Some people call me the space cowboy.

Jag blir lika förundrad varenda gång jag kommer hem. Läsa Göteborgsposten istället för Sydsvenskan. Att alla säger "la" precis hela tiden. I butiken innan så utspelades ett samtal mellan kassörskan och någon annan hallänning. Det var  "la" ungefär fem gånger i varje mening. "Det ska du la? Det spelar la´nte så stor roll. Jag får la fråga när jag kommer hem det är det la bara att göra?" Till och med Fanny blir "la" så fort hon kommer hem. Jag blev väckt av ett oroligt sms imorse där det stod att hon drömt mardröm om att jag slängt ut henne och varit jättearg och så avslutades det med ett "Du känner la inte så?" Hmmmgnnngggfff.

På tal om butiken så träffade jag på min barndomns bästa vän där. Vi har inte setts på sex år ungefär. Det var väldigt mystiskt. Hon var sig lik. Jag var mig lik. Det var precis som förr fastän ändå ljusår mellan oss. Vi sa att vi skulle höras men vi gör nog inte det. Det är många som skall hälsas på och uppdateras och man stressar runt och fastän man har haft körkort i fem år är man ändå barn för mamma och pappa och "kööööör nu försiktigt Linnea!" och så samlas man inne i stan allihopa. Tillbaka till ursprunget från Malmö, Dublin, Göteborg, Stockholm och det är hejvadgördunu och jodåalltärbrajagpluggar och så kramas man och minns hur det var förr och sen åker man hem till sitt igen efter jul och så är det ett år tills man ses igen nästa gång.

Mamma har räddat mitt liv. Jag satt och tyckte livet sög och jag kände hur jag riktigt spände mig av stress i hela kroppen när mamma plötsligt sa:
- Linnea. Du har tagit varenda poäng, alltid i tid, alltid med högsta betyg. Du är en A-student. Du ska inte ta studielån nästa termin, alltså finns det inget som säger att du måste ha skrivit klart din uppsats till den 19:e januari. Du tycker ju att det här är roligt och intressant, varför ska du då hafsa ihop något som du inte blir nöjd med? Du har ju hela terminen på dig? Varför måste du ha så höga krav på dig själv?
Då brast det och jag hulkade en stund och insåg att.
Shit. Jag har inte tänkt så. Jag behöver inte skriva uppsats på julafton. Jag behöver inte dö av stress för att jag behöver inte vara klar den 19:e januari. Jag behöver vara klar någon gång nästa termin och det kommer jag att vara.
- Ta det nu lugnt och tänk på varför vi firar jul istället! Sa mamma och jag funderade på hur hon skulle lösa det eftersom vi ju inte är särskilt kristna eller ens kristna alls.
- Det är inte tomtens födelsedag vi firar, utan den förste socialisten! Det är därför vi har så mycket rött på julen!
Så fick man sig en hemmasnickrad lektion i religionshistoria till pepparkakan.