Some people call me the space cowboy.

Det började som en skakning på nedre däck.
Nej, så började det inte alls.
Det började med att jag vägrade åka hiss och bar en tiokilos kattsand i ena handen och en tiokilos matkasse i andra handen uppför trapporna när jag handlat och spände mig lite konstigt.
Sen masserade Fanny mig. Sen var det dagen efter och jag svullnade upp. Sen var det söndag och jag kunde inte göra vissa rörelser och sen var det söndagkväll och jag kunde inte ens ta av mig en tröja. Sen hittade fantastiska H Ibumetinsalvan. Som inte hjälpte. Sen var det nu och nu gör det ont hela tiden.
Nu förstår jag hur min stackars mor har haft det. Alltså den där envetna jäkeln som har inflammation i axeln men som vägrar åka till doktorn för att göra ett prov till och få antibiotika. Well, that´s familjen Bergström i ett nötskal.
Kom igen morsan, iväg med dig, jag betalar.

Nu är det bara att vänta tills det går över. Och tycka synd om sig själv.