Some people call me the space cowboy.

Det verkar som att jag är en sån människa som inte märker att jag är stressad förrän jag bryter ihop. Idag var det min stackars mamma som fick ta emot mitt skäll, gnäll och yyylande. Himla bra att man har en mamma som man kan gråta ut hos ibland. Man önskar bara att hon var här eller jag där och att man kunde kura ihop sig som en liten unge i mammas trygga famn. Det behöver nog alla ibland.
Som tur är går det inte så långt innan man bryter ihop sådär så att man hinner kurera sig i tid.
”Du kanske ska ta ett bad?” Förelog Henning. Så det gjorde jag. Det var skönt. Meckade in radion i badrummet och la mig med tända ljus och radion på och mitt i dvalan väcks man av en katt som fiskar efter ens knä och är orolig för att man ska drunkna. Ett abrubt uppvaknande i den lilla dvalan.
Mitt bästa avslappningstips: Släpp ut badvattnet men ligg kvar och följ med det ner så att säga. Rätta inte till er om det blir obekvämt utan bara koncentrera er på andningen ända tills allt vattnet runnit ut. Såå najs.

Henning måste tyvärr sova i sovrummet själv inatt eftersom jag vägrar. Anticimex sa att vi måste det annars kan vi inte få veta om dom är kvar, bedbugsen alltså. Han vill att jag ska sova i hallen så att vi kan prata åtminstone. Men det vill jag inte, det är för nära dom små krypen och lite risky att få morgontidningen i huvudet. Det kommer att bli ensamt i vardagsrummet. Men jag har ju katterna där i alla fall.

Pratade med Ylva innan. 20 minuter från hennes mobil. Det är bra med vänner som man inte pratar med så ofta men som det ändå bara flyter på med, precis som vanligt. Precis som om man aldrig hade lämnat varandra. Vilket vi inte gjorde heller, medvetet.

Elin också. Det är så bra med henne, för när hon kommer hem till Sverige så är hon alltid lite hemma i Falkenberg och lite hemma hos oss i Malmö. Det tycker jag är fint.
Jag måste åka och hälsa på henne men jag vågar inte flyga. Jag drömmer mardrömmar om det med jämna mellanrum. Och kom nu inte med: ”Att flyga är det säkraste transportsättet” för jag veeet det och jag gick själv runt och tjatade om det innan jag blev flygrädd och jag älskade verkligen att flyga. Men fobier är inte rationella.

Så
Enkelt
Är
Det
Bara

La tut, la tut!