Some people call me the space cowboy.

Så sjukt.
Jag och Sofi kom hem hit vid tio i tolv i förmiddags efter att ha varit på stan och när jag satte i nyckeln i låset flög det ut två personer ur vår lägenhet. Dom knuffade undan mig och sprang och jag sprang efter och så var dom borta på två sekunder. Och datorn stod prydligt ihoppackad med sladdarna bredvid i Ikeakassar som dom hade hämtat från våran garderob och lagt en av mina klänningar över och en av skärmarna stod på golvet bredvid.
Så jävla sjukt.
Hennings kamera, Hennings iPod, några hundralappar och mina guldsmycken borta.
Men inte datorn med miljarders bilder och all musik och alla uppsatser och privata anteckningar. Thank god. Sån jävla tur att vi kom hem precis då. Sån jävla tur att Sofi var med.
Så jävla, jävla sjukt.
Tänk OM vi hade gått och fikat istället för att gå hem. Tänk OM jag hade legat och sovit. Tänk OM dom hade fått med sig datorn. Tänk OM jag hade kommit hem själv. Tänk OM det var jag som glömde låsa? (Vilket ju i och för sig är helt omöjligt eftersom jag har OCD.)
Så jävla sjukt.
Jag skulle ju plugga...