Some people call me the space cowboy.

Egentligen hade jag tänkt att skriva om hur jag stötte på fenomenet "ny-punk" innan och hur jag förfärades över detsamma på bussen hem. Och hur jag och Robban stod och hängde utanför Konsum och gnällde över att kidsen inte vet vad punk är längre. Och att de lyssnar på saker som dom tror är punk som till exempel Good Charlotte eller My Chemical Romance eller annat trams. Och att om inte batteriet till min iPod hade tagit slut hade dom minsann fått lyssna på lite riktig punk. Och att det var mycket värre förr i tiden. Och att om man trodde att livet var deppigt när man var femton så är det inget mot hur deppigt livet kan vara vid den ädla åldern av tjugotvå. Eller tjugosju för all del. Och så kan dom ju ta ut sina skitfula rosa dreads på samma gång.
Men.
Det tänker jag inte skriva om längre. För jag satte på The Joker med Fatboy Slim och hittade en bild som gjorde mig på bättre humör:



Yes! Crap your hands!