Den stora knockouten. Känsliga läsare varnas. En lite för ärlig blogg.
Så kom den. Inte smygandes, inte lite i taget, utan en rejäl jävla knockout.
I torsdags när jag steg av bussen i stan för att gå på teater kom det. Inga tecken på förkylning på G, varken hemma eller på bussen. Men i samma ögonblick jag satte foten i marken kom det, ont i halsen. Hjälp! Inte någon vanlig "det går övervariant" utan något som kändes mer som "Mohahaha, här kommer jag och du kommer aaaaldrig bli frisk".
Såå, när jag senare samma dag befann mig 17 mil uppåt i landet hemma hos päronen förstod jag. Jag hade hållt mig frisk hela hösten, hela vintern, men nu, nu när jag skulle hem för att koppla bort all stress innan en hektisk period av rep och sökningar hade den tagit mig i besittning. Den årliga influensan!
Natten därefter var den plåga det alltid är med den här sortens sjuka. Frysa, svettas, frysa, snora, täppt i näsan fast ändå rinner det som vatten, hosta och när man vaknar morgonen efter mår man som det ofräsha slemmonster man är. Eller har blivit.
Och så var det. Hela helgen hemma hos föräldrarna när man skulle ha så mycket tid till kreativitet och skriva allt det man skulle ha skrivit och läst och lärt sig allt det man skulle ha lärt sig. Inget blev gjort. Jag låg i myskläder under högar av filtar i soffan hela helgen och de goda middagarna jag hade beställt fick avnjutas med ögat och tanken för något smaksinne var det inte tal om!
Så fortsätter det då, ingen skola imorgon och hela tiden i min närhet: Lambis mjuka näsdukar som känns som sandpapper mot min näsa och en tub med Idominsalva att smörja sårskorporna på mina röda näsborrar med efter varje helvetessnytning.
(Det är sant. Jag har sårskorpor och blöder från huden på näsborrarna.)
I torsdags när jag steg av bussen i stan för att gå på teater kom det. Inga tecken på förkylning på G, varken hemma eller på bussen. Men i samma ögonblick jag satte foten i marken kom det, ont i halsen. Hjälp! Inte någon vanlig "det går övervariant" utan något som kändes mer som "Mohahaha, här kommer jag och du kommer aaaaldrig bli frisk".
Såå, när jag senare samma dag befann mig 17 mil uppåt i landet hemma hos päronen förstod jag. Jag hade hållt mig frisk hela hösten, hela vintern, men nu, nu när jag skulle hem för att koppla bort all stress innan en hektisk period av rep och sökningar hade den tagit mig i besittning. Den årliga influensan!
Natten därefter var den plåga det alltid är med den här sortens sjuka. Frysa, svettas, frysa, snora, täppt i näsan fast ändå rinner det som vatten, hosta och när man vaknar morgonen efter mår man som det ofräsha slemmonster man är. Eller har blivit.
Och så var det. Hela helgen hemma hos föräldrarna när man skulle ha så mycket tid till kreativitet och skriva allt det man skulle ha skrivit och läst och lärt sig allt det man skulle ha lärt sig. Inget blev gjort. Jag låg i myskläder under högar av filtar i soffan hela helgen och de goda middagarna jag hade beställt fick avnjutas med ögat och tanken för något smaksinne var det inte tal om!
Så fortsätter det då, ingen skola imorgon och hela tiden i min närhet: Lambis mjuka näsdukar som känns som sandpapper mot min näsa och en tub med Idominsalva att smörja sårskorporna på mina röda näsborrar med efter varje helvetessnytning.
(Det är sant. Jag har sårskorpor och blöder från huden på näsborrarna.)
Kommentarer
Postat av: Erik Hjortek
Hallå!
Den med stråna finns inte för produktion just nu. Jag har kvar instrumenten i en ram dock, så så fort det är ordning på studion & dess verksamhet kan jag pressa en till Henning!
Du börjar bestämt bli lite av en stammis....hehe.
/Erik
Trackback