Onödigt känslosam.
Innan när jag satt och käkade frukost och läste tidningen höll jag på att börja gråta när jag läste om de gamla som fått julmiddag och var så glada. Sen höll jag på att börja gråta när jag läste om Malmöbarnens egna julkalender som sitter på stadshuset! Herregud. Sen började jag nästan gråta när jag läste om att dom ska lägga ner nån operationsavdelning, i Simrishamn! Verkligen herregud. Då fick jag sluta läsa tidningen. Nu lyssnar jag på Damien Rice, det kanske också är fel musikval för tillfället?
Nu ska jag börja fundera på hur jag ska ta mig till skolan. Imorgon börjar vi öva på scenproverna. Tjo!
Lilla gumman!
Först hade jag alldeles tänkt ut vad jag skulle skriva, men sen kom din far och skulle ha datorn till att leta upp en massa namn på googles( eller vad det heter) och då kom jag inte i närheten.
Han hittade ialla fall dina bröder och roligt nog något arbete du, Stina och Mia gjort på gymnasiet? fast det måste väl varit på Söder om det var ni tre?
Skulle kommentera dina känslostormar,ungefär så här: Var glad för att du känner som du gör, det är bra för både världen och dig själv, men du behöver ju inte ta på dig all världens skulder för det.
T.ex som jag läste i Aftonbladet idag, 12:åringar som rånar en guldsmedsbutik på varor för millioner,
vem älskar dem? Straffa några som inte ens vet vad samhällets normer eller regler är. Vem skulle lärt dem, vem är där för att lära barn vad som är rätt eller fel, när ingen bryr sig?
Sådant gråter jag över, för det finns kanske ingen som har talat om vad som egentligen gäller, så vems är felet?
Det kan minsann inte vara lätt att leva om man inte fått veta vad som gäller. Jag menar, hur ska en tolvåring som inte har en aning om hur ett samhälle och dess regler fungerar veta att man inte ska "ta för sig", när alla andra gör det.
Det är inte barnen som ska haffas eller straffas!
Det är de vuxna i deras omgivning, föräldrar eller andra som har omsorg,som bär ansvaret för att det går fel för barnen. För glöm inte att det är just BARN de är.
Förresten, jag pratade med Arne ikväll, jag får en röd Opel Kadett i stället för "GUTen". Och förresten så pratade vi om känslosamhet, vi har lika lätt till tårar som du, både Arne, Bobbo och jag. Det är väl inget fel i det? Vi kom på, Arne och jag , att det finns en massa människor som säkert känner det samma, men i stället för att visa det, börjar att snacka en massa skit i stället. Det är väl inte särskilt bra, eller hur?
Har fått tillstånd att övningsköra med Tim idag. Vad nervös jag blir. Han är sexton. HJÄLP!
Inget mer idag! Hade tänkt lägga mig jättetidigt men så blev det ett jättejobbigt slut på "Medium" som gjorde mig jättearg: "to be contniud"(stavning?)
Fortsättning nästa år! När det var som mest spännande.
Se vad lite ilska kan göra en pigg. Tur att det bara var på TVn.
Nu LÄGGDAGS!
Älskar dig lilla gumman!
Pussa o krama Henning!
Mamma
Ja, du har ju rätt! Varför inte en spelman i täten?! Att jag inte tänkte på det! Ska genast skicka förslaget till skånetrafiken (dom jävlarna)
Din styrka ligger ju i att du är känslosam. Odla för fan! Hellre det än bitterfitta, som jag och Lena.
Nu ska jag och Mackan laga mat och dricka vin.
Jag kan inte läsa dagstidningar över huvud taget - blir så himla ledsen över allt hemskt som händer och alla dumsnutar som finns där ute. Våldsbrott och allt sådant... blir så besviken på hela mänskligheten liksom. Bööööööl! Och så läste jag för ett tag sedan om någon gammal tant som bodde själv i en lägenhet på någon hög våning och kunde aldrig gå ut för hon var så svag, och hemtjänsten erbjöd sig aldrig att gå en runda med henne... och hon fick alltid äta äcklig mat för det var det enda hon klarade att laga själv, typ micra en burk ravioli. Hon sa längtansfullt att "Åh vad jag önskar att jag någon gång fick äta något gott!" och jag bara "BUUUUHUUUUU böööl snyft, jag ska minsann komma hem till dig och laga något gott åt dig och gå rundor med dig i parken". Jävla samhälle. *muttra muttra* ;)
Ursäkta den något osammanhängande texten... O_o