En kort kärlekshistoria.
Kort men intensiv. (Nåväl intensiv är väl att ta i.)
Så kan man beskriva mitt förhållande till vintageskorna som jag köpte på H&M förra fredagen.
Köp inte onödigt dyra grejer second hand på H&M är mitt tips.
Igår när jag gick till bussen gick de sönder i en rem efter 50 meter. Jag skulle inte hinna vända och byta skor. Jag fick gå med trasiga skor hela dagen. Det var en dålig dag. Inte så mycket på grund av att jag fick gå med dem hela dagen utan mest för att jag insåg att det inte skulle gå att få lite pengar tillbaka eller alla pengar tillbaka så jag skulle kunna gå till skomakaren. Det skulle antagligen inte ens gå att få pengarna tillbaka i utbyte mot skorna.
Men, jag gav det ett försök. Med hjärtat i halsgropen och med stöd av både Sofia och Henning begav jag mig så mot H&M.
"Nej, nej, vi vet ju inte ens om du köpt dom här, nej, vi säger när man köper vintage att det inte är någon bytesrätt. Nej, nej, det går inte." Sa Tjejen och Killen i kassan.
"Näe, jag förstod nästan det..." Sa jag och blinkade med mina stora tårfyllda ögon och suckade uppgivet.
"Men, vi kan göra ett undantag för dig." Sa Killen när Tjejen gick därifrån. (Brudar är hårdare mot varandra faktiskt.) Så fick jag mina pengar tillbaka i utbyte mot skorna. Det var snällt. Men jag vågade inte ens fråga om det fanns en möjlighet att få behålla skorna också. Det skulle nog vara lönlöst. Han hade ju redan gjort ett undantag för mig. Så med ett litet hack i mitt hjärta lämnade jag dom ifrån mig.
Sen gick jag och köpte ett par andra sandaler som var nya och med åtta dagars bytesrätt och en och annan annan rättighet. Jag var nöjd.
Men jag saknade dom innerligt.
Mina nya, gamla, jättefina sandaler.
Så kan man beskriva mitt förhållande till vintageskorna som jag köpte på H&M förra fredagen.
Köp inte onödigt dyra grejer second hand på H&M är mitt tips.
Igår när jag gick till bussen gick de sönder i en rem efter 50 meter. Jag skulle inte hinna vända och byta skor. Jag fick gå med trasiga skor hela dagen. Det var en dålig dag. Inte så mycket på grund av att jag fick gå med dem hela dagen utan mest för att jag insåg att det inte skulle gå att få lite pengar tillbaka eller alla pengar tillbaka så jag skulle kunna gå till skomakaren. Det skulle antagligen inte ens gå att få pengarna tillbaka i utbyte mot skorna.
Men, jag gav det ett försök. Med hjärtat i halsgropen och med stöd av både Sofia och Henning begav jag mig så mot H&M.
"Nej, nej, vi vet ju inte ens om du köpt dom här, nej, vi säger när man köper vintage att det inte är någon bytesrätt. Nej, nej, det går inte." Sa Tjejen och Killen i kassan.
"Näe, jag förstod nästan det..." Sa jag och blinkade med mina stora tårfyllda ögon och suckade uppgivet.
"Men, vi kan göra ett undantag för dig." Sa Killen när Tjejen gick därifrån. (Brudar är hårdare mot varandra faktiskt.) Så fick jag mina pengar tillbaka i utbyte mot skorna. Det var snällt. Men jag vågade inte ens fråga om det fanns en möjlighet att få behålla skorna också. Det skulle nog vara lönlöst. Han hade ju redan gjort ett undantag för mig. Så med ett litet hack i mitt hjärta lämnade jag dom ifrån mig.
Sen gick jag och köpte ett par andra sandaler som var nya och med åtta dagars bytesrätt och en och annan annan rättighet. Jag var nöjd.
Men jag saknade dom innerligt.
Mina nya, gamla, jättefina sandaler.
Kommentarer
Postat av: M
Nä, Malmö är ingetför mg allstå. Det är en trevlig stad när man hälsar på er inte mer än så...för litet och inte stockholm bara...bra förklaring va? ha det bra.
Trackback