Linnea ryter till.

Varför ska jag söka en skola om jag inte vill? Det kan ni förklara för mig alla ni som tjatar och tjatar och tjatar och tjatar. Jag trodde man var mogen att ta sina egna beslut vid den här åldern. Men, det är man inte. Uppenbarligen.  Eftersom jag blir dumihuvet och latförklarad när jag berättar att jag inte tänker söka. Jag kan inte ens mitt andraprov eftersom jag varit sjuk och inte har kunnat repa. Omotivationen ligger säkert lite till grund för inlärningssvårigheterna också.
Jagvillintejagvillintejagvillinte. Men jag ska göra det så att alla ni som tycker det är så jävla viktigt blir nöjda. Jag har för fan inte tagit ett år och gjort "nåt annat" efter gymnasiet, jag har börjat plugga direkt efter, varför ska jag ha så jävla bråttom? Kan inte jag bara få testa något annat nu? Uppenbarligen är det inte bara jag som har för stora krav på mig själv som alla andra tjatar om att jag har utan det är även min omgivning som har det. Suck.
Jag har massvis med planer för nästa år. Massvis med saker jag skulle vilja göra. Men ändå verkar det som att detta är viktigast. För alla andra.
Jag missar också viktiga dagar i skolan som jag inte vill missa. Är det inte det man gör nu som räknas. Dessutom vill jag faktiskt inte flytta till göteborg. Än.  Jag vet att det är bra att söka för erfarenhetens skull men herregud! Nästa år kan jag söka fyra skolor. Om jag vill.

Men, imorrn ska jag repa, om jag hinner kanske det till och med blir en timmes tid, och sen ska jag åka till göteborg och söka. Herregud vad jag är peppad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback