Some people call me the space cowboy.

Tja...
Inte mycket att säga.
Pasta och pesto liksom.
En lifesaver.
I övrigt:
Inte mycket.
Kusinen från landet och diverse fjortonåringar har invaderat staden.
När jag tänker efter börjar skolan snart.
Spenande.
Tja...
Det här har tagit mig tio minuter att skriva.
Och ändå har jag inte fått sagt något.
Kanske bara ville förmedla att jag lever.
Jag lever.