Some people call me the space cowboy.

Det var ju gött mos att jag bestämde mig för att inte vara jobbsunkig just idag då eftersom det första som hände när jag kom till jobbet var att vi stack till småbåtshamnen och käkade räkmacka. Helt bekostat av Malmö stad. Ibland är det ändå ett helt ok jobb man har.

I färdtjänstbilen dit:
Brukare: "Var kommer du ifrån?"
Jag: "Falkenberg."
Brukare: "I vilket landskap ligger det?"
Jag: "Halland."
Brukare: "Jaha... Halland. Där har jag aldrig varit... Men jag har varit i Halmstad!"

På vägen dit snackade jag även till mig ett jobb som som taxichaffis. Inte för att jag har något taxikort, men ändå. Taxisnubben, som även var ägare till ett par bilar, sa att jag bara skulle gå till arbetsförmedlingen och kräva att dom bekostade mitt taxikort och när vi hoppade av sa han: "Du är redan anställd!" Jag är helt sjukt bra på att prata till mig saker. Socialt kompetent eller manipulativ jävel. Kalla det vad ni vill.
När vi kom tillbaka till boendet utspelades följande scenario i hallen:

Jag (glatt): "Nu ska jag bli taxichaffis också! Det var en skittrevlig taxichaffis som..."
Kollega 1: "Alltså. Du pratar ju fan med alla. Ba: Blablablablablablabla!"
Jag: "Men."
Kollega 2 (om mig): Jaa, hon pratar mycket...
Jag: "Men."
Kollega 1: "Blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla!"
Jag: "Men. Taxichaffisar tycker ju att det är såå trevligt när man är intresserad av deras yrke!"
Kollega 1: "Blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla..."

Ett annat trött skämt som drogs på jobbet idag, av en av de ordinarie, var:
"Vad får man om man korsar en Hells Angels med en kommunalare? En MÖRDARSNIGEL! HAHAHA!"
Haa... Haa... Haa...Zzz...