Some people call me the space cowboy.

...dags igen!

Det är märkligt det där med att söka. Det jag tycker är jobbigast är inte själva sökandet, att stå framför juryn och visa vad man gå för. Utan det som jag tycker är jobbigast är allt runtomkring. Att åka tåg, att sova över, att behöva gå upp jättejättetidigt (och det är värst) och sedan försöka hitta rätt. Hitta rätt skola, hitta rätt dörr, hitta rätta salarna. När jag sen hittat rätt kan jag vara lugn. Men allt det runtomkring bildar en slags jobbig stress som gör att man inte kan fokusera riktigt fullt ut på det man ska göra. Fokusera på det jag ska göra ska jag verkligen ta tag i idag, imorrn och på fredag dag. Sen händer så mycket att jag inte kan ägna en tanke åt det på hela helgen förrän jag står där.

Om 16 dagar åker vi till Åre! Det ska bli såå najs.
Jag: "Shit, vi gör verkligen något!"
H: "Ja, det är ju inte så likt oss!"
Haha, det stämmer ju verkligen. Vi är "tummen i röven"- människor som aldrig gör något. Fan va trist egentligen. Men rätt najs också. Sen beror det ju faktiskt ofta på ekonomin det där att man aldrig gör något. Men just den här gången har vi bortsett från ekonomin. Vi har egentligen inte råd alls, men det skiter vi i.

Och de där 200 kronorna jag skrev att Henning fick extra nu efter skattesänkningen, glöm det. Dom krympte till 42 kronor. Men ni som skrev att vi kunde käka ute en extra gång, det stämmer ju faktiskt. Det räcker ju till två falafel. Woho.