Vilken fredag!
Jag har hunnit med att tvätta, intervjua en person till min uppsats, blivit inspirerad, skrivit inledningen, fixat på balkongen, hängt med folk samt tittat på film hemma.
Mitt mycket mogna beslut att ha en vit helg bröt jag med två folköl och ett parti Yatzy tillsammans med folket på Ronnebygatan. Sedan cyklade jag hem till H och köpte glass och godis på Seven Eleven och sen tittade vi på Farväl Falkenberg. Jag kan undra varför man gillar Falkenberg mer på film, H tror att det beror på att man ser det på film men slipper vara där. Det stämmer nog.
Men det är fint i Falkenberg. På sommaren.
Borta vid Ronnebygatan luktade det lite natur och sommar och växter. Det var underbart och längesen. Jag måste åka hem snart igen.
Inget är som hemma när det kommer till vår (o det mesta annat också). Var hemma kvart i fem inatt (det började ljusna, var dimmigt o fåglarna kvittrade. Om en månad eller två så är solen på väg upp o det värsta taxipass man kan tänka sig har ingen chans att komma åt en när man sitter i en tom, tyst bil, rutorna nedvevade, vinden mot ansiktet, på väg genom alla åkrar i Boberg, över bron, upp för backen. Helt fantastiskt!), gick upp kvart över nio för den veckoslutsåterkommande fläskafrukosten ihop med Helge. Solen var uppe, det luktade vår (kan vara den bästa lukten som finns. Dagg, sol, gräs, nyutslagna blommor, träd) o man kan egentligen bara pausa där o stå o andas. Vess är bäst. Sen är jag iofs partisk- men med all rätt. Här finns världens bästa folk, världens bästa natur. Världens bästa hem.
Jag har nog kommit in i en shitvadjaghardetbraperiod. Men det är bra. Då behövs det inte förloras något för att inse vad jag har.
I got it all.
Slut på ännu ett blogglångt inlägg till dig. :)
Snart får vi äta glass på Bo-01!
Kram o haj.