Some people call me the space cowboy.

Att vakna och gråta är ingen bra start. Hade drömt mardröm. Drömde att mamma dog. Sen ringde hon från "andra sidan". Jag grät å grät å vaknade å grät å Henning fick trösta. Gick upp vanlig tid men tar en lite senare buss. Ville ringa mamma. Det har jag gjort nu. Hon trodde att det kanske var för att jag försökt laga drömfångaren själv? Bast har ju haft sönder den lite. Jag borde nog ta bort det som jag lagat själv. Men jag lagade den ju med god vilja. Märkligt. Och så trodde hon att jag längtade hem. Jag har ju varit lite "mammig" den senaste tiden. Herregud, en 20-åring som är mammig? Vi pratade om det i skolan igår. Det var många som var "mammiga" och längtade hem. Det är jobbigt att bli vuxen. Jag längtar efter mamma.