Höstvackra tankar.
Åh, vad jag älskar denna årstiden. Det är såå höst! Klarblå himmel och sol tillsammans med ganska kallt och kallt i vinden men varmt i solen. Det är vid denna tidpunkt på året jag älskat som mest att promenera ned till stranden och släppa hunden och springa och sitta och titta ut på havet och tänka tänka tänka. När alla badjävlar åkt hem och havet och stranden återigen är min min min! Har alltid gett mig sådant lugn. Det längtar jag mest efter nu. Att åka hem från storstaden till min strand och promenera med hunden och mamma och pappa. För ingen annan strand duger. Jag har fan ingen relation till Ribban. Visst är det soft att vara vid stranden, men det är inte folktomt och inte min strand!
Det var jättemysigt att mamma och pappa spontanåkte ner hit idag även om jag hellre hade velat att dom skulle komma nästa helg när vi fått i ordning i nya lägenheten och så dom hade kunnat ta med Basten. Men, jag har inte träffat dom på en månad och jag kan inte påstå att jag saknat dom, för vi har haft så mycket att göra, förrän nu, nu saknar jag dom jättemycket och hemma på stranden. Men dom kom bara förbi en snabbis efter Staffanstorp och nu är dom på väg hem igen.
Vi målar om. Vitt med "Sienna"-fondvägg. Det kommer att bli supersupersnyggt! Vi målar om öppna spisen också. Det kommer att bli så bra. Jag drar åt att skriva om allt det arga jag har inom mig pga superdålig städning, men just nu vill jag bara vara glad och lycklig så jag berättar om det vid ett senare tillfälle.
Igår var en sådan där fredagkväll man hade när man var liten. Nya lägenheten känns verkligen mer som ett riktigt "hem". Mikael (en av Hs bästa kompisar på besök från spanien) satt framför datorn (i nya kontoret) å lyssnade på musik, Tv:n stod på i vardagsrummet med nåt mysigt fredagsprogram typ 90-tal på, Henning stod å ömsom lagade mat å ömsom spelade gitarr och sjöng i köket och köket blev supermysigt med gardiner och massor av gröna växter. Och det var mysigt ljus och massor av ljud och bara allt det där som jag älskar och som påminner om fredagarna när man var liten. Just då ville jag att mamma å pappa skulle vara där. Men vi hade det mysigt ändå. Och spelade Tp hela långa kvällen. Jag och Henning. Och Mikael. Men jag och Henning. Vi. Alltid alltid vi.
Det var jättemysigt att mamma och pappa spontanåkte ner hit idag även om jag hellre hade velat att dom skulle komma nästa helg när vi fått i ordning i nya lägenheten och så dom hade kunnat ta med Basten. Men, jag har inte träffat dom på en månad och jag kan inte påstå att jag saknat dom, för vi har haft så mycket att göra, förrän nu, nu saknar jag dom jättemycket och hemma på stranden. Men dom kom bara förbi en snabbis efter Staffanstorp och nu är dom på väg hem igen.
Vi målar om. Vitt med "Sienna"-fondvägg. Det kommer att bli supersupersnyggt! Vi målar om öppna spisen också. Det kommer att bli så bra. Jag drar åt att skriva om allt det arga jag har inom mig pga superdålig städning, men just nu vill jag bara vara glad och lycklig så jag berättar om det vid ett senare tillfälle.
Igår var en sådan där fredagkväll man hade när man var liten. Nya lägenheten känns verkligen mer som ett riktigt "hem". Mikael (en av Hs bästa kompisar på besök från spanien) satt framför datorn (i nya kontoret) å lyssnade på musik, Tv:n stod på i vardagsrummet med nåt mysigt fredagsprogram typ 90-tal på, Henning stod å ömsom lagade mat å ömsom spelade gitarr och sjöng i köket och köket blev supermysigt med gardiner och massor av gröna växter. Och det var mysigt ljus och massor av ljud och bara allt det där som jag älskar och som påminner om fredagarna när man var liten. Just då ville jag att mamma å pappa skulle vara där. Men vi hade det mysigt ändå. Och spelade Tp hela långa kvällen. Jag och Henning. Och Mikael. Men jag och Henning. Vi. Alltid alltid vi.
Kommentarer
Trackback