Some people call me the space cowboy.

Jag får skriva nu eftersom jag antagligen inte kommer att ha tillgång till internet igen förrän jag kommer hem till Malmö (den 12:e) igen, om inte H lagar mammas och pappas dator förstås.

Den gångna (gågna?) helgen var underbar! Jag kan inte sluta tänka på den och önskar att den aldrig tog slut!
Det hela började i fredags när våra brudar från Malmö kom till Falkenberg med 16.16-tåget. Vi körde lite sightseeing i stan och flickorna fick bland annat äta på den berömda torggrillen, gå på systemet, se apoteket och automaterna vid torget. Mycket spännande. De upptäckte även att allt i Falkenberg hette någonting med "La". " Pizzeria La Casa", "La Frizz", "Sko La Design" osv. Om det beror på dialekten "det gör det la" eller om Falkenberg känner sig inspirerade av medelhavet kunde vi dock inte komma fram till. 
Färden fortsatte vidare till Ugglarp och min brors hus där vi grillade och drack vin på kvällen. Vi tog även en liten runda vid havet och lite rep hanns med. Allt var sådär löjligt idylliskt som man bara brukar kunna drömma om att det ska vara.   
På lördagen åkte vi till platsen där Cowboyfestivalen skulle vara. Tidspunktliga som vanligt, vilket vi snart skulle få ångra. Solen stekte och vinden svalkade inte och efter någon timme när vi insåg att vi inte skulle få soundchecka åkte jag och brudarna och badade med mina föräldrar istället. När vi kom tillbaka till vår kära åker insåg vi efter ytterligare någon tid att det antagligen inte skulle bli något soundcheck. "Fuck that" tänkte vi och rövade bort Henning från tekniken och åkte hem. Vid det här laget började det märkas lite solutmattnings och hungerirritation i lägret så vi åt, sov, duschade, drack ett glas vin och repade lite till innan vi slängde oss upp på cyklarna och färden mot Cowboyfestivalen började 19.30. En öl gick förlorad på vägen men förutom det gick färden väl. 
När vi närmade oss Svenstorp såg det ut som att det var massvis med folk på platsen! 
Gött! Jag som hela dagen oroat mig för vädret och förra årets klena publiksiffra behövde egentligen inte oroa mig för något. Det var strålande sol, jättevarmt och publiksiffran var ungefär 350 pers! 
Två öl segades (fegades) ner innan Hennings spelning. Som givetvis var den bästa även i år! Erika gjorde en strålande insats och The Girl Choir gjorde ett OK framträdande. Till vårt försvar vill jag påpeka att vi inte hade någon som helst medhörning. Vilket gjorde att vi inte hade en aning om vi överhuvudtaget hördes, hur vi lät och hur mycket. Synd. Så kan det gå om man inte får soundchecka. 
Men, Henning var grym, grym, grym! Stoltare flickvän får man nog leta efter och alla sa hela tiden: 
"Det här är bäst!", "Han är definitivt bäst!" osv, och det var han. Eller han är det. 
Bäst. Bäst. Bäst!
Och några tårar föll när han spelade en nyskriven låt som han vägrat spela upp för någon innan.
Så vackert.
Efter spelningen började vi på äkta svenskt manér att häva öl. På öl. Nervositeten hade släppt och nu kunde vi ju också få dricka eftersom vi var tvungna (tvugna?) att ta det lugnt innan spelningen. Haha. Pinsamt egentligen, men så är vi ju också sådana, svenskarna.  
Festen och kvällen blev hellyckad  och allt var lycka och eufori! Så genuint lycklig har jag nog inte varit på länge! 
Färden hem blev som Erika förutspått, minst sagt intressant. Utan gatlyktor på långa, smala ringlande vägar genom åkrar mitt ute på landet. Vi hade ju bytt ut Sofia mot Chris som gång på gång upprepade vitsen om Pekka som vi hade dragit när vi cyklade dit. "Vägen svängde men inte Pekka". När vi kom hem upptäckte vi att Chris på ett av sina besök i en åker lyckats med att tappa Erikas väska, så det vara bara för Henning och Erika att cykla tillbaka och leta, med endast en halvtaskig dynamo och ett rött bakljus från en cykel som ljus. Men de lyckades och återvände helskinnade! 
Festen fortsatte en bit in på natten och kvart i fyra gick vi och la oss. 
Dagen efter var vi alla bakis och härliga och världens mest underbara helg avslutades när jag och Henning åkte med hans sykon med respektive till Hallands Väderö för ännu en underbar dag och våra älsklingar åkte hem till Malmö.
Det var allt för denna gången. Nu jobbar jag ända till den 11:e, förutom en ledig dag och sedan ska vi hem till Malmö och börja på våra riktiga liv. I vårat Malmö, i vår lägenhet, med våra katter, våra vänner, vår balkong. Och Malmöfestivalen, såklart!

Vi syns då!
Sup och svälj, trevlig helg!