Some people call me the space cowboy.

Eftersom jag är så stressad över allt tänkte jag skriva om lite bra saker i stället. Fanny t.ex. Fanny är bäst. Fick ett underbart litet vykort av henne idag. Sånt värmer. Så ska vänner vara!
Och mamma också t.ex. Som har kommit på hur man använder kommentarfunktionen. Det är mysigt att läsa. Men mamma, du kan ändra så att kommentarerna inte är från Linnea utan från "mamma" i dom fälten. Det blir roligare så. Så att folk inte tror att jag själv kommenterar mina egna inlägg.
Men för att glömma all stress för en stund skulle detta handla om julen. Klicka på bilderna om ni vill se dom i större format. God läsning.


Min jullängtan försvann för ett tag sen. Men imorse (jag hade sovmorgon idag och har ännu inte börjat, men är det inte typiskt ändå att när man får sova till tio vaknar man vid halv nio och kan inte somna om?) när jag vaknade och inte kunde somna om och låg och tittade ut i dimman (jag är närsynt så jag är liksom insvept i nån slags overklig och drömsk dimma innan jag beslutar mig för att sätta på glasögonen och komma till verkligheten) så tyckte jag att det kändes som att det var december och snart snart snart skulle jag få skriva julkort att skicka iväg. Jag älskar att skicka julkort! Jag har dock slutat skicka till alla mina vänner och skickar nu endast till familj och få utvalda vänner som jag vet uppskattar det.

Och jag låg och tänkte på julafton. Hur jag älskar julafton! Finns det överhuvudtaget någon bättre dag? Så tänkte jag att "tänk om mamma helt plötsligt skulle bestämma sig för att nu är vi vuxna och behöver inte hålla så hårt på traditionerna." Jag skulle bli helt förstörd. Det dröjde ju väldigt länge innan vi t.ex avskaffade "Jultomten" vilket vi egentligen heller inte gjorde, utan vår jultomte åkte i ren julprotest till Afrika så det fanns liksom inget val.
Men julen i sin helhet.
Dagen innan- kaos, detta skulle jag dock inte sakna, om vi kunde ha lite framförhållning och inte göra precis allt dagen innan, mamma. Jag vet ju att mamma och pappa lagar hur mycket mat som helst innan och så men städning och pyntning och allt skall verkligen göras dagen innan. Och pappa har alltid köpt den fulaste granen men den blir ändå alltid den finaste i slutet. Och jag och pappa blir alltid osams när den ska pyntas, men det hör liksom till. Och när man går och lägger sig gör man det i nåt slags hopplöshet om att det här aldrig kommer att gå och det är stökigare än innan man började. Och på natten ska man lyssna på ´O helga natt´ på radion klockan ett.
Sen vaknar man den 24:e ungefär vid halv nio och ligger en stund i ovan nämnda dimma och tittar på adventsljusstaken och man hör hur det fixas och donas nedanför i köket. Så man drar på sig en morgonrock och ett par raggsockar och går ner. Och då har mamma varit uppe till tre fyra och gjort så himla himla fint och stämningen är juljuljulig och de röda ljusen brinner och på spisen värms det gröt och varm choklad och grädden ska vispas. Men dukningen är redan gjord med tabletter och fint porslin och morgonpresenterna fint inslagna och de stora pepparkakorna med namnen i vit kristyr.

Och alla kommer och slår sig ned och äter och tar mackor med prickig korv och alla är spända när dom tar gröten eftersom det finns en dold mandel där i och den som får den skall rimma. Oftast får pappa eller Kristoffer den och dom vägrar vara med och blir antingen sura om dom får den eller så tuggar dom i sig den i tystnad och när gröten är slut undrar alla vart mandeln tog vägen. Men det hör också till. Att bara jag och mamma rimmar. Det är bara vi som gör det på paketen också.

Efter frukosten kan man läsa sin jultidning i lugn och ro och kanske äta en pepparkaka eller en knäck till en kopp julkaffe. Eller så kan man hjälpa sina stackars föräldrar att diska. Det är valfritt?
Vid ettiden (ettiden därför att affären stängde då, förr) är det återigen dags för mat. Denna gången är det dopp i grytan och skinka och senap och om jag inte missminner mig även sill och kanske också grönkål och julmust. Julmust!
Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på allt detta för jag tycker så mycket om det!
Förr, innan farmor blev för gammal, åkte vi sedan till henne och Einar och Henry och åt julsoppa, vid tretiden. Kollade på Kalle gjorde vi också där och en gång är jag nästan säker på att jag såg tomten och hans släde på himlavalvet. Det kan ha varit ett ufo? Jag var liten och trodde stenhårt på tomten.
Nuförtiden gör vi inte det längre, hon är ju som sagt äldre och det blir ändå så mycket mat. Men visst saknar jag det. Nu brukar vi hämta farmor innan Kalle och nästan ingen kollar, farmor kollar och pappa och morbror Arne passar på att sova framför tv:n. Kalletiden är en bra tid för avkoppling. Vid 5 6 7 (?)tiden kom tomten förr och mamma tyckte det var så roligt ändå upp tills sista året med tomten när jag var 18 att säga "Linnea, Linnea, gissa vem som kommer nu!" Och jag sa hej till min morbror Bobbo för jag hade ju vetat i tio år vem det var men det gjorde inget för det hörde ändå till! Att ta bort tomten är så långt man får gå att ändra på julen, fastän att det borde vara värst. Nu har vi vanlig julklappsutdelning och det är också mysigt fast ändå inte riktigt lika.
Efter alla klapparna kommer det stora julbordet vid 8-tiden ungefär. Jag älskar julbord! Jag brukade önska mig det på min födelsedag förr. Skinka, ägg, pappas sillar, janssons, köttbullar, rödbetssallad och mycket mycket mer! Men det är mest det jag koncentrerar mig på.
På kvällen har vi liksom inga riktiga traditioner så jag har börjat att åka till Glommen till Henning och hans familj för det händer att dom spelar spel då.
Men julen, julkänslan. Att få vara tillsammans! Det är julafton för mig! Den bästa dagen!
Själva julen är ju såklart mer. Baka lussekatter (och diverse andra bisarra figurer) med mamma.

Baka pepparkakor. Kolla på Ingeborgs julgran. Skicka julkort. Förhoppningsvis få ett eller annat själv. Köpa julklappar. Skriva rim. Att på juldagen äta lutfisk hos farmor. Det går inte att beskriva med ord. Det närmaste jag kommer är:


Lycka mitt i vintern.