Stefan, som ju fattat grejen.

Fast egentligen är det ju Karin den här gången...

Dina läppar är som gjorda för kyssar
Din gud har varit god mot dig
Så blodfyllda och tunga av lystnad
Men Marguerite, hur kommer det sig?
Att dina lakan ligger vita som nyfallen snö
att det bara är mörkret du famnar
att du väntar troget som en sjömans mö
alltmedan livet går i land i andra hamnar

Mina läppar har nog blivit kyssta, jag har mött nån som sagt: Stanna en stund
Men mina läppar har förblivit tysta, jag rusar vidare med blodsmak i min mun
Jag lämnar lakan med spår av nån slags kärlekspakt
Det är ett drama som jag sett förut Med en väl regisserad sista akt
Jag hittar alltid, alltid dörren ut

Jag ser dig i ditt fönster Marguerite
Syrenerna blommar som galna
Känner du doften, vill du också dit?
Den här heta sommaren kommer också att svalna
Så tills dess Marguerite släpp in den varma sommarnatten
Låt ditt fönster stå utan regel
Gråt, Marguerite och lämna plats för skratt
Lämna hamn och hissa segel

Kommentarer
Postat av: Frida

Karin har också fattat grejen. Så är det.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback