Some people call me the space cowboy.

Efter en hel vinter utan minsta antydan på förkylning har den så kommit.
Jag måste först berätta att det aldrig har hänt förut. Att jag lyckats hålla mig frisk en hel vinter alltså. (Fast nu verkar det ju inte vara så ändå.)
Alla runtomkring mig har fallit som furor men jag har stått kvar. Kanske är det H:s utsatthet som lärare som kanske smittat av sig på mig och gett även mig ett bättre immunförsvar?
Men så vaknade jag imorse, helt täppt i hela huvudet och det har fortfarande inte släppt, trots te, Esberitox och Strepsils.
Suck.
4 dagar innan Åre.
Snälla någon i himlen låt mig vara frisk i allafall till vi kommer hem.
Igår inhandlades:
Varsin mössa, min helt svart och tråkig för hundra riksdaler(!). När jag var nära att slå till på en snygg med märke i trehundrakronorsklassen påpekade H att den ändå inte skulle synas under hjälmen (våga vägra hjärnskakning) och att jag hatar att ha mössa på mig i vanliga fall och således aldrig skulle använda den, förutom en vecka i Åre då.
H däremot köpte en snygg grön en för 75 riksdaler som till och med kommer att synas eftersom han vägrar alla sorters skydd samt skidglasögon (inte smart med tanke på hans ögons ljuskänslighet).
Vi inhandlade även varsitt par skidstrumpor. Det tyckte jag var ballt. Jag gillar att ha allting "på riktigt" liksom. Nu är alla kläder och all utrustning fixad. Nästan i alla fall. Bräda ska hyras där uppe och handledsskydd har jag inte riktigt full koll på än.
Jag längtar verkligen.
Snälla, låt mig vara frisk bara.