Nejjöööö!
Jag älskar julen och allt som har med julen att göra, om man bortser lite från den där lilla delen som har med kristendom att göra, hedning och odöpt som jag är. Julen är min absoluta favorithögtid (nåväl, alla högtider är väl egentligen mina favorithögtider, utom nyår då, allt som kan firas ska firas liksom) och man överlever hela hösten genom alla förhoppningar inför julen. När december sedan väl kommer kan jag spendera timmar på att fixa med julkort, pynta, sitta en hel dag och slå in paket och rimma och arrangera julbakskvällar.
Men.
Den här julen hamnar liksom i skymundan av den där C-uppsatsen som skall vara färdig om en sisådär fem veckor och som inte är påbörjad än. Den hamnar i skymundan av en flyttcirkus som drar igång runt den 16:e, det känns liksom inte lönt att ställa fram massa krimskrams och lampor och alltvaddetär. Den här julen, när jag äntligen för första gången skulle ha råd att köpa riktigt fina julklappar till familjen hamnar i skymundan och faller liksom bort litegrann eftersom jag måste köpa en laptop (vilket dessutom är himla praktiskt som min kursare Stina påpekade eftersom en sådan "går att flytta på") för flera tusen typ den HÄR veckan. Därför har jag påbörjat kampanjen "skit i julklapparna- mig gör det ändå inget, jag fyller år precis efter" (det lät ego men det var verkligen inte meningen, jag skiter i födelsedagen också) med skiftande resultat. Den yngre brodern med fru och två döttrar tyckte det var helt i orden, vi ska ju ändå inte fira julafton tillsammans i år (snyft) men den äldre brodern (har jag skrivit om det här förut?) tyckte inte att det var så mycket i orden.
Jag: Jaha, ok då. Vad önskar ni er?
Kristoffer: Ingenting.
Jag: Men vafan. Man kan inte först säga att vi inte inte ska ha julklappar och sen säga "ingenting" när jag frågar vad ni vill ha!
Kristoffer: Hee. Hee. Uhm. Ok då. En miljon? Vad önskar du dig?
Jag: Ingenting.
Kristoffer: Ska vi skita i det då?
Klart vi ska byta julklappar. Synd bara att K och A inte heller ska vara hos oss när dom delas ut (snyft).
Jag undrar även när jag ska ha tid att köpa de däringa presångterna , vad jag ska köpa och hur jag ska ha råd att köpa dom?
Slutsatsen är att det blir en pissig jul, utan stämning och efter julen kommer jag att vara skitbesviken på att jag inte firade den ordentligt med ljus och pynt och allt vad det nu är och att den kommer vara annorlunda på så många andra vis nu när mitt liv ser helt annorlunda ut.
Usch.
Jag har i alla fall tillverkat de vackraste julkorten världen någonsin skådat, helt själv. Det gav lite stämning. De ska bara skickas och det skall de göras när jag köpt en ny guldpenna eftersom mina tog slut precis när jag skulle börja skriva adresserna. Tänkte att jag skulle lägga ut en bild på dom men då blir det ju inget roligt för dom som ska få dom plus att jag efter inbrottet gömmer mina saker på så konstiga ställen, så nu kan jag inte hitta min kamera. Det får bli en repris på min favoritbild (plus några till) från förra julen på katten Greta och Sanna och Lina.
Bonusbild på faster Linnea och brorsdotter Sanna i julklappsöppnande.
Men.
Den här julen hamnar liksom i skymundan av den där C-uppsatsen som skall vara färdig om en sisådär fem veckor och som inte är påbörjad än. Den hamnar i skymundan av en flyttcirkus som drar igång runt den 16:e, det känns liksom inte lönt att ställa fram massa krimskrams och lampor och alltvaddetär. Den här julen, när jag äntligen för första gången skulle ha råd att köpa riktigt fina julklappar till familjen hamnar i skymundan och faller liksom bort litegrann eftersom jag måste köpa en laptop (vilket dessutom är himla praktiskt som min kursare Stina påpekade eftersom en sådan "går att flytta på") för flera tusen typ den HÄR veckan. Därför har jag påbörjat kampanjen "skit i julklapparna- mig gör det ändå inget, jag fyller år precis efter" (det lät ego men det var verkligen inte meningen, jag skiter i födelsedagen också) med skiftande resultat. Den yngre brodern med fru och två döttrar tyckte det var helt i orden, vi ska ju ändå inte fira julafton tillsammans i år (snyft) men den äldre brodern (har jag skrivit om det här förut?) tyckte inte att det var så mycket i orden.
Jag: Jaha, ok då. Vad önskar ni er?
Kristoffer: Ingenting.
Jag: Men vafan. Man kan inte först säga att vi inte inte ska ha julklappar och sen säga "ingenting" när jag frågar vad ni vill ha!
Kristoffer: Hee. Hee. Uhm. Ok då. En miljon? Vad önskar du dig?
Jag: Ingenting.
Kristoffer: Ska vi skita i det då?
Klart vi ska byta julklappar. Synd bara att K och A inte heller ska vara hos oss när dom delas ut (snyft).
Jag undrar även när jag ska ha tid att köpa de däringa presångterna , vad jag ska köpa och hur jag ska ha råd att köpa dom?
Slutsatsen är att det blir en pissig jul, utan stämning och efter julen kommer jag att vara skitbesviken på att jag inte firade den ordentligt med ljus och pynt och allt vad det nu är och att den kommer vara annorlunda på så många andra vis nu när mitt liv ser helt annorlunda ut.
Usch.
Jag har i alla fall tillverkat de vackraste julkorten världen någonsin skådat, helt själv. Det gav lite stämning. De ska bara skickas och det skall de göras när jag köpt en ny guldpenna eftersom mina tog slut precis när jag skulle börja skriva adresserna. Tänkte att jag skulle lägga ut en bild på dom men då blir det ju inget roligt för dom som ska få dom plus att jag efter inbrottet gömmer mina saker på så konstiga ställen, så nu kan jag inte hitta min kamera. Det får bli en repris på min favoritbild (plus några till) från förra julen på katten Greta och Sanna och Lina.
Bonusbild på faster Linnea och brorsdotter Sanna i julklappsöppnande.
Kommentarer
Postat av: Kristoffer
Vi skiter i julklapparna på riktigt. De skapar bara ångest.
Postat av: Linnea.
Nejjöööö! Nu har jag ställt in mig på julklappar på riktigt. Så det så.
Trackback