Oinspirerad och ledsen av kraven och stressen.

Det kom en tant från MKB. Jag stod i hallen i stora gråa fula fleecebyxor, svart linne och stor ful stickad vit tröja. "Störs ni av något oväsen eller nåt?" Undrade hon. "Nej" ljög jag eftersom jag är rädd för mannen ovanför som skällde ut mig efter jag sagt till hans barn plus deras trettio kompisar att trapphuset inte var nån jävla lekstuga.  Men man kan börja oroas av att barnen i familjen (fyra stycken + två föräldrar i en trea(!)) går och lägger sig efter oss. Det är synd om dom.  Alla i den familjen utom pappan, han är ond.

Winnerbäck är perfekt en dag som denna. Stannade hemma pga diverse orsaker. Det här skrev jag men publicerade inte igår:

"Jag gick till skolan. Alldeles för sent insåg jag när ingen mer än jag var på bussen. Dessutom blev jag utskälld av busschauffören. "Varför går ni inte mot bussen när ni ser att den kommer istället för att bara stå å vänta?!" What? Jag kunde bara le och gå på. Jag hälsade inte. Det var hans fel. Jag hälsar alltid på busschaufförer annars. Men jag gissar att det inte bara var jag som hade en dålig dag.
Kom till skolan. Återigen låtsas att det är så jävla trevligt att se alla. Skoldag. Sedan repa scenprover med Nina. Ingen mat hade jag ätit. Klockan sex insåg jag att jag hade satt ihop ett ogenomförbart schema. Åkte hem. Fick andnöd och panik. Kan även bero på att jag inte ätit något. Andnöd ändå. Det ryker från huvudet och trycker på bröstet."

Inget är kul. Jag hinner inte: städa, diska, byta kattlådan, handla, umgås med vänner, umgås med pojkvän, ringa folk som ska ringas, bry mig om folk som ska brys om.

Så när jag fick andnöd igår beslöt jag mig för att inte gå till skolan. För en uppgift som ingen förstår är trots allt inte viktigare än: Föreställning, scenprover och mitt liv. Imorse när jag vaknade kom jag dock på en dålig sak med att jag stannat hemma. Vi skulle prata om slutproduktionen idag. Det har blivit krångligt och invecklat och folk har kallat det vuxenmobbing! Haha! Vuxenmobbing. För fan skärp er! Ibland kan man bara skratta åt att folk som är över tjugo allihop beter sig som treåringar.  Men man får ont i magen av det ändå. Jag hoppas att de andra håller ställningarna.

Torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag. Sen är det najs. Då kan man kanske låta julstämningen ta över igen och köpa julklappar och ha det bra. Till dess låter jag nog er slippa min klagovisa.

Fryser gör jag också. Och Henning är sjuk, fast på jobbet ändå. Buhu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback