Some people call me the space cowboy.

Brottet utfört någon gång mellan 14.00 och 14.10. Misstänkt: Rödhårig, blekfet jävel.
Hon öppnade kylskåpet för att ställa tillbaka mjölken hon just hade hällt i sitt kaffe.
Ryckte upp dörren igen med ett bestämt ryck och slet åt sig den röda struten med Åretryfflar, som hon och hennes sambo fått i julklapp. Det var inte längre många kvar, för några hade blivit stulna av en man vid namn Sebastian på en fest, ett par veckor tidigare.
Äh skitsamma! Tänkte hon och började veckla upp förpackningen. Hon nosade reda på en chokladbit som luktade ljuvt av apelsin och började försiktigt att äta den.
Mmmm...

1. Så gick det med det "inget småätande på vardagarna"-löftet.
2. När jag frågade Sebastian vid hans erkännande vad han hade fått för smak sa han: Det var ingen smak. Det var bara nougat eller nåt!
Say What? Alla dom bitarna är smaksatta. Extremt goda. Har man druckit så att man inte märker det skall man överhuvudtaget inte äta dom. Än mindre stjäla.

Imorse kom Anticimex. Jag hade förväntat mig att en hel squad av människor, vitklädda i stora overaller med gasmasker skulle välla in i vår lägenhet och börja tejpa för grejer och spruta gas. Så var det inte. In kom en styck jätterolig och trevlig, relativt ung kvinna.
Äh, det är lugnt ni kan vara här medan jag sprutar.
Sa hon.
Ni kan nog sova i sovrummet redan ikväll.
Sa hon.
Men kommer dom att dö nu då?
Undrade jag.
Tja, det märker ju du om det fortsätter att klia. Annars får vi ta en gång till.
Well thank you.
Sovrummet ain´t gonna happen inatt i varje fall. Vardagsrumsgolvet duger gott för mig.
Sen fick vi gå. Åt frukost ute och det är ju inte varje dag man gör det.

Sedan har jag pluggat och tjötat och cyklat och ätit och druckit kaffe och nu är det nu och vad jag ska göra nu vet jag inte. Plugga? Kanske. Äh.