Om jag.
Idag har jag gått upp "tidigt". Jag gick upp med H för han hade sovmorgon. Tio i tio gick jag upp och det kändes som halv sju. Det är förödande att vara ledig för länge.
Jag skulle ju kunna gå en promenad? Nej.
Jag kunde gå upp kvart över sex varenda morgon hela sommaren och gå till jobbet utan att det kändes det minsta jobbigt. Men så fort man skall plugga så blir sju outhärdligt.
Why oh why?
Nu vet jag inte riktigt hur jag skall fördriva dagen.
Fördriva, vad hemskt det låter. Som någonting som skall utrotas. Ännu en dag till historien. Ännu en bortslösad och bortglömd historia.
Skit samma.
Helt jäkla hopplöst. Funderade i bilen på väg hem från jobbet om det är såhär det kommer va sen när man blir gammal o inte kan flyga omkring utan ska bosätta sig. Man åker till jobbet o sen åker man hem o är.. nöjd? Känns som att varje sådan dag på nått sätt är lika bortslösad som en dag då man bara sitter o glor. "Fördriva". Samma grej oavsett om det är ett måste eller om det är i brist på annat. Eller.. Tänker kanske snarare på bortslösad tid. Nä. Jag vill inte ha en vardag. Hittat nån lägenhet åt mig än? :) Fick lite smått panik när det slog mig att när jag kommer hem så kommer det inte stå en lägenhet o ett jobb väntades på mig. Fan.
Kan tänka mig att dela lägenhet, iaf till en början. Allra helst vill jag ha en liten stuga vid havet, runt 10 min från stan. Det är ju iofs exakt det jag har här i Vess, men, som sagt, fel stad. Fan igen. .y
Lägenheten var jättefin. Men jag fick den inte. Min högsta önskan just nu (förutom att min man kommer hem) är en egen bostad!! Hoppas vi ses och hörs snart. Träffade Teo och Susanne på stan, de lever. Bra! Kram*