansökan till scenskolan i Göteborg. I min almanacka är dagarna fullproppade från 8.30 till jag vet inte när varenda dag fram till den 16:e december. Och det har inte ens börjat än. Men det börjar i eftermiddag. Dessutom får jag extrem ångest och dåligt samvete när jag skippar skolan så jag vet inte varför jag gör det. Dessutom är det mörkt, kallt och jävligt och julklappsstatusen ligger fortfarande på noll. Men, mina fonder har ökat med 45 kronor. Alltid något.
Varde ljus! Någon?
OCH DET VARDE LJUS!
Hallå lilla gumman, vem som helst skulle väl åtminstonne bli lite deprimerad om ni ska göra "I väntan på Godot" i juletider.Nu väntar vi på Jesusbarnet, hopp om fred och kärlek. Kloka budskap och massor av social gemenskap och framför allt vad vi har att ge av allt, det där lilla som betyder så mycket, bara vi vågar visa det. Vet du att ett enda litet leende kan betyda så mycket när vi tror att vi är alldeles ensamma på jorden.
Så ta du och le! Hellre en gång för mycket, och gärna en gång till, och så tar vi det en gång till.
Gympat upp ansiktsmusklerna tillräckligt nu?
Jaaa! Då gör vi det en gång tiiiilll!!! LE!!!
Har gjort en peppakaksdeg. Till de stora hjärtana som du ska dekorera. Tio tror jag att det ska bli. Viktigare för traditionen än de man "bara" ska äta.
Ska nog göra som Ingeborg sa hänga upp granen i en krok i taket så att vår buskatt inte förstör så mycket. Då kan vi ha bara en skål undertill så att granstackarn får vatten på det sättet.?
Han har nog lite distans till livet och verkligheten, som vi alla måste ha.
Nu är klockan bliven precis så mycket som jag bestämde att hon fick bli innan jag slänger mig i sängen. Älskar att sova och vakna till något nytt att göra, eller i mitt fall fixa till något som ingen annan kan. Det är stort.
Kanske bäst att inte bli för "vid".
Vi gör alla vad vi kan, mad det vi har, Hoppas jag.
Pussa o krama Henning!
Puss o kram på dig! Längtar alldeles jättemycket efter dig!
Älskar dig
Mamma