En flamberad Axel.

Igår var jag den tråkiga värdinnan som ville gå och lägga mig just precis när gästerna började komma igång.
Sad but true.
Det är svårt att sitta uppe och partaja (på en folköl) när arbete stundar. Dessutom gjorde en inflammerad axel sitt till. Man märker inte hur mycket man saknar kon förrän båset är tomt alt. man märker inte hur mycket man använder sin högerarm förrän den är handikappad.
Nåja, off I go to the big castle in the fjärran to tell spökhistorier and prinsessagor.
Wiiihooo!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback