Some people call me the space cowboy.

Fick just reda på att superduktigahimlabra Sara inte gick till tredje i skitståkkålm.
Jag hatar teater för att jag älskar det så mycket.
Den äter liksom upp en inifrån och det absolut värsta är att jag vet att om jag inte får hålla på med teater kommer jag att bli en bitterfitta (förlåt) som försöker intala mig själv att jag är lycklig med villa, volvo och vovve och tre äckliga ungar fast innerst inne gnager tanken om att livet kunde varit bättre. Och då hjälper inga back-upplaner om journalist, jurist eller florist i hela världen för jag vet att jag inte är hundra om jag inte får göra det.
Fanfanfan.
Man blir så jävla ledsen när man inser det.
Men än har jag inte gett upp.
(Jag har ritat en teckning om det här.)

Ps. Jag har blivit lurad. Maränger är inte alls svårt att göra. Maränger är skitlätt att göra. Mamma har präntat i mig att det är skitjobbigt. Det måste vara för att:
a. Jag var liten när jag ville göra maränger och hon tyckte det var skitjobbigt med kletande unge.
b. Hon tyckte det var lättare om jag bara tog maränger eller marängbottnar från affären om jag ville ha det.
c. Hon gick på hushållsskola när det inte fanns elvispar och faktiskt var skitjobbigt att göra maränger.