Kims möhippa!
Mer bilder.
Kims möhippa i bilder, för att vara precis. Efter hur många turer som helst fram och tillbaka, för att Kim krånglade och låg på sjukhus och höll på att dö i en fruktansvärt envis öroninflammation, kunde vi äntligen ha möhippa för en (numer) halvdöv Kim.
Klicka för att och yadayada, ni vet tugget...
Min nya fotomin tydligen. Den med Graaf-stirrande ögon och lite öppen och snett leende mun. Skumt. Var kom den ifrån?
Såhär snygga lär ni aldrig se oss igen. Sofis baksida, Kim och jag. Det är jag som är Gun.
Egentligen hatar jag att dansa men danslektionen var det roligaste på väldigt länge.
Sen blev det ännu mer skumpa och Kimrundan som egentligen skulle körts på muséet där vi alla (typ) jobbar fick istället bli på ett staffli vid en inomhuspicknick. Det gick bra. Själv kör jag min bästa lärarpose.
Kim verkade tycka att det var roligt.
Vi var ju tvungna att öva dansen hemma några gånger för att inte glömma bort den. Och när man dansar måste man ha inlevelse och det är något som Sofi har. Ochochoch.
Sen gick vi och åt på Tempo och där måste man vara fabunker och det var Kim. Ochochoch.
På väg från Tempo och tillbaka till festen hittade jag, i vanlig ordning, någonting roligt att leka med... (Hur gammal är du egentligen quenna?!)
Elin skryter om sina skateskador.
Här är vi. Inte alla. Men nästan alla.
The end.
Festen varade långt in på natten och imorse kom jag till jobbet full. Nästan. Och chefen var där. Och så hade jag ring i näsan. Hoppsan då. Nu är jag verkligen trött på att dricka alkohol och jag tänker inte göra det igen förrän... På lördag. Då blir det tredje gången gillt för min bröllopsoutfit och en hejdundrande fest för Kim och Andreas!
Kims möhippa i bilder, för att vara precis. Efter hur många turer som helst fram och tillbaka, för att Kim krånglade och låg på sjukhus och höll på att dö i en fruktansvärt envis öroninflammation, kunde vi äntligen ha möhippa för en (numer) halvdöv Kim.
Klicka för att och yadayada, ni vet tugget...
Min nya fotomin tydligen. Den med Graaf-stirrande ögon och lite öppen och snett leende mun. Skumt. Var kom den ifrån?
Såhär snygga lär ni aldrig se oss igen. Sofis baksida, Kim och jag. Det är jag som är Gun.
Egentligen hatar jag att dansa men danslektionen var det roligaste på väldigt länge.
Sen blev det ännu mer skumpa och Kimrundan som egentligen skulle körts på muséet där vi alla (typ) jobbar fick istället bli på ett staffli vid en inomhuspicknick. Det gick bra. Själv kör jag min bästa lärarpose.
Kim verkade tycka att det var roligt.
Vi var ju tvungna att öva dansen hemma några gånger för att inte glömma bort den. Och när man dansar måste man ha inlevelse och det är något som Sofi har. Ochochoch.
Sen gick vi och åt på Tempo och där måste man vara fabunker och det var Kim. Ochochoch.
På väg från Tempo och tillbaka till festen hittade jag, i vanlig ordning, någonting roligt att leka med... (Hur gammal är du egentligen quenna?!)
Elin skryter om sina skateskador.
Här är vi. Inte alla. Men nästan alla.
The end.
Festen varade långt in på natten och imorse kom jag till jobbet full. Nästan. Och chefen var där. Och så hade jag ring i näsan. Hoppsan då. Nu är jag verkligen trött på att dricka alkohol och jag tänker inte göra det igen förrän... På lördag. Då blir det tredje gången gillt för min bröllopsoutfit och en hejdundrande fest för Kim och Andreas!
Kommentarer
Trackback