Tvetydigt ordbajseri.
När jag var liten var jag helt sjukt driftig.
Jag startade en klasstidning.
Jag och Kim lånade en filmkamera av en granne och började göra en dokumentär om Ugglarp (haha!).
Jag och Ylva gjorde en egen tidning.
Jag och Kim gjorde en tidning om samhället våra gosedjur levde i.
Jag tvingade grannbarnen att klä ut sig och spela teater med mig.
Jag tvingade mina vänner att sjunga med mig på skolavslutningarna i kyrkan.
Jag och Kim och Ylva spelade in miljontals "radioprogram".
När jag blev lite äldre fixade jag så att teater blev ett ämne på "fritt val"-timmen.
När jag var lite äldre startade jag en Fritidsförening på skolan (mest för att vi skulle få eget foto i skolkatalogen, men ändå.)
När jag blev ännu äldre gjorde vi i Fikus-gänget ett sjukt bra radiprogram om valet.
Samma gäng gjorde en fantastiskt rolig och jättepolitiskt inkorrekt dokumentär om siamesiska tvillingar.
Allt det här gjorde att jag, när jag var liten, alltid blev den som fick ta ansvar för grupparbeten och så vidare.
När jag blev lite äldre hatade jag att alltid behöva få ta ansvar för grupparbeten och så vidare.
Det har hållit i sig ända till nu.
Men jag blir däremot helt galet störd på om någon annan tar ansvaret för någonting och inte sköter det. Då kliver jag in, som den lilla besserwisser jag är, och försöker styra upp saker och ting. Om det däremot är någon annan som sköter saker och ting, lutar jag mig bekvämt tillbaka och åker med. Det är lite dubbeltydigt.
Det jag egentligen ville säga med allt det här var att jag inte alls är lika driftig idag, jag tar inte tag i saker. Jag startar en massa kreativa projekt men slutför dom inte. Det är i och för sig också dubbeltydigt eftersom jag precis har slutfört en produktion. Plus att jag alltid slutför projekt när jag väl har bestämt mig. Det handlar bara om att bestämma sig.
Nåväl, det blev bara en massa blaj och dubbeltydighet.
Jag är en dubbeltydig människa.
(Och egentligen skulle jag inte alls promota mig själv som liten och komma fram till att jag är chefsmaterial utan skriva något om hur livet och åren är uppdelade i två terminer och en sommar. Men det orkar jag inte.)
Ajöss- far till sjöss.
Jag startade en klasstidning.
Jag och Kim lånade en filmkamera av en granne och började göra en dokumentär om Ugglarp (haha!).
Jag och Ylva gjorde en egen tidning.
Jag och Kim gjorde en tidning om samhället våra gosedjur levde i.
Jag tvingade grannbarnen att klä ut sig och spela teater med mig.
Jag tvingade mina vänner att sjunga med mig på skolavslutningarna i kyrkan.
Jag och Kim och Ylva spelade in miljontals "radioprogram".
När jag blev lite äldre fixade jag så att teater blev ett ämne på "fritt val"-timmen.
När jag var lite äldre startade jag en Fritidsförening på skolan (mest för att vi skulle få eget foto i skolkatalogen, men ändå.)
När jag blev ännu äldre gjorde vi i Fikus-gänget ett sjukt bra radiprogram om valet.
Samma gäng gjorde en fantastiskt rolig och jättepolitiskt inkorrekt dokumentär om siamesiska tvillingar.
Allt det här gjorde att jag, när jag var liten, alltid blev den som fick ta ansvar för grupparbeten och så vidare.
När jag blev lite äldre hatade jag att alltid behöva få ta ansvar för grupparbeten och så vidare.
Det har hållit i sig ända till nu.
Men jag blir däremot helt galet störd på om någon annan tar ansvaret för någonting och inte sköter det. Då kliver jag in, som den lilla besserwisser jag är, och försöker styra upp saker och ting. Om det däremot är någon annan som sköter saker och ting, lutar jag mig bekvämt tillbaka och åker med. Det är lite dubbeltydigt.
Det jag egentligen ville säga med allt det här var att jag inte alls är lika driftig idag, jag tar inte tag i saker. Jag startar en massa kreativa projekt men slutför dom inte. Det är i och för sig också dubbeltydigt eftersom jag precis har slutfört en produktion. Plus att jag alltid slutför projekt när jag väl har bestämt mig. Det handlar bara om att bestämma sig.
Nåväl, det blev bara en massa blaj och dubbeltydighet.
Jag är en dubbeltydig människa.
(Och egentligen skulle jag inte alls promota mig själv som liten och komma fram till att jag är chefsmaterial utan skriva något om hur livet och åren är uppdelade i två terminer och en sommar. Men det orkar jag inte.)
Ajöss- far till sjöss.
Kommentarer
Trackback