Go went gone.
Jag åkte till Lund.
Och när jag väl kom dit möttes jag av daladansken Jon som mycket noggrant och långsamt (på sitt bästa psykologstudentsätt) förklarade vägen, tills tålamodet tröt vill säga, till Ariman samtidigt som vi gick dit. Det lät ungefär:
"Nuuuu Linneeeea, ääär viii vid deet och deet stääället och däääär ääär deeet och nu är viiii hääär- känner du igen dig nu?"
"Nej."
"Nej, skitsammadådärnereäriallafallstortorget. Ochnuärviframme."
Typ.
(Det var inte helt sant för däremellan hanns det med lite snack om vampyrer vid domkyrkan. Vampyrer liksom?! Varför kan inte jag träffa människor med normala intressen som typ... Nej, det finns fan inga normala intressen. Håller fast vid min tes om att alla med en hobby har en släng av aspergers.)
Nåväl.
Väl där avnjöts pliktskyldigt en extra stor varm choklad med mycket grädde innan jag påbörjade min ensamma färd tillbaka till stationen. Trots att jag gått den vägen massvis av gånger (dock i sällskap med andra och då hänkar jag bara) och TROTS Jons utförliga beskrivning lyckades jag självklart gå vilse. I denna lilla, lilla stad. Jag vet att jag gick rätt i början men sen hade jag på något sätt lyckats ta mig en ganska bra bit i helt fel riktning. När jag väl hittade rätt igen var tåget forsinket och när jag väl kom till Malmö fick jag vänta på bussen och när jag väl kom hem var jag lika varm och rörlig som en Calippo Cola.
Då var det bara på med raggsocksen, fixa te och nu har jag ätit ungefär sjuttiåttahundra clementiner och även om clementiner är nyttigt verkar man inte må så bra av att göra det.
Måtta, Linnea, är något du borde jobba på.
Imorgon ska jag inte åka någonstans.
Jag ska bara vara hemma.
Jag ska enbart röra mig inom en radie av femtio meter, vilket även innefattar Teaterhögskolan (Yippie!) som skall besökas för introduktion imorgon klockan 15, men det innebär även att risken för vilsegång minskar väsentligt.
Sedan kommer Jon och repar text och sen blir det Greys (Hallelujah!) som skall avnjutas tillsammans med marängschwiss och gott sällskap (exkluderar Fanny eftersom hon har gått och skaffat sig en karlslok, får man väl aldrig se henne mer).
För övrigt har jag totally fallit in love med den här skivan som ni kan se lige här bredvid och som har spelats en miljard gånger sedan den införskaffades i lördags. Han och Dan Berglund(!) spelar på Inkonst nästa onsdag. Dit ska jag. (Hoppas, hoppas att Dan Berglund spelar De mördades fria republik, då ska jag bannemig sjunga med i vartenda ord, som om jag levde i en svartvit film om skotten i Ådalen eller något annat arbetarromantiskt drama.)
Ajöken.
Och när jag väl kom dit möttes jag av daladansken Jon som mycket noggrant och långsamt (på sitt bästa psykologstudentsätt) förklarade vägen, tills tålamodet tröt vill säga, till Ariman samtidigt som vi gick dit. Det lät ungefär:
"Nuuuu Linneeeea, ääär viii vid deet och deet stääället och däääär ääär deeet och nu är viiii hääär- känner du igen dig nu?"
"Nej."
"Nej, skitsammadådärnereäriallafallstortorget. Ochnuärviframme."
Typ.
(Det var inte helt sant för däremellan hanns det med lite snack om vampyrer vid domkyrkan. Vampyrer liksom?! Varför kan inte jag träffa människor med normala intressen som typ... Nej, det finns fan inga normala intressen. Håller fast vid min tes om att alla med en hobby har en släng av aspergers.)
Nåväl.
Väl där avnjöts pliktskyldigt en extra stor varm choklad med mycket grädde innan jag påbörjade min ensamma färd tillbaka till stationen. Trots att jag gått den vägen massvis av gånger (dock i sällskap med andra och då hänkar jag bara) och TROTS Jons utförliga beskrivning lyckades jag självklart gå vilse. I denna lilla, lilla stad. Jag vet att jag gick rätt i början men sen hade jag på något sätt lyckats ta mig en ganska bra bit i helt fel riktning. När jag väl hittade rätt igen var tåget forsinket och när jag väl kom till Malmö fick jag vänta på bussen och när jag väl kom hem var jag lika varm och rörlig som en Calippo Cola.
Då var det bara på med raggsocksen, fixa te och nu har jag ätit ungefär sjuttiåttahundra clementiner och även om clementiner är nyttigt verkar man inte må så bra av att göra det.
Måtta, Linnea, är något du borde jobba på.
Imorgon ska jag inte åka någonstans.
Jag ska bara vara hemma.
Jag ska enbart röra mig inom en radie av femtio meter, vilket även innefattar Teaterhögskolan (Yippie!) som skall besökas för introduktion imorgon klockan 15, men det innebär även att risken för vilsegång minskar väsentligt.
Sedan kommer Jon och repar text och sen blir det Greys (Hallelujah!) som skall avnjutas tillsammans med marängschwiss och gott sällskap (exkluderar Fanny eftersom hon har gått och skaffat sig en karlslok, får man väl aldrig se henne mer).
För övrigt har jag totally fallit in love med den här skivan som ni kan se lige här bredvid och som har spelats en miljard gånger sedan den införskaffades i lördags. Han och Dan Berglund(!) spelar på Inkonst nästa onsdag. Dit ska jag. (Hoppas, hoppas att Dan Berglund spelar De mördades fria republik, då ska jag bannemig sjunga med i vartenda ord, som om jag levde i en svartvit film om skotten i Ådalen eller något annat arbetarromantiskt drama.)
Ajöken.
Kommentarer
Postat av: Frida
Åh! Danska ord. Vampyrer. En släng av Aspergers. Grey's anatomy. Calippo Cola. TEATERHÖGSKOLAN. Jag tror du fick med allt som är bra i det här inlägget.
Postat av: Linnea.
Hoho. Jag vet! Brava?
Nu har jag förresten tagit bort att jag måste godkänna kommentarerna först så nu kan alla skriva precis vad tusan de vill igen. :) feel free.
Postat av: spänk
håller helt med din tes angående asbergers. vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig utan att avslöja för mycket av mina egna drag...å de jag har sett hos andra. Men det som sagt en mycket intressant tanke.Hahaha...Kram på dig nu drar jag å jobbar.
Trackback