Uppfattat.
Jag har beslutat mig för att gå vidare i den sorgeprocess det innebär att bli bestulen på en cykel i hemmet. (Trappuppgången.)
Efter att blivit nekad av Das Polizei att leta efter min cykel i "det-stora-cykel-härbärget" efter att ha åkt buss samt mutat en vän med bussbiljett för att hänga med ut till Kirseberg-långt-bort-i-stan (vilket var tur för hade inte hon hängt med hade jag varken hittat till polisen eller tillbaka till Kirseberg) har jag kommit fram till att jag skall köpa en ny cykel. Ingen ny gammal cykel, utan en helt sprillans Biltemacruiser. Som i och för sig har den ganska skrikiga färgen kornblå samt Biltemadekaler över hela sig. Jag har dock kommit fram till att det går att måla om den. Kanske i den fantastiska färgen svart (i vilken min förra Biltemapärla var ommålad) eller möjligtvis guld med svarta leopardfläckar.
Jag har funderat fram och tillbaka eftersom det här är en ytterst ekonomisk fråga och kommit fram till följande:
Ett styck sommarkort kostar 400kronornånting och är 50 resor.
Ett styck månadskort kostar 300kronornånting och är en månad.
En styck cykel kostar 1000kronornånting och är fria resor samt gratis motion så länge man får behålla den.
Det största problemet med en cykel är dock min hissfobi.
Jag har ju bittert fått erfara att det inte går att ha cykeln stående ens en timme i trappuppgången utan att den blir stulen så nu måste jag lära mig att åka hiss. Det upptar många tanketimmar i självterapeutiskt syfte. Och ett led i min egna kognitiva beteendeterapi är att åka hiss när jag är full. I helgen åkte jag till exempel två(!) hissar och överlevde. Jag kan ändå inte låta bli att hela tiden tänka på de gångerna det kan gå fel.
1. Henning fastnade i hissen för att den inte stängdes ordentligt, dörren gick inte att öppna inifrån och inte heller att stänga ordentligt. Som tur var var jag hemma och kunde komma ut och knuffa till dörren. (Tänk om jag inte varit hemma? Tänk om det hade varit jag där inne och ingen hade varit hemma? Då snackar vi panik.)
2. Förra veckan:
Hissen hade fastnat mellan 3e och 4e våningen.
Hisskille: Vet du var den är?
Jag: Jag tror den är här uppe. That´s why I don´t åker hiss. (Jepp, jag sa så på riktigt.)
Jag går in i lägenheten och låser. Hisskille plingar på efter en liten stund. Visar glatt upp en mosad Merförpackning.
Jag: Ja, det är kidsen alltså. (Gnällig tant.)
Hisskille: Men jag skulle bara visa att det inte var hissens fel.
Jag: (Ynkligt.) Meh, jag tänker inte åka hiss i alla fall...
Det var ju bara tur att ingen var i den.
Den här lilla varningsskylten går ju inte heller att misstolka, kortet är tagen i våran hiss efter hissturen i lördags:
Efter att blivit nekad av Das Polizei att leta efter min cykel i "det-stora-cykel-härbärget" efter att ha åkt buss samt mutat en vän med bussbiljett för att hänga med ut till Kirseberg-långt-bort-i-stan (vilket var tur för hade inte hon hängt med hade jag varken hittat till polisen eller tillbaka till Kirseberg) har jag kommit fram till att jag skall köpa en ny cykel. Ingen ny gammal cykel, utan en helt sprillans Biltemacruiser. Som i och för sig har den ganska skrikiga färgen kornblå samt Biltemadekaler över hela sig. Jag har dock kommit fram till att det går att måla om den. Kanske i den fantastiska färgen svart (i vilken min förra Biltemapärla var ommålad) eller möjligtvis guld med svarta leopardfläckar.
Jag har funderat fram och tillbaka eftersom det här är en ytterst ekonomisk fråga och kommit fram till följande:
Ett styck sommarkort kostar 400kronornånting och är 50 resor.
Ett styck månadskort kostar 300kronornånting och är en månad.
En styck cykel kostar 1000kronornånting och är fria resor samt gratis motion så länge man får behålla den.
Det största problemet med en cykel är dock min hissfobi.
Jag har ju bittert fått erfara att det inte går att ha cykeln stående ens en timme i trappuppgången utan att den blir stulen så nu måste jag lära mig att åka hiss. Det upptar många tanketimmar i självterapeutiskt syfte. Och ett led i min egna kognitiva beteendeterapi är att åka hiss när jag är full. I helgen åkte jag till exempel två(!) hissar och överlevde. Jag kan ändå inte låta bli att hela tiden tänka på de gångerna det kan gå fel.
1. Henning fastnade i hissen för att den inte stängdes ordentligt, dörren gick inte att öppna inifrån och inte heller att stänga ordentligt. Som tur var var jag hemma och kunde komma ut och knuffa till dörren. (Tänk om jag inte varit hemma? Tänk om det hade varit jag där inne och ingen hade varit hemma? Då snackar vi panik.)
2. Förra veckan:
Hissen hade fastnat mellan 3e och 4e våningen.
Hisskille: Vet du var den är?
Jag: Jag tror den är här uppe. That´s why I don´t åker hiss. (Jepp, jag sa så på riktigt.)
Jag går in i lägenheten och låser. Hisskille plingar på efter en liten stund. Visar glatt upp en mosad Merförpackning.
Jag: Ja, det är kidsen alltså. (Gnällig tant.)
Hisskille: Men jag skulle bara visa att det inte var hissens fel.
Jag: (Ynkligt.) Meh, jag tänker inte åka hiss i alla fall...
Det var ju bara tur att ingen var i den.
Den här lilla varningsskylten går ju inte heller att misstolka, kortet är tagen i våran hiss efter hissturen i lördags:
Kommentarer
Trackback