Livet är röv, sen dör man.
Det verkar stämma dagar som denna. En liten släng av försommarangst.
När man får veta att man inte alls får så mycket som man trodde tillbaka på skatten. När man inser att man är skyldig sin bättre hälft flera miljarder som man inte har råd att betala tillbaka. När man inte har köpt en endaste livsmedelsartikel för att man inte haft råd och när man inser att man inte heller kommer att ha råd med det. När man ska på bröllop till helgen och inte har råd att köpa present. När man varken har råd att köpa en ny cykel eller ett busskort. När man ringer till sin mor och gråter en skvätt för att man tycker så synd om sig själv och när man lägger på och inser att man antagligen gett henne lika mycket ångest och jättemycket dåligt samvete.
Ibland tänker jag att min cykel har känslor. Att den står någonstans ute i mörkret och har blivit misshandlad och sparkad på och fryser och är ledsen och längtar hem. Eller ligger drunknad i kanalen under mörkt och smutsigt vatten. Jag hoppas att den har kommit till ett bra och kärleksfullt hem...
Om du vill gråta o tycka synd om dig så ring mig. Jag är jättebra att tycka synd om sig själv med.
Känner med din cykel. Ger snudd på allt materiellt jag äger en själ.
Kram jag.
Salve
Livet är röv.
Visst är det så, men tänk så mycket som är underbart under tiden.
Man måste som de säger "gilla läget". Om nu saker och ting är som de är, så får man väl göra det bästa av saker och ting. Njuta av vad man kan och fördra det man kan fördra.
Tänk att jag skulle sitta här på min altan och njuta så av blommor och av dofter så att det nästan gör ont i min själ.
Tänka på barnaarmar, så mjuka och runda, pussa på och krama, njuta och bara älska. Stolt och glad för att alla tre nu är stora och klarar sig själva, stolt och glad över att alla tre fortfarande vill säga " puss o kram" till mamma.
Trodde väl aldrig när det var som värst att jag någonsin skulle bli glad igen.
Men som månadens visdomsord är:
"Ändra ditt sätt att tänka, så ändrar du hela din värld."
Älskar dig!
Vale
Sen dör man
Haha, nu började jag nästan gråta. På riktigt. Det värsta var att jag fick ett soundtrack också, när min dator började spela "Feelings"...
Feelings, nothing more than feelings,
trying to forget my feelings of love.
Teardrops rolling down on my face,
trying to forget my feelings of love.
Jag tänker på din cykel, bejby. Och jag tänker på att mamma vill att jag ska slänga mina gosedjur som finns i hennes källare. Buhuu!
shit. slänga sina gosedjur?! det är ju för tusan som att avliva alla sina barndomskompisar. well, jag är subjektiv i den här frågan eftersom alla mina gosedjur hade namn och egna personligheter. när mamma o pappa flyttade vägrade jag slänga dom. dom finns nu i två stora svarta sopsäckar i ett förråd i deras nya hus men dom finns ju där i alla fall!