Some people call me the space cowboy.

Hejochförlåtochkomtillbakakärani!

I Åre hade vi inte tillgång till internet och när vi kom hem avled våran dator, men den uppstod igårkväll igen, några tusenlappar senare. För dom tusenlapparna hade vi till exempel kunnat åka till Åre igen, eller charterrestresa till Mallis. Liksom.

Åreresan måste ju vara den mest meningslösa i mannaminne. Jag kände mig ju inte pigg när vi åkte och när vi kom fram inbillade jag mig att jag var jetlaggad. När jag försökte åka var jag matt och febersvettig och sen tänkte jag att jag skulle vila för att orka åka någon dag men till slut gick jag till doktorn som sa "Nämen OJ, det såg inte bra ut!" och det kändes bra och så fick jag penicillin. Sen trodde jag att det var mirakelmedicin så jag kunde åka dagen efter men det var det inte men jag åkte i alla fall två timmar.
Så efter de första två timmarna på brädan hade jag lärt mig svänga höger. Hade backen bara gått åt höger hela tiden så hade det inte varit några problem att ta sig ned.
Efter de två sista timmarna hade jag även lärt mig svänga åt vänster och sen stängde liftarna och så skulle vi åka hem.
Typ.

M
i
s
e
r
a
b
e
l
t

Men jag ramlade bara på svanskotan en gång, i slutet! Och det var på flack mark a la "nu står jag" och "nu ligger jag ner", det ni!

Nu håller vi på att skriva recensioner i skolan.
Fanny har färgat mitt hår och skrattat åt det. Det blev inte fult, det blev... tråkigt. Men vad gör det egentligen? Jag har ju ändå ingen frisyr längre. "Hela din personlighet försvann ju!" Well, thänk jo värry much för den då, jag hoppas inte så stor del av min personlighet sitter i håret.
På fredag ska jag på intervju till ett jobb jag redan har. Eller?